Analysis of colorectal cancer morpohology in relation to sex, location and family history

Background: Studies of colorectal cancer (CRC) have suggested different mechanisms of carcinogenesis in men and women, young and old patients, right- and left sided tumors, and sporadic and familial tumors. These differences might be reflected in morphology. Methods: CRCs from 1613 patients operated on in 2004–2006 in Sweden were histologically reviewed. Morphology was examined in relation to sex, age groups, location, and family history. Results: Tumors in the right colon were larger, of higher stage, more often poorly differentiated, more mucin-producing, more often had a peritumoral lymphocytic infiltrate and a high level of tumor-infiltrating lymphocytes (TILs), and more seldom had an infiltrating margin than tumors in the left colon and rectum (p < 0.0001 for most features). Young patients (<60 years) more seldom had multiple tumors but more often had perineural invasion, an infiltrative tumor margin, and high-stage tumors. Three features, TILs, medullary tumors, and invasive tumor margin, were related to sex. Only vascular invasion was related to familiality. Conclusion: Location is the factor that has the most influence on tumor morphology. The results support the idea that different carcinogenic mechanisms may be involved in the right and left colon. Age is the most important determinant for the presence of multiple tumors and is a crucial factor for the aggressiveness of the disease.VR, Cancerfonden, RAH-fondernaManuscrip

Health-related quality of life is related to COPD disease severity

BACKGROUND: The aim of this study was to evaluate the association between health-related quality of life (HRQL) and disease severity using lung function measures. METHODS: A survey was performed in subjects with COPD in Sweden. 168 subjects (70 women, mean age 64.3 years) completed the generic HRQL questionnaire, the Short Form 36 (SF-36), the disease-specific HRQL questionnaire; the St George's Respiratory Questionnaire (SGRQ), and the utility measure, the EQ-5D. The subjects were divided into four severity groups according to FEV(1 )per cent of predicted normal using two clinical guidelines: GOLD and BTS. Age, gender, smoking status and socio-economic group were regarded as confounders. RESULTS: The COPD severity grades affected the SGRQ Total scores, varying from 25 to 53 (GOLD p = 0.0005) and from 25 to 45 (BTS p = 0.0023). The scores for SF-36 Physical were significantly associated with COPD severity (GOLD p = 0.0059, BTS p = 0.032). No significant association were noticed for the SF-36, Mental Component Summary scores and COPD severity. Scores for EQ-5D VAS varied from 73 to 37 (GOLD I-IV p = 0.0001) and from 73 to 50 (BTS 0-III p = 0.0007). The SGRQ Total score was significant between age groups (p = 0.0047). No significant differences in HRQL with regard to gender, smoking status or socio-economic group were noticed. CONCLUSION: The results show that HRQL in COPD deteriorates with disease severity and with age. These data show a relationship between HRQL and disease severity obtained by lung function

Unveiling the dynamics of older person care: A qualitative exploration of the intersection between formal and informal caregiving from the perspectives of registered nurses in Greece

Background and Objectives: In the evolving landscape of older person care, the imperative to explore holistic approaches persists, particularly in regions marked by distinct societal and cultural norms regarding informal caregiving. The deeply ingrained tradition of familial caregiving, often led by female family members, has historically compensated for healthcare system gaps in less integrated systems. Hence, societal expectations may affect nurses’ experiences and impact the quality of care for older persons. This study endeavors to describe the meaning of caring for older persons through the eyes of registered nurses engaging in older person care. Research Design and Methods: We conducted a qualitative thematic analysis of ten in-depth interviews with registered nurses engaging in older person care settings. Results: The results elucidate the relationship between formal and informal care structures based on registered nurses’ lived experiences, offering valuable insights into the complex landscape of older person care. Four themes evolved from the analysis: i) Experiences of living with older people as the basis for caring, ii) Caring as a “double-faced” fulfillment, iii) Experiencing insufficiency in the caring relationship, and iv) The encounter of existential issues creating loneliness. Discussion and Implications: This research provides insights into the meaning of caring for older persons, highlighting the perspectives of the closest professional caregivers of older individuals. A specific capture of the entanglement of cultural norms, societal expectations, and their impact on professional caregivers’ experiences may contribute to quality care provision in systems rooted in familial caregiving traditions

Gut microbiota composition as a candidate risk factor for dimethyl fumarate-induced lymphopenia in multiple sclerosis

Mounting evidence points towards a pivotal role of gut microbiota in multiple sclerosis (MS) pathophysiology. Yet, whether disease-modifying treatments alter microbiota composition and whether microbiota shape treatment response and side-effects remain unclear. In this prospective observational pilot study, we assessed the effect of dimethyl fumarate (DMF) on gut microbiota and on host/microbial metabolomics in a cohort of 20 MS patients. Combining state-of-the-art microbial sequencing, metabolome mass spectrometry, and computational analysis, we identified longitudinal changes in gut microbiota composition under DMF-treatment and an increase in citric acid cycle metabolites. Notably, DMF-induced lymphopenia, a clinically relevant safety concern, was correlated with distinct baseline microbiome signatures in MS patients. We identified gastrointestinal microbiota as a key therapeutic target for metabolic properties of DMF. By characterizing gut microbial composition as a candidate risk factor for DMF-induced lymphopenia, we provide novel insights into the role of microbiota in mediating clinical side-effects

Assigning defined daily doses animal: a European multi-country experience for antimicrobial products authorized for usage in pigs

Objectives To establish a consensus defined daily dose animal (DDDA) for each active substance (AS) and administration route for porcine veterinary antimicrobial products authorized in four European countries, thus allowing cross-country quantification and comparison of antimicrobial usage data. Methods All veterinary antimicrobial products authorized for porcine use in Belgium, France, Germany and Sweden were listed for each administration route. First, separate DDDAs for each product were defined based on the recommended dosing for the main indication. Second, a consensus DDDA was established by taking the mean of the DDDAs for each product within a certain category of AS plus administration route. Results One-hundred-and-fifty-nine, 240, 281 and 50 antimicrobial products were licensed in Belgium, France, Germany and Sweden, respectively, in February 2013. Large variations were observed for dosage and treatment duration recommendations between products and between countries for the same ASs. Only 6.8% of feed/water and 29.4% of parenteral AS groups had the same recommended dosage in the four countries. Conclusions This study presents a consensus DDDA list for use in the quantification and comparison of antimicrobial consumption. Four major recommendations have been formulated: (i) urgent need for harmonization of authorization and recommended summary of product characteristics (SPC) dosages; (ii) expand the developed preliminary DDDA list to include all authorized veterinary medicinal products in all EU member states and for all (food-producing) animal species; (iii) improved accessibility of country-specific SPC data would be preferable; and (iv) statement of the ‘long-acting' duration of a product in the SP

"Randomized phase II study of azacitidine +/- lenalidomide in higher-risk myelodysplastic syndromes and acute myeloid leukemia with a karyotype including Del(5q)"

Non peer reviewe

Transport av dräktiga djur, transport av unga djur och åldersbestämning av foster

De flesta lantbruksdjur transporteras endast enstaka gånger i livet och har därför sällan möjlighet att vänja sig vid transporter på ett sätt som skulle förebygga stress och bidra till en god transportupplevelse. Att skapa förutsättningar som minimerar påverkan på djuren och underlättar drivning av djuren är därför av stor vikt. Livdjurstransport eller transport till slakt kan vara en mycket stressfylld situation för djur. EFSA har under 2022 publicerat tre olika utlåtanden om transport av nötkreatur, små idisslare och gris. EFSA har i sina utlåtanden identifierat följande relevanta välfärdsrisker: social stress i samband med omgruppering, stress då djuren hanteras av ovarsamma människor eller av människor som de inte är vana vid, stress på grund av värme eller kyla, skador, rörelsestress (orsakat av fordonets rörelser), predationsstress (specifikt hos får som drivs med hund), hunger, törst, respiratoriska problem (specifikt hos nötkreatur), begränsade rörelsemöjligheter, svårigheter att vila och sensorisk överstimulering. Sammantaget kan dessa välfärdsrisker leda till ackumulerad och hög stress, rädsla, smärta, obehag och utmattning hos djuren.Nötkreatur, grisar och får är sociala djur som lätt stressas om de separeras från sin grupp. Att ta hänsyn till deras naturliga flockbeteende genom att t.ex. inte driva djur enskilt utan i grupp (undantag för vuxna handjur som ofta behöver hanteras enskilt) är därför viktigt både före, under och efter transport. Omgrupperingar och social stress riskerar att leda till aggressioner och oönskade beteenden då djuren kan komma att skada sig själva eller varandra.Djurs tidigare erfarenheter av att bli hanterade av människor påverkar deras upplevelse och stressnivå vid hantering i samband med transport. En mer vänlig hantering av djuren tidigt i livet kan underlätta hanteringen i samband med transport. Djurens rädsla utgör en välfärdsrisk, både för djuren själva och för den transportör som ska hantera dem. Utlastningsutrymmen och drivvägar behöver vara väl designade för att få ett bra flöde när djuren lastas respektive lastas av och den som hanterar djuren behöver ha god kunskap om djurens naturliga beteenden.Hunger och törst kan uppstå hos djur under tiden från lastning till transport och urlastning. Risken för att djuren ska uppleva hunger och törst ökar med längre transporttider. Unga djur har ett naturligt tätare födointag vilket man kan behöva ta hänsyn till vid transport genom att erbjuda djuren möjlighet att äta och dricka oftare än äldre djur. I nuläget finns det inga optimala lösningar på hur man ska kunna tillgodose behovet av vatten eller annan utfodring på transport då intaget även påverkas av stress och sociala faktorer utöver vana vid utrustningen.Djurtätheten på transportfordonet är en viktig faktor som påverkar djurens möjligheter att hålla balansen och att kunna ligga ned och vila, men även risken för skador och död. Behovet av att kunna ligga ned under transport ökar med transportens längd och huruvida djuren ligger ned är kopplat till vilket utrymme som ges, där större utrymme leder till att fler djur ligger ned.Sen dräktighet räknas som ett tillstånd då det inte är lämpligt att transportera ett djur eftersom transport under denna period kan leda till negativa konsekvenser för djurets välfärd och risker för avkomman. Dräktighet innebär ökad sårbarhet både fysiskt och fysiologiskt. För dräktiga djur innebär därför den stress som förflyttning, lastning, ny miljö, okända människor, rörlig och ostabil transport, transportfordonets förutsättningar, samt avsaknad av foder och vatten under längre perioder, en större påfrestning med en ökad risk för negativa konsekvenser, än för icke-dräktiga djur. Dräktiga djur har en ökad metabolism och värmeproduktion, framförallt under sen dräktighet, vilket gör dräktiga djur mer känsliga för värmestress än icke-dräktiga djur. Vidare blir fysisk ansträngning jobbigare för det dräktiga djuret beroende både på den ökade tyngden och dess påverkan på rörelseapparaten. Även cirkulationssystemet blir mer ansträngt med en förhöjd hjärtfrekvens som följd. Vid värmestress ökar dessutom andningsfrekvensen påtagligt.Kortisol har en viktig roll i slutet av dräktigheten och för att initiera förlossning. I slutet av dräktigheten stiger kortisolnivåerna i moderdjurets blod till följd av att fostrets kortisolproduktion ökar. Förhöjda kortisolnivåer till följd av stress och fysisk ansträngning i samband med lastning, hantering, omgruppering, transport och nya miljöer kan orsaka abort eller för tidig igångsättning av förlossningen. Flera studier visar att det även finns risker under andra delar av dräktigheten. Transport ökar till exempel risken för embryonala förluster under tidig dräktighet hos gris, framför allt under vecka två till fyra, vilket är en kortisolkänslig period. För nötkreatur finns det risk för embryonala förluster vid transporter under dräktighetens första två månader och studier på får har visat på negativa effekter på lamm och ökad risk för fosterdöd vid förhöjda kortisolnivåer hos tackan. Det finns även en risk för epigenetiska effekter hos fostren vid stress hos moderdjuret, vilka kan komma att påverka avkomman senare i livet.När hondjuren ökar i vikt genom fostertillväxt och ökad volym av fostervätskor, påverkas deras rörlighet och förmåga att hålla balansen vilket kan göra att både lastning och transport försvåras samt innebära en ökad risk för halkskador och fläkningsskador. Eventuella led- och klövproblem kan dessutom förvärras eller försvåra rörelsemöjligheterna, även om uppenbar hälta inte alltid kan ses. Den ökade storleken gör att dräktiga djur kräver större plats under transporten, både för att djuren i sig är större, men också för att de ska kunna parera rörelser och hålla balansen. Dräktiga grisar minskar sin aktivitetsnivå och har större behov av att ligga ned och vila vilket behöver tillgodoses under transport.I slutet av dräktigheten, oklart exakt när, sker en uppmjukning av vävnaderna i bäckenregionen vilket är mer påtagligt för nötkreatur än för små idisslare och suggor. Uppmjukningen kvarstår även en tid efter förlossningen. Uppmjukningen ger försämrad stabilitet vid rörelse, vilket innebär risker vid både lastning och transport. Det är därför viktigt att man tar hänsyn till detta och har god tidsmarginal vid transport av dräktiga eller nyförlösta djur, så att djuren inte riskerar att transporteras under den tid som bäckenet är instabilt.Den vetenskapliga evidensen för EU:s regel om 90 % av den förväntade dräktighetstiden som gräns för transport av dräktiga djur förefaller oklar. Rådet ställer sig bakom konklusionen i EFSA:s utlåtande om transport av nötkreatur, små idisslare och gris, om att vetenskapliga belägg för den exakta nu gällande gränsdragningen saknas, samtidigt som det är tydligt att långt gången dräktighet är en riskfaktor för negativ djurvälfärd under transport. I de aktuella utlåtandena finns dock flera studier citerade som visar på sårbarhet för de dräktiga djuren och deras foster under en period som i många fall är längre än de sista 10 % av dräktighetstiden samt att det finns en ökad sårbarhet även under andra delar av dräktigheten och att både moderdjur och foster kan påverkas negativt av att transporteras.Det finns risk för att den stress som en transport innebär kan leda till att det sent dräktiga djuret aborterar eller att förlossningen sätts igång under eller strax efter transport. Då det således föreligger risker för foster och moderdjur vid transport av dräktiga djur under stora delar av dräktighetsperioden anser Rådet att transport av dräktiga djur (nötkreatur, får och gris) om möjligt bör undvikas.Vid transport av unga kalvar, smågrisar och lamm måste hänsyn tas till flera faktorer, såsom ålder, immunförsvarets utveckling, djurens allmänna hälsostatus, huruvida djuren är avvanda eller inte, social stress, etc. Unga djur är generellt känsligare än vuxna djur, och påverkas än mer av att utsättas för hunger och törst, kalla och varma transporter, och begränsade möjligheter att vila under transport. Under perioden då det passiva immunförsvaret går ned samtidigt som det aktiva immunförsvaret är under uppbyggnad är djuren extra känsliga för infektioner.Hur väl ett ungt djur klarar en transport beror bl.a. på längden på transporten (ju längre transport desto större risk för djurens välfärd), samt djurets ålder och vikt. Tiden mellan två och fyra veckor är en känslig ålder för transport av kalvar. Enligt EFSA bör inte kalvar transporteras tidigare än vid fem veckors ålder och de bör väga minst 50 kg. För lamm rekommenderas att djuren transporteras först efter avvänjning. Vidare behöver hänsyn tas till djurens behov av foder och vatten, så att deras närings- samt vätskebehov tillgodoses. Hänsyn behöver även tas till på vilket sätt de är vana vid att inta foder och vatten, och om djuret hålls på liknande sätt i transporten som de är vana vid, exempelvis i samma grupp eller tillsammans med sin mamma. Det kan vara klokt att utfodra djuren innan transport för att minska risken för hunger under transporten. Vid mjölkgiva till kalv behöver tid ges för digestion innan transport för att minska risken för diarré.Icke avvanda djur upplever en större stress runt transport än avvanda djur (vid transport utan moderdjur) och det är därför bättre att företrädesvis transportera djuren efter avvänjning. Unga djur är heller inte motoriskt färdigutvecklade, vilket kan påverka deras balans under transport samt vid på- och avlastning. Yngre djur ligger ned och vilar i större omfattning än vuxna djur. Yngre djurs behov och möjlighet att vila påverkas av vad som sker under transporten, t.ex. hur fordonet körs, vägbanans utformning och fordonets komfort, men också av transportens längd, utrymme per individ och om det är tillräckligt med strö för att kunna ligga bekvämt.I dagsläget saknas en tillfredsställande diagnostisk metod för att med säkerhet bestämma den exakta dräktighetslängden hos ett moderdjur som befinner sig i sen dräktighet, utöver dokumentation baserad på betäcknings-/inseminationsdatum, som Rådet bedömer vara det säkraste sättet att undvika transporter i sen dräktighet. För nötkreatur kan rektalisering vara en enkel och billig metod för att utesluta sen dräktighet, men detta är inte tillämpligt för gris och får.För åldersbestämning av kalv- och lammfoster efter slakt eller avlivning används i nuläget referensvärden för CRL (crown-rump length) som huvudsaklig objektivt mätbar parameter, i kombination med bedömning av andra yttre kännetecken hos fostret, t.ex. behåring. De referensvärden för bedömning som används idag grundar sig dock till stor del på äldre studier, och i takt med att nöt- och fårpopulationen förändras genom aveln kan referensvärdena behöva anpassas i motsvarande utsträckning. Rådet rekommenderar att referensvärden för åldersbestämning av kalv- och lammfoster uppdateras

VII Scandinavian Copd Research Symposium, Holmenkollen, Oslo 18th-19th November 2016

Peer reviewe