There Is Still So Much to Learn From Legislation

Denna rapport tar sin utgångspunkt i den svenska regeringens ställningstagande att barn som inte anses ha skyddsbehov eller andra skäl att stanna i Sverige ska kunna återvända hem på värdiga sätt. Samma regering har dock också tydligt uttalat att antalet av- och utvisningar väsentligen ska öka i förhållande till tidigare år. Det är den potentiella spänningen mellan skarpa krav på effektivitet i av- och utvisningsärenden å ena sidan och kraven på värdighet, respekt för mänskliga rättigheter och barnets bästa å den andra, som undersöks i den här rapporten. Fokus ligger på hur centrala aktörer förhåller sig till och tolkar dessa krav och på vad deras respektive förhållningssätt och tolkningar betyder för samverkan dem emellan. Tre fallstudier i kommuner av varierande storlek belägna i de geografiskt åtskilda länen Västerbotten, Skåne och Värmland har genomförts. Fallstudierna bygger på totalt 49 intervjuer med handläggare på Migrationsverket, socialsekreterare, gode män, HVBpersonal och poliser – alla verksamma som centrala aktörer vid av- och utvisningar. I analysen av det insamlade materialet betraktas de professionella aktörerna (de gode männen undantagna) som gräsrotsbyråkrater med vida handlingsutrymmen. Det som undersöks är i vilken utsträckning de anser sig kunna omsätta de politiska målsättningarna om ökad effektivitet och bibehållen värdighet i praktiken. För att kunna analysera vad det är som utmärker samarbete och samverkan mellan aktörerna används teorier om interorganisatorisk samverkan. De huvudsakliga slutsatser som framkommit i rapporten är att uppfattningar om och förhållningssätt till det effektiva och värdiga återvändandet skiljer sig åt bland de olika aktörerna i Västerbotten, Skåne och Värmland. Aktörerna gör egna tolkningar av begreppen effektivitet och värdighet, i vilka mening skapas utifrån professionella erfarenheter, roller och uppdrag. De största skillnaderna i uppfattning och tolkning har återfunnits mellan aktörskategorierna, inte mellan de tre fallstudierna. Polis och Migrationsverk anser generellt att effektivitet och värdighet går att förena. Poliserna och tjänstemännen på Migrationsverket har jämfört med de andra aktörerna oftare ett uttalat legalt perspektiv och ser både värdighet och respekt för barnens mänskliga rättigheter som inbäddade i det juridiska ramverket. Socialsekreterare, HVB-personal och gode män anser däremot generellt att ett återvändande mot ett barns vilja inte någonsin kan bli värdigt. De är också mer benägna att se det som att Barnkonventionen i relation till utlänningslagen hamnar i underordnad ställning. Vissa likheter mellan aktörerna har också kunnat identifieras. Samtliga betonar gott bemötande, god kommunikation och tydlig information i relation till de barn som fått av- eller utvisningsbeslut. Aktörernas olika förhållningssätt får konsekvenser för deras samverkan. Överlag kan samverkan i samtliga undersökta kommuner beskrivas som begränsad, oklar, personberoende och utan gemensamma mål. Aktörerna uttrycker brist på tillit och många upplever en känsla av ensamhet i sina roller. Goda erfarenheter av samverkan finns visserligen men det är tydligt att skilda professionella normer, organisationskulturer, erfarenheter och perspektiv försvårar samverkan.Vad är ett värdigt återvändand

The mental health of populations directly and indirectly exposed to violent conflict in Indonesia

Background Large disasters affect people who live both near and far from the areas in which they occur. The mental health impact is expected to be similar to a ripple effect, where the risk of mental health consequences generally decreases with increasing distance from the disaster center. However, we have not been able to identify studies of the ripple effect of man-made disaster on mental health in low-income countries. Objectives The objective was to examine the hypothesis of a ripple effect on the mental health consequences in populations exposed to man-made disasters in a developing country context, through a comparison of two different populations living in different proximities from the center of disaster in Mollucas. Methods Cross-sectional longitudinal data were collected from 510 Internally Displaced Persons (IDPs) living in Ambon, who were directly exposed to the violence, and non-IDPs living in remote villages in Mollucas, Indonesia, who had never been directly exposed to violence in Mollucas. Data were collected during home visits and statistical comparisons were conducted by using chi square tests, t-test and logistic regression. Results There was significantly more psychological distress "caseness" in IDPs than non-IDPs. The mental health consequences of the violent conflict in Ambon supported the ripple effect hypothesis as displacement status appears to be a strong risk factor for distress, both as a main effect and interaction effect. Significantly higher percentages of IDPs experienced traumatic events than non-IDPs in all six event types reported. Conclusions This study indicates that the conflict had an impact on mental health and economic conditions far beyond the area where the actual violent events took place, in a diminishing pattern in line with the hypothesis of a ripple effect

Ensamkommande flyktingbarn och ungdomar : förutsättningar för mottagandet och kunskapsläget

Europeiska flyktingfonden: Hur fungerar samhällets insatser för ensamkommande flyktingungdomar? Om ensamkommande flyktingungdomars introduktion och etablering i Ume

Utvärdering av insatser för ensamkommande flyktingungdomar i Umeå : delrapport

Hur fungerar samhällets insatser för ensamkommande flyktingundomar

Ensamkommande flyktingbarns återvändande : om förutsättningar samt centrala aktörers roller och ansvar

Det projekt i vilket rapporten ingår medfinansieras av Europeiska återvändandefonden.Vad är ett värdigt återvändande? En studie av hur polis, Migrationsverk, socialsekreterare, gode män och asylsökande ungdomar agerar vid återvändand

Ensamkommande flyktingbarns återvändande : om förutsättningar samt centrala aktörers roller och ansvar

Det projekt i vilket rapporten ingår medfinansieras av Europeiska återvändandefonden.Vad är ett värdigt återvändande? En studie av hur polis, Migrationsverk, socialsekreterare, gode män och asylsökande ungdomar agerar vid återvändand