Safety in Road Tunnels – Safety Target Proposal

The purpose of this paper is to propose a quantitative target for assessment of life safety in road tunnels and describe how such a target can be utilized and developed further. The target is developed from an analysis of initiating events, accident statistics and analytical approaches and it makes it possible to tailor the safety concept in individual tunnels to meet the target by means of quantitative risk analyses. The results indicate that the practice proposed is beneficial for both quality and transparency in the decision-making, as well as it can be judged to have the potential to improve cost-efficiency in the safety related work. It is concluded that the target should be calibrated and evaluated with data from real tunnels before implementation and that the resulting safety level from present ruling is assessed. Also, it is concluded that the total cost to realize the safety target is assessed. It is recommended to put more effort on general accident prevention in tunnels compared to surface roads in order to reduce the number of events that may escalate beyond control. It is also recommended that the road tunnel safety learning processes are improved by routine collection, compilation and evaluation of data on road tunnel accidents as well as vehicle-fires and dangerous goods accidents in road traffic as a whole

Personsäkerhet i tunnlar - Inventering

Banverket äger och förvaltar ett stort antal tunnlar samtidigt som planering och byggande pågår för ett flertal tunnlar. Syftet med föreliggande arbete är att öka kunskapen och på sikt förbättra och förenkla processen angående personsäkerhet i tunnlar. Rapporten beskriver det inventeringsarbete som utförts med avseende på både befintliga och nya tunnlar med fokus på personsäkerhet..

Albiglutide and cardiovascular outcomes in patients with type 2 diabetes and cardiovascular disease (Harmony Outcomes): a double-blind, randomised placebo-controlled trial

Background: Glucagon-like peptide 1 receptor agonists differ in chemical structure, duration of action, and in their effects on clinical outcomes. The cardiovascular effects of once-weekly albiglutide in type 2 diabetes are unknown. We aimed to determine the safety and efficacy of albiglutide in preventing cardiovascular death, myocardial infarction, or stroke. Methods: We did a double-blind, randomised, placebo-controlled trial in 610 sites across 28 countries. We randomly assigned patients aged 40 years and older with type 2 diabetes and cardiovascular disease (at a 1:1 ratio) to groups that either received a subcutaneous injection of albiglutide (30–50 mg, based on glycaemic response and tolerability) or of a matched volume of placebo once a week, in addition to their standard care. Investigators used an interactive voice or web response system to obtain treatment assignment, and patients and all study investigators were masked to their treatment allocation. We hypothesised that albiglutide would be non-inferior to placebo for the primary outcome of the first occurrence of cardiovascular death, myocardial infarction, or stroke, which was assessed in the intention-to-treat population. If non-inferiority was confirmed by an upper limit of the 95% CI for a hazard ratio of less than 1·30, closed testing for superiority was prespecified. This study is registered with ClinicalTrials.gov, number NCT02465515. Findings: Patients were screened between July 1, 2015, and Nov 24, 2016. 10 793 patients were screened and 9463 participants were enrolled and randomly assigned to groups: 4731 patients were assigned to receive albiglutide and 4732 patients to receive placebo. On Nov 8, 2017, it was determined that 611 primary endpoints and a median follow-up of at least 1·5 years had accrued, and participants returned for a final visit and discontinuation from study treatment; the last patient visit was on March 12, 2018. These 9463 patients, the intention-to-treat population, were evaluated for a median duration of 1·6 years and were assessed for the primary outcome. The primary composite outcome occurred in 338 (7%) of 4731 patients at an incidence rate of 4·6 events per 100 person-years in the albiglutide group and in 428 (9%) of 4732 patients at an incidence rate of 5·9 events per 100 person-years in the placebo group (hazard ratio 0·78, 95% CI 0·68–0·90), which indicated that albiglutide was superior to placebo (p<0·0001 for non-inferiority; p=0·0006 for superiority). The incidence of acute pancreatitis (ten patients in the albiglutide group and seven patients in the placebo group), pancreatic cancer (six patients in the albiglutide group and five patients in the placebo group), medullary thyroid carcinoma (zero patients in both groups), and other serious adverse events did not differ between the two groups. There were three (<1%) deaths in the placebo group that were assessed by investigators, who were masked to study drug assignment, to be treatment-related and two (<1%) deaths in the albiglutide group. Interpretation: In patients with type 2 diabetes and cardiovascular disease, albiglutide was superior to placebo with respect to major adverse cardiovascular events. Evidence-based glucagon-like peptide 1 receptor agonists should therefore be considered as part of a comprehensive strategy to reduce the risk of cardiovascular events in patients with type 2 diabetes. Funding: GlaxoSmithKline

Cost management for underground infrastructure projects : a case study on cost increase and its causes

Extensive investments in infrastructure for transportation are currently being carried out in Sweden. A substantial part consists of underground road- and railway projects. The aim of this thesis is to create a foundation upon which improvement can take place, with respect to cost management in the process for underground road- and railway projects. All projects are, to some extent, associated with uncertainties that fall into three groups: Risk, Inherent- and Inflicted uncertainties. The projects also are associated with two groups of unique features, namely geology and closed room. These features are associated with greater uncertainties, which justify that it is more difficult to estimate the cost in underground road- and railway projects than in those aboveground. The cost development has been studied for a number of Swedish road- and railway projects. All projects are associated with cost increase, and the largest occurs during planning. These results are in agreement with those from other international studies. Additional results from the Swedish projects are: (1) The unit price for tunnels and contracted prices for different tunneling works are associated with large variations; and (2) The overall process is stable, and that the outcome is predictable within wide statistically limits. These results provide a basis for improved cost estimates in the future. Currently, there is no systematic follow-up of the accuracy in early estimates, although, early cost estimates are based on cost from previous projects. Consequently, the quality and the uncertainties in the cost-estimates are unknown. A detailed case study reveals that the vast majority of cost increases occur elsewhere than within the unique feature for underground projects, namely as indirect and financial cost. The unique features have contributed to a minor, but yet substantial increase in the cost, of which the greatest increase originates from water treatment, reinforcement and tunnel safety. The mechanisms for the two former groups are evaluated, and mitigations are suggested. It is concluded that large cost increases are generated from optimistic prognoses, due to cognitive bias, and cautious choices in the mapping. The mechanisms behind water treatment cannot be investigated at this stage. Several of the causes for cost increase that have been identified in this thesis may be regarded as example of inflicted uncertainties. From the perspective of the client on road- and railway projects, activities within one project is very similar to those in others projects. Because a project organisation is temporary and unique, its abilities to improve are generally restricted to the individual project. To achieve a lasting improvement, experience from individual projects must be transferred to a more stable organisation, such as the parental organisations of the involved actors. There is also a need to improve cost management of indirect- and financial costs.För närvarande sker omfattande investeringar i Sverige med avseende på infrastrukturen för transporter där väg- och järnvägsprojekt undermark utgör en väsentlig del. Syftet med denna avhandling är att skapa en plattform för förbättringar med avseende på kostnadsstyrning i undermarksprojekt för väg och järnväg. All projekt är, i någon utsträckning, förknippade med osäkerheter som kan delas in i tre grupper: Risk, Naturliga- och Skapade osäkerheter. Dessa undermarksprojekt är dessutom förknippade med två grupper av unika förutsättningar som beror av geologi och det stängda rummet. Dessa förutsättningar innebär ökade osäkerheter vilka förklarar att det är svårare att uppskatta kostnaderna för väg- och järnvägsprojekt undermark än ovan jord. Kostnadsutvecklingen har studerats för ett antal svenska väg- och järnvägsprojekt. Kostnadsökningar förekommer i samtliga projekt och den största ökningen har skett under planeringen. Liknande resultat har rapporterats i flera internationella studier. Resultaten visar också att variationerna i tunnelpris per meter och kontrakterade ápriser för tunnelarbetena är stora. Samtidigt visar resultaten att den övergripande processen kan sägas vara stabil och förutsägbar inom vida statistiska ramar. Dessa resultat utgör underlag till bättre kostnadsuppskattningar i framtiden. För närvarande saknas systematiska uppföljningar av tidiga kostnadsuppskattningar, trots att dessa som regel är baserade på kostnader från ett fåtal tidigare projekt. En konsekvens är att kvaliteten och osäkerheterna i kostnadsuppskattningarna är okända. En detaljerad fallstudie avslöjar att de största kostnadsökningarna inte är kopplade till de unika förutsättningarna för undermarks projekt utan snarare till indirekta och finansiella kostnader. De unika förutsättningarna för undermarksprojekt har bidragit till mindre men ändå betydande kostnadsökningar. Där största ökningarna härrör från vattenhantering, förstärkning och personsäkerhet i tunnlar. Mekanismerna bakom de två sistnämnda har utvärderats och åtgärder har föreslagits medan mekanismerna bakom vattenhantering inte har varit möjliga att utvärdera. Flera av orsakerna till kostnadsökningarna som identifierats i denna avhandling kan anses bero på skapade osäkerheter. Till exempel inkluderas inte indirekta och finansiella kostnader i tidiga kostnadsuppskattningar. Från ett beställarperspektiv i väg- eller järnvägsprojekt är många aktiviteter återkommande från projekt till projekt. Eftersom en projektorganisation är temporär och unik är möjligheten att förbättra begränsad inom ett projekt. För att åstadkomma en bestående förbättring måste erfarenheterna från de individuella projekten överföras till en mer bestående organisation, sådana som moderorganisationerna till de inblandade aktörerna. Det finns också ett behov att förbättra kostandsstyrningen rörande indirekta- och finansiella kostander.Godkänd; 2011; 20110215 (andbra); DISPUTATION Ämnesområde: Berganläggningsteknik/Rock Mechanics and Rock Engineering Opponent: Professor Stuart D. Green, School of Construction Management and Engineering, Reading, United Kingdom Ordförande: Professor Erling Nordlund, Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser, Luleå tekniska universitet Tid: Fredag den 25 mars 2011, kl 10.00 Plats: F1031, Luleå tekniska universitet</p

Kartläggning av undermarksprojekt i Sverige : Rapport från utförda intervjuer med beställare och projektörer

Godkänd; 2011; 20110112 (andbra)</p

Byggprocessen och produktiviteten: Förstudie om kostnaderna vid byggande av anläggningar

Under lång tid har anläggningsbranschen varit föremål för kritik. Till största delen har den varit riktad mot byggprojektens problem med att innehålla kontrakterade tider och kostnader. På senare år har den i stället mera avsett produktiviteten och hur den kan förbättras, d.v.s. hur branschutvecklingen kan fås att närma sig den som industrin i övrigt visar upp. 1.2 Problem Att det är produktiviteten och dess utveckling som är branschens huvudproblem står inte oemotsagt. Relevansen i denna kritik kan därför behöva undersökas, i synnerhet som den kommer från både forskar- och byggarhåll. En del av den kritik som framförts avser svårigheterna att mäta produktiviteten. En annan avser hur det kan komma sig att den ständiga tillkomsten av resurssnålare produktionsmetoder, bättre byggmaterial och effektivare maskiner i slutänden ändå inte verkar leda till förbättrad produktivitet. Sammantaget innebär detta att det förefaller råda en övergripande osäkerhet om hur det är ställt med produktiviteten i anläggningsbranschen, likväl som hur den utvecklas och vad det är som driver denna utveckling. Det svar som den utförda studien av statliga utredningar och forskning ger om produktiviteten i anläggningsbranschens är: Det råder en övergripande osäkerhet om hur det är ställt med produktiviteten, vad som driver den framåt och hur den kan förbättras. Det finns också flera skillnader mellan de statliga utredningarna och forskningen. Några av de viktigaste är: − Skillnaderna mellan de statliga utredningarna och forskningen är större än skillnaderna mellan enbart de statliga utredningarna. Sistnämnda gäller också forskningen. − De statliga utredningarna präglas i högre grad av utredarnas uppfattningar än av vad som kan styrkas empiriskt, d.v.s. de präglas av större osäkerheter än forskningen. − Nyttan med ändrade roller i uppdragen samt ändrade ersättnings- och entreprenadformer saknar eller har svag empiriskt underbyggnad, d.v.s. effekten av sådana åtgärder är osäker. − Det statliga utredningsarbete som omfattar industriellt tänkande fångar inte upp viktiga nyckelbegrepp på samma tydliga sätt som forskningen.Varför är inte produktiviteten högre i anläggningsbranschen –en förstudi

Byggprocessen och produktiviteten: Förstudie om kostnaderna vid byggande av anläggningar

Under lång tid har anläggningsbranschen varit föremål för kritik. Till största delen har den varit riktad mot byggprojektens problem med att innehålla kontrakterade tider och kostnader. På senare år har den i stället mera avsett produktiviteten och hur den kan förbättras, d.v.s. hur branschutvecklingen kan fås att närma sig den som industrin i övrigt visar upp. 1.2 Problem Att det är produktiviteten och dess utveckling som är branschens huvudproblem står inte oemotsagt. Relevansen i denna kritik kan därför behöva undersökas, i synnerhet som den kommer från både forskar- och byggarhåll. En del av den kritik som framförts avser svårigheterna att mäta produktiviteten. En annan avser hur det kan komma sig att den ständiga tillkomsten av resurssnålare produktionsmetoder, bättre byggmaterial och effektivare maskiner i slutänden ändå inte verkar leda till förbättrad produktivitet. Sammantaget innebär detta att det förefaller råda en övergripande osäkerhet om hur det är ställt med produktiviteten i anläggningsbranschen, likväl som hur den utvecklas och vad det är som driver denna utveckling. Det svar som den utförda studien av statliga utredningar och forskning ger om produktiviteten i anläggningsbranschens är: Det råder en övergripande osäkerhet om hur det är ställt med produktiviteten, vad som driver den framåt och hur den kan förbättras. Det finns också flera skillnader mellan de statliga utredningarna och forskningen. Några av de viktigaste är: − Skillnaderna mellan de statliga utredningarna och forskningen är större än skillnaderna mellan enbart de statliga utredningarna. Sistnämnda gäller också forskningen. − De statliga utredningarna präglas i högre grad av utredarnas uppfattningar än av vad som kan styrkas empiriskt, d.v.s. de präglas av större osäkerheter än forskningen. − Nyttan med ändrade roller i uppdragen samt ändrade ersättnings- och entreprenadformer saknar eller har svag empiriskt underbyggnad, d.v.s. effekten av sådana åtgärder är osäker. − Det statliga utredningsarbete som omfattar industriellt tänkande fångar inte upp viktiga nyckelbegrepp på samma tydliga sätt som forskningen.Varför är inte produktiviteten högre i anläggningsbranschen –en förstudi

Byggprocessen och produktiviteten

Denna studie har kommit till för att stärka pågående arbete med att förbättra produktiviteten i anläggningsbyggandet. Den har utgått från den motsägelsefulla bilden av dagens byggande där det, å ena sidan, hävdas att produktiviteten är dålig och utvecklingen svag och, å andra sidan, hävdas att den ständiga tillkomsten av resurssnålare produktionsmetoder, mer effektiva maskiner och bättre byggmaterial borde innebära förbättringar. Viktigast har därför varit vad som är sant och inte om produktiviteten, vad som driver den och hur den kan förbättras. Arbetet har utförts i två delar. Den första delen omfattar en genomgång av litteraturen. Den består av en jämförelse mellan statliga utredningar och forskning. Den andra delen, och för vilken litteraturgenomgången varit vägledande, omfattar en processgenomgång. Den består av en analys av hur kvalitet, tider och kostnader påverkas av externa och interna faktorer vid anläggningsbyggande, exemplifierat med tunnelbyggnation. De externa faktorerna omfattar den tekniska utvecklingen och de ökade kraven på arbetsmiljö och omgivningspåverkan. De interna faktorerna omfattar hur olika problem i genomförandet påverkar produktkvalitet, genomförandetid och produktkostnad. Genom detta har det kunnat tecknas en generell bild av vad som styr produktiviteten och därigenom också hur den kan påverkas. Resultaten indikerar att det saknas grund för att hävda att produktiviteten är dålig eller att utvecklingen är svag. Det indikeras också att effektiviteten i byggandet ökar på lång sikt, även om det inte har påträffats några data som visar att enhetspriserna sjunker. Utvecklingstakten uppfattas dock som låg. Detta beror bl.a. på högre krav på omgivningspåverkan och högre arbetsmiljökrav. Det beror också på att teknikutvecklingen är fragmenterad och sker utifrån ett konkurrensperspektiv i stället för att vara process – produktbaserad. Ny teknik kan därmed leda till både högre och lägre produktivitet på grund av svag koppling till den process som den avser att utveckla. Fragmenteringsproblemet indikeras även på ett mer övergripande plan. Detta avser den svaga kopplingen mellan byggandets olika genomförandeskeden, d.v.s. mellan planering, byggande och drift. Detta har bl.a. resulterat i att inget av de statliga betänkanden som studerats har sett sambandet mellan planeringskvalitet och byggeffektivitet som viktigt. I stället framhålls åtgärder som t.ex. konkurrens, affärsformer och utvecklad beställarroll som viktiga att arbeta vidare med, samtidigt som det inte redovisas något empiriskt eller analytiskt stöd för att de har någon koppling till konkreta orsaksförhållanden. Forskningen lyfter dock fram planering som en central del av möjligheterna till ett effektivt byggande, framför allt som medel för att reducera slöseriet. Flera av de statliga betänkandena visar ett tydligt intresse för de möjligheter som kan följa av ett ökat industriellt tänkande. Emellertid uppmärksammas inte det industriella tänkandets centrala tes om att det finns en koppling mellan upprepning och förutsägbarhet. Detta resulterar i att planeringens betydelse för det effektiva byggandet också förbises. Enligt processlitteraturen kan detta vara särskilt relevant vid de mycket korta serier som är aktuella vid anläggningsbyggande, d.v.s. få tillverkade enheter per process. Detta beror på att korta serier har lägre förutsägbarhet än långa serier, d.v.s. sådana serier som är aktuella vid BYGGPROCESSEN OCH PRODUKTIVITETEN – FÖRSTUDIE ii tillverkning av bilar, datorer m.m. Processlitteraturen ger också svar på vad som bör göras åt detta, nämligen ”planera in” slutproduktens kvalitet. Frågan om förutsägbarhet är nära knuten till kvalitetsteknik. Den är också nära knuten till frågan om riskhantering, inte minst genom att begreppet risk definieras som ”osäkerhetens effekt på mål”. Detta belyser även en av anläggningsbyggandets mest centrala och komplexa frågor, nämligen nödvändigheten av att precisera närmevärden för att kunna göra kalkyler och vikten av att förstå avvikelseriskerna vid användningen av samma närmevärden. Av dessa två, riktas nästan all uppmärksamhet mot närmevärdena medan frågan om hur säkra eller osäkra de är tilldrar sig mindre intresse. Även om användningen av successivkalkyler har ökat, och insikterna om osäkerheternas närvaro ökat i samma utsträckning, leder utförandet av dem inte till någon ökad effektivitet i byggandet då de inte påverkar osäkerheternas storlek, det bara synliggör dem. De leder inte heller till något tydligt lärande då detta kräver förståelse av de enskilda orsakerna till osäkerheterna. Successivkalkylering kan därför ses som ett verktyg för att mäta osäkerheter, medan det krävs andra åtgärder för att reducera dem. Kunskap från båda håll öppnar därmed dörren för ett iterativt planeringsförfarande, där det är relevant att ställa krav på acceptabla osäkerheter innan upphandling. Detta grundas på att de osäkerheter som är aktuella då kontraktet skrivs på, också är de som kommer att behöva hanteras under bygget. Den utförda förstudien redovisar en konceptuell modell över sambanden mellan kvalitet, tid och kostnad vid utförande av tunnlar. Trots avgränsningen bedöms modellen ändå kunna appliceras på anläggningsbyggande i allmänhet. Modellen lyfter fram frågan om kvalitet som grunden för möjligheterna att kunna förutsäga de detaljerade aspekterna av genomförandet i ett bygge. Detta beror på att brist på kvalitet, d.v.s. kvalitetsbrist, medför kostnadsökningar på grund av försämrade förutsättningar att genomföra den återstående processen, tillsammans med det ökade behovet av korrigerande åtgärder. Det ökar därmed också behovet av tid. Detta sätter därmed fingret på det centrala problemet: Toleranserna mellan tillåtna minimi- och maximivärden för varje parameter som krävs för att med tillräcklig noggrannhet kunna beräkna tider och kostnader för byggande av anläggningar är för stora eller för dåligt kända. Det fortsatta arbete som föreslås, föreslås riktas mot ett antal utpekade insatsområden som tar sin utgångspunkt i ovanstående problemställning. De är: Tydligare krav och bättre förutsägbarhet i miljöarbetet: för att begränsa osäkerheterna vid prognostisering av vilka krav som kommer att gälla för byggande och drift föreslås att möjligheterna att införa nationella gränsvärden undersöks, d.v.s. på samma sätt som inom arbetsmiljöarbetet. Exempel: buller, vibrationer, stomljud m.m. Prognossvårigheterna rörande åtgärders effekt bör också undersökas för identifiering av förbättringsmöjligheter. Begränsa osäkerheterna innan entreprenadarbetena upphandlas: mot bakgrund av att det är mer kostnadseffektivt att hantera osäkerheter i planeringsskedet än i byggskedet föreslås att tyngdpunkten i anläggningsbyggandet förskjuts mot det som utförs innan det upphandlas några entreprenader. Att driva utvecklingen i denna riktning bedöms vara den enskilt viktigaste punkten i detta program, samtidigt som det också är den enda punkt som stödjer samtliga andra. För att förverkliga detta bedöms två typer av insatser krävas, dels en övergripande insats, och dels insatser som adresserar de enskilda osäkerheterna. Då den BYGGPROCESSEN OCH PRODUKTIVITETEN – FÖRSTUDIE iii övergripande insatsen förutsätter att tids- och kostnadskonsekvenserna av osäkerheterna för byggandet och dess logistik kan simuleras i 5D innan upphandling, föreslås att det undersöks vilka möjligheter det finns att utveckla ett sådant beslutsstöd (pågående BIM-satsning ses som en hörnsten). Då arbetet med att reducera enskilda osäkerheter kräver specifika val för varje osäkerhet, föreslås att redan påbörjat arbete rörande osäkerheter avseende bergförstärkning vid tunnelentreprenader fullföljs. Det föreslås också att de osäkerheter som gäller för prognostisering och utförande av tätning och frostsisolering undersöks på motsvarande sätt. Annat som föreslås undersökas närmare avser kostnaderna för markåtkomst och kommuners och länsstyrelsers tilläggskrav. Genom att på detta sätt ständigt öka kunskapsmassan om enskilda osäkerheter, stöds också det övergripande arbetet med simuleringar.Varför är inte produktiviteten högre i anläggningsbranschen –en förstudi

Byggprocessen och produktiviteten

Denna studie har kommit till för att stärka pågående arbete med att förbättra produktiviteten i anläggningsbyggandet. Den har utgått från den motsägelsefulla bilden av dagens byggande där det, å ena sidan, hävdas att produktiviteten är dålig och utvecklingen svag och, å andra sidan, hävdas att den ständiga tillkomsten av resurssnålare produktionsmetoder, mer effektiva maskiner och bättre byggmaterial borde innebära förbättringar. Viktigast har därför varit vad som är sant och inte om produktiviteten, vad som driver den och hur den kan förbättras. Arbetet har utförts i två delar. Den första delen omfattar en genomgång av litteraturen. Den består av en jämförelse mellan statliga utredningar och forskning. Den andra delen, och för vilken litteraturgenomgången varit vägledande, omfattar en processgenomgång. Den består av en analys av hur kvalitet, tider och kostnader påverkas av externa och interna faktorer vid anläggningsbyggande, exemplifierat med tunnelbyggnation. De externa faktorerna omfattar den tekniska utvecklingen och de ökade kraven på arbetsmiljö och omgivningspåverkan. De interna faktorerna omfattar hur olika problem i genomförandet påverkar produktkvalitet, genomförandetid och produktkostnad. Genom detta har det kunnat tecknas en generell bild av vad som styr produktiviteten och därigenom också hur den kan påverkas. Resultaten indikerar att det saknas grund för att hävda att produktiviteten är dålig eller att utvecklingen är svag. Det indikeras också att effektiviteten i byggandet ökar på lång sikt, även om det inte har påträffats några data som visar att enhetspriserna sjunker. Utvecklingstakten uppfattas dock som låg. Detta beror bl.a. på högre krav på omgivningspåverkan och högre arbetsmiljökrav. Det beror också på att teknikutvecklingen är fragmenterad och sker utifrån ett konkurrensperspektiv i stället för att vara process – produktbaserad. Ny teknik kan därmed leda till både högre och lägre produktivitet på grund av svag koppling till den process som den avser att utveckla. Fragmenteringsproblemet indikeras även på ett mer övergripande plan. Detta avser den svaga kopplingen mellan byggandets olika genomförandeskeden, d.v.s. mellan planering, byggande och drift. Detta har bl.a. resulterat i att inget av de statliga betänkanden som studerats har sett sambandet mellan planeringskvalitet och byggeffektivitet som viktigt. I stället framhålls åtgärder som t.ex. konkurrens, affärsformer och utvecklad beställarroll som viktiga att arbeta vidare med, samtidigt som det inte redovisas något empiriskt eller analytiskt stöd för att de har någon koppling till konkreta orsaksförhållanden. Forskningen lyfter dock fram planering som en central del av möjligheterna till ett effektivt byggande, framför allt som medel för att reducera slöseriet. Flera av de statliga betänkandena visar ett tydligt intresse för de möjligheter som kan följa av ett ökat industriellt tänkande. Emellertid uppmärksammas inte det industriella tänkandets centrala tes om att det finns en koppling mellan upprepning och förutsägbarhet. Detta resulterar i att planeringens betydelse för det effektiva byggandet också förbises. Enligt processlitteraturen kan detta vara särskilt relevant vid de mycket korta serier som är aktuella vid anläggningsbyggande, d.v.s. få tillverkade enheter per process. Detta beror på att korta serier har lägre förutsägbarhet än långa serier, d.v.s. sådana serier som är aktuella vid BYGGPROCESSEN OCH PRODUKTIVITETEN – FÖRSTUDIE ii tillverkning av bilar, datorer m.m. Processlitteraturen ger också svar på vad som bör göras åt detta, nämligen ”planera in” slutproduktens kvalitet. Frågan om förutsägbarhet är nära knuten till kvalitetsteknik. Den är också nära knuten till frågan om riskhantering, inte minst genom att begreppet risk definieras som ”osäkerhetens effekt på mål”. Detta belyser även en av anläggningsbyggandets mest centrala och komplexa frågor, nämligen nödvändigheten av att precisera närmevärden för att kunna göra kalkyler och vikten av att förstå avvikelseriskerna vid användningen av samma närmevärden. Av dessa två, riktas nästan all uppmärksamhet mot närmevärdena medan frågan om hur säkra eller osäkra de är tilldrar sig mindre intresse. Även om användningen av successivkalkyler har ökat, och insikterna om osäkerheternas närvaro ökat i samma utsträckning, leder utförandet av dem inte till någon ökad effektivitet i byggandet då de inte påverkar osäkerheternas storlek, det bara synliggör dem. De leder inte heller till något tydligt lärande då detta kräver förståelse av de enskilda orsakerna till osäkerheterna. Successivkalkylering kan därför ses som ett verktyg för att mäta osäkerheter, medan det krävs andra åtgärder för att reducera dem. Kunskap från båda håll öppnar därmed dörren för ett iterativt planeringsförfarande, där det är relevant att ställa krav på acceptabla osäkerheter innan upphandling. Detta grundas på att de osäkerheter som är aktuella då kontraktet skrivs på, också är de som kommer att behöva hanteras under bygget. Den utförda förstudien redovisar en konceptuell modell över sambanden mellan kvalitet, tid och kostnad vid utförande av tunnlar. Trots avgränsningen bedöms modellen ändå kunna appliceras på anläggningsbyggande i allmänhet. Modellen lyfter fram frågan om kvalitet som grunden för möjligheterna att kunna förutsäga de detaljerade aspekterna av genomförandet i ett bygge. Detta beror på att brist på kvalitet, d.v.s. kvalitetsbrist, medför kostnadsökningar på grund av försämrade förutsättningar att genomföra den återstående processen, tillsammans med det ökade behovet av korrigerande åtgärder. Det ökar därmed också behovet av tid. Detta sätter därmed fingret på det centrala problemet: Toleranserna mellan tillåtna minimi- och maximivärden för varje parameter som krävs för att med tillräcklig noggrannhet kunna beräkna tider och kostnader för byggande av anläggningar är för stora eller för dåligt kända. Det fortsatta arbete som föreslås, föreslås riktas mot ett antal utpekade insatsområden som tar sin utgångspunkt i ovanstående problemställning. De är: Tydligare krav och bättre förutsägbarhet i miljöarbetet: för att begränsa osäkerheterna vid prognostisering av vilka krav som kommer att gälla för byggande och drift föreslås att möjligheterna att införa nationella gränsvärden undersöks, d.v.s. på samma sätt som inom arbetsmiljöarbetet. Exempel: buller, vibrationer, stomljud m.m. Prognossvårigheterna rörande åtgärders effekt bör också undersökas för identifiering av förbättringsmöjligheter. Begränsa osäkerheterna innan entreprenadarbetena upphandlas: mot bakgrund av att det är mer kostnadseffektivt att hantera osäkerheter i planeringsskedet än i byggskedet föreslås att tyngdpunkten i anläggningsbyggandet förskjuts mot det som utförs innan det upphandlas några entreprenader. Att driva utvecklingen i denna riktning bedöms vara den enskilt viktigaste punkten i detta program, samtidigt som det också är den enda punkt som stödjer samtliga andra. För att förverkliga detta bedöms två typer av insatser krävas, dels en övergripande insats, och dels insatser som adresserar de enskilda osäkerheterna. Då den BYGGPROCESSEN OCH PRODUKTIVITETEN – FÖRSTUDIE iii övergripande insatsen förutsätter att tids- och kostnadskonsekvenserna av osäkerheterna för byggandet och dess logistik kan simuleras i 5D innan upphandling, föreslås att det undersöks vilka möjligheter det finns att utveckla ett sådant beslutsstöd (pågående BIM-satsning ses som en hörnsten). Då arbetet med att reducera enskilda osäkerheter kräver specifika val för varje osäkerhet, föreslås att redan påbörjat arbete rörande osäkerheter avseende bergförstärkning vid tunnelentreprenader fullföljs. Det föreslås också att de osäkerheter som gäller för prognostisering och utförande av tätning och frostsisolering undersöks på motsvarande sätt. Annat som föreslås undersökas närmare avser kostnaderna för markåtkomst och kommuners och länsstyrelsers tilläggskrav. Genom att på detta sätt ständigt öka kunskapsmassan om enskilda osäkerheter, stöds också det övergripande arbetet med simuleringar.Varför är inte produktiviteten högre i anläggningsbranschen –en förstudi