Ќемене, гусла, гусле, ќемане, г’дулка

Музичките инструменти и народните песни, како наше културно и материјално богатство, се она што не познава административни граници и културни разлики. Музичките инструменти се среќаваат сé до онаму до каде може да достигне нивиот мизолвучен тон. Опстанокот на одредени инструменти и песни, покрај географската положба и конфигурација, зависи и од прифаќањето од локалното население, нивното применување и пренесување на идните генерации Музичкиот инструмент ќемене (гусле) се употебувал и сеуште се употребува во некои Балкански земји. Она што го прави обединител на две култури со мошне слични или исти традиции е неговата употреба во Р. Македонија и во Р. Бугарија. Застепено е претежно во северо-источниот дел на Р.Македонија и од другата страна на границата, во пределите на југозападна Бугарија што само ја зацврстува неговата улога на обединител на народите кои живеат во овие држави. Според изнесеното, заклучуваме дека овој музички инструмент претставува синоним за традиционалната музика и песна за двата народа кои живеат во овие соседни земји а треба да допринесе и во обединување на идните поколенија

How does lean work in emergency care? A case study of a lean-inspired intervention at the Astrid Lindgren Children's hospital, Stockholm, Sweden

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>There is growing interest in applying lean thinking in healthcare, yet, there is still limited knowledge of how and why lean interventions succeed (or fail). To address this gap, this in-depth case study examines a lean-inspired intervention in a Swedish pediatric Accident and Emergency department.</p> <p>Methods</p> <p>We used a mixed methods explanatory single case study design. Hospital performance data were analyzed using analysis of variance (ANOVA) and statistical process control techniques to assess changes in performance one year before and two years after the intervention. We collected qualitative data through non-participant observations, semi-structured interviews, and internal documents to describe the process and content of the lean intervention. We then analyzed empirical findings using four theoretical lean principles (Spear and Bowen 1999) to understand how and why the intervention worked in its local context as well as to identify its strengths and weaknesses.</p> <p>Results</p> <p>Improvements in waiting and lead times (19-24%) were achieved and sustained in the two years following lean-inspired changes to employee roles, staffing and scheduling, communication and coordination, expertise, workspace layout, and problem solving. These changes resulted in improvement because they: (a) standardized work and reduced ambiguity, (b) connected people who were dependent on one another, (c) enhanced seamless, uninterrupted flow through the process, and (d) empowered staff to investigate problems and to develop countermeasures using a "scientific method". Contextual factors that may explain why not even greater improvement was achieved included: a mismatch between job tasks, licensing constraints, and competence; a perception of being monitored, and discomfort with inter-professional collaboration.</p> <p>Conclusions</p> <p>Drawing on Spear and Bowen's theoretical propositions, this study explains how a package of lean-like changes translated into better care process management. It adds new knowledge regarding how lean principles can be beneficially applied in healthcare and identifies changes to professional roles as a potential challenge when introducing lean thinking there. This knowledge may enable health care organizations and managers in other settings to configure their own lean program and to better understand the reasons behind lean's success (or failure).</p

GRENSEVILT – slutrapport till Interreg Sverige-Norge

Barrskogen är en viktig del av Inre Skandinaviens kulturarv genom skogsbruk och älgjakt som båda har stor ekonomisk och kulturell betydelse i regionen. Under de senaste decennierna har älgstammens storlek i regionen varierat mellan olika områden till följd av förändrad avskjutning, förändringar i skogsbruket och återetableringen av stora rovdjur som är regionens naturarv. I skärningspunkten mellan natur- och kulturarv har konflikter uppstått som konkurrens mellan människor och rovdjur om jaktbart vilt och skogsskador i områden med täta älgstammar. Medans viltet rör sig fritt över administrativa gränser och ofta har hemområden som sträcker sig över flera förvaltningsenheter, kännetecknas förvaltningen av administrativa gränsbarriärer. Älg, varg och järv har utbredningsområden tvärs över den svensk-norska riksgränsen, och migrerande älgar över riksgränsen leder till en ojämn fördelning av jaktintäkter och älgbetesskador på skog. För en god ekosystemförvaltning behövs en ömsesidig dialog tvärs över administrativa gränser på olika rumsliga nivåer, för att möjliggöra gemensamma överenskommelser om hur vilt och skog ska förvaltas. Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet och Høgskolen i Innlandet initierade projekt GRENSEVILT för att det fanns ett stort behov av ny kunskap om utmaningar i gränsöverskridande förvaltning av älg, varg och järv samt mer dialog och interaktioner tvärs över riksgränsen. Det överordnade målet med projekt GRENSEVILT var att inskaffa kunskap som kan utgöra en grund för en bättre gränsöverskridande, inkluderande och konfliktdämpande flerartsförvaltning av älg, varg och järv i Inre Skandinavien tvärs över riksgränsen. Projektet har i arbetet mot detta överordnade mål haft två huvudkomponenter med fokus på 1) att bygga upp ett forskningsbaserat och förvaltningsrelevant kunskapsunderlag för att belysa gränsrelaterade problemställningar kring samspelet mellan kulturarv (jakt och skogsbruk) och naturarv (älg, varg och järv), och 2) ett omfattande nätverks- och kommunikationsarbete för att underlätta gränsöverskridande och inkluderande flerartsförvaltning. Med data från GPS-sändarförsedda älgar, vargar och järvar i kombination med fältstudier och datasammanställningar har GRENSEVILT skaffat fram ny och viktig kunskap och har också förmedlat denna kunskap vidare till förvaltningen, intresseorganisationer, och allmänheten genom flera olika kommunikationskanaler. Resultaten från GRENSEVILT är viktiga för gränsöverskridande förvaltning, bland annat effekter av migrerande älgar över administrativa gränser på skog, jakt och rovdjur, olika faktorers påverkan på älgstammen, vargens predation på älg i en förtätad vargpopulation, järvens ekologi och påverkan på älgstammen, och människans och vargens påverkan på skogsjärvens tillbakakomst. Inom ramen för GRENSEVILT har det skapats ett gränsöverskridande nätverk med olika intressenter av förvaltning av älg, varg och järv i Inre Skandinavien. Detta nätverk fortsätter i GRENSEVILT 2 projektet att arbeta för gränsöverskridande förvaltning. Projektet har arbetat med flera frågeställningar där riksgränsen är ett hinder för en ekonomiskt och ekologiskt bärkraftig förvaltning av vilt och skog. Gemensam kalibrering av metoder och indikatorer för övervakning av älgens påverkan på skogsbruket, samarbete mellan markägare som delar samma älgpopulation, en mer samordnad förvaltning av järv och varg, samt bättre och samordnat datainsamling för avskjutningsstatistik och älgbetesskador är några möjliga lösningar som bör beaktas

Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer

2015 års upplaga av den svenska rödlistan är den fjärde i ordningen. Den är baserad på IUCN:s rödlistningskriterier och revideras vart femte år. I rödlistan bedöms risken som enskilda arter av djur, växter och svampar löper att försvinna från Sverige. Bedömningen utförs av ArtDatabankens medarbetare i samverkan med över 100 externa experter, indelade i 14 expertkommittéer för olika organismgrupper. Under arbetet med 2015 års rödlista har tillstånd och trender bedömts för 21 600 arter och 1 318 lägre taxa (apomiktiska arter, underarter och varieteter), sammanlagt ca 22 900 taxa. Av de bedömda arterna klassificerades 2 029 som hotade (kategorierna CR, EN och VU) och 4 273 som rödlistade (inkluderar även kategorierna NT, RE och DD). Förhållandet mellan antalet rödlistade och antalet bedömda arter ar 19,8 %, vilket är ungefär samma värde som 2010 och 2005. I denna rapport jämförs antalet och andelen rödlistade arter mellan olika organismgrupper, biotoper, substrat och påverkansfaktorer. Texten ar indelad i en allmän del och åtta kapitel inriktade på olika landskapstyper. Landskapstyperna utgör en grov indelning av landets miljöer enligt följande kategorier: Skog, Jordbrukslandskap, Urbana miljöer, Fjäll, Våtmarker, Sötvatten, Havsstränder och Havsmiljöer. Skogen och jordbrukslandskapet är de artrikaste landskapstyperna med 1 800 respektive 1 400 arter som har en stark anknytning dit, och ytterligare flera hundra arter som förekommer där mer sporadiskt. De faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning, som båda utgör ett hot mot vardera ca 30 % av de rödlistade arterna. Avverkning minskar arealen av skog där naturliga strukturer och naturlig dynamik upprätthålls, och den orsakar därmed förlust av livsmiljöer. Igenväxning orsakas av ett antal faktorer, bland annat upphörande hävd (bete och slåtter), gödsling, trädplantering och brist på naturliga störningsregimer som t.ex. regelbundna översvämningar kring vattendrag och sjöar. Andra viktiga påverkansfaktorer är fiske, torrläggning av våtmarker, tillbakagång hos värdarter (främst alm och ask som drabbats av invasiva svampsjukdomar), klimatförändringar och konkurrens från invasiva arter. IUCN:s rödlisteindex beräknas för ett urval av de bedömda organismgrupperna. Rödlisteindex visar att skillnaderna mellan rödlistorna från 2000, 2005, 2010 och 2015 är små. Ett par undantag finns dock. Groddjur och stora däggdjur har fått en något förbättrad situation sedan 2000. Totalt förefaller det ändå som att trycket mot Sveriges artstock har förblivit relativt konstant under de senaste 15 åren

GRENSEVILT – reduksjon av grensebarrierer for skandinavisk viltforvaltning

GRENSEVILT hadde som mål å bygge et solid grunnlag for en bedre grenseoverskridende, inkluderende, konfliktreduserende flerartsforvaltning av elg, ulv og jerv i Indre Skandinavia, på tvers av riksgrensen og sør for det samiske tamreinområdet i det tidligere Hedmark fylke, Dalarnas län og Värmlands län. Prosjektet foregikk over fire år fra 1. desember 2017 – 30. november 2021. Det bestod av tre pilarer: Kunnskap, nettverk og kommunikasjon. I kunnskapsdelen har vi samlet inn, sammenstilt og analysert data som er relevante for forvaltningen av vilt og skog i grenseland. Vi har samlet svenske og norske representanter fra næring, forvaltning og interesseorganisasjoner i en ressursgruppe, og vi har satset på mye kommunikasjon både innad i prosjektet og til ulike målgrupper. Denne rapporten er et sammendrag av våre hovedaktiviteter, som er beskrevet i mer detalj i ulike fagrapporter og nettressurser. Kunnskapspilaren bestod av fire arbeidspakker, én om viltforvaltning i Norge og Sverige før og nå, én om elgvandringer og hvordan disse påvirker skog, jakt og rovdyr, én om samspillet mellom ulv, elg og jakt, og den siste om jervens tilbakekomst i barskogen. Viltforvaltningen har likhetstrekk men også store ulikheter mellom de to landene. Strukturen vi ser i dag er en følge av den historiske utviklingen. Den digitale tidslinjen over norsk og svensk viltforvaltning gjennom historien, som er tilgjengelig på GRENSEVILTs hjemmeside, viser dette tydelig. På vårt første møte med ressursgruppen ble det klart at det var en mangel på kunnskap om hvordan elg og rovdyr forvaltes på den andre siden av grensen. Vi har derfor i samarbeid med forvaltningen og ressursgruppens medlemmer utarbeidet en brosjyre med en parallell sammenstilling av svensk og norsk forvaltning. Dermed er det lett å sammenligne hvilke myndigheter som gjør hva, og på hvilke romlige nivå ulike avgjørelser treffes. Vi har studert elgens vandringer i nordre Finnskogen, hvor riksgrensen deler et stort barskogområde i to, og hvor snøen hoper seg opp i de nordlige områdene om vinteren, mens det er lite snø å finne lenger sør i studieområdet. Vi har merket elg med GPS og kartlagt deres forflytninger, og vi har gjennomført elgmøkktellinger for å beskrive elgens fordeling om vinteren og om sommeren. Mer enn halvparten av GPS-elgene brukte atskilte vinter- og sommerområder, og mange krysset riksgrensen og flere elgjaktområder i løpet av året. Tidspunktet for vandringene var sterkt påvirket av snøforholdene. Om vinteren samlet elgene seg i snøfattige områder, noe som førte til økt beitetrykk på furu i ungskog. En beitetakst gjennomført parallelt med norsk og svensk metodikk ga veldig motsigende resultat: Den norske metoden konkluderte med at beitetrykket, dvs. andel furuskudd som er beitet, var liten. Den svenske metoden tegnet et bilde av et skogbruk i alvorlig krise, basert på andel furu som er skadd av hjortevilt. Dette gjør at den felles elgbestanden i regionen forvaltes ulikt mellom de to land og er en kilde til konflikt. Vi studerte ulvens uttak av elg og fant at de enkelte ulveflokkene tok mindre elg enn det som er funnet i tidligere studier. Fordi ulverevirene er litt mindre og ligger tettere sammen, er likevel ulvens totale uttak i nordre Finnskogen sammenlignbart med de tidligere studiene. Vi så også at ulvens tilstedeværelse hadde en negativ effekt på størrelsen og sammensetningen av jaktuttaket, men at jaktuttaket også var påvirket av andelen ungskog, tetthet av bjørn, og varierte mellom år. Jerven har kommet tilbake til barskogen og er i en ekspansjonsfase. Vi har studert jervens økologi ved å GPS-merke individer og overvåke reproduksjonen. Jervens leveområder var omtrent like store i disse skogområdene som beskrevet for jerv i fjellet. Derimot var maten annerledes: Jerven livnærte seg i all hovedsak av klauvvilt, som igjen var stort sett rester etter elgjakt. Vi fant også noen mindre byttedyr som jerven trolig hadde drept selv. Nyfødte elgkalver inngikk også i dietten og ble klassifisert som trolig tatt av jerv, men det forekom sjeldent. Reproduksjonen var høy Sammendrag hos de merkede tispene. Det tyder på at jerven finner nok mat og kommer til å fortsette spredningen i barskogområdene. Ressursgruppen har samlet norske og svenske aktører med ulike roller og interesser rundt et felles bord. Hvert halvår har gruppen diskutert betydningen av forskningsresultater i lys at de forvaltningsutfordringene som finnes med grensekryssende viltbestander. Ressursgruppen lever videre i dag i GRENSEVILT 2, nå med en enda mer aktiv rolle. Gjennom prosjektet har vi fortløpende kommunisert om våre forskningsresultater, både med foredrag, innlegg på sosiale medier, animeringer av dyrenes bevegelser på YouTube, publikasjoner, podcast og ved å gi allmenheten tilgang til elgenes forflytninger på nett

Elgvandringer i grenseland med følger for skogbruk, jakt og rovdyr

Forvaltning av elg i områder med en delvis trekkende elgbestand byr på utfordringer, fordi kostnadene i form av beiteskader på skogen og goder i form av elgjakt ofte berører forskjellige grunneiere. Dette blir ytterligere komplisert når elgtrekket går på tvers av forvaltningsinndelinger eller til og med over riksgrensen. GRENSEVILT har studert samspillet mellom elg, ulv, skogbruk og jakt i nordre Finnskogen, et stort barskogsområde som er delt av riksgrensen. For å berenge størrelsenpå elgbestanden og beskrive den romlige fordelingen av elg for vintrene 2019/20 og 2020/21, samt somrene 2020 og 2021,har vi gjennomført elgmøkktellinger over et areal på mer enn 3500 km2. Vi ønsket også å studere hvordan elgtrekket påvirker ulvens områdebruk, beitepå furu, og jaktuttaket. Derfor har vived hjelp av GPS-halsbånd analysert områdebruken til fire ulveflokker i samme område. Dessuten gjennomførte vi på våren 2021 en stor beitetakst som kombinerte den norke Solbraa-og den svenske Äbin-metoden. Til slutt har vi sammenstilt jaktdata fra norske vald og svenske älgjaktområder for jaktårene 2019/20 og 2020/21.Vi beregnet elgens tetthet for tidsserien vinter 2019/20, sommer 2020, vinter 2020/21, og sommer 2021 til henholdsvis 1,18, 1,37, 1,01, og 1,70dyr/km2. Om sommeren var elgen noksåjevnt fordelt over hele studieområdet, og om vinteren stod elgen mer konsentrert i de snøfattige områdene, mens det var lite elgi de nordlige, snørike områdene. Til tross for at elgens fordeling endret seg mellom sommer og vinter, opprettholdt ulveflokkene de samme revirgrensene gjennom hele året. Derimot tilpasset de sine aktivitetsområder innenfor revirgrensene til endringen i elgfordelingen. Elgens vinterkonsentrasjonsområder var kjennetegnet ved et større beitetrykk på furu. Skader på produksjontrær var mest hyppig langs dalbunnen og i områder med mye lauvkratt, men vi fant ikke noe tydelig sammenheng mellom skadegrad og elgens vinterfordeling. Elgens effekt på skogbruk målt med den norske Solbraa-metoden viste at beitegraden på furu var stort sett liten. Den svenske Äbin-metoden tegnet et helt motsatt bilde, og bedømmetskadegraden på de samme prøveflatenesomsvært alvorlig. Jaktuttaket i jaktområdene gjenspeilet fordelingen av elg sommerstid i Norge, men ikke i Sverige, der det ble skutt mest elg i områdene med lavest sommertetthet. De hardest beskattede jaktområdene i Sverige hadde en lavere elgtetthet vinteren etter jakt. Vi fant ikke noensammenheng mellom beite-eller skadegrad på furu og jaktuttak i jaktområdene. I den østlige delen av studieområdet som har et stort innslag av trekkelg som oppholder seg på norsk side på sommeren og under jakta, men trekker til Sverige når snøen hoper seg opp lenger nord, var det en tydelig mismatch i forvaltningen av elg mellom de to landene. Mens man i Sverige satset på et høyt jaktuttak for å få bukt med beiteskader,og i tillegg beskattet trekkelg ved januarjakt,sparte man på avskytingen på norsk side fordi beitegraden ikke var bekymringverdigog elgens sommerbestand også ble utsatt for ulvens uttak i tillegg til vinterjakt på svensk side .Vi foreslår en bedre samordning av elgforvaltningen på tvers av riksgrensen. Det krever dialog og samarbeid mellom rettighetshaverne. Et felles elgforvaltningsområde som strekker seg over grensen og dekker trekkelgens helårsområde hadde gjort et slikt samarbeid enklere. Dessuten foreslår vi en samordning av beitetakstmetoden og en felles trafikklysmodell som baserer seg på tetthet av uskadde produksjonstrær heller enn beite-eller skadegraden

Gödslingsrekommendationer för Salix 2011

• Jämfört med att inte gödsla ökade tillväxten under ett treårigt omdrev med förädlade sorter med 59, 84 respektive 124 % vid ekonomi (engångsgiva 160 kg N/ha direkt efter skörd)- normal (60-100-60 kg N/ha under år 1-3)- respektive intensivgödsling (160 kg N/ha år), • De nya gödslingsförsöken motiverar en betydligt högre gödslingsnivå än vad som framkom i det snart 20 år gamla gödslingsförsöket på vilket hittillsvarande gödslingsrekommendation baseras, • Med gamla kloner och de låga priserna som tidigare betalades till lantbrukare för salixskörd var det sannolikt oftast ekonomiskt rätt att inte gödsla, • Om lantbrukare säljer till ett pris som motsvarar värmeverkens prissättning minus verkliga skörde- och transportkostnader är det ofta lönsamt att gödsla även gamla odlingar med låga givor, • Nya odlingar bör under motsvarande förutsättningar gödslas med minst de rekommenderade givorna (dvs minst 220 kg N/ha under ett omdrev), • Det är mycket stor spridning i resultaten mellan de olika försöksplatserna, vilket innebär att gödslingen bör anpassas till de lokala förutsättningarna, • Att låta bli att kvävegödsla odlingar kan minska lönsamheten avsevärt. En utebliven gödsling kostar upp till ca 1000 kr/ha år, • Att gödsla med traditionell gödselspridare enbart första året i omdrevet är i de flesta fall inte optimalt men avsevärt mycket lönsammare än att inte gödsla alls, med de prisförutsättningar som gäller vintern 2010/2011, • Årlig gödsling kräver höggödslingsaggregat. Det finns väldigt få sådana i Sverige. Detta innebär att när det inte finns höggödslingsaggregat tillgängliga kommer det att vara mest intressant att gödsla första året i omdrevet med en traditionell gödselspridare. • Svag konkurrens, lågt utnyttjande och långa avstånd mellan fält som skall höggödslas kan komma att utgöra ett hinder mot framtida höggödsling. • Med en antagen skördeökning på 60% vid gödsling kan ogödslade, treåriga omdrev förväntas förkortas till tvååriga omdrev, och förväntade fyråriga omdrev kortas ner till treåriga omdrev. • Det saknas underlag för tydliga rekommendationer angående gödsling av förädlade sorter under det första omdrevet. Det är därför tveksamt om gödsling ska ske