Practical Applications as a Source of Credibility: A Comparison of Three Fields of Dutch Academic Chemistry

In many Western science systems, funding structures increasingly stimulate academic research to contribute to practical applications, but at the same time the rise of bibliometric performance assessments have strengthened the pressure on academics to conduct excellent basic research that can be published in scholarly literature. We analyze the interplay between these two developments in a set of three case studies of fields of chemistry in the Netherlands. First, we describe how the conditions under which academic chemists work have changed since 1975. Second, we investigate whether practical applications have become a source of credibility for individual researchers. Indeed, this turns out to be the case in catalysis, where connecting with industrial applications helps in many steps of the credibility cycle. Practical applications yield much less credibility in environmental chemistry, where application-oriented research agendas help to acquire funding, but not to publish prestigious papers or to earn peer recognition. In biochemistry practical applications hardly help in gaining credibility, as this field is still strongly oriented at fundamental questions. The differences between the fields can be explained by the presence or absence of powerful upstream end-users, who can afford to invest in academic research with promising long term benefits

Vad är vetenskap?

I föreliggande rapport författad av Aant Elzinga behandlas en rad av de centralafrågeställningar som förhållningssättet som benämns integrerad design tangerar.Rapporten försöker besvara frågan vad vetenskap är och uppmärksammar iresonemangen viktiga avvägningar och utmaningar. Som en utgångspunkt förresonemangen definierar Elzinga forskning respektive vetenskap. Forskning ären förening mellan nytta, nöje och kritik medan vetenskap handlar om resultat,systematik och artikulering. Distinktionen är grundläggande och relevant i högstagrad för ett professionslärosäte. Forskning kan vi bedriva med olika utgångspunkter.Betoningen av graden av nytta och graden av nöje kan variera. Med nöje avses då i vilken utsträckning forskningen tar sin utgångspunkt i forskarens egen nyfikenhet och behov av att stilla nyfikenheten. Forskningens inriktningkan också variera med avseende på i vilken utsträckning det finns inslag avkritiskt tänkande. Oberoende av vilken betoningen är i forskningsansatsen, rimligtvis är nyttoaspekten central vid Högskolan i Borås, så ställs samma strängakrav på att tillämpa vetenskapliga metoder. Ett systematiskt och transparentarbetssätt är en självklarhet.Emellertid gäller, framhåller Elzinga, att i nyare forskning kan finnas oklarheterrörande hur utfall ska tolkas. Elzinga resonerar om förekomsten av tolkningsflexibilitetnär oklarheter föreligger. Tolkningsflexibilitet är ett intressant begrepp och omständighet som gör att sättet att tolka noga måste beskrivas för att forskarensslutsatser inte ska uppfattas som ytliga och eller mystiska. Elzinga uppmärksammaratt forskare precis som alla andra professionella över tid tillskansar sigförtrogenhetskunskap. En fråga som kan ställas är om tolkningarna blir bättre itakt med ökad erfarenhet och förtrogenhetskunskap eller om utrymmet för att upptäcka nya saker och perspektiv över tid blir allt mer begränsat. Förtrogenhetskunskaphämmar kreativiteten.Ett annat centralt resonemang som återkommer på flera ställen i den föreligganderapporten behandlar vikten av falsifieringsförsök och kritiskt tänkande. Falsifieringsförsök bevisar det kritiska tänkandet som är vetenskapens adelsmärke framhåller Elzinga. I utvecklingen av nya kunskaper kring nya praktiker och professioner fordras ett kritiskt tänkande och reflektion kring framkomna resultat.Den kritiska reflektionen menar Elzinga ska dels vara inom den egna professionenoch dess praktik, dels handla om hur framkomna resultat påverkas av detomgivande samhället och påverkar det omgivande samhället.Ett ytterligare särskilt viktigt resonemang för vår del behandlar frågan om vadsom är forskningsbart. Alla praktiska problem är inte forskningsbara framhållerElzinga med rätta. De måste översättas och en sådan översättning är inte alltidmöjlig eller kan misslyckas och då blir det ingen bra forskning. Forskare måsteäga frågan om huruvida praktiska problem är forskningsbara och på vilket sätt. Borås090610Björn BrorströmRapporten har givits ut tidigare i samband med arbetet med högskolans universitetsansökan.Den publiceras nu på nytt, något bearbetad, inom ramen för högskolans rapportserie. Rapporten berikar och ger perspektiv på forskning och vetenskap och är ett viktigt underlag i våra fortsatta strävanden att utveckla utbildning och forskning vid Högskolan i Borås.</p