Tobacco and myocardial infarction in middle-aged women: a study of factors modifying the risk.

Background. Although myocardial infarction (MI) is strongly related to smoking, few have studied why some smokers are more vulnerable than others. This study explored how the risk of MI in current and former smokers is modified by other cardiovascular risk factors. Methods. Incidence of MI (fatal and nonfatal) amongst 10619 women, 48.3 ± 8.2 years old, were studied in relation to smoking, hypertension, hypercholesterolaemia, diabetes, marital status and occupational level over a mean follow-up of 14 years. Results. Of the 3738 smokers, one-third had at least one major biological risk factor besides smoking; 228 women had MI during follow-up. Smoking and hypertension showed a synergistic effect on incidence of MI. The adjusted relative risks (RR) were 12.2 (95% CI: 7.5-19.8) for smokers with hypertension, 5.3 (CI:3.3-8.1) for smokers with normal blood pressure and 2.4 (CI:1.4-4.3) for never-smokers with hypertension (reference: normotensive never-smokers). The corresponding RRs for diabetic smokers and diabetic never-smokers were 19.0 (CI: 10.2-35.4) and 8.8 (CI: 4.4-17.4), respectively (reference: nondiabetic never-smokers). In terms of attributable risks, hypertension, hypercholesterolaemia and diabetes accounted for 12.9, 11.5 and 7.2%, respectively, of MI in female smokers. Low socio-economic level and being unmarried accounted for 19.6 and 1.6%, respectively. Conclusions. Although smoking is a major risk factor for MI, the risk varies widely between women with similar tobacco consumption. The results illustrate the need of a global risk factor assessment in female smokers and suggest that female smokers should be targets both for intensified risk factor management and programmes to stop smoking

C-reactive protein, established risk factors and social inequalities in cardiovascular disease – the significance of absolute versus relative measures of disease

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>The widespread use of relative scales in socioepidemiological studies has recently been criticized. The criticism is based mainly on the fact that the importance of different risk factors in explaining social inequalities in cardiovascular disease (CVD) varies, depending on which scale is used to measure social inequalities. The present study examines the importance of established risk factors, as opposed to low-grade inflammation, in explaining socioeconomic differences in the incidence of CVD, using both relative and absolute scales.</p> <p>Methods</p> <p>We obtained information on socioeconomic position (SEP), established risk factors (smoking, hypertension, and hyperlipidemia), and low-grade inflammation as measured by high-sensitive (hs) C-reactive protein (CRP) levels, in 4,268 Swedish men and women who participated in the Malmö Diet and Cancer Study (MDCS). Data on first cardiovascular events, i.e., stroke or coronary event (CE), was collected from regional and national registers. Social inequalities were measured in relative terms, i.e., as ratios between incidence rates in groups with lower and higher SEP, and also in absolute terms, i.e., as the absolute difference in incidence rates in groups with lower and higher SEP.</p> <p>Results</p> <p>Those with low SEP had a higher risk of future CVD. Adjustment for risk factors resulted in a rather small reduction in the relative socioeconomic gradient, namely 8% for CRP (≥ 3 mg/L) and 21% for established risk factors taken together. However, there was a reduction of 18% in the absolute socioeconomic gradient when looking at subjects with CRP-levels < 3 mg/L, and of 69% when looking at a low-risk population with no smoking, hypertension, or hyperlipidemia.</p> <p>Conclusion</p> <p>C-reactive protein and established risk factors all contribute to socioeconomic differences in CVD. However, conclusions on the importance of "modern" risk factors (here, CRP), as opposed to established risk factors, in the association between SEP and CVD depend on the scale on which social inequalities are measured. The one-sided use of the relative scale, without including a background of absolute levels of disease, and of what causes disease, can consequently prevent efforts to reduce established risk factors by giving priority to research and preventive programs looking in new directions.</p

Plasma oxidized LDL: a predictor for acute myocardial infarction?

Objectives. Oxidized LDL has been attributed a key role in the development of atherosclerosis. Previous studies have demonstrated increased plasma levels of oxidized LDL in patients with established coronary artery disease. The aim of the present study was to investigate if plasma oxidized LDL also predicts risk for development of coronary heart disease (CHD). Design. We used a nested case-control design to study the association between plasma levels of oxidized LDL and risk for development of acute myocardial infarction (AMI) and/or death by CHD. Subjects. Oxidized LDL was analysed by ELISA in cases (n = 26), controls (n = 26) and controls with LDL cholesterol >5.0 mmol L-1 (n = 26). Results. Oxidized LDL correlated with total plasma and LDL cholesterol in both cases (r = 0.72, P < 0.01, r = 0.69, P < 0.01, respectively) and controls (r = 0.71, P < 0.01, r = 0.77, P < 0.01, respectively). The oxidized LDL/plasma cholesterol ratio was higher amongst cases (13.5, range 10.7-19.8) than in controls (12.6, range 9.5-15.8, P < 0.05) and hypercholesterolaemic controls (12.2, range 8.0-16.0, P < 0.01). Conclusions. These findings identify high plasma oxidized LDL/total cholesterol ratio as a possible indicator of increased risk for AMI

Insulin resistance in non-diabetic subjects is associated with increased incidence of myocardial infarction and death.

AIMS: To compare the incidence of myocardial infarction and death in non-diabetic subjects with and without insulin resistance. METHODS: Population-based prospective cohort study, in Malmö, Sweden, of 4748 non-diabetic subjects (60% women), aged 46-68 years, with no history of myocardial infarction or stroke. The prevalence of insulin resistance was established by the homeostasis model assessment (HOMA) and defined as values above the sex-specific 75th percentile (1.80 for women and 2.12 for men). Incidence of myocardial infarction and death is based on record linkage with local and national registers. Cox's proportional hazards model was used to assess the influence of insulin resistance after adjustment for age, sex, hyperglycaemia, raised arterial blood pressure, dyslipidaemia, central obesity, smoking and leisure-time physical activity. RESULTS: Sixty-two subjects suffered a coronary event, and 93 subjects died during the 6-year follow-up period. Insulin resistance was after adjustment for other factors included in the insulin resistance syndrome and other potential confounders, associated with an increased incidence of coronary events (relative risk (RR) 2.18; 95% confidence interval (CI) 1.22-3.87; P = 0.008) and deaths (RR 1.62; 1.03-2.55; P = 0.038). CONCLUSIONS: Insulin resistance, as assessed by the HOMA method, was in this cohort of middle-aged non-diabetic subjects associated with an increased incidence of myocardial infarction and death. This risk remained when smoking, low physical activity and factors included in the insulin resistance syndrome were taken into account in a stepwise regression model. Diabet. Med. 19, 470-475 (2002

High glucose enhances store-operated calcium entry by upregulating ORAI/STIM via calcineurin-NFAT signalling

© 2014, Springer-Verlag Berlin Heidelberg. Abstract: ORAI and stromal interaction molecule (STIM) are store-operated channel molecules that play essential roles in human physiology through a coupling mechanism of internal Ca 2+ store to Ca 2+ influx. However, the roles of ORAI and STIM in vascular endothelial cells under diabetic conditions remain unknown. Here, we investigated expression and signalling pathways of ORAI and STIM regulated by high glucose or hyperglycaemia using in vitro cell models, in vivo diabetic mice and tissues from patients. We found that ORAI1-3 and STIM1-2 were ubiquitously expressed in human vasculatures. Their expression was upregulated by chronic treatment with high glucose (HG, 25 mM d-glucose), which was accompanied by enhanced store-operated Ca 2+ influx in vascular endothelial cells. The increased expression was also observed in the aortae from genetically modified Akita diabetic mice (C57BL/6-Ins2 Akita /J) and streptozocin-induced diabetic mice, and aortae from diabetic patients. HG-induced upregulation of ORAI and STIM genes was prevented by the calcineurin inhibitor cyclosporin A and NFATc3 siRNA. Additionally, in vivo treatment with the nuclear factor of activated T cells (NFAT) inhibitor A-285222 prevented the gene upregulation in Akita mice. However, HG had no direct effects on ORAI1-3 currents and the channel activation process through cytosolic STIM1 movement in the cells co-expressing STIM1-EYFP/ORAIs. We concluded that upregulation of STIM/ORAI through Ca 2+ -calcineurin-NFAT pathway is a novel mechanism causing abnormal Ca 2+ homeostasis and endothelial dysfunction under hyperglycaemia. Key message: ORAI1-3 and STIM1-2 are ubiquitously expressed in vasculatures and upregulated by high glucose.Increased expression is confirmed in Akita (Ins2 Akita /J) and STZ diabetic mice and patients.Upregulation mechanism is mediated by Ca 2+ /calcineurin/NFATc3 signalling.High glucose has no direct effects on ORAI1-3 channel activity and channel activation process

Koldioxidavlivning av värphöns i inhysningsstallar

Dagens värphöns producerar ägg till en ålder av c:a 75-80 veckor, varefter flocken avlivas eller slaktas och ersätts med unga, produktiva höns. I detta sammanhang brukar man benämna de äldre djuren som ”uttjänta” eller utslagshöns. Alltsedan de senaste 60 årens utveckling av den moderna köttraskycklingen har marknaden för kött och andra produkter från värphöns försämrats. Uttjänta värphöns har också relativt skör benstomme, vilket bland annat medför köttkvalitetsproblem till följd av skador från benfragment och djurskyddsproblem kopplat till risken för frakturer i samband med utlastning och transport. I många länder har utslagshöns idag inget ekonomiskt värde, utan att göra sig av med dem innebär istället både kostnader och arbete för producenten. En flock som ska transporteras till slakt måste fångas in med hjälp av handkraft, placeras i transportburar och köras till slakteri. Dessa arbets- och kostnadskrävande moment undviks vid gasavlivning i djurstallar, där arbetet istället består i att förbereda och assistera gasning samt att plocka ut och transportera döda djur. Med gasavlivning i stallet undviks riskerna för vingbrott och andra skador till följd av insamling av djuren, lastning i lådor, transport, urlastning och hantering vid bedövning vilka utgör påtagliga risker för försämrad djurvälfärd. Ett alternativ till slakt är således att avliva uttjänta höns i de stallar där de hålls, genom att administrera gas direkt i byggnaden. Detta tillvägagångssätt har används det senaste årtiondet och var ursprungligen ett sätt att angripa problemet med storskalig avlivning av fjäderfä i samband med smittsamma sjukdomsutbrott. Koldioxidavlivning av fjäderfä har huvudsakligen studerats under förhållanden där gas administreras i mer eller mindre kontrollerad atmosfär i ett begränsat utrymme (s.k. Controlled Atmosphere Stunning/Killing, CAS/CAK), Endast ett fåtal studier behandlar situationer där gas administreras direkt i stallar. Även om det numera finns en generell acceptans av gasavlivning direkt i stallet som en jämförelsevis effektiv och djurskyddsmässigt acceptabel metod för avlivning av höns och kycklingar så finns det alltså fortfarande en hel del skillnader vad gäller detaljerna. Det handlar bland annat om vad olika forskare anser om framför allt effekten av koldioxid på djurvälfärden i förhållande till ädelgaser, betydelsen av koncentrationshöjning och inblandning av syre samt hur man bedömer relevansen av de traditionella välfärdsindikatorerna. Pågående forskning fortgår för att utöka kunskaperna inom dessa områden och med hjälp av förfinade mätmetoder stärks kunskaperna om inträdandet av medvetslöshet och död. Detta är av största vikt eftersom att indikatorerna måste bedömas i förhållande till djurens medvetandegrad. För närvarande saknas möjlighet till övervakning för att säkerställa djurvälfärden under gasavlivning. Den visuella kontrollen begränsas i praktiken till att notera att gasen sprids i byggnaden samt en bedömning av djuren efter avslutad avlivning, medan det är mycket svårt att bedöma det pågående förloppet hos enskilda djur. Genom att bättre kunna förutsäga och kontrollera gaskoncentration och spridning kan även bättre kunskap och förutsägbarhet genereras i förhållande till bedövnings- och avlivningseffekt. Detta kan i sin tur medföra möjlighet till förbättringar ur djurvälfärdssynpunkt, såväl som ur ekonomisk synpunkt, genom kostnadseffektivisering av gasningsförfarandet. Behovet av kunskapsökning inom dessa områden ligger till grund för den aktuella studien. Studier av koldioxidavlivning och mätningar utfördes vid avlivning i kommersiella stallar. På Gård 1 studerades avlivningen av uttjänta värphöns i två likartade stallar (stall 1 och 2). I stall 1 observerades hönsen och temperatur mättes på ett antal ställen. I stall 2 gjordes enbart visuella studier. På Gård 2 gjordes mätningar och observationer i samband med koldioxidavlivning av kalkoner och på Gård 3 i samband med avlivning av uttjänta värphöns. På dessa gårdar gjordes mätningar av temperaturfördelning, koldioxidhalt och övertryck vid tillförsel av koldioxid. På gårdarna 4 och 5 studerades beteendereaktioner och fördelning av gas vid avlivning med CO2 i ett av respektive gårds inhysningsstall för kommersiella värphöns, som var i slutet av sin produktion. Slutsatser och rekommendationer med avseende på tekniska aspekter Mängd gas och gasflöde • Gjorda mätningar visar på att en halt på c:a 80 % koldioxid kan åstadkommas i stallet då mängden gas beräknas enligt den idag använda texten i föreskrifterna: ”Mängden koldioxid (kg) för att uppnå 80 % koncentration kan beräknas med hjälp av formeln [stallvolym (m3) x 1,8 x 0,80]”. • Koldioxidflöden av storleksordningen 400-600 kg/min används idag. Vid val av gasflöde måste tekniskt betraktat en snabb ökning av gashalterna i stallet vägas mot tryckökning, öppningsarea till det fria och tidsförlopp för sänkning av koldioxidhalterna efter gastillförsel till följd av ofrivillig ventilation. De idag använda flödena är en kompromiss som tycks fungera relativt väl. Med tanke på bl.a. behov av öppningar och avklingning av gashalter bör lägre flöden (400 kg/min eller lägre) väljas i mindre (c:a 50 m långa) stallar och högre flöden (upp till c:a 600 kg/min) i större (c:a 100 m långa) stallar. Metod för gasinblåsning • Inblåsning i munstycken (ɸinv 37 mm) i stallets längdriktning under kraftigt tryck såsom sker idag ger vid aktuella flöden (400-600 kg CO2 per minut) upphov till en stråle med kastlängder av storleksordningen 30 m. I stallar med en längd på 40-50 m finns i ett sådant system förutsättning för att koldioxidhalterna skall öka ungefär samtidigt och med samma ökningstakt i hela stallet. • Inblåsning i munstycken (ɸinv 37 mm) i stallets längdriktning och aktuella flöden (400-600 kg CO2 per minut) innebär för långa stall (100 m) att det dröjer ett antal minuter innan koldioxidhalterna ökar i stallets bortre del. System där gasen tillförs mitt på långsidan i munstycken (T-rör) med öppningar riktade mot var sin gavel (flöden c:a 600 kg/min) kan då ge en jämnare fördelning av koldioxiden. Öppningar till det fria • Om öppningar till det fria är stora sjunker koldioxidhalterna snabbt efter avslutad gastillförsel. • Övertrycket vid tillförsel av koldioxid behöver begränsas för att undvika risk för skador. Ett lämpligt övertryck bör rimligen vara av storleksordningen 25 – 100 Pa. Enligt överslagsberäkningar ger en öppningsarea på 25 respektive 50 cm2 per kg koldioxid som tillförs per minut upphov till ett tryckfall på c:a 100 respektive c:a 25 Pa. • Om öppningar till det fria kan stängas efter avslutad tillförsel av gas kan den ofrivilliga luftomsättningen hållas låg och gaskoncentrationen kan hållas hög under lång tid. • Spårgasmätningar och teoretiska beräkningar visar på att ofrivillig ventilation ökar kraftigt med ökande vind. Om det är kraftig vind, är små öppningar, som motsvarar tryckfall på c:a 100 Pa eller något mer att föredra. • Öppningar i tak är att föredra då de jämfört med öppningar i ytterväggarna ger avsevärt lägre ofrivillig luftomsättning efter att gas slutat tillföras. En sådan lägre luftomsättning innebär att gashalterna kan hållas höga under längre tid. • Öppningar nära platsen för inblåsning av koldioxid bör om möjligt undvikas då viss ökad risk för läckage av uteluft in i stallet kan finnas i denna zon. Övrigt: • De studerade fallen tyder på att erforderlig mängd koldioxid kan beräknas felaktigt, då folk kan missförstå formeln. Om 80 % koldioxid krävs kan texten: ”Mängden koldioxid (kg) för att uppnå 80 % koncentration kan beräknas med hjälp av formeln [stallvolym (m3) x 1,44]” kanske vara bättre. • Säkerhetsaspekter är viktiga och måste beaktas. Den djurhållare som genomför koldioxidavlivning av fjäderfä måste vara väl införstådd med riskerna och kunna förmedla detta till berörd personal och andra inblandade. Slutsatser och rekommendationer med avseende på djurvälfärdsaspekter • En checklista för djurhållare som ämnar genomföra koldioxidavlivning bör tas fram och distribueras, för att säkerställa att gasavlivningar av fjäderfä i stall genomförs på ett korrekt sätt och för att undvika misstag som kan medföra onödig fara eller skaderisk för människor, andra djur eller utrustning. • Veterinärens kontrollerande funktion bör stärkas med avseende på förberedelser inför gasning, såsom manipulering av ventilation, avskärmning framför gasinförseln samt tätning för att undvika gasläckage till anslutande avdelningar. Kompetensutveckling av veterinärerna är angeläget. • Rutiner för nödsituationer borde ses över och vidareutvecklas (såsom icke fullgod avlivningseffekt efter gasning samt åtgärder vid eventuellt gasläckage till andra avdelningar). • Djur som befinner sig i området nära platsen där gas tillförs löper risk att skadas av gasstrålen och i detta samt i andra kritiska områden finns risk för mycket låga temperaturer. Behovet av att spärra av området närmast införingsröret eller vidta andra motsvarande åtgärder måste därför betonas. • Mot bakgrund av resultaten från denna och andra studier kan omfattningen av det lidande som djuren genomgår i samband med planerad koldioxidavlivning i stallet anses vara mindre i förhållande till de alternativ som innebär hantering vid insamling, lastning, transport och slakt/avlivning på annan plats än i stallet under förutsättning att gasavlivningen utförts på ett korrekt sätt. Dock kan hävdas att perioder av potentiellt • Det finns ett stort behov av fortsatt forskning för att säkerställa relevansen av idag använda välfärdsindikatorer i förhållande till inträdande av medvetslöshet. • För att i framtida forskning generera värdefulla mätningar och registreringar vid gasavlivning i stallet krävs utökat samarbete med teknisk expertis, för att bemästra problemet med köldrök. Vidare måste sådan mätutrustning användas som är tålig och väl lämpad för registrering i den extrema miljö som fjäderfästallet utgö

Cardiovascular autonomic neuropathy associated with carotid atherosclerosis in Type 2 diabetic patients.

AimsTo clarify if cardiovascular autonomic neuropathy is associated with carotid artery atherosclerotic plaques in Type 2 diabetic patients. MethodsCardiovascular autonomic nerve function was related to carotid artery ultrasound in 61 Type 2 diabetic patients 5-6 years after diagnosis of diabetes. ResultsCardiovascular autonomic neuropathy [abnormal age corrected expiration/inspiration (E/I) ratio or acceleration index (AI)] was found in 13/61 (21%) patients. Patients with cardiovascular autonomic neuropathy showed increased degree of stenosis in the common carotid artery (24.6 ± 13.2% vs. 14.7 ± 9.2%; P = 0.014) and a tendency towards a higher plaque score (4.0 ± 1.7 vs. 3.2 ± 1.6; P = 0.064). Controlled for age, AI correlated inversely with degree of stenosis (r = -0.39; P = 0.005), plaque score (r = -0.39; P = 0.005), and mean (r = -0.33; P = 0.018) and maximum (r = -0.39; P = 0.004) intima-media thickness in the common carotid artery. In contrast, E/I ratio correlated only slightly with mean intima-media thickness in the common carotid artery (r = -0.28; P = 0.049). ConclusionsCardiovascular autonomic neuropathy was associated with carotid atherosclerosis in Type 2 diabetic patients. Abnormal E/I ratios reflect efferent structural damage to parasympathetic nerves whereas abnormal AI reflects afferent autonomic dysfunction possibly due to impaired baroreceptor sensitivity secondary to carotid atherosclerosis

Measuring non-Markovianity of processes with controllable system-environment interaction

Non-Markovian processes have recently become a central topic in the study of open quantum systems. We realize experimentally non-Markovian decoherence processes of single photons by combining time delay and evolution in a polarization-maintaining optical fiber. The experiment allows the identification of the process with strongest memory effects as well as the determination of a recently proposed measure for the degree of quantum non-Markovianity based on the exchange of information between the open system and its environment. Our results show that an experimental quantification of memory in quantum processes is indeed feasible which could be useful in the development of quantum memory and communication devices.Comment: 5 pages, 4 figures. V2: Minor modifications, title change