Debt Swaps : An appropriate instrument for development policy? : The example of German debt swaps

Bakgrund: Socialdepartementet och dåvarande Landstingsförbundet startade 2001 enutredning om förutsättningarna för en nationellt samordnad sjukvårdsrådgivningoch 2003 publicerades rapporten ”Vårdråd direkt – Sjukvårdsrådgivningar isamverkan”. Jämtland hade redan 2001 en enhet för sjukvårdsrådgivning ochLandstinget i Östergötland startade i slutet av 2003 en enhetlig sjukvårdsrådgivningoch 2008 var Östergötland och Jämtland två av de sex landsting somtillhörde den nationella sjukvårdsrådgivningen med telefonnumret 1177. Under2009 kommer rådgivningen att vara så gott som helt uppbyggd med 16huvudmän och enheter anslutna. Fördelen med en nationell samordning är flera,geografiskt närliggande enheter kan hjälpa varandra vid överbelastning,rådgivning som kräver specialistkompetens kan ges från en enhet och engemensam data och journalhantering ger rationaliseringsvinster och godöverblick. Tjänsten med telefonrådgivning via 1177 ger ökad tillgänglighet för patienternamed dygnet runt bemanning och rådgivningen syftar till att hänvisa patienternatill den lämpligaste vårdformen samt ge patienterna adekvata råd om egenvård.Till sin hjälp i rådgivningen har sjuksköterskorna tillgång till ett datorbaseratbeslutsstöd. I de fall där rådgivningen leder till en annan mer adekvat vårdnivåän den nivå som patienten tänkt sig från början leder detta till frigörande avresurser. I rapporten ”Vårdråd direkt” kallas effekten av denna styrning avpatientflödet för ”effektiviseringspotential” och denna potential uppskattades då2003 till 3 miljarder kronor, eller 300 kr per invånare vid en fullt utbyggdnationell rådgivning. Sedan dess har några hälsoekonomiska studier gjorts pånågra enheter som visat på goda resultat för omfördelningen av patientflödet viasjukvårdsrådgivningen. Studierna har dock haft några begränsning Metod: I denna studie används tre oberoende datakällor för att studera patientflödet iÖstergötland. Utgångspunkten är de samtal som registrerats under en vecka ioktober 2008 och tillhörande journalregistrering som sjuksköterskan gjort. Allapatienter som ringt rådgivningen under den veckan har stämts av medvårddatalagret en vecka innan och en vecka efter samtalet. Av dessa patientervaldes 660 till att delta i en enkätstudie med frågor om vad de förväntade sig försjukvård innan samtalet, hur de upplevde bemötandet och kvaliteten irådgivningen mm. I Jämtland ingår även där alla patienter som ringde rådgivningen under sammavecka i oktober och från det materialet valdes 670 patienter till att ingå ienkätstudien. För Jämtlands del har vi inte gjort någon matchning medpatientregistreringen före och efter samtalet – rådgivningen i Jämtland betjänadeockså en stor andel utomlänspatienter. Svarsfrekvensen netto var lika iÖstergötland och Jämtland, runt 49 procent och beroende på åldersgruppvarierade svarsfrekvensen mellan 30-60 procent. Materialet från Jämtland ingårsom referenspunkt till Östgötamaterialet. Resultat och slutsatser: I Östergötland tog sjukvårdsrådgivningen emot cirka 200 000 samtal under 2008till en kostnad av 20 mkr. Rådgivningen per telefon hade en styrande effekt på42 procent av alla dokumenterade fall. I cirka 20 procent av fallen ledderådgivningen till en mindre akut vårdnivå än vad patienten tänkt sig och i 13procent av fallen rekommenderades patienten att ta en kontakt med sjukvårdenpå en högre nivå än vad de ursprungligen tänkt. Det är på dessa två grupper somberäkningarna utförts medan resterande 9 procent ledde till ett läkarbesök iprimärvården utan någon resursbesparing i egentlig mening. I Östergötlandersatte egenvård och/eller besök hos en sjuksköterska eller distriktssköterska ettförväntat läkarbesök i 15 procent av fallen vilket motsvarar 24 000 sparadeläkarbesök per år. Enligt de antaganden som vi gjort när det gäller kostnaden för olika typer avbesök motsvarar resursbesparingen 97 mkr/år i Östergötland. Ifall detta resultatär tillämpbart på en fullt utbyggd nationell rådgivning motsvarar det frigörandeav resurser med 2 miljarder kronor per år till en kostnad av 425 mkr. Detta är ett gott resultat även om det är ungefär hälften av vad man kalkylerade med 2003. Det kan vara svårt för en huvudman att påvisa synliga effekter av rådgivningen itermer av statistik på antalet genomförda läkarbesök. Effekterna bör vara mesttydliga de första åren efter det att rådgivningen implementerats, sedan närrådgivningen pågått under flera år är sjukvårdens verksamhet anpassad ochförhoppningsvis optimerad till de resursvinster som rådgivningen ger ochbesparingen fullt intecknad. Det finns en indikation på att sjukvårdsrådgivningeni Östergötland gjorde ett avtryck i besöksstatistiken samma år som den startade ifull skala 2004. Det var en relativt stor nedgång i det totala antalet läkarbesökunder 2004 och så sent som 2007 hade det totala antalet besök ännu inte kommitupp i samma nivå som 2003. Vår slutsats är att sjukvårdsrådgivningen per telefon har en styrande funktion påpatientflödet i en stor del av alla fall och att denna styrning har positiva effekterpå resursutnyttjandet. Avkastningen per investerad krona i rådgivningsverksamheten är god när det gäller effekterna av färre vårdkontakter och ökadandel adekvata vårdkontakter tillsammans med relevanta egenvårdsråd. Ändå verkar den avlastning som sjukvårdsrådgivningen bidrar med inte märkas iandra delar av vårdsystemet, detta har framkommit vid diskussioner ireferensgruppen. Vårdcentralerna i Östergötland har t ex en ökad belastning påsina telefonmottagningar samtidigt som antalet samtal till 1177 har ökat rejältdet senaste året. Vad detta beror på kan framtida studier förhoppningsvis svarapå.Background: In 2001, Sweden’s Ministry of Health and Social Affairs and the organizationthen known as the Federation of Swedish County Councils explored thefeasibility of a nationally coordinated health care hotline and in 2003 publishedtheir findings in a report titled “Vårdråd direkt – Sjukvårdsrådgivningar isamverkan” [Health care hotline – collaborative effort for medical advice].Jämtland has had a health care hotline unit since 2001 while ÖstergötlandCounty Council launched theirs in late 2003. By 2008, Östergötland andJämtland were two of the six county councils in the national health care hotlinenetwork that used the telephone number 1177. In 2009 the national hotlineadvisory service will essentially be complete, involving 16 health careauthorities and their affiliated units. National coordination offers several advantages. Neighbouring units can helpeach other in cases of overload, units with specialized expertise can provideadvisory services to others, and a common data and medical recordsmanagement system provides a good overview with efficiency gains. The nurseshave access to a computer-based decision support system to assist them in theiradvisory capacity. The 1177 telephone hotline service gives patients increased,round-the-clock access which provides professional, documented advice withthe aim to direct the patients to the most suitable care option, as well as givingappropriate advice on self-care. In cases where advisory services lead to a level of care that differs from the levelpatients initially expected, resources can be freed for other purposes. The“Vårdråd direkt” report refers to a potential for efficiency gains with suchpatient flow management, estimated at SEK 3 billion, or SEK 300 per inhabitantfor a fully established national advisory service. A few units have carried outhealth economics studies since 2001 which have shown a successfulredistribution of patient flow via the health care hotline. However, these studieshave had certain limitations in method and selection, which would justify furtherstudies of the effects of the advisory service. Method: The present study uses three independent data sources to study patient flow inÖstergötland, based on calls registered during 1 week in October 2008 and thenotes entered in each patient’s chart. All patients who called the hotline duringthat week have been checked against the health care data warehouse 1 weekbefore and 1 week after the call. A total of 660 of these patients were selected toparticipate in a questionnaire study including questions such as what level of care they expected before making the call, how they felt about the treatment theymet with, and the quality of the advice. The study also includes all patients inJämtland who called the hotline that same week in October; 670 patients fromthis patient population were selected for inclusion in the questionnaire study. Wedid not match patient data before and after the call for the Jämtland patients. Thenet response rate was the same in Östergötland and Jämtland, about 49 per cent,and the response rate varied from 30 to 60 per cent in the different age groupswhere older patients had a higher response rate than younger. Results and conclusions: In Östergötland the health care advisory hotline had about 200 000 calls where ajournal was recorded to a cost of SEK 20 million. The health care advisoryhotline determines level of care in 42 per cent of all documented cases(confidence interval, CI 38–46 per cent). In about 20 per cent of cases theadvisory service resulted in a less urgent level of care than the patient expectedwhile in 13 per cent of cases the patient was advised to obtain medical care at ahigher level than they had expected. Calculations in terms of number of doctorvisits were carried out in these two groups while the other 9 percent resulted in avisit in primary health care without any particular savings. In Östergötland,callers were advised to exercise self-care and/or schedule a visit to a nurse orpublic health nurse, rather than visit the doctor as they had planned, in 15 percent of cases, corresponding to a savings of 24,000 doctor visits annually. According to our assumptions about the cost of different types of medical visits,the gross effect in Östergötland was SEK 240 per capita per annum equal to 97million per annum. Based on these figures, calculated for the entire country (i.e.about 92 per cent of the population, since not everyone will be affiliated with thenational advisory service) the gross effect will be SEK 2 billion to a cost of SEK425 million. This is about half of the savings estimated in 2003. It can be difficult for a health care authority to demonstrate visible effects of anadvisory hotline in terms of savings in number of doctor visits. The effectsshould be most apparent the first years after the telephone advisory hotline isimplemented; once the hotline has been in operation for a number of years, thehealth care services would be adapted and optimized to the resource gainsprovided by the advisory services and the savings fully achieved. Someindications suggest that the health care hotline in Östergötland had an effect onthe statistics for doctor visits in 2004, when it began on a full scale. There was arelatively large decline in the total number of doctor visits in 2004 and asrecently as 2007, the total number of visits had not yet returned to the 2003 leveldespite an population increase that motivates another 25 000 visits. Our conclusion is that the health care hotline influences patient flow in a largenumber of cases, positively affecting resource utilization. Return on investmentfor the advisory service is good in terms of fewer health care encounters and anincrease in the percentage of encounters at the appropriate level of care, as wellas relevant self-care advice. Nevertheless, other parts of the health care system have not experienced anynotable relief from the health care hotline, as noted in discussions with referencegroup members that have experience of many parts of the health care system.For example, in Östergötland the patient calls to primary care centres hasincreased a bit the last year, despite a substantial increase in the number of callsto 1177. We hope that future studies will be able to provide an explanation forthis finding

Оценка взаимосвязи иммунного статуса и холестеринового профиля у пациентов с облитерирующим атеросклерозом артерий нижних конечностей

АРТЕРИОСКЛЕРОЗ ОБЛИТЕРИРУЮЩИЙИММУНИТЕТКОНЕЧНОСТЬ НИЖНЯЯХОЛЕСТЕРИ

Non-randomised patients in a cholecystectomy trial: characteristics, procedures, and outcomes

BACKGROUND: Laparoscopic cholecystectomy is now considered the first option for gallbladder surgery. However, 20% to 30% of cholecystectomies are completed as open operations often on elderly and fragile patients. The external validity of randomised trials comparing mini-laparotomy cholecystectomy and laparoscopic cholecystectomy has not been studied. The aim of this study is to analyse characteristics, procedures, and outcomes for all patients who underwent cholecystectomy without being included in such a trial. METHODS: Characteristics (age, sex, co-morbidity, and ASA-score), operation time, hospital stay, and mortality were compared for patients who underwent cholecystectomy outside and within a randomised controlled trial comparing mini-laparotomy and laparoscopic cholecystectomy. RESULTS: During the inclusion period 1719 patients underwent cholecystectomy. 726 patients were randomised and 724 of them completed the trial; 993 patients underwent cholecystectomy outside the trial. The non-randomised patients were older – and had more complications from gallstone disease, higher co-morbidity, and higher ASA – score when compared with trial patients. They were also more likely to undergo acute surgery and they had a longer postoperative hospital stay, with a median 3 versus 2 days (p < 0.001 for all comparisons). Standardised mortality ratio within 90 days of operation was 3.42 (mean) (95% CI 2.17 to 5.13) for non-randomised patients and 1.61 (mean) (95%CI 0.02 to 3.46) for trial patients. For non-randomised patients, operation time did not differ significantly between mini-laparotomy and open cholecystectomy in multivariate analysis. However, the operation for laparoscopic cholecystectomy lasted 20 minutes longer than open cholecystectomy. Hospital stay was significantly shorter for both mini-laparotomy and laparoscopic cholecystectomy compared to open cholecystectomy. CONCLUSION: Non-randomised patients were older and more sick than trial patients. The assignment of healthier patients to trials comparing mini-laparotomy cholecystectomy and laparoscopic cholecystectomy limits the external validity of conclusions reached in such trials

Triage and patient satisfaction among callers in Swedish computer-supported telephone advice nursing Triage and patient satisfaction among callers in Swedish computer supported telephone advice nursing

Summary We investigated satisfaction with a Swedish telenursing service, and the healthcare seeking behaviour among callers who received a less urgent level of healthcare than they expected. A postal questionnaire was sent to a random selection of callers (n=273) to Swedish Healthcare Direct in October 2008. The &quot;cases&quot; were 18 callers where the telenurse recommended a lower level of health care than the caller expected and who were not in complete agreement with the nurse. The &quot;controls&quot; were 22 callers who either received a lower recommendation, or were in disagreement with the recommendation. There were no differences between cases, controls and other callers regarding background factors or the telenurse classification of emergency. However, both cases and controls considered their need for health care as more urgent than the other callers. An independent test of the nurses&apos; reception, ability to listen and to take notice of the callers&apos; health problem, showed that nurses who had served cases, had received a significantly lower rating than other nurses. For nurses who had served controls, there was no such difference in rating. Cases and controls had fewer subsequent care visits than other callers, in the three days following the call, although the proportion of emergency visits was higher among cases and controls compared to other callers. If the caller and the nurse disagree about the nurse&apos;s recommendations, the consequence can be a dissatisfied caller and more visits to unnecessary high levels of health care. Further training of the nurses may improve the telenurse service

Hur fungerar punktprevalensmetoden som mätinstrument i sluten sjukhusvård? : Kostnader och prevalenser för vårdrelateradei nfektioner i somatisk slutenvård i Östergötland 2012

Vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett ständigt uppmärksammat problem inom hälso- och sjukvården och patienter som drabbas fordrar ytterligare vård i termer av omsorg, läkemedel, vårddagar och får även en ökad mortalitetsrisk. Denna metodstudie försöker kvantifiera och diskutera hur stor del av vårdresurserna som ägnas till patienter som drabbats av VRI. Genom att slå samman de båda registren Vårddatalagret för Region Östergötland (VDL) och lokala data från det nationella registret med Punktprevalens-mätningarna för VRI (PPM), gavs möjlighet att koppla antal vårddagar och vårdkostnader till de PPMdata som samlades in i Östergötland 2012. När de båda registren matchades visade det sig att patienturvalet i PPM inte var representativt för verksamheten och att alla liknande prevalensmätningar mer eller mindre per automatik får en överrepresentation av patienter med långa vårdtider. Med denna överrepresentation följer en överskattning av prevalensen för VRI och framförallt så framstår medelvårdtiden som avsevärt längre både för de som drabbats av en VRI och de övriga patienterna. I en analys av materialet visade det sig att minst 15 % av patienter i de använda prevalensmätningarna kom med på grund av att de hade långa vårdtider. Prevalenstalet för patienter med VRI i PPM kan dock användas som ett stabilt mått på hur stor del av sjukhusbeläggningen som utgörs av patienter med VRI. Den genomsnittliga prevalensen av VRI var 10 % i mätningarna under 2012 och således svarade patienter med VRI för 10 % av beläggningen. Denna studie och en del andra har visat att patienter som drabbas av en VRI har i genomsnitt ungefär dubbelt så långa vårdtider jämfört med de som inte drabbas. Vården för patienter med en registrerad VRI motsvarade 10,7 % av vårdkostnaderna under 2012. Hälften av dessa vårdkostnader (5,3 %), antas bestå av kostnader för den förlängda vårdtiden i denna patientgrupp. Ifall en reducering av dessa vårddagar kunde göras med 40 %, och patienter med VRI bara utgöra 6 % av beläggningen till så skulle det ge en besparing i storleksordningen av 2,1 % av kostnaderna i sluten somatisk sjukhusvård, motsvarande 64 miljoner kronor per år i Östergötland. En valideringsstudie har dock visat att förekomsten av patienter som drabbats av en VRI underskattas signifikant i de ordinarie PPM och med stor sannolikhet upptas fler vårdplatser av patienter med en dokumenterad VRI än vad en traditionell PPM visar. Detta innebär att merkostnaden för VRI  underskattas, men också att en reducering av antalet patienter med VRI troligtvis kan ge ännu större besparingar av vårddagar och vårdplatser samt kostnader för dessa.In hospital care a constant alert is payed to Healthcare-associated infections (HAI). Patients who suffers from a HAI requires additional care in terms of, medication, longer hospital stays and these patients also have a higher mortality risk than average. This methodological study attempts to provide information on how much of health care resources is devoted to patients affected by a HAI. By merging two registers, the Healthcare register for Region Östergötland (HCR) and local data from a set of Prevalence point surveys (PPS), it was possible to add length of stay (LOS) and health care costs and one year overall mortality to the PPS data collected in the county of Östergötland 2012. In the merge of the two registers it was found that the patient composition in the PPS was not representative for the total patient mix in the region and that all similar point prevalence measurements more or less automatically gives an overrepresentation of patients with long hospital stays. With this over-representation of patients with LOS above average, follows an overestimation of the prevalence of HAI. An analysis of the material revealed that at least 15% of patients in the PPS were included just because of their long LOS. However, the PPS gives another unbiased answer that can be used for cost-calculations, this since it tells us the number of occupied beds are used by patients with a registered HAI. The average prevalence of HAI was 10 % in 2012 and thereby follows that 10 % of the beds lodge a patient with a documented HAI, the particular day of survey. Roughly this means that 10 % of the costs for caring patients in somatic inpatient care is related to patients with a HAI. That does not equal that 10 % of the costs are related to HAI but that 10 % of the costs are related to patients with a HAI. Several studies (including this) have found that patients with an HAI, on average has a twice as long LOS compared to patients without any registered HAI. Such a proportion makes 5 % of the total costs attributable to the HAI itself. After adjustments for the true expenditures of hospital bed days at different departments it was considered that 5.3 % of the health care costs was attributable to the additional treatment of the HAI. If a reduction of the prevalence of HAI could be 40 %, and only affect 6 % of the bed days per year, there would be a total cost reduction of 2.1 % per year in somatic inpatient care in the county of Östergötland. However, a validation survey of one PPS showed that the prevalence figures of HAI was significant underestimated and if the proportion of patients that suffers from a HAI are larger, the portion of the total costs increases, but the gain in any reduction can in turn be even more favorable

Läkarbesök och läkemedelskonsumtion bland barn med astma, diabetes och andra kroniska sjukdomar : Ett metodexempel på hur journaldata kan omvandlas till epidemiologi och sjukvårdskostnader

Det finns få svenska studier om vårdkostnader för barn med astma eller diabetes och det finns få publikationer som beskriver hur man gör för att kunna använda journaldata till epidemiologiska studier. Denna rapport kan bidra till att bringa klarhet inom båda dessa områden. Av de kroniska sjukdomar som kan drabba barn beskrivs i denna rapport tidigare forskning om kostnader för astma och diabetes typ 1. Nästan alla barn med diabetes i Östergötland kunde hittas i sjukvårdens register för läkarbesök i öppen sjukhusvård medan för barn med astma blev täckningsgraden under 50 % trots att sökningen i dessa journaler omfattade 7 år. Barnen med kroniska sjukdomar enligt den definition som används här och som kunde hittas med dessa register utgjorde 5 % av befolkningen 2- 17 år 2012, men deras kostnader för läkarbesök på sjukhus och läkemedel motsvarade 22 % av de totala kostnaderna för åldersgruppen. När kostnaderna för sluten sjukhusvård adderas så kvarstår proportionen för de drabbade barnen till 23 % av de totala kostnaderna. Den genomsnittliga vårdkostnaden för de med blodsjukdomar eller diabetes under ett år var ungefär 12 gånger högre jämfört med den grupp som inte hade något kroniskt problem registrerat. Patientgrupper med andra typer av kroniska problem hade en lägre kostnad. Totalt sett var den genomsnittliga vårdkostnaden för barn med kroniska problem ungefär 6 gånger högre jämfört med de i populationen utan problem. Uppräknat till riksnivå blev merkostnaden en miljard kronor för vård av patienter 2-17 år med en kronisk sjukdom. Inom hälsoekonomiska utvärderingar delas kostnader ofta upp i olika poster, såsom kostnader för patientbesök, kostnader för slutenvård och läkemedel, samt även kostnader för produktionsbortfall för sjukdom och förtida död. Att sammanställa alla dessa olika typer av kostnader ned på individnivå fordrar ofta ganska avancerad datahantering. Sjukvårdens journaldata är tillfällesorienterad, besök och vårdtillfällen registreras som enskilda poster medan man inom epidemiologi är intresserad av individer och hur dessa individer är representativa för befolkningen. Ett moment som beskrivs i denna rapport är hur rådata transponeras till individdata och därefter matchas ihop till att bygga individernas egna sammanhållna ”journaler” och anamnes.There are few studies about the Swedish health care costs for children with asthma or diabetes, and there are few publications that describes how to transform data from medical records into epidemiology. This report can help to bring some clarity in both these areas. Young patients with asthma and diabetes type 1 contribute to the example about health care costs. These two diseases are quite different in character, and this difference mirror how well medical records can be suitable for epidemiology. In principle, all children in the group with diabetes in the county of Östergötland could be found in the medical records of visits to a physician during a year, while for the children with asthma less than 50% was found, even when the records covered 7 years. Children with chronic diseases, according to the definition used here, that could be found in these medical records constituted 5% of the population 2-17 years in 2012. However, their costs for doctor visits at hospitals together with the actual costs for drugs represented 22% of the health care costs. When the costs of inpatient hospital services were added, the proportion remain, and those affected children accounted for 23% of the total annual health care costs. The average annual cost of care for those with blood diseases or diabetes was about 12 times higher compared to those who had no chronic problems registered. Patient groups with other types of chronic problems had a lower cost, and overall, the average cost of care for children with chronic problems was about 6 times higher than the residents without these problems. In health economics several different costs is usually calculated, such as; patient visits, costs for inpatient care and pharmaceuticals, as well as costs for loss of productivity and eventually also costs for premature death. Putting together all these different types of costs down to the individual level often requires fairly advanced data management. In this report it is described how raw data is transposed from single medical records into individual journal data, and then merged together to build the individual's own cohesive "record" and history

Befolkningens hälsa och samhällets kostnader för vård och produktionsbortfall - resultat från ULF-studien 1996 och 2005

Public health and health care consumption is permanently of current interest as research field and an object for many studies. In this study the results from the National Living Survey, ULF, are used for the years 1996/97 and 2004/05. The choice of years is done regarding to the circumstances that these years have more questions in depth concerning health and health care consumption. Of a total of 18 940 respondents 8 600 can be counted to the years 2004 and 2005. The first part of this study addresses the overlapping populations in a series of cost-of-illness studies, an overlap that tends to overestimate the costs when results from several studies are added. By using the prevalence figures from the ULF-study the true amount of overlapping in terms of combinations of conditions is calculated. Three independent studies from Sweden have previously estimating the societal costs for obesity, daily smoking and lack of exercise and these studies serve as an example of overlapping groups. In addition a trend analysis is performed to investigate the outcome in drug consumption costs related to the increase of obesity and the decrease of daily smokers. The second part of the report deals with the total figures of diagnosed diseases in the country combined with obesity as one condition of ill health. The example with the three cost-of-illness studies regarding obesity, smoking and lack of exercise show that direct costs could be overestimated with 26 percent and the indirect cost in terms of loss of production also very likely could be overestimated with one fourth if the result from the studies is added without correction for overlapping groups. If the group of smokers continue to decrease it could have an impact on drug consumption costs but since the number of obese and the effects of obesity probably will continue to increase there is no expectation on substantial reduction of future costs. However, surplus consumption of medicine related to life styles will not likely increase either as long as the number of smokers continues to decrease. The proportion of ill persons with one or more diagnosis increase in the population and regardless if obesity is counted as a diagnosis or not it is a great increase of the group that have more than one diagnosis. With obesity included 46 percent of the men and 51 percent of the women in the age 20-79 years had at least one defined diagnosis 2004/05. This can be compared with 40 and 45 percent respectively ten years earlier. Parallel with the increase of ill persons the proportion of persons with severe and frequent health problems also have increased. The deterioration of the public health is reflected in an increase of medicine consumption, more visits to district nurses and an increase in the use of complementary therapies. The number of visits to a physician appears not to have increased during the period.Befolkningens  hälsa, levnadsvanor  och vårdkonsumtion  är ett ständigt aktuellt forskningsområde  och föremål för många studier. I den här studien analyseras resultat från den nationella intervjustudien  ULF, (Undersökningen  av levnads- förhållanden).  Omgångarna  1996/97  och  2004/05  från  ULF-studien  har  valts med hänsyn till att de åren har extra frågor om hälsa och vårdkonsumtion. Totalt omfattar studien 18 940 svar från personer i åldern 20-79 år varav 8 600 kan hänföras  till  2004/05.  Ett  första  syfte  med  föreliggande  studie  är  att  utreda omfattningen  av överlappande  kostnader  i en serie  av cost-of-illness  studier. Genom att analysera olika prevalenser i ULF-studien presenteras en modell för beräkning av överlappande kostnader som har sin grund i kombinerade tillstånd. Som exempel används tre oberoende cost-of-illness studier i Sverige från 2004 till  2006  avseende  samhällskostnaderna  för  fetma,  rökning  och  avsaknad  av motion. En trendanalys  av förekomsten  av rökning och fetma utgör sedan en grund för en prognos för de framtida läkemedelskostnaderna  för dessa grupper. Ett  andra  syfte  är  att  utifrån  olika  prevalenser  presentera  en  trendanalys  av ohälsan i landet, uppdelat för några diagnosgrupper, och till det koppla en analys av olika gruppers vårdkonsumtion. Exemplet med de tre studierna om fetma, rökning och avsaknad av motion visar att de både de direkta sjukvårdskostnaderna och de indirekta kostnaderna i form av produktionsbortfall  antagligen  överskattas  med cirka 25 procent om de tre studiernas  resultat summeras  utan hänsyn till gemensamma  populationer.  Om andelen som röker dagligen fortsätter att minska skulle det kunna få betydelse i form av minskade  kostnader  för läkemedel  men eftersom  andelen med fetma antagligen fortsätter att öka uppväger det till stora delar en eventuell samhälls- vinst i allt färre som röker regelbundet, i vilket fall kommer merkostnader för läkemedel som är livsstilsrelaterade troligen inte att öka de närmaste åren. Andelen personer med en eller flera diagnoser ökar i befolkningen och det är en stor ökning av den grupp som har mer än en diagnos. Med fetman inkluderad som diagnos har 46 procent av männen och 51 procent av kvinnorna i åldern 20-79 år minst en definierad sjukdomsdiagnos 2004/05 vilket ska jämföras med 40 respektive 45 procent tio år tidigare. Parallellt som sjukdomsprevalensen har ökat  har  även  andelen  som  upplever  ofta  förekommande  svåra  besvär  ökat medan andelen med ofta förekommande svåra besvär inom gruppen med minst en diagnos är oförändrad. Den ökade ohälsan återspeglas i en ökad läkemedels- förbrukning,  fler  besök  och  kontakter  med  distriktssköterska  samt  ett  ökat utnyttjande av alternativa eller komplementära  vårdformer, medan antal läkar- besök inte verkar ha påverkats nämnvärt av den ökade ohälsan

Infektioner i slutenvård : Omfattning och kostnader i Östergötland – en pilotstudie

Vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett allt mer uppmärksammat problem inom sjukvården. Ungefär 10 procent av alla inneliggande patienter i Sverige antas bli drabbade av en VRI men variationen är stor mellan de medicinska specialiteterna. Denna studie är explorativ och syftar i första hand till att presentera en modell för att beräkna merkostnader för sjukvården som är relaterade till VRI. Materialet består dels av den Punktprevalensmätning (PPM) som genomfördes i Östergötland 2011 och dels de uppgifter från Landstingets Vårddatalager som var aktuellt för de patienter som var inneliggande de dagar då PPM genomfördes. Det förelåg en stark korrelation mellan de registrerade riskfaktorerna och uppkomsten av en VRI. De två mest förekommande riskfaktorerna var ”Kirurgiskt ingrepp” och ”KAD” (kvarliggande urinkateter). Antalet vårddagar var dubbelt så många för de som drabbats av en VRI på ett antal inkluderade enheter jämfört de som inte drabbats (25 dagar vs 13 dagar). Kostnaderna per patient var i det fallet mer än dubbelt så höga för de drabbade patienterna jämfört med de som inte drabbades (331 000 kronor jämfört med 145 000 kronor). Inga skillnader i ålder kunde noteras mellan grupperna. De patienter som drabbades av en VRI på de i studien inkluderade enheterna på Universitetssjukhuset utgjorde en fjärdedel av antalet patienter (24 %) men de stod för 40 procent av de totala vårdkostnaderna. Motsvarande andelar för hela länet var att 16 procent av antalet patienter hade en specificerad infektion och dessa patienter stod för 30 procent av de totala kostnaderna. Ifall antalet patienter som drabbas av en VRI kunde reduceras med en tredjedel eller upp till hälften så skulle det på sikt vara teoretiskt möjligt att överlag reducera de totala vårdkostnaderna för sluten sjukhusvård med mellan 4 – 12 procent. Pilotstudien gav begränsade möjligheter att analysera materialet i detalj och därför har en studie med flera års data från PPM ihop med registeruppgifter från Vårddatalagret startats.Healthcare-associated infections (HAI) is an increasingly recognized problem in health care. Approximately 10 percent of all hospitalized patients in Sweden is expected to be hit by a HAI but there is considerable variation between the medical specialties. This study is exploratory and aims primarily to present a model to estimate the additional costs for medical care related to HAI. The material consists of the Point Prevalence Survey (PPM) which was conducted in Östergötland in 2011 and also the information from the County Council's Health Care register that was current for the patients who were hospitalized on days when PPM was conducted. There was a strong correlation between the recorded risk factors and the occurrence of an HAI. The two most prevalent risk factors were "Surgery" and "KAD" (indwelling urinary catheter) . The number of hospital days were twice as many compared to those not affected (25 days vs. 13 days) for those affected by a HAI on a number of included units. The cost per patient in that case was more than twice as high for the affected patients compared with those who were not affected ( SEK 331,000 compared with SEK 145,000). No age differences were noted between the groups. The patients who suffered a HAI on the included units of the University Hospital was one quarter of patients (24%) but these patients accounted for 40 percent of the total health care costs. The corresponding proportions for the entire county was that 16 percent of the patients had a certain infection and these patients accounted for 30 percent of the total costs. If the number of patients who suffer from a HAI could be reduced by one-third, or up to half of all recent cases, it would be theoretically possible to reduce total overall healthcare costs for inpatient care with between 4-12 percent. The pilot study resulted in limited opportunities to analyze the material in detail and therefore have a study with several years of data from the PPM together with records from Health Care register started

Läkarbesök och läkemedelskonsumtion bland barn med astma, diabetes och andra kroniska sjukdomar : Ett metodexempel på hur journaldata kan omvandlas till epidemiologi och sjukvårdskostnader

Det finns få svenska studier om vårdkostnader för barn med astma eller diabetes och det finns få publikationer som beskriver hur man gör för att kunna använda journaldata till epidemiologiska studier. Denna rapport kan bidra till att bringa klarhet inom båda dessa områden. Av de kroniska sjukdomar som kan drabba barn beskrivs i denna rapport tidigare forskning om kostnader för astma och diabetes typ 1. Nästan alla barn med diabetes i Östergötland kunde hittas i sjukvårdens register för läkarbesök i öppen sjukhusvård medan för barn med astma blev täckningsgraden under 50 % trots att sökningen i dessa journaler omfattade 7 år. Barnen med kroniska sjukdomar enligt den definition som används här och som kunde hittas med dessa register utgjorde 5 % av befolkningen 2- 17 år 2012, men deras kostnader för läkarbesök på sjukhus och läkemedel motsvarade 22 % av de totala kostnaderna för åldersgruppen. När kostnaderna för sluten sjukhusvård adderas så kvarstår proportionen för de drabbade barnen till 23 % av de totala kostnaderna. Den genomsnittliga vårdkostnaden för de med blodsjukdomar eller diabetes under ett år var ungefär 12 gånger högre jämfört med den grupp som inte hade något kroniskt problem registrerat. Patientgrupper med andra typer av kroniska problem hade en lägre kostnad. Totalt sett var den genomsnittliga vårdkostnaden för barn med kroniska problem ungefär 6 gånger högre jämfört med de i populationen utan problem. Uppräknat till riksnivå blev merkostnaden en miljard kronor för vård av patienter 2-17 år med en kronisk sjukdom. Inom hälsoekonomiska utvärderingar delas kostnader ofta upp i olika poster, såsom kostnader för patientbesök, kostnader för slutenvård och läkemedel, samt även kostnader för produktionsbortfall för sjukdom och förtida död. Att sammanställa alla dessa olika typer av kostnader ned på individnivå fordrar ofta ganska avancerad datahantering. Sjukvårdens journaldata är tillfällesorienterad, besök och vårdtillfällen registreras som enskilda poster medan man inom epidemiologi är intresserad av individer och hur dessa individer är representativa för befolkningen. Ett moment som beskrivs i denna rapport är hur rådata transponeras till individdata och därefter matchas ihop till att bygga individernas egna sammanhållna ”journaler” och anamnes.There are few studies about the Swedish health care costs for children with asthma or diabetes, and there are few publications that describes how to transform data from medical records into epidemiology. This report can help to bring some clarity in both these areas. Young patients with asthma and diabetes type 1 contribute to the example about health care costs. These two diseases are quite different in character, and this difference mirror how well medical records can be suitable for epidemiology. In principle, all children in the group with diabetes in the county of Östergötland could be found in the medical records of visits to a physician during a year, while for the children with asthma less than 50% was found, even when the records covered 7 years. Children with chronic diseases, according to the definition used here, that could be found in these medical records constituted 5% of the population 2-17 years in 2012. However, their costs for doctor visits at hospitals together with the actual costs for drugs represented 22% of the health care costs. When the costs of inpatient hospital services were added, the proportion remain, and those affected children accounted for 23% of the total annual health care costs. The average annual cost of care for those with blood diseases or diabetes was about 12 times higher compared to those who had no chronic problems registered. Patient groups with other types of chronic problems had a lower cost, and overall, the average cost of care for children with chronic problems was about 6 times higher than the residents without these problems. In health economics several different costs is usually calculated, such as; patient visits, costs for inpatient care and pharmaceuticals, as well as costs for loss of productivity and eventually also costs for premature death. Putting together all these different types of costs down to the individual level often requires fairly advanced data management. In this report it is described how raw data is transposed from single medical records into individual journal data, and then merged together to build the individual's own cohesive "record" and history