TQM-ing OMB: Or Why Regulatory Review Under Executive Order 12,291 Works Poorly and What President Clinton Should Do About It

Reflections are presented on how Pres Clinton should improve the deeply troubled relationship between the OMB and other government agencies. No president would dream of abolishing review of agency actions by the OMB

Disposal of plastic end-of-life-boats

Of Europe’s approximately 6 million boats almost half are found inthe Nordic countries. In spite of the long durability of plastic boats, the problem of End of Life Boats (ELB) now starts to arise. However,the responsibilities are unclear and there is no regulation on how the dismantling and disposal is to be conducted. Investigations havebeen going on in the various Nordic countries on how to perform scrapping of plastic boats, but there is yet no consensus on how to handle the problem.The aim of this study was to provide information on statistics on boats in the Nordic countries and relate to the future need for scrapping plastic boats (ELB). More specific, the project dealt withthe magnitude of dumping of boats, contents of contaminants in ELBs as well as possibilities for reuse and recycling of materials. Part of the project was to organize a Nordic Workshop with essential stakeholders and their views on ELB is compiled in this report. The project provides a good background to the problem of disposing of boats and highlights the various issues that must be addressed. Since the scrapping of boats is a future waste problem which need to be solved, this project is relevant to many different stakeholders from boaters, boat organizations, shipyards, waste companies and government institutions at various levels

Natural production of brominated aromatic compounds in the red alga Ceramium tenuicorne

      Summary High levels of the toxic, brominated substances; hydroxylated polybrominated diphenyl ethers (OH-PBDEs), methoxylated polybrominated diphenyl ethers (MeO-PBDEs), and 2,4,6-tribromophenol (2,4,6-TBP) have been found in Baltic biota with levels fluctuating over seasons. A growing body of evidence is pointing towards filamentous algae as a natural producer of these chemicals. However, conclusive scientific evidence supporting this hypothesis is lacking and why such production occurs has not comprehensively been addressed. This pilot study, carried out with a limited set of replicates reveals a production of 6-OH-BDE47, 6-OH-BDE137, and 2,4,6-TBP in the filamentous alga, Ceramium tenuicorne, a common red alga both in the Baltic Sea and in temperate waters. When exposed to grazing or strong light, monocultures of the female marine clone of C. tenuicorne tended to produce elevated levels of 2,4,6-TBP compared to undamaged controls. When exposed to increased levels of salinity, monocultures of the female brackish clone of C. tenuicorne tended to produce elevated levels of 2,4,6-TBP compared to undamaged controls. Algae collected from the Swedish east coast also tended to produce higher levels of 2,4,6-TBP than algae collected from the west coast. From field collected material, a seasonal variation with a peak of OH-PBDEs, MeO-PBDE, and TBP concentrations in July- August could also be detected. The results of this study open up for further studies regarding natural production of brominated aromatic compounds by filamentous algae as a response to environmental stress. Increased understanding regarding sources and possible variations in production of brominated aromatic compounds is crucial for successful monitoring and assessment of environmental status

Spring development of hydrolittoral rock shore communities on wave-exposed and sheltered sites in the northern Baltic proper

Spring development in the hydrolittoral zone was investigated at five wave-sheltered and five wave-exposed sites on four occasions from late March to late May (every third week). The number of species was higher at the sheltered locations and increased significantly over time. The difference in community structure was significant: over 95% of the Bray-Curtis dissimilarities were due to the biomass of only eleven taxa, and the total Bray-Curtis dissimilarity between exposed and sheltered sites was 75%. Macroalgae made up 70-80% of the total biomass and was dominated by filamentous species. In contrast to previous studies, macroalgal biomass was higher at the exposed sites, which may be due to the fact that this was a~spring study, unlike previous studies, which were conducted during summer

Influence of salinity and organic matter on the toxicity of Cu to a brackish water and marine clone of the red macroalga Ceramium tenuicorne

Cu is a major active component in anti-fouling paints, which may reach toxic levels in areas with intense boat traffic and therefore is a metal of environmental concern. The bioavailability of metals is influenced by factors such as salinity and organic matter measured as total organic carbon (TOC). The influence of these two factors was studied, with a focus on brackish water conditions, by exposing a marine and a brackish water clone of the red macroalga Ceramium tenuicorne to Cu in different combinations of artificial seawater (salinity 5-15 parts per thousand) and TOC (0-4 mg/L) in the form of fulvic acid (FA). In addition, the toxicity of Cu to both clones was compared in salinity 10 parts per thousand and 15 parts per thousand. The results show that by increasing TOC from 0 to 2 and 4 mg/L, Cu was in general less toxic to both algal clones at all salinities tested (p < 0.05). The effect of salinity on Cu toxicity was not as apparent, both a positive and negative effect was observed. The brackish water clone showed generally to be more sensitive to Cu in salinity 10 parts per thousand and 15 parts per thousand than the marine counterpart. In conclusion, FA reduced the Cu toxicity overall. The Cu tolerance of both strains at different salinities may reflect their origin and their adaptations to marine and brackish water. (C) 2010 Published by Elsevier Inc

Rena Turen - Utvärdering av miljöanpassade bränslen i fritidsbåtar

Fritidsbåtars avgasutsläpp till vatten och luft har undersökts. Tre inombords dieselmotorer och en 2-takts utombordsmotor har testats med standardbränslen och miljöanpassade bränslen. För dieselmotorerna användes standarddiesel, syntetisk diesel (GTL), rapsmetylester (RME), jetbränsle samt olika blandningar av diesel och RME. 2-taktsmotorn testades med standardbensin, alkylatbensin samt etanol (E85). För testerna med etanol krävdes en konvertering av motorn. Ekotoxikologiska tester har gjorts på kylvatten från dieselmotorer och på vatten som bubblats med avgaser från utombordsmotor. GTL gav något lägre utsläpp till luft av partiklar, kolväten, kolmonoxid och kväveoxider än vad standarddiesel gav. RME gav betydligt lägre halt partiklar och kolväten men något mer kväveoxider. Kylvatten från en inombords dieselmotor var giftigt mot sebrafiskar och kräftdjur. kylvatten. GTL och RME gav ett kylvatten som var betydligt mindre giftigt mot sebrafiskar än vad standarddiesel gav. PAH-utsläppen till vatten från dieselmotorerna var 10-20 mg per liter diesel. Utsläppen från de traditionella 2-takts utombordarna dominerar tydligt utsläppsmängderna. Standardbensin gav höga halter av miljö- och hälsofarliga ämnen, bland annat bensen, PAHer och formaldehyd. En liter bensin gav cirka 2,3 g PAH. Alkylatbensin och etanolbränslet E85 gav betydligt mindre utsläpp. Sveriges fritidsbåtar släpper uppskattningsvis ut 75 ton PAH per år. Avgasvatten från utombordare var giftigt för bakterier, alger och kräftdjur. Standardbensin var giftigast för bakterier och kräftdjur. Alkylatbensin var mindre giftig mot bakterier och kräftdjur. För alger var skillnaden liten mellan standardbensin, alkylatbensin och E85. Merparten av fritidsbåtarnas förbrukning av bensin och diesel sker i kustvatten. Trots det kan det vara i sjöar och mindre vattendrag som effekterna av utsläppen är störst. Traditionella tvåtaktare används även i sjöar som utnyttjas till dricksvatten och fiske av matfisk och kräftor. Studien visar relativt stor miljöpåverkan från den traditionella 2-takts utombordare som undersökts. Resultaten indikerar att alkylatbensin ger betydligt mindre risker. E85 kan också vara ett alternativ till standardbensin. Det går utmärkt att köra en utombordare på E85, men det kräver en konvertering av motorn vilket gör att det inte är aktuellt för flertalet användare. De observerade emissionerna av aldehyder ger anledning till att studera detta närmare. Det verkar som om bensin ger mer formaldehyd än etanol, medan etanol ger mer acetaldehyd, men testerna är inte tillräckligt omfattande för att göra en fullständig bedömning. Projektet föreslår ytterligare undersökningar bland annat av kylvatten från inombordare och aldehyder i avgaser från utombordareFritidsbåtars avgasutsläpp till vatten och luft har undersökts. Tre inombords dieselmotorer och en 2-takts utombordsmotor har testats med standardbränslen och miljöanpassade bränslen. För dieselmotorerna användes standarddiesel, syntetisk diesel (GTL), rapsmetylester (RME), jetbränsle samt olika blandningar av diesel och RME. 2-taktsmotorn testades med standardbensin, alkylatbensin samt etanol (E85). För testerna med etanol krävdes en konvertering av motorn. Ekotoxikologiska tester har gjorts på kylvatten från dieselmotorer och på vatten som bubblats med avgaser från utombordsmotor. GTL gav något lägre utsläpp till luft av partiklar, kolväten, kolmonoxid och kväveoxider än vad standarddiesel gav. RME gav betydligt lägre halt partiklar och kolväten men något mer kväveoxider. Kylvatten från en inombords dieselmotor var giftigt mot sebrafiskar och kräftdjur. kylvatten. GTL och RME gav ett kylvatten som var betydligt mindre giftigt mot sebrafiskar än vad standarddiesel gav. PAH-utsläppen till vatten från dieselmotorerna var 10-20 mg per liter diesel. Utsläppen från de traditionella 2-takts utombordarna dominerar tydligt utsläppsmängderna. Standardbensin gav höga halter av miljö- och hälsofarliga ämnen, bland annat bensen, PAHer och formaldehyd. En liter bensin gav cirka 2,3 g PAH. Alkylatbensin och etanolbränslet E85 gav betydligt mindre utsläpp. Sveriges fritidsbåtar släpper uppskattningsvis ut 75 ton PAH per år. Avgasvatten från utombordare var giftigt för bakterier, alger och kräftdjur. Standardbensin var giftigast för bakterier och kräftdjur. Alkylatbensin var mindre giftig mot bakterier och kräftdjur. För alger var skillnaden liten mellan standardbensin, alkylatbensin och E85. Merparten av fritidsbåtarnas förbrukning av bensin och diesel sker i kustvatten. Trots det kan det vara i sjöar och mindre vattendrag som effekterna av utsläppen är störst. Traditionella tvåtaktare används även i sjöar som utnyttjas till dricksvatten och fiske av matfisk och kräftor. Studien visar relativt stor miljöpåverkan från den traditionella 2-takts utombordare som undersökts. Resultaten indikerar att alkylatbensin ger betydligt mindre risker. E85 kan också vara ett alternativ till standardbensin. Det går utmärkt att köra en utombordare på E85, men det kräver en konvertering av motorn vilket gör att det inte är aktuellt för flertalet användare. De observerade emissionerna av aldehyder ger anledning till att studera detta närmare. Det verkar som om bensin ger mer formaldehyd än etanol, medan etanol ger mer acetaldehyd, men testerna är inte tillräckligt omfattande för att göra en fullständig bedömning. Projektet föreslår ytterligare undersökningar bland annat av kylvatten från inombordare och aldehyder i avgaser från utombordar