Förutsättningar för politiska prioriteringar i offentlig sjukvård : en jämförelse mellan landstingen i Östergötland och Uppsala

Behovet av beslutssystem inom den offentligt finansierade sjukvården där politiker kan ta risken att fatta obehagliga, svåra och till och med impopulära beslut framstår som allt större i takt med att resurserna krymper, den medicinska tekniken förbättras och människor lever allt längre. Utgångspunkten i denna studie är att sådana beslut – beslut om horisontella prioriteringar – emellertid kräver särskilda förutsättningar inom landstingsorganisationen för att kunna förverkligas och bli varaktiga, eftersom det svenska politiska systemet som det konstruerats byggt in starka hinder mot beslutsfattande i avsikt att spara, omfördela eller försämra. De politiska kostnaderna för sådana – ibland tyvärr nödvändiga – beslut är höga. Landstingens kultur och organisation kan skapa förutsättningar för att dessa ”kostnader” kan bli mindre. Utvecklade förtroenderelationer, vad som här kallas ett högt ”inomorganisatoriskt” förtroende, inom och mellan sjukvårdens nyckelgrupper den medicinska professionen, de förtroendevalda, sjukvårdsadministratörerna och patientgrupper, är en avgörande sådan förutsättning. Först när politiker kan lita på att svåra beslut inte kommer att utnyttjas av andra politiker, av läkare, tjänstemän eller genom allianser mellan någon av dessa grupper och patientföreningar, finns förutsättningar för att fatta politiska beslut om horisontella prioriteringar och stå fast vid dem. Att bygga förtroende är emellertid ingen lätt uppgift. Många studier har till exempel pekat på att spänningen mellan politiker och den medicinska professionen har varit stor i det svenska sjukvårdssystemet. I denna studie görs en jämförelse mellan två landsting, Östergötlands och Uppsalas, för att undersöka hur relationerna inom landstingsorganisationerna gestaltar sig och vad detta kan bero på. Studien genomfördes 2002-2003 och grundmaterialet är intervjuer med ledande politiska företrädare, företrädare för den medicinska professionen samt chefstjänstemän i de båda landstingen. Huvudresultaten av jämförelsen visar att relationerna - landstingskulturen - skiljer sig starkt åt. Den i Östergötland kännetecknas av en hög grad av förtroende mellan politiker, läkare och sjukvårdsadministratörer, medan distans och på sina håll en misstro är vanligt förekommande i Uppsala. En förståelse för varandras skilda roller i systemet, respekt samt tydliga roller som medger ett definierat utrymme för varje grupp är beskrivningar som återkommer i de intervjuer som gjorts med ledande politiker, centrumchefer och chefstjänstemän i Östergötland, liksom ömsesidig lojalitet mellan profession och politiker. Landstinget i Östergötland har lyckats mejsla fram en känsla av landstinget som en gemensam organisation, vilket är ovanligt. I studien söks förklaringen till skillnaden i landstingskultur framförallt i att det sätt på vilket den konsekvent genomförda decentraliserade organisationen i Östergötland ”tvingat fram” en hög grad av personliga möten och personlig interaktion som saknas i Uppsala. Det i sin tur har bidragit till att bygga upp förtroendefulla relationer mellan de olika grupperna som annars, vilket är fallet i Uppsala, tenderar att leva långt från varandras verklighet

Universiteten, kreativiteten och politikens aningslöshet

This article is concerned with what knowledge that can be gained from research on creativity in psychology, social psychology and organizational theory on the one hand and how research policies are conducted on the other. The thesis brought forward is that research on creative personalities and how organizations promoting creativity function does not inform Swedish policy makers responsible for the higher education sector. There are few traces of the insights provided by such research in the presently conducted research policies. In the article, insights from creativity research are presented and discussed, focusing on the how organizations that generate creativity in research tend to be constructed. For example, in order to be able to mobilize the mental energy and concentration needed to produce creative, that is both new and relevant, ideas and solutions inner motivation as opposed to concerns about external assessments is highly crucial. All studies on creativity confirm that. To create the best possible preconditions for such inner motivation to guide researchers, the phase when ideas are worked out is the most sensitive one to safeguard from outside expectations. However, presently we have an organization for research funding based on competition between ideas, ideas that are then scrutinized and assessed at a quite early stage. Another precondition for creative thinking is a climate of risk-taking and non-conformity. The conformity produced by the present funding system where peers are acting as gatekeepers is becoming a problem to many researchers who manoever in a strategic rather than inner-directed manner in order to receive funding