The solution structure of the amino-terminal domain of human DNA polymerase ε subunit B is homologous to C-domains of AAA+ proteins

DNA polymerases α, δ and ε are large multisubunit complexes that replicate the bulk of the DNA in the eukaryotic cell. In addition to the homologous catalytic subunits, these enzymes possess structurally related B subunits, characterized by a carboxyterminal calcineurin-like and an aminoproximal oligonucleotide/oligosaccharide binding-fold domain. The B subunits also share homology with the exonuclease subunit of archaeal DNA polymerases D. Here, we describe a novel domain specific to the N-terminus of the B subunit of eukaryotic DNA polymerases ε. The N-terminal domain of human DNA polymerases ε (Dpoe2NT) expressed in Escherichia coli was characterized. Circular dichroism studies demonstrated that Dpoe2NT forms a stable, predominantly α-helical structure. The solution structure of Dpoe2NT revealed a domain that consists of a left-handed superhelical bundle. Four helices are arranged in two hairpins and the connecting loops contain short β-strand segments that form a short parallel sheet. DALI searches demonstrated a striking structural similarity of the Dpoe2NT with the α-helical subdomains of ATPase associated with various cellular activity (AAA+) proteins (the C-domain). Like C-domains, Dpoe2NT is rich in charged amino acids. The biased distribution of the charged residues is reflected by a polarization and a considerable dipole moment across the Dpoe2NT. Dpoe2NT represents the first C-domain fold not associated with an AAA+ protein

Effect of rye bread breakfasts on subjective hunger and satiety: a randomized controlled trial

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>Several studies report that dietary fibre from different sources promotes the feeling of satiety and suppresses hunger. However, results for cereal fibre from rye are essentially lacking. The aim of the present study was to investigate subjective appetite during 8 h after intake of iso-caloric rye bread breakfasts varying in rye dietary fibre composition and content.</p> <p>Methods</p> <p>The study was divided into two parts. The first part (n = 16) compared the satiating effect of iso-caloric bread breakfasts including different milling fractions of rye (bran, intermediate fraction (B4) and sifted flour). The second part (n = 16) investigated the dose-response effect of rye bran and intermediate rye fraction, each providing 5 or 8 g of dietary fibre per iso-caloric bread breakfast. Both study parts used a wheat bread breakfast as reference and a randomised, within-subject comparison design. Appetite (hunger, satiety and desire to eat) was rated regularly from just before breakfast at 08:00 until 16:00. Amount, type and timing of food and drink intake were standardised during the study period.</p> <p>Results</p> <p>The Milling fractions study showed that each of the rye breakfasts resulted in a suppressed appetite during the time period before lunch (08:3012:00) compared with the wheat reference bread breakfast. At a comparison between the rye bread breakfasts the one with rye bran induced the strongest effect on satiety. In the afternoon the effect from all three rye bread breakfasts could still be seen as a decreased hunger and desire to eat compared to the wheat reference bread breakfast.</p> <p>In the Dose-response study both levels of rye bran and the lower level of intermediate rye fraction resulted in an increased satiety before lunch compared with the wheat reference bread breakfast. Neither the variation in composition between the milling fractions nor the different doses resulted in significant differences in any of the appetite ratings when compared with one another.</p> <p>Conclusion</p> <p>The results show that rye bread can be used to decrease hunger feelings both before and after lunch when included in a breakfast meal. Rye bran induces a stronger effect on satiety than the other two rye fractions used when served in iso-caloric portions.</p> <p>Trial Registration</p> <p>Trial registration number NCT00876785</p

Rye kernel breakfast increases satiety in the afternoon - an effect of food structure

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>The structure of whole grain cereals is maintained to varying degrees during processing and preparation of foods. Food structure can influence metabolism, including perceived hunger and satiety. A diet that enhances satiety per calorie may help to prevent excessive calorie intake. The objective of this work was to compare subjective appetite ratings after consumption of intact and milled rye kernels.</p> <p>Methods</p> <p>Two studies were performed using a randomized, cross-over design. Ratings for appetite (hunger, satiety and desire to eat) were registered during an 8-h period after consumption of whole and milled rye kernels prepared as breads (study 1, n = 24) and porridges (study 2, n = 20). Sifted wheat bread was used as reference in both study parts and the products were eaten in iso-caloric portions with standardized additional breakfast foods. Breads and porridges were analyzed to determine whether structure (whole vs. milled kernels) effected dietary fibre content and composition after preparation of the products. Statistical evaluation of the appetite ratings after intake of the different breakfasts was done by paired t-tests for morning and afternoon ratings separately, with subjects as random effect and type of breakfast and time points as fixed effects.</p> <p>Results</p> <p>All rye breakfasts resulted in higher satiety ratings in the morning and afternoon compared with the iso-caloric reference breakfast with sifted wheat bread. Rye bread with milled or whole kernels affected appetite equally, so no effect of structure was observed. In contrast, after consumption of the rye kernel breakfast, satiety was increased and hunger suppressed in the afternoon compared with the milled rye kernel porridge breakfast. This effect could be related to structural differences alone, because the products were equal in nutritional content including dietary fibre content and composition.</p> <p>Conclusions</p> <p>The study demonstrates that small changes in diet composition such as cereal grain structure have the potential to effect feelings of hunger and satiety.</p> <p>Trial registration</p> <p>This trial was registered at clinicaltrials.gov as <a href="http://www.clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT01042418">NCT01042418</a>.</p

The GOLMePsA study protocol: an investigator-initiated, double-blind, parallel-group, randomised, controlled trial of GOLimumab and methotrexate versus methotrexate in early diagnosed psoriatic arthritis using clinical and whole body MRI outcomes

Background: Psoriatic arthritis (PsA) is a chronic inflammatory arthritis which impacts significantly on the quality of life and work capacity of affected individuals. Recent evidence has shown that early control of inflammation in PsA leads to improved long-term outcomes. It is postulated that prompt intervention after diagnosis using a remission-induction treatment strategy will lead to improved outcomes and optimal disease control of PsA. The aim of the present study was to compare the clinical efficacy of a treatment strategy in newly diagnosed, treatment naïve PsA subjects, using the combination of golimumab (GOL), methotrexate (MTX) and steroids versus standard care (MTX monotherapy plus steroids). Methods/design: GOLMePsA is an investigator initiated, phase IIIb, single-centre, randomised, double-blind, placebo-controlled, two-armed, parallel-group, imaging-supplemented study. Eighty-eight PsA patients, diagnosed within 24 months prior to screening and treatment naïve, will be randomised at baseline to receive: (arm 1) the combination of intramuscular/intra-articular prednisolone, MTX and GOL or (arm 2) the combination of intramuscular/intra-articular prednisolone, MTX and placebo for 24 weeks (interventional period). Primary outcome measure is clinical improvement (at least 1 unit difference) in the Psoriatic ArthritiS Disease Activity Score (PASDAS) composite index. Reflecting a “step down” therapeutic approach, all participants successfully completing the interventional period will be followed up for a further 28 weeks. During this observational period, stable maintenance MTX monotherapy will continue for both arms, unless in case of intolerance or PsA relapse. In the latter case, additional treatment will be provided. Overall, the GOLMePsA study length is planned to be 52 weeks. Discussion: The hypothesis underlining this study is that very early treatment with first-line GOL reduces disease activity in PsA, in comparison to conventional therapy. Trial registration: EudraCT 2013–004122-28. 24/09/2013

Elever i matematiksvårigheter - åtta lärares uppfattningar om det förebyggande och efterbyggande arbetet

Abstrakt Arbetets titel: Elever i matematiksvårigheter - åtta lärares uppfattningar om det förebyggande och efterbyggande arbetet Institution: Institutionen för pedagogik och didaktik Arbetets art: Examensarbete i det allmänna utbildningsområdet inom lärarprogrammet Författare: Helena Fredriksson och Josephine Mellqvist Rapportnummer: VT06-2611-61 Tidpunkt: Vårterminen 2006 Inledning: Som lärare bör man ha kunskap i att arbeta förebyggande mot att elever får svårigheter i matematik för att det inte skall uppstå allt för stora problem för eleverna i ämnet. Man bör även ha med sig hjälpmedel samt tankar om hur man arbetar med de elever som har svårigheter i matematik. Syfte: Syftet med examensarbetet är att undersöka åtta lärares uppfattning om hur de arbetar förebyggande och efterbyggande med elever i matematiksvårigheter samt vilken undervisningsansats de använder sig av. Bakgrund: I Läroplanen (Lpo94) påpekas att skolan har ansvar för att alla elever efter genomgången grundskola behärskar grundläggande matematiskt tänkande och kan tillämpa det i vardagslivet. Det står även att läraren skall utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, stimulera, handleda samt ge särskilt stöd till elever med svårigheter. Metod: Intervjuer genomfördes med åtta lärare i grundskolan för att ta reda på hur lärarna uppfattar att de arbetar med elever i matematiksvårigheter. Intervjuerna är innehållsanalyserade och tidigare forskning har studerats. Resultat: Sju av de åtta intervjuade lärarna använde sig i stor utsträckning av konkret arbete och menar att det fungerar förebyggande mot matematiksvårigheter. Det kan visa att det är ett bra preventivt arbetssätt för att förhindra att elever får svårigheter i matematik. Vid det efterbyggande arbetet tolkades av svaren från intervjuerna att konkret material var användbart även här. Det ansågs även värdefullt för undervisningen att eleven skall få tid för sitt lärande samt att, som lärare, ha en resurslärare tillgänglig. Någon koppling fanns inte mellan lärarnas undervisningsansats och det arbetssätt lärarna använde sig av vid det förebyggande och efterbyggande arbetet med elever i matematiksvårigheter

Den som ger sig in i leken får leken tåla? - Om nödvärn då den angripne hade möjlighet att undvika angreppets uppkomst eller fortskridande

Nödvärnsrätten är ett omfattande och problematiskt område kantat av många svårbesvarade frågor. Denna uppsats utgår från rättsfallet NJA 2005 s. 237, som aktualiserar frågan om huruvida nödvärnsbedömningen skall påverkas av att den angripne hade möjlighet att undvika angreppets uppkomst eller fortskridande. Det första steget i en nödvärnsbedömning är att avgöra huruvida den som påstås ha agerat i nödvärn befann sig i en situation som faktiskt innebar att rätt till nödvärn förelåg. I NJA 2005 s. 237 uppkom frågan huruvida en person som medvetet försatt sig i en farlig situation hade rätt till nödvärn. Med farlig situation avses exempelvis att den angripne begett sig till ett möte för att delta i en planerad våldsuppgörelse. I NJA 2005 s. 237 uttalade HD att det i princip inte föreligger någon rätt till nödvärn i de fall då två eller flera personer planerat att ''göra upp'' med hjälp av våld. Detta uttalande från HD får anses innebära en kraftig begränsning av nödvärnsrätten jämfört med vad som tidigare gällde. Om en person anses ha haft rätt till nödvärn så är nästa steg att avgöra huruvida gärningen som han/hon begick var uppenbart oförsvarlig. Det är omtvistat vilka omständigheter som skall spela in i bedömningen av om huruvida en gärning skall anses uppenbart oförsvarlig. I NJA 2005 s. 237 aktualiserades flertalet omständigheter som rörde den angripnes möjlighet att undvika angreppets uppkomst eller fortskridande. HD angav nämligen den angripnes möjligheter att bege sig från platsen och att tillkalla hjälp som skäl till varför den angripne skulle anses ha handlat uppenbart oförsvarligt. Den praxis som gällde när NJA 2005 s. 237 kom upp till prövning var att det i princip ej förelåg någon skyldighet för den angripne att lämna platsen. Rörande huruvida den angripne hade en skyldighet att tillkalla hjälp var dock rättsläget avsevärt mer oklart. I och med HD:s dom i NJA 2005 s. 237 får man dock tillsvidare räkna med att den angripne, då denne använt sig av livsfarligt våld, kan lastas för att han/hon inte flytt eller tillkallat hjälp, även om hjälp inte fanns nära till hands. Om en gärning, som begås av en person som har rätt till nödvärn, anses vara uppenbart oförsvarlig så kan den ändå leda till ansvarsfrihet. För ansvarsfrihet krävs då att den angripne hade svårt att besinna sig vid gärningstillfället, det vill säga att den angripne agerade i så kallad nödvärnsexcess. En fråga som aktualiserades i NJA 2005 s. 237 var huruvida den angripne kan anses ha agerat i nödvärnsexcess, trots att han/hon till viss del i förväg varit inställd på att angrepp skulle kunna ske. I NJA 2005 s. 237 ansåg HD att den angripne varit inställd på att angrepp skulle kunna ske och HD angav detta som ett skäl till varför den angripne ej skulle anses ha agerat i nödvärnsexcess. Den excessbedömning som HD gjorde i NJA 2005 s. 237 är slående lik den excessbedömning som gjordes i NJA 1977 s. 655 och som i doktrin och förarbeten har ansetts vara för sträng. Utifrån NJA 2005 s. 237 får man dock räkna med att om den angripne anses ha varit förberedd på angreppet så kan det påverka excessbedömningen i för den angripne försvårande riktning. Sammantaget innebär HD:s dom i NJA 2005 s. 237 en avsevärd begränsning av nödvärnsrätten jämfört med vad som tidigare var fallet. På grund av vissa otydligheter och svårförstådda resonemang i HD:s domskäl innebär dock domen att bedömningen av huruvida en person har handlat i ansvarsbefriande nödvärn eller ej, nu blir ännu svårare än tidigare. På grund av otydligheterna blir underrätterna och åklagarna tvungna att själva komma upp med svar på de frågor som aktualiseras i och med den nya praxis som skapades genom NJA 2005 s. 237. Detta kommer att minska förutsebarheten samt bidra till en oenhetlig rättstillämpning. Med anledning av NJA 2005 s. 237 står det dock klart att nödvärnsbedömningen i allra högsta grad påverkas av huruvida den angripne hade kunnat undvika angreppets uppkomst eller fortskridande

”Vi måste ju samarbeta för att det ska bli bra” : - En fallstudie om arbetsprocessen bakom en marknadsföringskampanj som anpassats efter det förändrade medielandskapet

Ett föränderligt medielandskap fordrar en anpassning från företagens sida och därmed ett nyanserat sätt att skapa marknadsföring. I en värld där konsumenter tenderar att vara alltmer aktiva i köpprocessen uppkommer nya typer av marknadsaktörer. Studien undersöker hur detta nät av aktörer samarbetar för att skapa en marknadsföringskampanj anpassad efter det rådande medieklimatet. Centrala begrepp för undersökningen är nätverk, resurser och samskapande av värde som tillsammans utgör utgångspunkten för studiens analysmodell. Med utgångspunkt från Volvos framgångsrika marknadsföringskampanj Made by Sweden har fyra intervjuer med representanter från aktörer som varit med i arbetet bakom genomförts. Studien visar att ett integrerat och organiskt samarbete där tillämpningen och integreringen av gemensamma resurser som kunskap och kompetens uppfattas som en av kampanjarbetets mest fundamentala grundstenar. Avslutningsvis kan även interaktionen med konsumenter i sociala medier ses som en viktig kunskapskälla i kampanjarbetet och en vägvisare för hur och i vilka kanaler kampanjen skulle kommuniceras. Kampanjens framgång stavas, med andra ord, inte bara Zlatan Ibrahimovic utan kräver att företag förvaltar de förutsättningar som finns för att skapa någonting större