Normativ muslimsk ekoteologi

Ett inslag i debatten kring miljöhoten och klimatförändringarna har handlatom människans roll och hennes syn på naturen. I detta sammanhanghar man bland annat diskuterat synen på naturen ur ett religiöst perspektiv.Den kristna skapelseberättelsen, som upphöjer människan till skapelsenskrona och ger henne rätten att härska över jorden, framställs som ett synsättsom har gett människans rovdrift på naturen religiös legitimitet. Ett liknandesynsätt återfinns i islams skapelseberättelse som framhåller människansom skapelsens krona till vars tjänst Gud har skapat allt mellan himmel ochjord. Frågan är hur muslimska tänkare förhåller sig till denna kritik. Hållerde med om att islams skapelseberättelse och människosyn har bidragit tilldagens miljö- och klimatkris? Hur ser de på den islamiska skapelseteolog

Occidentalism : Idéer om väst och modernitet bland muslimska tänkare

Föreställningarna om Västerlandet i den muslimska världen har genomgått radikala förändringar under modern tid. Dessa föreställningar har pendlat mellan ytterligheter på grund av bland annat kontakternas karaktär. De tvära kasten har präglats av västmakternas inte så sällan cyniska politik. Störst betydelse har de muslimska lärda och intellektuella haft som genom sina föreställningar om och tolkningar av politiska, kulturella, religiösa och sociala förhållanden i väst i den muslimska världen förmedlat en bild av väst. Vid sidan av dessa tänkare har andra aktörer som exempelvis makthavare, media och populärkultur och en rad samhällsinstitutioner varit delaktiga i utformningen av muslimska bilder av västerlandets kultur, civilisation och dess livsstil.  Föreställningarna om väst har varit påverkade av västerländska tänkares bild av den muslimska Orienten. Inspirerade av den i väst så omhuldade orientalistiska diskursen internaliserade man under en tid dess föreställningar. Detta innebar att man förkastade allt som tillhörde den muslimska Orienten och anammade en idealbild av Västerlandet. I nästa fas och som ett försvar mot orientalismens idétradition skapades occidentalismens diskurs, vars främsta kännetecken var att framställa Västerlandet som den muslimska världens motsats. Det var på jakt efter en muslimsk identitet som occidentalismens idétradition växte fram. I denna reaktion förkastas Västerlandets dominans och allt som härrör från väst, eftersom det anses utgöra en kontrast eller motbild till den muslimska Orienten. Det finns påfallande likheter mellan orientalismens och occidentalismens föreställningar. Gemensamt för båda idétraditionerna är att båda projicerar de värsta egenskaperna på Det Andra. Detta får som konsekvens att den egna kulturen och civilisationen anses sakna varje form av gemenskap med Det Andra och Det annorlunda som måste hållas på avstånd. Orientalismen användes som ett maktmedel för att rättfärdiga Västerlandets hegemoni över Orienten. Occidentalismen i sin tur utgör en plattform för utformningen av en muslimsk identitet vars främsta kännetecken är motståndet mot allt som härrör från väst. Det kan röra sig om västerländsk politisk dominans – en anspelning på kolonialismens era, imperialism och pågående konflikter mellan västerländska stater och muslimska länder, materialism och vad som allmänt uppfattades som västerlandets moraliska och kulturella dekadens.

Politisk idéhistoria och den teologiska debatten

Vilka faktorer har påverkat framväxten av en politisk idétradition inom den shi‛amuslimska tankevärlden? En rad shi‛itiska rättslärda var tidigt inblandade i den världsliga politiken, men det är egentligen först från och med 1800-talet som diskussionen om relationen mellan religion och politik tar fart på allvar. Bakgrunden till detta var bl.a. de nya politiska och sociala förhållandena, den konstitutionella rörelsen som svepte över muslimska länder samt mötet med europeiskt tankegods. Men räcker dessa faktorer för att förklara framväxten av de nya politiska idéströmningarna i shi‛adominerade områden? Eller måste vi också beakta de teologiska debatternas och skolbildningarnas betydelse i detta sammanhang? I denna artikel diskuteras skillnaderna mellan de två huvudriktningarna inom tolvimamitisk shi‛itisk teologi, dvs. de traditionsorienterade akhbarider och de förnuftsorienterade usulider, och deras betydelse för diskussionerna kring relationen mellan religion och politik inom tolvimamitisk shi‛aislam. Denna diskussion går naturligtvis inte att isolera från de sociala strukturer, kulturella föreställningar, historiska och politiska omständigheter och ekonomiska förhållanden som i sin tur kom att prägla den teologiska och politiska debatten.

Transition and continuity : The political reversal of al-Ghazâlî

The present dissertation ia an analysis in the history of ideas of the 12th-century Persian-Islamic thinker Abß Hamid Muhammad al-Ghazâlî's political ideas and his political reversal, ie. his abandonment of a religiously-influenced political theory in favour of a Persian-influenced political theory. This study is based upon source studies and a comparison between his manual for government and other writings in which his political ideas are expressed, along with a comparative study of his manual and other manuals of the same period. The dissertation begins with a description of the socio-political conditions of the 11th- and 12th-century Islam and provides a background to the seizing of power in the eastern region of the Islamic realm by the Central Asian Turks, accenting their relationship to the militarily and politically enfeebled c Abbasid caliphate in Baghdad. The dissertation also describes the status of political theory in the Islamic world and the various political currents of the era. During his lifetime, al-Ghazâlî was one of the foremost authorities of Islamic theology, honoured with the title Hujjat al-Islam, "sign of Islam". He was also a respected critic of Islamic philosophy who in one of his books proclaimed the caliphate to be the religiously and logically necessary head of Islam. In the mid-1090s al-Ghazâlî went through a spiritual crisis which led to his stepping down from his post as head of Nizâmiyya school in Baghdad, subsequently affiliating himself with Stjfîsm and retiring from public life. Having reemerged at the begining of the I2th century al-Ghazâlî wrote his manual Nasîhat al-Multik (Counsel for Kings) for the Saljfiq sultan Sanjar, where he in contrast to his earlier political writings employed pre-Islamic Persian ideas, eg. the idea of the ruler as being chosen by God, Farr-i îzadî (divine radiance), and the principle of justice. He now proclaimed the sultân to be the head of the Islamic state and elevated the Turkish sultan to "God's shadow on earth", not once mentioning the role of the caliphate. Furthermore, he made use of numerous fabricated Persian narratives in this book, presenting the pre-Islamic Persian era as a lost Golden Age. The present dissertation studies whether al-Ghazâlî's "conversion" to Sûfîsm in the 1090s played a role in his political reversal and his use of pre-Islamic Persian ideas, or if this should be interpreted as a literary conceit typicall such manuals. Moreover, the dissertation examines whether his transition to a Persian-influenced political theory implies a change in and therefore an abndonment of his fundamental political ideals, or if one may instead speak of a form of continuity in his political thought. This would mean that these new ideas should be seen as novel, normative sources which al-Ghazâlî employed in order to retain his fundamental political ideals under the pressure of the changed political climate.Diss. Umeå : Univ., 1994digitalisering@um

Filosofiska idéströmningar i muslimsk kontext

Den muslimska filosofin utvecklades under starkt inflytande av den antika grekiska filosofiska idétraditionen och växte sig allt starkare under tiden mellan 700-talet fram till 1100-talet. I samband med sufismens och ortodoxins utbredning gick den aristotelisk influerade filosofin tillbaka. Detta var dock inte slutet på den filosofiska idétraditionen. Illuminationsfilosofin fick nu uppsving och växte sig allt snabbare. Dagens muslimska filosofi tyr sig alltmer till en rationalistisk och kritisk idétradition, vilken knyter an till den tradition som fick fotfäste i muslimsk idéhistoria redan i dess begynnelse

Internal Critique in Muslim Context

A common perception, of apologetic nature, is that religious criticism is not possible within Islamic theology and jurisprudence. It is based on the notion that in Islam the Quran is regarded as the word of God and thus forever constant. Likewise, the prophetic tradition is seen as something to be followed by Muslims because Muhammad was chosen by God and thus inalienable. It is impossible to ignore the fact that these beliefs have had a firm grip on Muslim thinking, especially in theology and Sharia jurisprudence, but the question is whether they have prevented disparate interpretations and critique within Islam. A look back on the history of Islam shows that Muslims have been involved in a long dispute concerning the supremacy of interpretations in many areas like theology, philosophy, jurisprudence, and even sectarian disagreements. The critique has been expressed in rather harsh words against the opposite camp, which in some cases has gone as far as stamping each other as heretics and renegades. The critique within Islam is not limited to contemporary Muslim thinkers. We find many historical examples of critical views within Islamic theology and philosophy as well as the broad literary tradition of the Muslim world. Criticism has been designed in different ways. Common to the criticism is its internal character, that is to say, the critics are Muslims themselves.

Rättslig och politisk kritik mot velayat-e faqih

Doktrinen om den rättslärdes styre, velayat-e faqih, har varit föremål för omfattande kritik. På vilka grunder riktas kritik mot denna doktrinen

Occidentalism : Idéer om väst och modernitet bland muslimska tänkare

Föreställningarna om Västerlandet i den muslimska världen har genomgått radikala förändringar under modern tid. Dessa föreställningar har pendlat mellan ytterligheter på grund av bland annat kontakternas karaktär. De tvära kasten har präglats av västmakternas inte så sällan cyniska politik. Störst betydelse har de muslimska lärda och intellektuella haft som genom sina föreställningar om och tolkningar av politiska, kulturella, religiösa och sociala förhållanden i väst i den muslimska världen förmedlat en bild av väst. Vid sidan av dessa tänkare har andra aktörer som exempelvis makthavare, media och populärkultur och en rad samhällsinstitutioner varit delaktiga i utformningen av muslimska bilder av västerlandets kultur, civilisation och dess livsstil.  Föreställningarna om väst har varit påverkade av västerländska tänkares bild av den muslimska Orienten. Inspirerade av den i väst så omhuldade orientalistiska diskursen internaliserade man under en tid dess föreställningar. Detta innebar att man förkastade allt som tillhörde den muslimska Orienten och anammade en idealbild av Västerlandet. I nästa fas och som ett försvar mot orientalismens idétradition skapades occidentalismens diskurs, vars främsta kännetecken var att framställa Västerlandet som den muslimska världens motsats. Det var på jakt efter en muslimsk identitet som occidentalismens idétradition växte fram. I denna reaktion förkastas Västerlandets dominans och allt som härrör från väst, eftersom det anses utgöra en kontrast eller motbild till den muslimska Orienten. Det finns påfallande likheter mellan orientalismens och occidentalismens föreställningar. Gemensamt för båda idétraditionerna är att båda projicerar de värsta egenskaperna på Det Andra. Detta får som konsekvens att den egna kulturen och civilisationen anses sakna varje form av gemenskap med Det Andra och Det annorlunda som måste hållas på avstånd. Orientalismen användes som ett maktmedel för att rättfärdiga Västerlandets hegemoni över Orienten. Occidentalismen i sin tur utgör en plattform för utformningen av en muslimsk identitet vars främsta kännetecken är motståndet mot allt som härrör från väst. Det kan röra sig om västerländsk politisk dominans – en anspelning på kolonialismens era, imperialism och pågående konflikter mellan västerländska stater och muslimska länder, materialism och vad som allmänt uppfattades som västerlandets moraliska och kulturella dekadens.

Religiös demokrati eller demokratisk religiositet?

Förhållandet mellan islam och demokrati har diskuterats ur många olika perspektiv. Det finns många röster bland religiösa och sekulära tänkare som avfärdar en förening mellan islam och demokrati. Artikeln lyfter fram den interna muslimska debatten som utgår från att denna förening är möjlig