Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer

2015 års upplaga av den svenska rödlistan är den fjärde i ordningen. Den är baserad på IUCN:s rödlistningskriterier och revideras vart femte år. I rödlistan bedöms risken som enskilda arter av djur, växter och svampar löper att försvinna från Sverige. Bedömningen utförs av ArtDatabankens medarbetare i samverkan med över 100 externa experter, indelade i 14 expertkommittéer för olika organismgrupper. Under arbetet med 2015 års rödlista har tillstånd och trender bedömts för 21 600 arter och 1 318 lägre taxa (apomiktiska arter, underarter och varieteter), sammanlagt ca 22 900 taxa. Av de bedömda arterna klassificerades 2 029 som hotade (kategorierna CR, EN och VU) och 4 273 som rödlistade (inkluderar även kategorierna NT, RE och DD). Förhållandet mellan antalet rödlistade och antalet bedömda arter ar 19,8 %, vilket är ungefär samma värde som 2010 och 2005. I denna rapport jämförs antalet och andelen rödlistade arter mellan olika organismgrupper, biotoper, substrat och påverkansfaktorer. Texten ar indelad i en allmän del och åtta kapitel inriktade på olika landskapstyper. Landskapstyperna utgör en grov indelning av landets miljöer enligt följande kategorier: Skog, Jordbrukslandskap, Urbana miljöer, Fjäll, Våtmarker, Sötvatten, Havsstränder och Havsmiljöer. Skogen och jordbrukslandskapet är de artrikaste landskapstyperna med 1 800 respektive 1 400 arter som har en stark anknytning dit, och ytterligare flera hundra arter som förekommer där mer sporadiskt. De faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning, som båda utgör ett hot mot vardera ca 30 % av de rödlistade arterna. Avverkning minskar arealen av skog där naturliga strukturer och naturlig dynamik upprätthålls, och den orsakar därmed förlust av livsmiljöer. Igenväxning orsakas av ett antal faktorer, bland annat upphörande hävd (bete och slåtter), gödsling, trädplantering och brist på naturliga störningsregimer som t.ex. regelbundna översvämningar kring vattendrag och sjöar. Andra viktiga påverkansfaktorer är fiske, torrläggning av våtmarker, tillbakagång hos värdarter (främst alm och ask som drabbats av invasiva svampsjukdomar), klimatförändringar och konkurrens från invasiva arter. IUCN:s rödlisteindex beräknas för ett urval av de bedömda organismgrupperna. Rödlisteindex visar att skillnaderna mellan rödlistorna från 2000, 2005, 2010 och 2015 är små. Ett par undantag finns dock. Groddjur och stora däggdjur har fått en något förbättrad situation sedan 2000. Totalt förefaller det ändå som att trycket mot Sveriges artstock har förblivit relativt konstant under de senaste 15 åren

Elfiske i Ronneby kommun 1987-2006: utvärdering av fiskfaunan i vattendrag inom Ronneby kommun

Rapporten är en sammanställning av elfisken i Ronneby kommun. Den visar både positiva och mindre bra förhållanden vad gäller fiskfaunan. Åarna som undersökts (Listerbyån, Angelskogsån, Heabybäcken, Ronnebyån, Vierydsån och Bräkneån) hyser i de flesta fall goda tätheter av havsöring i de nedersta delarna. Flera fiskvägar har byggts under perioden och dessa har haft en positiv effekt och ökat utbredningen av havsvandrande fisk. De högsta tätheterna finns dock i de små vattendragen Heabybäcken och Sörbybäcken. Det sistnämnda är ett biflöde till Ronnebyån.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Inventering av grön flodtrollslända Ophiogomphus cecilia 2015 – metodiktest, förstudie och första provtillfälle inom biogeografisk uppföljning

The member countries in the European Union is obliged to report the conservation status for species listed in Habitat directive every 6th year. To gather information about population sizes and trends for the species in Sweden, the Swedish Environmental Protection Agency funds a monitoring namned "Biogeographical monitoring". The County Adminstrative Board of Östergötland has been assigned to coordinate the biogeographical monitoring of dragonflies (Odonata) and diving beetles (Dytiscidae) listed in the Habitat directive in Sweden. As a first step for establishing a monitoring programme for Ophiogomphus cecilia, a survey and method test was performed during the summer 2015. This report presents the result from the survey and suggests a strategy for monitoring the species. Ophiogomphus cecilia is restricted to the rivers (with tributaries) Råneälven, Kalixälven and Torneälven in the Sweden. These rivers are situated in the northeastern part of Sweden and are large rivers (often &gt;100 meters width), unregulated and mainly surrounded by woodland, but near the coast to some extent also by cultivated land. The species is redlisted as "Near threatened" (NT) in Sweden due to small distribution area. The aim of this study was to test exuviae-search as a survey method and act as a pilot study to receive more information about timescale, costs and practical considerations. If the survey turned out well, it could also serve as a first sample in the monitoring programme. The survey was performed by Tommy Karlsson, the County Administrative Board of Östergötland and Ulf Bjelke, the Species Species Information Centre during the period 20-24 July 2015. A large number of previously known localities for the species were surveyed as well as new, potential localities. The latter category also includes rivers from which the species not was known. In total, 57 localities were surveyed och O. cecilia was found at 13 of these (Tab. 1 and Fig. 2). Exuviae were found at all localities, in total 50 exuviae. They were mainly found up to 30 cm height at straws of Carex sp. and within 50 cm from the shoreline. However, 15 exuviae were found 100-400 cm from the shoreline. This was probably due to a higher water level when the dragonflies emerged. Adults were found at three localities, in total four individuals, all newly emerged and close to the exuvia. In addition, an adult was found on the roadside during car driving and wings from an individual, probably predated by a bird, was found at one locality. All visited localities are shortly described and showed in a map in annex 1 (Bilaga 1). Localities where O. cecilia were found is also presented with a picture of the habitat. We assess searching for exuviae as the most appropriate method for monitoring O. cecilia in Sweden. It is a quick method since the exuviae are easy to find and the risk of mixing up with other dragonflies species is very low. No other species of the family Gomphidae coexist with O. cecilia in Sweden, and the other species that you could find exuviae of at localities for O. cecilia (Aeshna sp. Somatochlora metallica, Cordulegaster boltonii) are easy to distinguish (Fig. 3-5). Furthermore, big advantages with surveying exuviae compared to adults is that it is not dependent of the weather and that records of exuviae gives information about the reproduction habitat for the species. Searching for exuviae is a common survey method for O. cecilia in several other European countries, and the number of observed exuviae during a certain length of a river (e.g. 50 or 100 meters) is often used to estimate status and trend for a population. However, the trend for the Swedish population is assumed to be stable and annual variation, when the surveyed is performed in relation to emergence and variation between surveyors would probably influence the result more than possible trends with the economic resources available for monitoring today. An appropriate strategy for monitoring O. cecilia in Sweden is instead to recurring detect occurrence of the species at a selected number of localities. In table 2 and figure 6, 20 localities for monitoring are suggested

Sötvattenanknutna Natura 2000-värdens känslighet för hydromorfologisk påverkan : Underlag till bedömningar i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar, ansökningar om Natura 2000-tillstånd och miljöanpassning av vattenkraften

Den fysiska miljön i och i anslutning till vattendrag är oftast påverkad och förändrad av människan inte minst när det gäller förändrad vattenföring och barriärer, men även annan påverkan finns i form av flottledsrensningar, vägbyggen med mera. I samband med olika prövningar som gäller åtgärder eller verksamheter uppkommer frågan om hur förändrade hydromorfologiska förhållanden påverkar strukturer och funktioner som är viktiga för natur- typer och arter i Natura 2000-nätverket.   Denna rapport syftar till att utgöra ett stöd vid bedömningar av hydromorfologisk påverkan på Natura 2000-värden. Rapporten riktar in sig på vattendrag och vattendragsnära naturtyper samt arter som är särskilt skyddsvärda ur ett biologiskt perspektiv. Fokus är på de naturtyper och arter som är känsliga för förändrad hydrologisk regim eller konnektivitet. Lagstiftningen som berör skydd av vatten, arter och livsmiljöer beskrivs kortfattat. Det handlar främst  om vattendirektivet, art- och habitatdirektivet och artskyddsförordningen.   Vilka hydromorfologiska kvalitetsfaktorer som är relevanta har identifierats för både arter och naturtyper som finns listade i art- och habitatdirektivet. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna i bilaga 3 (HVMFS 2013:19) används som utgångspunkt för att relatera hur god status enligt vattendirektivet förhåller sig till bedömning av gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. För vattendirektivet är utgångspunkten vattenförekomstens referensförhållande medan art-och habitatdirektivet utgår från vad arten eller naturtypen behöver för att gynnsam bevarandestatus (GYBS) ska uppnås.   De kvalitetsfaktorer med koppling till reglering och konnektivitet och Natura 2000-värden är konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd i vattendrag. Generellt bör inte status för respektive kvalitetsfaktor understiga god status (vattendirektivet) för att kunna uppnå gynnsam bevarandestatus (art- och habitatdirektivet). För att naturtyper ska uppnå gynnsam bevarandestatus ska areal, utbredning, strukturer och funktioner samt typiska arter ska uppnå gynnsam status. I vissa fall är kvalitetsfaktorerna tillräckliga för att bedöma om GYBS utan ytterligare undersökningar kan krävas för med särskild fokus på de utpekade naturtyperna och arterna.   Av 30 arter som finns upptagna i art-och habitatdirektivet med koppling till vattendrag så är det åtta som är särskilt känsliga för en förändrad hydrologisk regim eller konnektivitet. För några av dessa arter beskrivs vilka viktiga strukturer och funktioner som är viktiga (till exempel naturliga vattenståndsvariationer, flöden och morfologi), deras känslighet samt relevanta åtgärder. En koppling till hydromorfologiska typer för vattendrag har också gjorts.   Bland naturtyperna är det framförallt de tre vattendragsnaturtyperna (Större, mindre samt alpina vattendrag) som är särskilt känsliga för förändrad hydrologisk regim och konnektivitet. Flera av sjönaturtyperna och våtmarker kan också påverkas men dessa ingår inte i den här rapporten. Däremot har fem naturtyper i nära anslutning inkluderats som är beroende av bland annat återkommande översvämningar i anslutande vatten (Svämängar, fuktängar, högörtängar, svämlövskog och svämädellövskog). För naturtyperna beskrivs viktiga strukturer och funktioner och hur de förhåller sig till hydromorfologiska kvalitetsfaktorer, koppling till hydromorfologiska typer, känslighet samt viktiga åtgärder. För de hydromorfologiska huvudtyperna så finns de flesta av dem i samtliga vattendragsnaturtyper.  Vattendragsnaturtyperna har hög känslighet för flödesförändringar samt upp- och nedströms konnektivitet. För de svämberoende naturtyperna är flödesförändringar och sidledes konnektivitet viktigt, men känsligheten för bristande upp-och nedströms konnektivitet bedöms som låg.   Det redogörs för andra naturvärden, i och invid vattendrag, som kan gynnas av god hydromorfologisk status. Ungefär 250 rödlistade arter är känsliga för vattenreglering och vikten av ett funktionellt vattenflöde och bottenstruktur betonas. Vidare beskrivs den artrika biologiska mångfald som finns längs sötvattensstränder.   Åtgärder som kan gynna både naturtyperna och arterna är bland annat att återskapa en naturlig eller naturliknande hydrologisk regim, öka konnektiviteten genom anläggande av faunapassager eller utrivning som möjliggör en både upp-och nedströms passage. Det är även viktigt med biotopvårdande insatser genom att återskapa lämpliga habitat med ekologiskt funktionella kantzoner

Konsekvenserna av hävd på biologiska värden vid nedre Dalälven

Konsekvenserna av hävd på biologiska värden vid nedre  Dalälven Nedre Dalälven, Gävleborgs län, Uppsala län</p

The importance of blue and green landscape connectivity for biodiversity in urban ponds

The negative impact of urbanization on biodiversity can be buffered by blue (e.g., rivers, ponds) and green (e.g., parks, forests) spaces. However, to prevent biodiversity loss and reduce the risk of local extinctions, blue and green spaces need to be connected by corridors, so that organisms may disperse between sites. Landscape connectivity affects local community composition and metacommunity dynamics by facilitating dispersal. The goal of this study was to test the relative roles of pond environmental properties, spatial structure, and functional landscape connectivity on differentiation of invertebrate metacommunities in urban ponds in the city of Stockholm, Sweden. We characterized functional connectivity as blue connectivity (distance to water bodies), green connectivity (land use), and combined blue-green connectivity. We estimated functional connectivity by using electrical circuit theory to identify dispersal corridors. Interestingly, while circuit theory is often used in single-taxon studies, this method has rarely been applied to multiple taxa forming a metacommunity, as we have done in this study. Indeed, our study contributes toward an increased focus on the role of dispersal at the metacommunity level. We deter-mined that functional connectivity was the most important factor in explaining community differentiation, with the local environment contributing comparatively little, and spatial structure the least. Combined blue-green functional connectivity had a major influence on structuring urban pond communities, explaining 7.8% of the variance in community composition across ponds. Furthermore, we found that increased functional connectivity was associated with an increase in the number of species. In summary, our results suggest that to preserve biodiversity in urban ponds, it is important to enhance functional connectivity, and that open green spaces could augment blue corridors in maintaining functional connectivity in urban pond metacommunities. To generalize these findings, future urban biodiversity studies should compare how functional connectivity affects meta-communities across multiple major cities. (C) 2021 The Author(s). Published by Elsevier GmbH on behalf of Gesellschaft fur Okologie

Hornsjöns biologi 2004-2005

Det kan troligen sägas att en höjning av vattenståndet med ca 10 cm bör inte ha allvarligare konsekvenser för sjöns biologi. Möjligen kan erhållas viss positiv effekt; igenväxning kanske kan bromsas något, se avsnittet om Vegetation. Men det bör också framhållas att gäddans situation i sjön och dess vandringsmöjligheter och leksituation bör beaktas och utvecklas i samband med planerade åtgärder. Vissa av de biologiska parametrar som nu studerats i Hornsjön har förut gjorts studier av, nämligen vegetation (Wallsten 1979), plankton och bottenfauna (Berggren 1979), fåglar (Rodebrand 1979) samt fisk och plankton (Aspengren 1985, Troschke 1987). För dessa organismgrupper görs vissa jämförelser mellan 70-talet och 2004/2005, dvs oftast knappt 30 år. Vissa jämförelser har gjorts med nämnda publikationer. En mer omfattande analys avses göras i en planerad rapport om sjöns biologi. Där skall alla kända biologiska fakta sammanfattas och kommenteras

Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv : Resultat från rapportering 2019 till EU av bevarandestatus 2013-2018

Sverige har en variationsrik natur med storslagen fjällmiljö, myllrande våtmarker, vattendrag och sjöar, kust och hav, skogar och odlingslandskap, alla med ett rikt växt och djurliv. Den här fantastiska biologiska mångfalden tas ofta för given och ibland som en lyx, men oavsett vilket är det en förutsättning för vår överlevnad. 2019 rapporterade Sverige statusen till EU för perioden 2013–2018 för de naturtyper och arter i Sverige som är listade i art- och habitatdirektivet. Den berättar att 20 procent av naturtyperna och 40 procent av arterna mår bra. Den biologiska mångfalden är hårt trängd i såväl Sverige som i andra EU-länder. Den här rapporten sammanfattar Sveriges rapportering och innehåller beskrivningar av status för naturtyper och arter, påverkan, hot och trender. Rapporten ger kunskap om tillståndet för den biologiska mångfalden i Sverige med hjälp av de arter och naturtyper som är listade i EU:s art- och habitatdirektiv. Rapporten visar hur naturmiljöerna i Sverige förändas, och sammanfattar den senaste kunskapen om vilka faktorer som driver dessa förändringar. Även exempel på hur vi genom restaurerings- och skötselåtgärder kan hejda förlusten av biologisk mångfald tas upp

Distribution trends of European dragonflies under climate change

Aim: Poleward range shifts of species are among the most obvious effects of climate change on biodiversity. As a consequence of these range shifts, species communities are predicted to become increasingly composed of warm-dwelling species, but this has only been studied for a limited number of taxa, mainly birds, butterflies and plants. As species groups may vary considerably in their adaptation to climate change, it is desirable to expand these studies to other groups, from different ecosystems. Freshwater macroinvertebrates, such as dragonflies (Odonata), have been ranked among the species groups with highest priority. In this paper, we investigate how the occurrence of dragonflies in Europe has changed in recent decades, and if these changes are in parallel with climate change. Location: Europe. Methods: We use data from 10 European geographical regions to calculate occupancy indices and trends for 99 (69%) of the European species. Next, we combine these regional indices to calculate European indices. To determine if changes in regional dragonfly communities in Europe reflect climatic warming, we calculate Species Temperature Indices (STI), Multi-species Indicators (MSI) and Community Temperature Indices (CTI). Results: 55 of 99 considered species increased in occupancy at European level, 32 species remained stable, and none declined. Trends for 12 species are uncertain. MSI of cold-dwelling and warm-dwelling species differ in some of the regions, but increased at a similar rate at European level. CTI increased in all regions, except Cyprus. The European CTI increased slightly. Main conclusions: European dragonflies, in general, have expanded their distribution in response to climate change, even though their CTI lags behind the increase in temperature. Furthermore, dragonflies proved to be a suitable species group for monitoring changes in communities, both at regional and continental level.</p