Hidden politics of power and governmentality in transitional justice and peacebuilding:The problem of ‘bringing the local back in’

This paper examines ‘the local’ in peacebuilding by examining how ‘local’ transitional justice projects can become spaces of power inequalities. The paper argues that focusing on how ‘the local’ contests or interacts with ‘the international’ in peacebuilding and post-conflict contexts obscures contestations and power relations amongst different local actors, and how inequalities and power asymmetries can be entrenched and reproduced through internationally funded local projects. The paper argues that externally funded projects aimed at emancipating ‘locals’ entrench inequalities and create local elites that become complicit in governing the conduct and participation of other less empowered ‘locals’. The paper thus proposes that specific local actors—often those in charge of externally funded peacebuilding projects—should also be conceptualised as governing agents: able to discipline and regulate other local actors’ voices and their agency, and thus (re)construct ideas about what ‘the local’ is, or is not

Navigating "the local". Municipal Engagement in Lebanese Local Peacebuilding

The last decade or so, there has been an increasing disappointment in and critique towards the way peace is built. As peacebuilding is critiqued for being too shallow, too centralised and neglecting local contexts, “the local turn in peacebuilding” has increasingly gained ground, stressing that peacebuilding requires locally embedded practices and space for local agency. Through an empirical study of three Lebanese municipalities, the aim of this study is to contribute to the understanding of the role of local governments in local peacebuilding within a world that is globally connected but which increasingly pays attention to the particular. Taking the local turn seriously, this thesis analyses three peacebuilding functions that incorporate core ideas of the local peacebuilding literature. First, service-delivery highlights the need to satisfy local needs in order to address grievances and discontent. Second, citizen-local state interactions emphasise the need to include the local population in order to build meaningful and locally grounded peace. Third, vertical relationships emphasise the interconnections between different actors on different levels that allow local governments to play a role in building peace. Analysing the peacebuilding functions through the perceptions of local government officials and local stakeholders, the thesis asks, how can we understand the role of Lebanese municipalities in local peacebuilding? Overall, the study deepens our understanding of the role of local governments in local peacebuilding in post-conflict contexts. In particular, the study emphasises the need for contextualising peacebuilding and highlights that “the local” is also a political and dynamic space. Thus, in Lebanon, the local government is understood as one actor in local peacebuilding, but an actor that gains its importance depending on the local context at hand and its connections to local, national and global arenas

"It doesn't always have to be the most serious thing you think of" : A qualitative study concerning social service workers’ and disability support administrators’ experiences and understanding of client- and user-related threats and violence

Detta är en kvalitativ studie som utforskar socialsekreterare och LSS-handläggares upplevelser av klient- och brukarrelaterat hot och våld, det vill säga hot och våld riktat mot tjänstemän från klienter och brukare. Syftet med studien är att belysa dessa upplevelser samt undersöka om, och i så fall hur, hot och våld påverkar socialsekreterare och LSS-handläggares mående samt arbetsmiljö. Utöver detta syftar studien till att åskådliggöra betydelsen av hanteringsstrategier samt utbildning kopplat till detta område. Genom en fenomenologisk ansats och semistrukturerade intervjuer har studien sökt besvara de frågeställningar som vi utformat med hänsyn till studiens syfte. Samtliga socialsekreterare och LSS-handläggare som intervjuats innehar en socionomexamen samt har erfarenhet av myndighetsutövning inom socialtjänsten, där klient- och brukarrelationen är ständigt närvarande. Materialet har tolkats med stöd i tidigare forskning samt teorier vilka berör våldsbegreppet och olika hanteringsstrategier; däribland mentalisering. Vid analys av intervjumaterialet har vi använt en tolkande innehållsanalys, vilken har genererat i olika teman som alla på något sätt berör socialsekreterare och LSS-handläggares upplevelser av hot och våld. Dessa teman behandlar dels hot- och våldsbegreppets definition samt förekomsten av hot och våld i socialtjänstens myndigheter, men även påverkan av arbetsmiljö och mående, olika hanteringsstrategier samt vikten av utbildning. Resultatet i studien visar på att socialsekreterare samt LSS-handläggare delvis upplever sig vara utsatta för klient- och brukarrelaterat hot och våld, samt att de vid påfrestande situationer tar till olika hanteringsstrategier för att hantera omständigheterna. Det framgår även att utbildning ses som en viktig del i att förbereda framtida socionomer på situationer som kan komma att ske i det praktiska sociala arbetet, men likaså en viktig del i att utveckla socialtjänstens verksamheter utifrån ett preventivt förhållningssätt. Studien pekar på betydelsen av relationsskapande i det klient-/brukarnära arbetet, vilket enligt våra intervjupersoner är en viktig del för att främja trygghet i mötet och försöka motverka såväl hot som våld. Vi vill med den här studien belysa socialsekreterare och LSS-handläggares arbetsvillkor och utsatthet med målsättningen att initiera ett tryggare professionellt socialt arbete

"It doesn't always have to be the most serious thing you think of" : A qualitative study concerning social service workers’ and disability support administrators’ experiences and understanding of client- and user-related threats and violence

Detta är en kvalitativ studie som utforskar socialsekreterare och LSS-handläggares upplevelser av klient- och brukarrelaterat hot och våld, det vill säga hot och våld riktat mot tjänstemän från klienter och brukare. Syftet med studien är att belysa dessa upplevelser samt undersöka om, och i så fall hur, hot och våld påverkar socialsekreterare och LSS-handläggares mående samt arbetsmiljö. Utöver detta syftar studien till att åskådliggöra betydelsen av hanteringsstrategier samt utbildning kopplat till detta område. Genom en fenomenologisk ansats och semistrukturerade intervjuer har studien sökt besvara de frågeställningar som vi utformat med hänsyn till studiens syfte. Samtliga socialsekreterare och LSS-handläggare som intervjuats innehar en socionomexamen samt har erfarenhet av myndighetsutövning inom socialtjänsten, där klient- och brukarrelationen är ständigt närvarande. Materialet har tolkats med stöd i tidigare forskning samt teorier vilka berör våldsbegreppet och olika hanteringsstrategier; däribland mentalisering. Vid analys av intervjumaterialet har vi använt en tolkande innehållsanalys, vilken har genererat i olika teman som alla på något sätt berör socialsekreterare och LSS-handläggares upplevelser av hot och våld. Dessa teman behandlar dels hot- och våldsbegreppets definition samt förekomsten av hot och våld i socialtjänstens myndigheter, men även påverkan av arbetsmiljö och mående, olika hanteringsstrategier samt vikten av utbildning. Resultatet i studien visar på att socialsekreterare samt LSS-handläggare delvis upplever sig vara utsatta för klient- och brukarrelaterat hot och våld, samt att de vid påfrestande situationer tar till olika hanteringsstrategier för att hantera omständigheterna. Det framgår även att utbildning ses som en viktig del i att förbereda framtida socionomer på situationer som kan komma att ske i det praktiska sociala arbetet, men likaså en viktig del i att utveckla socialtjänstens verksamheter utifrån ett preventivt förhållningssätt. Studien pekar på betydelsen av relationsskapande i det klient-/brukarnära arbetet, vilket enligt våra intervjupersoner är en viktig del för att främja trygghet i mötet och försöka motverka såväl hot som våld. Vi vill med den här studien belysa socialsekreterare och LSS-handläggares arbetsvillkor och utsatthet med målsättningen att initiera ett tryggare professionellt socialt arbete

The Proportion Cured of Patients with Resected Stage II-III Cutaneous Melanoma in Sweden

Simple summary Patients diagnosed with stage II-III cutaneous melanoma (CM) are at high risk of recurrences, but the CM-specific survival ranges from approximately 40-70%. Here, the cure proportions and survival among uncured stage II-III CM patients were estimated. The 1- and 5-year relative survival ratios, cure proportions and the median survival times of uncured stage II-III CM patients in Sweden (n = 6466) were calculated based on data from the nationwide population-based Swedish Melanoma Register 2005-2013 with a follow-up through 2018. Proportions cured by surgery are low for sub-groups of stage II-III cutaneous melanoma showing that cure analyses can serve as a complement to established survival analyses. Background: Cure proportion represents the proportion of patients who experience the same mortality rate as the general population and can be estimated together with the survival of the proportion experiencing excess mortality (the uncured). The aim was to estimate the cure proportions and survival among uncured stage II-III cutaneous melanoma (CM) patients. Methods: 1- and 5-year relative survival ratios, cure proportions and the median survival times of uncured stage II-III CM patients in Sweden (n = 6466) were calculated based on data from the nationwide population-based Swedish Melanoma Register 2005-2013 with a follow-up through 2018. Results: Stages IIB and IIC showed significant differences in standardized cure proportions vs. stage IIA CM (0.80 (95% CI 0.77-0.83) stage IIA; 0.62 (95% CI 0.59-0.66) stage IIB; 0.42 (95% CI 0.37-0.46) for stage IIC). Significant differences in standardized cure proportions were found for stages IIIB and IIIC-D CM vs. stage IIIA (0.76 (95% CI 0.68-0.84) stage IIIA; 0.52 (95% CI 0.45-0.59) stage IIIB; 0.35 (95% CI 0.30-0.39) for stage IIIC-D). Conclusions: The results are emphasizing the poor prognosis with low proportions cured by surgery only for sub-groups of stage II-III CM, specifically within stages IIB-C CM.Funding Agencies|Swedish Cancer SocietySwedish Cancer Society [190278Fk01H, JCIA 210406]; Cancer Research Foundations of Radiumhemmet [181083]; Swedish Medical Society [SLS-934511, SLS-961466]; Swedish Society for Medical Research (2017); KI Funds [FS-2020:0007]; Region Stockholm [2021-01]; Hudfonden [4-1880/2020]; Sigurd and Elsa Golje Memorial Fund, Folkfonden (2020) [LA-2020-0148]</p

Inclusiveness

This chapter examines to what extent and under what conditions the Sustainable Development Goals have fostered a better inclusion and support of poor and vulnerable communities within countries, and of the least developed countries internationally. We start with a conceptualization of inclusiveness as a matter of recognition, representation, and distribution. We then review the role of the Sustainable Development Goals in steering any normative, institutional or discursive changes in favour of inclusiveness within and between countries, drawing on both a Scopus search of all articles published between 2015 and 2020 in the social sciences subject area related to inclusiveness and grey literature. Although research evidence is strikingly limited, our review indicates that rhetoric and action do not match when it comes to the impacts of the Sustainable Development Goals on inclusiveness within and between countries. While vulnerable people and countries are often discursively prioritized in the implementation of the goals, such discursive prioritization has so far not resulted in creating or reshuffling norms and institutions towards inclusiveness

Inclusiveness

This chapter examines to what extent and under what conditions the Sustainable Development Goals have fostered a better inclusion and support of poor and vulnerable communities within countries, and of the least developed countries internationally. We start with a conceptualization of inclusiveness as a matter of recognition, representation, and distribution. We then review the role of the Sustainable Development Goals in steering any normative, institutional or discursive changes in favour of inclusiveness within and between countries, drawing on both a Scopus search of all articles published between 2015 and 2020 in the social sciences subject area related to inclusiveness and grey literature. Although research evidence is strikingly limited, our review indicates that rhetoric and action do not match when it comes to the impacts of the Sustainable Development Goals on inclusiveness within and between countries. While vulnerable people and countries are often discursively prioritized in the implementation of the goals, such discursive prioritization has so far not resulted in creating or reshuffling norms and institutions towards inclusiveness