Uppföljning av naturvärden i ängs- och betesmarker via NILS

Denna rapport har som syfte att ge förslag till utformning av ett uppföljningssystem för naturvärden i objekt som identifierats som skyddsvärda i Ängs- och betesmarksinventeringen (Jordbruksverket 2005a, b) samt göra en statistisk och kostnadsmässig utvärdering av olika designalternativ. Utgångspunkten har varit att uppföljningen ska ske i ett stickprov av objekt som så nära som möjligt ansluter till den metodik och de landskapsrutor som används i det nationella miljöövervakningsprogrammet NILS (Allard m.fl., 2003, Esseen m.fl., 2005). Av de åtta indikatorer som föreslagits av Naturcentrum (2004) har vi valt ut de fem som verkar mest lämpade för uppföljning i anslutning till NILS. Den metodik som föreslagits av Naturcentrum (2004) har följts så långt möjligt, men vissa modifieringar har gjorts för att göra uppföljningen effektivare. De fem indikatorerna, som motsvaras av varsitt inventeringsmoment, delas in i två grupper. Kärlväxter, grova träd och lavar på lövträd inventeras en gång per omdrev, d.v.s. en gång vart femte år. Beräkningarna utgår ifrån att inventeringen görs av den ordinarie fältpersonalen i NILS, i nära anslutning till de ordinarie provyte- och linjeinventeringsmomenten i rutan. Fjärils-, humle och dyngbaggsinventeringen görs däremot av särskild personal, som har god artkännedom och vana vid inventering av de berörda insektsgrupperna. Samma objekt som för växtinventeringen besöks, men vid flera tillfällen (3 eller i vissa fall 2) under en säsong. En stor besparing på transportkostnader kan göras om båda insektsmomenten görs av samma person, vid samma tillfälle. För alla insektsgrupper bör ett urval göras av de arter som har störst förutsättningar att ge bra data. För urval av objekt föreslår vi s.k. PPS-urval, där större objekt har större sannolikhet att väljas än de små. Detta gör att stickprovet blir mer effektivt för att representera helheten. Baserat på de regler vi satt för antal objekt som väljs per landskapsruta har vi därefter gjort våra beräkningar baserat på ett testurval av objekt ur Ä&B-databasen Tuva, som motsvarar tre nivåer: 290, 728 och 1277 objekt per femårsperiod. Dessutom har vi testat två ambitionsnivåer för utlägg inom objekt (antal provytor och transekter): ”Låg” och ”Hög”. Den statistiska utvärderingen för varje inventeringsmoment har gjorts baserat på dataset som vi fått använda från Länsstyrelsen i Östergötland, SLU och Skogsvårdsstyrelsen i Kronoberg, samt GIS-skikt och inventeringsdata från Ä&B/Jordbruksverket. Resultaten visar entydigt att ett stickprov av 290 objekt är helt otillräckligt för samtliga moment. Däremot är skillnaden mellan 728 och 1277 objekt relativt liten jämfört med kostnaden. Av de två alternativen för utlägg verkar ett utökat antal provytor ge bättre skattningar, medan fler transekter för insektsinventering inte har någon större betydelse totalt sett. Som vårt huvudalternativ förespråkar vi alltså för kärlväxter, träd och lavar vårt alternativ ”728 hög” och för insekter ”728 låg”. Det motsvarar den uppskattade kostnaden 975.000 kr per år för växtinventeringen och 2.327.000 kr per år för insektsinventeringen. Till detta kommer totalt ca. 300.000 för administration, datahantering, grundläggande analyser m.m. Totalt ger det en föreslagen budget på ca. 3,6 miljoner kr per år. Nästan en tredjedel av kostnaden för insektsinventeringen utgörs av sortering av dyngprover och artbestämning av dyngbaggar. Om man gör ett strikt urval av de mest indikativa och någorlunda lättbestämda dyngbaggearterna kan denna kostnad troligen minskas en del. Ett mer drastiskt alternativ till besparing kan vara att lagra proverna tills ytterligare medel kan frigöras. Kostnaderna för insamling är jämförelsevis liten om den görs i samband med fjärilsinventeringen. Vi förordar att de ordinarie momenten i NILS provyteinventering genomförs också i de provytor som läggs ut i Ä&B-objekten. Den tillkommande kostnaden är relativt marginell (uppskattningsvis 167.000 per år, vilket motsvarar ungefär 5% av totalkostnaden), samtidigt som fördelarna är mycket stora vad gäller att ta fram strukturella indikatorer (hävdintensitet, markförhållanden, träd- och buskskikt) och för möjligheterna till samanalys med NILS ordinarie stickprov. Till detta kan också komma flygbildstolkning med NILS ordinarie metodik, där kostnaderna troligen är i samma storleksordning. Vi vill också framhålla de stora möjligheterna till samordning med uppföljningen av gräsmarkshabitat i Natura 2000-nätverket, där Naturvårdsverket och länsstyrelserna har huvudansvaret. De värdeindikatorer och metoder man där lyfter fram är mycket likartade de som här diskuteras (Naturvårdsverket, 2005). Vi föreslår att inventeringsmomenten för kärlväxter, träd och lavar påbörjas i full skala så fort medel kan frigöras. De osäkerheter som finns i skattningarna av kostnader och statistisk styrka är troligen ganska små, och fördjupade analyser som markant förbättrar beräkningarna kan bara göras utifrån ett mycket större dataset än de vi hittills använt. En mindre pilotstudie kostar pengar och försenar den skarpa datainsamlingen med ett år, men förbättrar kanske ändå inte underlaget för beräkningarna mer än marginellt. För insektsinventeringarna är behovet av ett års pilotstudier troligen större, eftersom osäkerheterna i organisering av arbetet, tidsåtgång och förväntade data är större

A Study of the Sales Process of ERP Systems: Wasteful Management or Managing the Wasteful?

A description and analysis of the sales process of ERP systems is presented; also the consequences for the parties involved are discussed. The chosen methodological basis is an inductive research design consisting of a case study based on interviews. The analysis of the empirical data is done with a proposed analytical framework. Based on the agency theory, the analysis is tightly knitted together with opportunism. There are three controlling factors: relationships (relationship marketing), contracts (principal-agent theory), and competition. Three results are proposed: First, two factors forms opportunism-safeguarding and fringe selling. Second, two possibilities of minimizing opportunism exist, the contract and the relationship, the former largely being overlooked, and the latter not being what it is thought to be. Third, there is a need for a feedback loop to correctly address opportunism

Trender i surhetstillstånd i skogs-, myr- och fjällbäckar i Dalarna

Försurningen av sjöar och vattendrag har generellt minskat i Sverige och det är följaktligen intressant att följa upp och söka förklara utvecklingen i Dalarnas vattendrag. Länsstyrelsen har därför initierat en vattenkemisk utvärdering av de regionalt övervakade vattendragen. Syftet med utvärderingen är att utvärdera surhetstillståndets utveckling med tiden samt att söka förklara orsakerna till eventuella trender i Hyttingsån, Acktjärnsbäcken, Göljån och Skidbågsbäcken (SK1 och SK2). Utvärderingen omfattar hela mätperioden t.o.m. 2012. Om man undantar den kalkade Skidbågsbäcken SK2, var samtliga bäckar jonsvaga med en medelkonduktivitet i intervallet 1,2-2,5 mS/m. I samtliga bäckar förutom Skidbågsbäcken SK1 var Ca2+ den dominerande baskatjonen (BC) följt av Na+, Mg2+ och K+. I Skidbågsbäcken SK1 dominerade Na+. BC-halterna balanserades primärt av RCOO- och HCO3-. Båda dessa anjoner bildas vid nedbrytning av organiskt material respektive vid koldioxidvittring av olika silikatmineral och utgjorde mellan 57-84% av anjonerna i de okalkade bäckarna. Andelen SO42- varierade mellan 8-25% med de högsta värdena i Hyttingsån och Göljån. Det är därför troligt att mänskligt betingad försurning bidrog med maximalt 8-25% i de studerade vattendragen och att denna påverkan var som störst i Hyttingsån och Göljån. I den kalkade Skidbågsbäcken SK2 var Ca2+ extremt dominerande och balanserat av HCO3-, båda med ursprung i den kalk som spridits. Buffertsystemet i Skidbågsbäcken SK1 dominerades helt av svaga organiska syror, vilket gav ett lågt medel-pH (4,5), medan buffertsystemen i Acktjärnsbäcken och Göljån dominerades av kolsyrasystemet och därför hade betydligt högre pH (6,1 respektive 6,4 i medeltal). Hyttingsån uppvisade en mix av de båda buffertsystemen och hade därför ett något lägre medel-pH (5,8) betingat av högre halter organiska syror. Den kalkade Skidbågsbäcken SK2 hade pH≈6,5. Med undantag av Hyttingsån, som inte uppvisar någon statistiskt signifikant trend (p>0,05), har pH ökat med ca 0,15, 0,3 och 0,45 pH-enheter under de ca 15 år som övervakningen pågått i Skidbågsbäcken SK1, Göljån respektive Acktjärnsbäcken. pH-ökningen sammanfaller med minskande SO42- -halter, vilket indikerar minskande påverkan från svavelnedfall. Hyttingsån uppvisar den största minskningen i SO42- -halter (2,8 µekv/l, år), men pH har inte förändrats. En förklaring är att de minskade SO42- -halterna i hög grad kompenserats av att baskatjonen Ca2+ minskat samtidigt som halterna organiska syror ökat. För samtliga bäckar förutom Hyttingsån indikerar BDM-resultaten att försurningstrycket var som högst i början på tidsserierna och endast Göljån uppvisade 1995 ett pH-värde som indikerar försurning. I Hyttingsån indikerar resultaten försurat tillstånd under vårarna 1996, 1999, 2001 och 2008. Någon generell trend går inte att spåra i Hyttingsån, vilket gör det angeläget att fortsätta mätningarna där. Efter 2008 bedöms samtliga vattendrag som icke-försurade med BDM-modellen

PREDICTING CHLORIDE INDUCED DEPASSIVIATION AND MINIMUM CONCRETE COVER WITH DIFFERENT BINDERS

Abstract Corrosion of steel reinforcement represents the major cause affecting durability of reinforced concrete structures in road and marine environments. To assure durability, standards attempt to provide specifications for long-term performance by simple deemed-to-satisfy rules for approximate environmental classification. This paper presents results from a study of modelling of chloride ingress in concrete with fly ash and ground granulated blast-furnace slag. Chloride threshold values for corrosion initiation are discussed. A physical model, ClinConc, was employed to calculate the chloride ingress profiles after exposure under marine (submerged) and road environments for 100 years. The model was validated using field data after exposure in the Swedish seawater for about 20 years. The results show that the addition of mineral additions in general increases the resistance of concrete to chloride ingress and allows smaller concrete cover thicknesses. However, one critical parameter is the chloride threshold value. In consideration of both the chloride resistance and the alkalinity, which influence the critical chloride threshold value, the concrete with mineral additions still reveals sufficient margin to allow a significantly lower chloride threshold for initiation of corrosion of reinforcement steel in concrete

Conditioned serum in vitro treatment of chondrocyte pellets and osteoarthritic explants

Background: Autologous conditioned serum (ACS) is used to treat osteoarthritis in horses, although its effects are not fully investigated.Objectives: To investigate the effects of equine serum and conditioned serum on chondrocytes stimulated with interleukin (IL)-1 beta and cartilage explants with mild osteoarthritis.Study design: In vitro experimental study.Methods: The effect of three different serum preparations (unincubated control [PS], serum incubated 24 h [PS24h] and serum incubated 24 h in ACS containers [PCS]) pooled from lame horses were tested in two in vitro models. IL-1 beta and IL-1 receptor antagonist (IL-1Ra) concentrations were measured in all sera. In model 1, chondrocyte pellet cultures were stimulated with IL-1 beta prior to treatment with the serum preparations for 2 and 48 h. Microarray, polymerase chain reaction, and matrix metallopeptidase-13 analyses were performed. In model 2, cartilage explants from horses with structural osteoarthritis were treated with PS or PCS on days 0, 6 and 12, or left untreated, and evaluated at day 24 using the OARSI grading scale for histological evaluation of articular cartilage.Results: The IL-1Ra concentration in PS24h and PCS was significantly higher than in PS. In model 1, inflammation- and cartilage matrix degradation-related genes were upregulated after 48 h in all treatment groups versus untreated controls. Cartilage matrix molecules, aggrecan and collagens, were downregulated in PS24h- and PCS-treated pellets versus untreated controls. Growth factor signalling genes were upregulated-FGF7 in all treatment groups, BMP2 in PS24h-, and INHBA in PCS-treated-compared with untreated controls. In model 2, the OARSI score at day 24 was not significantly different between treatment groups.Main limitations: Results from in vitro models cannot be directly translated to in vivo situations.Conclusions: In vitro treatment with conditioned serum did not alleviate IL-1 beta-induced responses in chondrocyte pellets or lead to morphological improvement in osteoarthritic cartilage explants

Genetic- and Lifestyle-dependent Dental Caries Defined by the Acidic Proline-rich Protein Genes PRH1 and PRH2.

Dental caries is a chronic infectious disease that affects billions of people with large individual differences in activity. We investigated whether PRH1 and PRH2 polymorphisms in saliva acidic proline-rich protein (PRP) receptors for indigenous bacteria match and predict individual differences in the development of caries. PRH1 and PRH2 variation and adhesion of indigenous and cariogenic (Streptococcus mutans) model bacteria were measured in 452 12-year-old Swedish children along with traditional risk factors and related to caries at baseline and after 5-years. The children grouped into low-to-moderate and high susceptibility phenotypes for caries based on allelic PRH1, PRH2 variation. The low-to-moderate susceptibility children (P1 and P4a-) experienced caries from eating sugar or bad oral hygiene or infection by S. mutans. The high susceptibility P4a (Db, PIF, PRP12) children had more caries despite receiving extra prevention and irrespective of eating sugar or bad oral hygiene or S. mutans-infection. They instead developed 3.9-fold more caries than P1 children from plaque accumulation in general when treated with orthodontic multibrackets; and had basic PRP polymorphisms and low DMBT1-mediated S. mutans adhesion as additional susceptibility traits. The present findings thus suggest genetic autoimmune-like (P4a) and traditional life style (P1) caries, providing a rationale for individualized oral care

Recensioner

No abstrac

Effect of circadian rhythm, age, training and acute lameness on serum concentrations of cartilage oligomeric matrix protein (COMP) neo-epitope in horses

Molecular serum markers that can identify early reversible osteoarthritis (OA) in horses are lacking. Objectives: We studied serum concentrations of a novel cartilage oligomeric matrix protein (COMP) neo-epitope in horses subjected to short-term exercise and with acute lameness. The effects of circadian rhythm and age were also evaluated. Study design: Longitudinal studies in healthy horses and cross-sectional comparison of lame and non-lame horses. Methods: Sera were collected from five horses before and after short-term interval exercise and during full-day box rest. Sera from 32 acutely lame horses were used to evaluate age-related effects. Independent samples from control horses (n = 41) and horses with acute lameness (n = 71) were included. COMP neo-epitope concentrations were analysed using custom-developed inhibition ELISAs validated for equine serum. The presence of COMP neo-epitope was delineated in healthy and osteoarthritic articular cartilage with immunohistochemistry. Results: COMP neo-epitope concentrations decreased after speed training but returned to baseline levels post-exercise. No correlations between age and serum COMP neo-epitope concentrations were found (r = 0.0013). The mean (±s.d.) serum concentration of COMP neo-epitope in independent samples from non-lame horses was 0.84 ± 0.38 μg/mL, and for lame horses was 5.24 ± 1.83 μg/mL (P<0.001). Antibodies against COMP neo-epitope did not stain normal articular cartilage, but intracytoplasmic staining was found in superficial chondrocytes of mild OA cartilage and in the extracellular matrix of moderately osteoarthritic cartilage. Main limitations: ELISA was based on polyclonal antisera rather than a monoclonal antibody. There is a sex and breed bias within the groups of horses, also it could have been of value to include horses with septic arthritis and tendonitis and investigated joint differences. Conclusions: This COMP neo-epitope can be measured in sera, and results indicate that it could be a biomarker for pathologic fragmentation of cartilage in connection with acute joint lameness.Western Region Research Funding (ALF GBG‐716171), the Swedish‐Norwegian Foundation for Equine Research (H0947014), Swedish Research Council grant (VR 2015‐02959) and the Swedish Research Council for Environment, Agricultural Sciences and Spatial Planning (FORMAS 221‐2013‐317) supported this research.Peer Reviewe