A global analysis of the impact of COVID-19 stay-at-home restrictions on crime

The implementation of COVID-19 stay-at-home policies was associated with a considerable drop in urban crime in 27 cities across 23 countries. More stringent restrictions over movement in public space were predictive of larger declines in crime. The stay-at-home restrictions to control the spread of COVID-19 led to unparalleled sudden change in daily life, but it is unclear how they affected urban crime globally. We collected data on daily counts of crime in 27 cities across 23 countries in the Americas, Europe, the Middle East and Asia. We conducted interrupted time series analyses to assess the impact of stay-at-home restrictions on different types of crime in each city. Our findings show that the stay-at-home policies were associated with a considerable drop in urban crime, but with substantial variation across cities and types of crime. Meta-regression results showed that more stringent restrictions over movement in public space were predictive of larger declines in crime.Peer reviewe

Neighborhoods without community : collective efficacy and crime in Malmö, Sweden

Brottslighet i utsatta bostadsområden har de senaste åren fått stort utrymme i samhällsdebatten. Polisen har börjat sammanställa nationella listor över de bostadsområden i Sverige som anses präglas av kriminella nätverk, samtidigt har media rapporterat att vissa brott, främst skjutningar och bilbränder, är betydligt vanligare i dessa områden än i andra delar av samhället. Denna avhandling undersöker utsatta bostadsområden och brottslighet i Malmö och bidrar på så vis till att öka kunskapen om brottslighet i denna typ av områden. Mina studier visar att det finns en stark koppling mellan ett bostadsområdes kollektiva förmåga, kombinationen av tillit och samarbete för att lösa problem, och mängden gatuvåld, men inte någon sådan koppling till anlagda bränder på bostadsområdesnivå. Studierna visar även att såväl anlagda bränder som kollektiv förmåga förstås bäst på mycket mindre geografiska analysenheter än bostadsområden. Avhandlingen berör två grundläggande frågeställningar, som båda är av relevans för hur vi kan förstå utsatta bostadsområden. Den första frågan handlar om hur bostadsområden ska definieras, och hur stora områden det är meningsfullt att prata om som sammanhängande enheter. I polisens sammanställning av utsatta områden räknas till exempel Rinkeby-Tensta i Stockholm med 34 903 invånare som ett sådant, men också Seved i Malmö som är en del av bostadsområdet Södra Sofielund med 5 570 invånare. Den andra frågan handlar om huruvida kopplingen mellan brottslighet och fattigdom, segregation kan förklaras av skillnader i de boendes kollektiva förmåga att hantera problem. Kollektiv förmåga definieras som kombinationen av tillit och gemensamma förväntningar om att agera för det allmännas bästa i ett bostadsområde, och kan ses som en form av socialt kapital som är särskilt viktig i relation till brott, oordning och otrygghet. I avhandlingen studeras huruvida kollektiv förmåga kan förklara varför det är mer gatuvåld och anlagda bränder i vissa bostadsområden i Malmö. Avseende gatuvåld identifieras mycket riktigt en sådan koppling. Utsatta områden som bland annat präglas av ekonomisk och social utsatthet samt etnisk heterogenitet och stor omflyttning har mer gatuvåld än andra platser, men om hänsyn tas till att dessa områden också har också en lägre kollektiv förmåga spelar inte längre nivån av utsatthet, etnisk heterogenitet eller omflyttning någon roll. Förståelsen för gatuvåld förbättras dessutom när hänsyn tas till variabler baserade på rutinaktivitetsteorin, som bland annat säger att var brott begås till stor del kan förstås utifrån var motiverade gärningspersoner och potentiella offer möts. Centrala platser i staden kommer att ha mer brott just på grund av mängden folk, alldeles oavsett nivå av utsatthet eller mängden invånare i bostadsområdet. För att mäta det inkluderas variabler över hur många personer som kliver på lokalbussen i närheten av bostadsområdet under ett år samt mängden barer och nattklubbar, och detta bidrar i analysen till en bättre förståelse för varför vissa bostadsområden har mer gatuvåld än andra. Gatuvåld i Malmö kan till stor del förstås som två delvis separata processer, det är mycket gatuvåld i centrum, kopplat till nattliv och stora mängder folk i rörelse, och det är relativt mycket gatuvåld i utsatta bostadsområden med låg kollektiv förmåga. Huruvida den bristande kollektiva förmågan faktiskt är en kausal orsak till gatuvåldet kan denna studie ej säga, men sambandet håller även när hänsyn tas till mängden gatuvåld under tidigare år. När det gäller anlagda bränder finns inte något signifikant samband med områdets nivå av kollektiv förmåga. Områden med mycket bränder tenderar att ha en låg kollektiv förmåga, men sambandet försvinner när hänsyn tas till ett områdes fattigdom och liknande. I teorin om kollektiv förmåga behandlas social och ekonomisk utsatthet samt etnisk heterogenitet som två viktiga variabler, men i Malmös fall visar det sig att dessa samvarierar så mycket att det inte går att separera dem. Områden där de boende kommer från många olika delar av världen är också områden där bland annat arbetslösheten och trångboddheten är hög. Dessa områden har också många anlagda bränder, inklusive bilbränder, men det förklaras inte av kollektiv förmåga på bostadsområdesnivå, utan av andra, okända, mekanismer. Avhandlingens andra huvudfrågeställning fokuserar på hur ett bostadsområde ska definieras. Det görs i två separata studier, en som berör hur stora områden som är lämpliga för att förstå den kollektiva förmågan, och en avseende hur områden bör definieras för att förstå anlagda bränder och kollektiv förmåga. När det gäller sammanhållning och gemensamt agerande för att hantera problem, kollektiv förmåga, noteras att boende som intervjuas i fyra bostadsområden framför allt har förväntningar kring detta på sin gård eller i sitt kvarter, inte i det betydligt större bostadsområdet. Detta bekräftas också av en statistisk analys av en boendeenkät i dessa fyra bostadsområden. Kollektiv förmåga verkar primärt ta plats på ganska små geografiska analysenheter med 1000 invånare eller mindre, snarare än de relativt stora bostadsområden som ofta är utgångspunkt för såväl akademiska studier som samhälleliga förebyggande insatser. Ett liknande fenomen noteras när det gäller anlagda bränder. Dessa förstås bäst genom att studera vad som finns på den specifika plats där det brinner, och bostadsområdets inflytande är som störst om vi utgår från mycket små bostadsområden. Såväl kollektiv förmåga som anlagda bränder förstås bäst utifrån små geografiska enheter.Det kan inte uteslutas att det på en sådan lägre nivå också finns en koppling mellan förekomst av anlagda bränder och nivån av kollektiv förmåga även om en sådan koppling alltså ej finns på bostadsområdesnivå. Sammanfattningsvis visar avhandlingen att vi bör fokusera på små geografiska enheter för att förstå brott, och att vi kanske då snarast bör prata om utsatta gator eller kvarter snarare än bostadsområden. När det gäller större geografiska enheter går det att förstå våldsbrott utifrån förekomsten av tillit och kollektiv förmåga i ett bostadsområde. Avhandlingens titel, ”Neighborhoods without community”, som översatt till svenska blir ”Bostadsområde utan gemenskap”, syftar på fyndet att bostadsområden inte består av ett socialt sammanhang, utan snarare av många mindre, och att den kollektiva förmågan i vissa områden är låg. Även om dessa områden också ofta präglas av stolthet och ett levande civilsamhälle dominerar problemen, att vända utvecklingen i dessa områden framstår som en av de viktigaste uppgifterna inom det kriminalpolitiska fältet i Sverige idag. Genom att fokusera på gatan, gården eller kvarteret snarare än stora bostadsområden och stärka de boendes kollektiva förmåga finns möjlighet att vända utvecklingen. I framtida forskning är det av vikt att gå vidare med mer detaljerade studier av brottsligheten, men även att undersöka om vi kan stärka den kollektiva förmågan, och om detta resulterar i minskad brottslighet.This thesis explores the connection between neighborhoods and crime from a perspective of both opportunity theories and social disorganization theory. It consists of four papers primarily connected to two research questions with corresponding methods- and results sections. First, it considers how a neighborhood should be defined, which is studied in relation to arson and collective efficacy in two papers. The findings for collective efficacy are based on semi-structured interviews with residents and people working in four neighborhoods (N=39) and a small community survey in the same neighborhoods (N=691). The findings for arson are based on data over outdoors arson from the rescue services. These are studied in relation to artificial neighborhoods of different sizes and degrees of randomness. Results suggest that neighborhoods should be small to capture crime-relevant social processes. The second question examines the association of collective efficacy with crime, which is modeled net of controls in relation to violence and arson. Collective efficacy data was retrieved from a community survey in Malmö in 2012 (N=4051) and controls include concentrated disadvantage, ethnic heterogeneity, residential instability and urbanity. Here, results show a strong association with public environment violence but no association with outdoors arson on the neighborhood level. The thesis concludes with a suggestion to study crime by examining micro-place opportunity structures nested in (micro-) neighborhood social disorganization

Intra-neighborhood distribution of collective efficacy and disorder : The importance of geographical units of analysis

Spatial analysis of the distribution of crime and disorder often depart from the concept of neighborhood as geographical unit of analysis. Collective efficacy, the combination of working trust and expectations of a willingness to act for the common good, has been shown to tap into important social mechanisms that can explain the differences between neighborhoods. How such social mechanisms function in a neighborhood and how it impacts on spatial distribution of disorder within rather than between neighborhoods is rarely studied. In a case study of four Swedish neighborhoods differences within and between neighborhoods have been studied. Social networks, collective efficacy and indirectly the social construction of neighborhoods have been discussed in focus groups with residents of the neighborhoods and in key informant interviews with property managers and active members of local associations. Social boundaries within the neighborhoods emerge clearly from respondents’ stories with corresponding intra-neighborhood differences in respondents’ perceptions of collective efficacy, safety and disorder. Few respondents express any neighborhood-wide feelings of social cohesion which points toward the possibility that neighborhoods can be considered aggregates of smaller socio-spatial units. To study whether the socio-spatial units identified through the interviews differ in levels of physical disorder a systematic social observation (SSO) has been performed during 2011. The data have been analyzed both through aggregation based on social boundaries expressed in the interviews and through the use of density- and hotspot based methods where no pre-defined geographical units are needed. Results from the analysis of spatial distributionof physical disorder show that the social boundaries identified within neighborhoods matter in determining how disorder is distributed within the neighborhood. A preliminary conclusion is that the social mechanism of collective efficacy is best understood on much smaller units of analysis than typical neighborhoods

Smallest is Better? : The Spatial Distribution of Arson and the Modifiable Areal Unit Problem

Objectives The aim of this study is to explore how the zonation and scale problems of the modifiable areal unit problem (MAUP) impact on the proportion of variance associated with surrounding areas in relation to micro-place levels of arson. MAUP is related to how geographical areas are constructed, with zonation related to how boundaries are drawn, and scale related to the size of areas. Methods Arson point data from 2007 to 2011 are analyzed by means of hierarchical linear modeling in order to compute intra-class correlations (ICCs), the share of variance associated with the higher order geographical units, for geographical units of three different sizes and with three degrees of randomness. Real, administrative, geographical units of two sizes, with mean size of 1.2 and 0.4 square kilometers respectively, are compared both to semi-random and fully-random artificial geographical units of the same size, and to smaller types of units of 0.17 square kilometer size. Results The analysis shows that there is little difference between large and mediumsized geographical units, but there is a significant increase in the ICC at the smallest geographical scale. To understand the geography of arson this suggests that the smallest types of units are of the greatest importance. As regards the problem of zonation, the results show that more randomness of boundary placement is associated with lower ICCs. Conclusion A key implication of these findings is that community preventive efforts may best be targeted at very small communities such as street blocks rather than larger neighborhoods

Quantifying the geographic (un)reliability of police data

Place-based policing has attracted a substantial amount of attention, not least in relation to hot spot policing. Such policing efforts depend on geographical analysis of where crime takes place. However, while it is well known that police crime data suffer from many limitations, less is known about the extent to which the geographical reliability of these data constitutes a problem. The present study attempts to quantify the extent of this problem by exploiting the fact that in Sweden there is an alternative, and more reliable, source of geographical data for incidents of arson. The study compares the locations for car arson incidents as recorded by the police and the rescue services, respectively. The resulting quantification of differences shows that the median error for the police data is 83 meters. This presents a potential pitfall for geographical analysis, both for researchers using police data and for the police themselves in their operational and strategic analysis of crime

Forskning kring anlagda bränder

I detta kapitel sammanfattas ett urval av forskning kring anlagda bränder. Tanken är att täcka så mycket som möjligt av svensk forskning inom området och göra vissa nedslag i den internationella. Den forskning som studerats kan grovt sett indelas i två typer; dels sådan som specifikt behandlar just anlagda bränder, ofta med en psykologisk, neurologisk eller teknisk infallsvinkel, dels forskning som betraktar anlagda bränder som en delmängd av större problem som social oordning eller brottslighet och inte är specifikt inriktad mot bara bränder. Avsikten är att forskningsöversikten ska ha någon form av relevans för en studie av anlagda bränder som även omfattar sociala processer. För att göra det hela lättöverskådligt är översikten indelad i fem avsnitt som vardera bidrar till att besvara en fråga1, innan det i det sjätte och sista avsnittet dras några slutsatser och görs en reflektion kring relevansen för forskning kring sociala processers inverkan på anlagda bränder. De fem avsnitten behandlar frågorna om vad en anlagd brand är, vilka det är som anlägger bränder, varför de gör det, var/när bränder anläggs och vad som kan göras åt det

Neighborhoods, Collective Efficacy, and the Case for Micro-Neighborhoods

The neighborhood is the main geographical unit of analysis for the study of social mechanisms impacting on crime and disorder. An important neighborhood social mechanism is collective efficacy, the combination of trust and shared expectations of social control, but whether trust and shared expectations actually take place at the neighborhood level is rarely studied. In a case study of four Swedish neighborhoods intra-neighborhood differences in collective efficacy is discussed in relation to spatial distribution of disorder. Social capital, including trust and shared expectations of social control (collective efficacy), have been examined through semi-structured focus group- and key informant interviews and a survey where the geographical units of analysis average below 200 residents. Physical disorder have been mapped through a systematic social observation (SSO) employing gps-coordinates to all observations and analyzed through geographic information systems employing density- and hotspot based methods. Findings show large intra-neighborhood differences in both collective efficacy and disorder suggesting that collective efficacy on the neighborhood level is best understood as an aggregate of smaller geographical units of analysis, micro-neighborhoods

Var och när skjuts det?

Skjutvapenvåldet har ökat kraftigt sedan 1990-talet, och särskilt under 2010-talet, men fram till de senaste åren har det funnits väldigt lite kunskap om hurökningen sett ut samt var och när det skjuts. I denna artikel redovisas fyndenfrån fyra deskriptiva studier om skjutvapenvåldet i Sverige, med ett särskiltfokus på möjligheten att identifiera platser och tider med förhöjd risk för skjutningar vilket kan användas i det förebyggande och brottsbekämpande arbetet.Utifrån en princip om att brott följs av nya brott inom korta avstånd i tid ochrum kan prediktion av så ovanliga händelser som skjutningar bli möjligt

Does the Association Between Flows of People and Crime Differ Across Crime Types in Sweden?

Places with persistently high levels of crime, hot spots, are an important object of study. To some extent, the high levels of crime at such hot spots are likely to be related to flows of people. City center locations with large flows of people are quite often also hot spots, e.g., hot spots for pick pocketing at a central train station, or hot spots for assault in the nightlife district. This can be related to crime pattern theory, or to the routine activity perspective, which both suggest that flows of people can affect crime. The present study attempts to explore and quantify whether there are differences in the association between flows of people and crime for different crime types. The analysis considers locations with high crime counts for six crime types in the city of Malmö, Sweden. For each crime type, hot spots are identified and mapped, and in order to explore whether, or how, these are related to flows of people, the crime levels are then analyzed in relation to the number of people who boarded a local bus (N = 33,134,198) nearby. The paper shows that all six crime types are associated with flows of people, although less so for arson and vandalism. This is hypothesized to be due to the relatively constant target availability for these crimes as opposed to the other crime types studied