Välbefinnande och demens : Aspekter på välbefinnande hos äldre personer med måttlig till svår demens

Personer som lever med demenssjukdom såväl som mentalt friska människor behöver uppleva välbefinnande. Ett viktigt mål i vården och omsorgen av personer med demens är därför att hitta vägar för att försöka främja välbefinnande hos personen. Avhandlingens övergripande syfte varatt utveckla kunskap om aspekter av betydelse för att äldre personer med måttlig till svår demens ska uppleva välbefinnande. Avhandlingen baseras på empiriskt material från fyra delstudier. Den första delstudien, I(etnografi) genererade fältanteckningar från 31 observationstillfällen samt nio kvalitativa intervjuer med vårdgivare, så kallade kontaktmän till personen med demens. Delstudie II(testutveckling/tvärsnittsstudie) utgjordes av 336 testprotokoll som bearbetades statistiskt. Materialet i delstudie III (reformulerad grundad teori) innefattade 18 kvalitativa intervjuer med personer med demens samt 18 observationsprotokoll från observation av icke-verbalt språk. Den sista delstudien (IV) (konstruktivistisk grundad teori) bestod av fältanteckningar från 24 videoinspelningar av Egentids-situationer och 24 kvalitativa intervjuer med personer med demens samt åtta kvalitativa intervjuer med vårdgivare. Resultatet från avhandlingens studier visar att de kognitivt friska personerna som finns i personens närhet har en avgörande betydelse för upplevelsen av välbefinnande hos personer med måttlig till svår demens. För att interaktion ska vara önskvärd och ge välbefinnande måste den mentalt friska parten ha kunskap och insikt om att det finns en större medvetenhet hos personen med måttlig till svår demens än vad det omedelbara intrycket av förmågor ger. Om denna insikt saknas finns risk att interaktionen kan leda till kränkning i stället för välbefinnande. Det är förmodligen av betydelse att ha kunskap om och försöka fånga personens kvarvarande förmågor istället för att fokusera på brister. Kunskap om kvarvarande förmågor och till exempel överinlärda förmågor som fångas i anpassade test kan bidra till en mer positiv syn på personen och innebära att kvarvarande förmågor bättre tas tillvara, vilket kan bidra till välbefinnande. Personen med måttlig till svår demens kan kommunicera ett välbefinnande men det kräver lyssnarens förmåga och förmåga att tolka. Det kan också kräva en del praktiska ansträngningar med hänsyn till personens kognitiva nedsättningar som till exempel hjälpmedel i form av bilder och ting. Förmodligen ger interaktion som leder till en relation alltid en upplevelse av välbefinnande. Tid är en avgörande faktor för att upprätta relationer som ger välbefinnande hos personer med måttlig till svår demens. Det är därför viktigt att i vården avsätta tillräcklig tid, som vid till exempel Egentid, för att upprätta relationer och därigenom främja välbefinnande

Anhöriga till äldre personer med psykisk ohälsa : Kunskapsöversikt

Efter slutfört arbete med denna kunskapsöversikt kan vi som så många före oss konstatera att området psykisk ohälsa hos äldre fortfarande är ett eftersatt område inom vård och omsorg och också vad gäller forskning. I kunskapsöversikten var syftet att fokusera på situationen att vara anhörig till en äldre person med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa hos äldre skiljer sig från psykisk ohälsa hos yngre vuxna. Därför kan det finnas anledning att tro att behovet av stöd hos anhöriga till äldre personer med psykisk ohälsa kan se annorlunda ut än stöd till anhöriga till personer med psykisk ohälsa i andra åldersgrupper. I studier som gjorts med fokus på anhöriga till personer med psykisk ohälsa, både nationellt och internationellt, utgör anhöriga till äldre personer med psykisk ohälsa oftast bara en liten del av materialet. Resultatet visar att olika typer av stöd till anhöriga från den formella vårdens sida behövs vid olika skeden av psykisk ohälsa och att de anhöriga ibland kan ha ett livslångt ansvar. Rollen som anhörig påverkas också av att personen med psykisk ohälsa åldras, och att psykisk och fysiska hälsa samt funktionsförmåga i vardagen förändras i och med åldrandet. Detta understryker vikten av ett personcentrerat synsätt för denna grupp äldre och deras anhöriga. För att kunna stödja anhöriga till äldre personer med psykiska hälsa krävs enligt kunskapsöversiktens resultat mer utbildning, information och utveckling av andra stödåtgärder för alla inblandade parter

"To be seen" - older adults and their relatives' care experiences given by a geriatric mobile team (GerMoT)

BACKGROUND: The proportion of older people in the population has increased globally and has thus become a challenge in health and social care. There is good evidence that care based on comprehensive geriatric assessment (CGA) is superior to the usual care found in acute hospital settings; however, the evidence is scarcer in community-dwelling older people. This study is a secondary outcome of a randomized controlled trial of community-dwelling older people in which the intervention group (IG) received CGA-based care by a geriatric mobile geriatric team (GerMoT). The aim of this study is to obtain a better understanding, from the patients' perspective, the experience of being a part of the IG for both the participants and their relatives.METHODS: Qualitative semistructured interviews of twenty-two community dwelling participants and eleven of their relatives were conducted using content analysis for interpretation.RESULTS: The main finding expressed by the participants and their relatives was in the form of feelings related to safety and security and being recognized. The participants found the care easily accessible, and that contacts could be taken according to needs by health care professionals who knew them. This is in accordance with person-centred care as recommended by the World Health Organisation (WHO) for older people in need of integrated care. Other positive aspects were recurrent health examinations and being given the time needed when seeking health care. Not all participants were positive as some found the information about the intervention to be unclear especially regarding whom to contact when in different situations.CONCLUSIONS: CGA-based care of community-dwelling older people shows promising results as the participants in GerMoT found the care was giving a feeling of security and safety. They found the care easily accessible and that it was provided by health care professionals who knew them as a person and knew their health care problems. They found this to be in contrast to the usual care provided, but GerMoT care did not fulfill some people's expectations

Delirium in older hospitalized patients—signs and actions: a retrospective patient record review

Abstract Background Delirium is common in older hospitalized patients, and is associated with negative consequences for the patients, next of kin, healthcare professionals and healthcare costs. It is important to understand its clinical features, as almost 40% of all cases in hospitals may be preventable. Yet, delirium in hospitalized patients is often unrecognized and untreated. Few studies describe thoroughly how delirium manifests itself in older hospitalized patients and what actions healthcare professionals take in relation to these signs. Therefore, the aim of this study was to describe signs of delirium in older hospitalized patients and action taken by healthcare professionals, as reported in patient records. Methods Patient records from patients aged ≥65 (n = 286) were retrospectively reviewed for signs of delirium, which was found in 78 patient records (27%). Additionally, these records were reviewed for action taken by healthcare professionals in relation to the patients’ signs of delirium. The identified text was analyzed with qualitative content analysis in two steps. Results Healthcare professionals responded only in part to older hospitalized patients’ needs of care in relation to their signs of delirium. The patients displayed various signs of delirium that led to a reduced ability to participate in their own care and to keep themselves free from harm. Healthcare professionals met these signs with a variation of actions and the care was adapted, deficient and beyond the usual care. A systematic and holistic perspective in the care of older hospitalized patients with signs of delirium was missing. Conclusion Improved knowledge about delirium in hospitals is needed in order to reduce human suffering, healthcare utilization and costs. It is important to enable older hospitalized patients with signs of delirium to participate in their own care and to protect them from harm. Delirium has to be seen as a preventable adverse event in all hospitals units. To improve the prevention and management of older hospitalized patients with signs of delirium, person-centered care and patient safety may be important issues

A participatory evaluation of the health promotion programme “more healthy years of life” programme among senior citizens in Sweden

Background: Older adults have, in general, been sparsely involved in development and evaluation of programmes intended to promote their health. Aim: To describe older adults’ reflections on and involvement in the development and evaluation of a health promotion programme. Material and Method: Ten older persons participated in a health promotion programme (HPP) focusing on activity during four sessions. After each HPP session, focus group discussions were held, analysed through qualitative content analysis. Results: The main theme; “Being involved adds value and new experiences to life“, were built from sub-themes; “From sceptical individual to engaged group member”, “From beholder to active co-creator”, and “From individual knowledge recipient to collective knowledge sharer”. Conclusions: Having a leader with a gerontological competence was mentioned as important, as well as to integrate existential topics into the HPP. Social inclusion together with the possibility to influence the HPP had a positive effect on the participants and provided a sense of belonging. Significance: Several contributions to the development of the HPP were given, that would not have been captured without the reflections and involvement of the participants. However, more and larger studies are needed to develop strategies that enable older adult’s involvement in the development of HHP