Kväveförsörjning i ekologiska odlingssystem med vall - höstraps - vete.

I fem treåriga fältförsök (2001-2006), belägna i Bohuslän och Halland, studerades efterverkan av klövergräsvall, utnyttjad som slåttervall och gröngödslingsvall, vid odling av höstraps som efterföljande gröda. I en av tre behandlingar av vallen togs två skördar, innan vallen bröts efter andraskörden. I ett annat led togs första skörden tillvara, medan återväxten plöjdes ned vid tidpunkten för andraskörden. I den tredje behandlingen utnyttjades vallen helt för gröngödsling, med en putsning vid tiden för första vallskörden. Efter vallbrottet såddes höstraps. Vidare undersöktes i vilken utsträckning flytgödseltillförsel till höstrapsen på våren förbättrade dess kväveförsörjning och avkastning. Efterverkan av vallen och höstrapsen studerades efter höstrapsåret, dels i höstvete (med relativt tidig plöjning efter rapsskörden) och dels i vårvete, med och utan stubbearbetning efter rapsskörden samt med och utan fånggröda (rödklöver+engelskt rajgräs) som såtts in i höstrapsen. I de led där vårvete skulle sås plöjdes marken på senhösten eller våren därefter. I de led där två skördar togs av klövergräsvallarna fördes i medeltal drygt 160 kg N/ha bort med den skördade grönmassan, och endast stubb innehållande närmare 20 kg N/ha brukades ned vid vallbrottet. Där förstaskörden togs tillvara bortfördes med denna drygt 80 kg N/ha, och närmare 80 kg N/ha i grönmassa samt kväve i stubb plöjdes ned i samband med vallbrottet. I det rena gröngödslingsledet fastställdes en total kväveproduktion på ca 300 kg N/ha i form av avslaget växtmaterial och stubb, som lämnades kvar på marken fram till plöjningen av vallen. Den större anhopningen av mineraliserat kväve i marken till följd av vallbrottet togs väl tillvara av den sådda höstrapsen, där denna utvecklades bra (med ett N-upptag i blasten på i medel-tal 47 kg N/ha på senhösten). I totalt sett fyra försök (utöver de fem nämnda), där det var för torrt för att rapsfröet skulle gro väl, förblev emellertid det mineraliserade kvävet outnyttjat och mängden mineralkväve (min-N) inom 0-90 cm markdjup på senhösten ökade från i medeltal 20 kg N/ha till ca 90 kg N/ha, vilket var nästan dubbelt så mycket som på senhösten i försöken med väl etablerad höstraps. Torkans verkan blev särskilt påtaglig, genom att vallen tidigare tömt marken på vatten. Slutsatsen av detta är, att man bör ta den andra vallskörden och bryta vallen så tidigt som möjligt, så att det blir större chans att nederbörd hinner fukta upp jorden inför höstrapssådden. Efterverkan av vallen möjliggjorde en fröskörd av höstrapsen på i medeltal 1720 kg ts/ha. De olika vallbehandlingarna (ett led med två bärgade vallskördar, ett led med en bärgad skörd + andra skörd utnyttjad som gröngödsling och ett tredje led med gröngödslingsvall som putsats en gång) hade mot förmodan ingen tydlig inverkan vare sig på höstrapsens avkastning eller på min-N på senhösten efter vallbrottet, under våren därpå eller vid skörden av höstrapsen. Förklaringar kan vara ammoniakavgång vid putsningen av vallen, N-utlakning efter mineralisering av kväve i det nedplöjda vallmaterialet och/eller att kväve härstammande från vallens rotsystem är en viktig komponent i dess N-efterverkan. Den nötflytgödsel som tillfördes på våren till rapsen (i medeltal 76 kg N/ha som ammoniumkväve) hade ganska liten skördestegrande verkan, men skörden blev ändå signifikant större än i ogödslade led, i medeltal 300 kg rapsfrö per ha mer. Flytgödseln ökade höstrapsens N-upptag med 21 kg N/ha, vilket motsvarade 28 % av ammoniumkväveinnehållet. Eftersom det inte alltid är farbart tidigt på våren med tunga traktorekipage utrustade med flytgödselspridare, tvingas man ofta sprida lite väl sent i förhållande med rapsens tillväxtrytm, vilket förutom ammoniakavdunstning och denitrifikation av kväve kan vara en orsak till den låga merskörden. Fånggrödan (rödklöver+rajgräs) och den stora mängden spontan vegetation (i ett led utan stubbearbetning och med sen plöjning) innehöll 30-40 kg N/ha vid provtagning under senhösten. Detta var tre ochfyra gånger mer kväve än i den spontana vegetationen efter stubbearbetning respektive i höstvetebrodden på senhösten. I leden med den kraftigaste höstvegetationen minskade mineralkvävemängderna till ca 28 kg N/ha, vilket var omkring 50 % mindre på senhösten än i leden med höstvete och tidig plöjning. Det fanns en tendens till större höstmineralisering efter flytgödseltillförseln till höstrapsen våren dessförinnan. Den uteblivna tidiga jordbearbetningen i leden med fånggröda och sen plöjning medverkadetroligtvis till att hålla N-frigörelsen på en låg nivå, medan plöjning och harvning inför höstvetesådden, eller tidig stubbearbetning följd av sen plöjning, stimulerade N-mineraliseringen, med ökad N-utlakningsrisk som följd. Då det efter höstraps normalt återfinns mer mineralkväve i marken på hösten än efter stråsäd, är uppenbarligen fånggröda och senarelagd jordbearbetning viktiga åtgärder för att minska vinterns kväveförluster efter denna gröda. Höstvetet avkastade i genomsnitt 3870 kg/ha (15 % vattenhalt) och vårvetet 3530-3790 kg/ha i de olika leden, vilket är förhållandevis bra skördar i jämförelse med officiell skördestatistik för ekologisk odling. Orsaken är troligen bl.a. god N-efterverkan av både klövergräsvallen och höstrapsen, med så mycket som 120-130 kg utnyttjbart kväve från mark och förfruktsgrödor. Skörden av höst- och vårvetet påverkades dock inte av den flytgödsel som spritts till höstrapsen, och vårveteskörden ej heller av jordbearbetningen efter rapsskörden och av fånggrödan. Trots mindre min-N på senhösten genom fånggrödan och utebliven jordbearbetning fram till sen plöjning, och eventuellt större N-förluster över vintern i de övriga leden (med dubbelt så mycket min-N på senhösten), erhölls ingen tydlig efterverkan i form av större kväveinnehåll i vårvetet vid mognad och ej heller någon merskörd av detta i något av leden. En tendens till mer växttillgängligt kväve, som vårvetet kunde utnyttja, fanns dock efter fånggrödan. Som framgått blev skörden av höstvetet i genomsnitt lika stor som i medeltal för vårvetet, men proteinhalten var signifikant högre i vårvetet. Med ett pris för ekologisk vårvete som de senaste fem åren varit ca. 0,50 kr/kg högre än för höstvete blev det ekonomiska utbytet av vårvete efter höstraps bättre än med höstvete efter höstraps

The importance of nature and garden in relation to burned out syndrome : women's narratives

Nature and garden have always had meaning in human's life and succesfully seen as having health giving effects. Health is a state of equilibrium between physical, psychological, social and spiritual well-being. The individual's health is depending of how the society looks and how the individual manages to live her life in it. Stress is one of our time's large public health problems and leads in some cases to burned out syndrome. Stay in nature gives recovery according to theories of environmental psychology. The aim of this study was to examine how women who suffered from burned out syndrome experienced the importance of stay in nature and garden in recovery. The study was based from qualitative method with narratives as approach. The study included five women and their narratives were based on semi-structured narrative interviews. The result developed in that the narrative analysis lead to interpreted and contextualized narratives, which came with an analysis of narratives that lead to patterns. These were: course of events, favorite places in the nature the women visited, favorite places in the own garden, stimulation of different senses by stay in nature and garden environments, experiences of nature and garden in different seasons, how nature and garden affected the women's emotional life. Aspects on the interplay between the women's experience of nature and garden are discussed.Naturen och trädgården har i alla tider haft betydelse i människans liv och framgångsrikt ansetts ha hälsobringande effekter. Hälsa är ett jämviktstillstånd av fysiskt, psykiskt, socialt och andligt välbefinnande. Individens hälsa är beroende av hur samhället ser ut och hur individen lyckas leva sitt liv där. Stress är ett av våra stora folkhälsoproblem idag och leder i vissa fall till utmattningssyndrom. Vistelse i naturområden ger återhämtning visar miljöpsykologiska teorier. Syftet med studien var att undersöka hur kvinnor som drabbats av utmattningssyndrom upplevde betydelsen av att vistas i natur- och trädgårdsmiljö under sin återhämtning. Studien utgick från kvalitativ metod med berättelser som ansats. Fem kvinnor ingick i studien och deras berättelser utgick från semistrukturerade narrativa intervjuer. Resultatet växte fram genom att den narrativa analysen utmynnade i tolkade och kontextualiserade berättelser, som följdes av en analys av narrativer som ledde till mönster. Dessa var; händelseförloppet, favoritplatser i naturen som kvinnorna besökte, favoritplatser i den egna trädgården, stimulans av olika sinnen vid vistelse i natur- och trädgårdsmiljö, upplevelser av naturen och trädgården under olika årstider, hur natur- och trädgårdsmiljön påverkade kvinnornas känsloliv. Aspekter på samspelet mellan kvinnornas upplevelser av natur och trädgårdsmiljön diskuteras

The importance of nature and garden in relation to burned out syndrome : women's narratives

Nature and garden have always had meaning in human's life and succesfully seen as having health giving effects. Health is a state of equilibrium between physical, psychological, social and spiritual well-being. The individual's health is depending of how the society looks and how the individual manages to live her life in it. Stress is one of our time's large public health problems and leads in some cases to burned out syndrome. Stay in nature gives recovery according to theories of environmental psychology. The aim of this study was to examine how women who suffered from burned out syndrome experienced the importance of stay in nature and garden in recovery. The study was based from qualitative method with narratives as approach. The study included five women and their narratives were based on semi-structured narrative interviews. The result developed in that the narrative analysis lead to interpreted and contextualized narratives, which came with an analysis of narratives that lead to patterns. These were: course of events, favorite places in the nature the women visited, favorite places in the own garden, stimulation of different senses by stay in nature and garden environments, experiences of nature and garden in different seasons, how nature and garden affected the women's emotional life. Aspects on the interplay between the women's experience of nature and garden are discussed.Naturen och trädgården har i alla tider haft betydelse i människans liv och framgångsrikt ansetts ha hälsobringande effekter. Hälsa är ett jämviktstillstånd av fysiskt, psykiskt, socialt och andligt välbefinnande. Individens hälsa är beroende av hur samhället ser ut och hur individen lyckas leva sitt liv där. Stress är ett av våra stora folkhälsoproblem idag och leder i vissa fall till utmattningssyndrom. Vistelse i naturområden ger återhämtning visar miljöpsykologiska teorier. Syftet med studien var att undersöka hur kvinnor som drabbats av utmattningssyndrom upplevde betydelsen av att vistas i natur- och trädgårdsmiljö under sin återhämtning. Studien utgick från kvalitativ metod med berättelser som ansats. Fem kvinnor ingick i studien och deras berättelser utgick från semistrukturerade narrativa intervjuer. Resultatet växte fram genom att den narrativa analysen utmynnade i tolkade och kontextualiserade berättelser, som följdes av en analys av narrativer som ledde till mönster. Dessa var; händelseförloppet, favoritplatser i naturen som kvinnorna besökte, favoritplatser i den egna trädgården, stimulans av olika sinnen vid vistelse i natur- och trädgårdsmiljö, upplevelser av naturen och trädgården under olika årstider, hur natur- och trädgårdsmiljön påverkade kvinnornas känsloliv. Aspekter på samspelet mellan kvinnornas upplevelser av natur och trädgårdsmiljön diskuteras

Skördeprognos med hjälp av YARA N-sensor

Syftet med projektet var att utreda möjligheten att i höstvete använda Yara N-sensorn för prognos av skördens storlek inför kompletteringsgödsling med kväve. Undersökningen består av två delar: 1) en genomgång av internationell vetenskaplig litteratur inom området och 2) sammanställning av data från 39 höstveteförsök (2012-2014) samt utvärdering av prognosmodeller för kärnskörd som baseras på SN-värdet från handburen Yara N-sensor i olika utvecklingsstadier (DC39-63). Försöksvis validering av modellerna de enskilda åren visade att skörden 2012 och 2013 predikterades bäst vid det senaste mättillfället, vilket var DC45-55 2012 och DC56-63 2013. Medelavvikelsen (RMSECV) för den validerade modellens skördeuppskattning jämfört med uppmätt skörd var då som lägst, 11 dt/ha. 2014 predikterades skörden bäst vid DC37-42, då medelavvikelsen för valideringen var 11 dt/ha (tabell 1), men även vid DC56-63 var medelavvikelsen låg, 12 dt/ha. Vid årsvis validering, d v s prediktion av skörd för ett år i taget utifrån en modell baserad på de andra två åren var medelavvikelsen från uppmätt skörd som lägst 18 dt/ha (RMSECV) vid DC37-42. Resultaten visar på goda möjligheter att prediktera skörden vid DC37-39 då kompletteringsgödsling vanligen rekommenderas, även om gödsling också i senare stadier kan ge skördeökningar vissa år. Ytterligare data från fler år och platser behövs för att kunna bygga en stabilare skördeprognosmodell som kan användas för att prediktera skörden ett kommande år, med så låg medelavvikelse som möjligt från den verkliga skörden. Det är viktigt att fortsätta göra N-sensormätningar i försök på flera platser i landet och fortsätta bygga upp databasen. Vi rekommenderar att man även går vidare och provar prova hur långt man kan komma med N-sensorns våglängdsband i multivariata modeller. Att kombinera grödmodeller med sensormätningar är en mer sofistikerad strategi. Det skulle kunna fungera bra men ett mer omfattande utvecklingsarbete krävs. Den enklaste strategin att börja med är förmodligen att ta fram relativa skördekartor inom fält baserat på tidigare års skördekartor, manuellt sätta skördenivån i de olika delarna utifrån erfarenhet, och lägga in dessa som bakgrunds information i N-sensorns styrning

Reactions of Persons with Dementia to Caregivers Singing in Morning Care Situations

’Music therapeutic caregiving’, when caregivers sing for or together with persons with severe dementia during care situations, has been suggested as a way to reduce problematic behaviors in dementia care. The present study implemented this technique as an intervention in dementia care. Six caregivers participated in group interviews about their experiences of morning care situations without and with’Music therapeutic caregiving’. Through a qualitative content analysis two themes emerged.’Being in a different reality’ was based on’usual’ morning care situations. The caregivers’ experienced the persons with dementia as absent-minded; communication and cooperation were difficult. The second theme,’Being present’, was based on morning care situations with the intervention. The caregivers described communication as enhanced; the persons with dementia expressed themselves more appropriately, making cooperation possible. The results indicate that’Music therapeutic caregiving’ might lead to a more positive experience of the person with dementia and seems to increase receptivity to caregiving