Mellanskarven i Roxen

Strax norr om Linköping, i Östergötlands län, ligger sjön Roxen (58°30'38"N 15°40'45"E). Roxen är en fiskrik sjö med god ekologisk status som historiskt sett varit viktig för fiskerinäringen. Fisksamhället i Roxen har emellertid förändrats genom åren, och skarvens predation har utpekats som en av orsakerna. De första mellanskarvarna (Phalacrocorax carbo sinensis) började häcka i Roxen 1992 och populationen ökade snabbt i antal varpå yrkesfiskets fångster också minskade. I de kommersiella fångsterna och provfisken har det konstaterats att fisksamhället har skiftat mot en dominans av karpfiskar och individer av mindre storlekar. Både övergödning och yrkesfiske tycks ha bidragit till detta skifte, men under senare tid, baserat på provfiskena sedan 2001, har även andelen små fiskindivider minskat i antal. Genom att undersöka skarvens födoval under 2013 kunde det konstateras att de mindre storlekarna av abborre (Perca fluviatilis) och gers (Gymnocephalus cernuus) är de som framför allt äts av skarven, och skarven skulle möjligen kunna vara den huvudsakliga orsaken till att andelen fiskar som uppnår reproduktiv ålder är liten. Av de storlekar på fisk som både skarven och yrkesfisket konkurrerar om identifierades en direkt konkurrens om abborre och foderfisk (diverse karpfiskar i alla storlekar). Ser man till det totala hållbara uttaget av fisk ur sjön i biomassa (d.v.s. uttaget av en viss mängd fisk i vikt utan att det medför negativa effekter på fisksamhället), baserat på fosforhalter, äter skarven 7.5 kg fisk per hektar, vilket är mer än det rekommenderade uttaget som ligger mellan 3-6 kg per hektar. I jämförelse uppnådde yrkesfisket fångster bara 0.85 kg per hektar. Historiskt har det skett utsläpp av fisk i sjön för att förbättra bestånden. Genom att märka fisk som släpps ut i sjön och leta efter märken i skarvkolonier kunde en dödlighet på utsläppt fisk i sjön på över 10 % på gös (Sander lucioperca) konstateras från skarv. Dödligheten på abborre var 8 % och på ål (Anguilla anguilla) 3 %. Så länge skarvpredationen är över det rekommenderade uttaget av fisk ur sjön bör man kanske diskutera effektiviteten på gösutsättningarna som förvaltningsmetod för att få tillbaka ett hållbart gösbestånd. I och med att fosforhalterna i sjön har sänkts, och därmed övergödningen minskat, och fiskets fångster är små (på grund av fiskerestriktioner och yrkesfiskets små fångster) föreslås en minskning av födosökande skarvar i sjön till en nivå där skarvpredationen understiger det rekommenderade totala uttaget av fisk ur sjön. Detta för att i framtiden uppnå ett fisksamhälle som ger ett hållbart yrkes- och fritidsfiske

Skarv, människa och fisk i Blekinge skärgård

Konkurrensen mellan skarv och människa är en mycket omdiskuterad fråga. Åsikterna huruvida skarvar konkurrerar med fisket och påverkar tillväxten av kommersiellt viktiga fiskpopulationer går vida isär mellan bl.a. ornitologer och fiskare. Det är därför viktigt att ta fram underlag på vad skarvarna faktiskt äter. I detta projekt gjordes en jämförelse mellan den totala konsumtionen av skarv på kommersiella fiskarter med uttaget av yrkesfisket, fri-tidsfisket och sälens predation. Yrkesfiskets fångster i kustområdet, inklusive ett snörpvads-fiske efter sill, var störst (754 ton), därefter skarvens predation (346 ton) och fritidsfiskets fångster (149 ton). Sälens konsumtion antogs vara liten i sammanhanget eftersom enbart ett fåtal sälar observerades vid inventeringar. Eftersom skarven är en så kallad opportunistisk predator, varierar den sitt födointag efter vad som är lättast tillgängligt, även om en viss selektion av arter och storlekar är rimligt att anta. Teoretiskt innebär det att skarvens föda potentiellt kan ge indikationer på förändringar i fisksamhällen. För att undersöka detta jämfördes skarvens föda både i relation till ryssje-provfisken och till nätprovfisken, eftersom det är de provfiskemetoder som traditionellt an-vänds kustnära för att identifiera fisksamhällen och dess förändringar över tid och rum. Rys-sjefisket visade sig fånga långt färre arter än vad skarvarna åt och fångsterna var för små för en jämförelse. Fördelningen av fiskarter i skarvfödan relativt med fångster i nätprovfiskena skiljde sig något. Som man kan anta ökar artdiversiteten (antalet totalt funna arter) med ökat antal undersökta skarvar eller vittjade nät (en nätlänk som fiskar under en natt). Denna studie visade att man genom att undersöka skarvars magar identifierar fler arter än vad man fångar i nätprovfisken, med lika antal skarvar i relation till antal vittjade nät. Vi identifierade även skillnader i fiskens längd mellan innehållet i skarvmagarna och fångsterna i provfisket där det varierade mellan fiskarterna huruvida skarvar eller nätfångster fångade störst fiskar. Dessa skillnader kan antingen bero på en storleksselektion av skarvar och/eller att skarven har ett större födosöksområde än det stationära nätprovfisket. Skarvarnas föda skiljde sig mellan två undersökningsområden. I den östra delen av Blekinges skärgård bestod 20 % av födan (i vikt) av svartmunnad smörbult, vilken är en invasiv art. Den fångades också i rys-sjefisket. Däremot hittades inga svartmunnade smörbultar i det västra området, varken i skarvmagar eller i nätprovfisket. I det västra området var torsk en viktig art i skarvfödan (33 %) och till viss del även gädda (8 %), medan svartmunnad smörbult och abborre (19 %) var de viktigaste arterna i det östra området. Slutsatserna är att människan landar mer fisk i ton än vad skarvarna äter i Blekinge skär-gård, men skarvarna äter totalt (624 ton) mer än hälften av mängden fisket landar (904 ton). Tar man inte hänsyn till sill som domineras av snörpvadsfiske, vilket sker på leksillen som kommer in i området under en kort tid, så konsumerar skarven mer av de kommersiella fiskarterna än människan (310 ton respektive 301 ton). I Blekinge kan skarvarna möjligen agera som reglerande faktor på den växande populationen av svartmunnad smörbult. Det finns också en möjlighet att skarvarna kan ha negativa effekter på kustnära torsk, gädda och abborre i delar av Blekinge kustområde. Eftersom skarvar generellt äter fiskar av mindre storlek än människan tar upp och därmed konsumerar fler fiskar i antal har skarven en annan slags påverkan på fisksamhällen än vad människan har. Skarvföda kan användas som komplement för att identifiera förändringar i fisksamhället. Men eftersom skarven är en oförutsägbar fiskare, vars föda (i arter och storlekar) inte går att kontrollera som ett riktat provfiske, kan inte skarvens föda direkt visa på förändringar i fisk-samhällets struktur

The effects of Contracaecum osculatum larvae on the growth of Atlantic cod (Gadus morhua)

Atlantic cod (Gadus morhua) from the Eastern Baltic stock have decreased in numbers and condition since the 1990′s. Among several causes, an increased prevalence and intensity of the nematode Contracaecum osculatum has been discussed. This increase has been attributed to a population increase of the parasites final host, the grey seal (Halichoerus grypus). Other studies have looked at the role of Contracaecum osculatum on cod growth and condition on recently caught cod, or done short term experimental studies in lab. This study instead investigated the importance of Contracaecum osculatum for cod growth in a sea pen based experiment, where cod were kept and fed in order to monitor growth. The results show that a higher density (number of nematodes per gram liver) decreases cod growth potential. If the number of nematodes exceeded 8 per gram liver cod did not grow in length, even when given generous amounts of food. Accounting for the lack of growth due to Contracaecum osculatum may improve stock assessments and increase the possibility to reach management targets

Mata mager torsk till en fin produkt – en räddning för kustfisket?

Situationen för torsken i Östersjön har förvärrats drastiskt de senaste åren där bland annat många torskar blivit så magra att de inte har ett kommersiellt värde. Samtidigt har det småskaliga yrkesfisket drabbats av stora skador på fisk och redskap i garn och krokfiske, orsakade av säl. Strävan att ta fram alternativa sälsäkra redskap har fokuserats på att utveckla torskburar som betas för att locka in fisk i buren. Samtidigt är buren ett skonsamt och levandefångande redskap där fisken kan hanteras levande efter fångst. En negativ egenskap med detta fiske, för fiskaren, är att burfångad torsk är magrare än torsk fångad i mer traditionella passiva redskap som nät, vilket gör burtorsk mer svårsåld. På uppdrag av SydostLeader gjordes ett försök med den primära målsättningen att höja lönsamheten för ett lokalt yrkesfiske genom att sumpa mager vildfångad torsk och under kort tid mata upp den till kommersiell produkt. Försöken gjordes vid fyra tillfällen mellan 2018 och 2020 med två månaders matning per tillfälle. Burfångad torsk transporterades till odlingskassar och matades med fryst sill som fångats i närområdet, för att inte lokalt tillföra ny näring till vattenmassan. Den genomsnittliga viktökningen var 30 % per individ under två månaders matning men med en stor variation. En del torskar reagerade mycket positiv på fodret genom att öka vikten 150 % . Många fiskar, ca 20 %, tillväxte dock lite eller inte alls. Ett stort problem vara att 30 % av fiskarna dog under försöksperioden. Som en del i försöket inkluderades det i studien om den mycket vanliga parasiten, levermask (Contracaecum osculatum), som har säl som slutvärd, påverkade torskens tillväxt. Fiskar med hundratals parasiter kunde visa en god tillväxt. Begränsande för tillväxten skedde först tydligt då antalet parasiter översteg 5 individer per gram levervikt, vilket resulterade i att dessa torskar inte tillväxte alls. Vår slutsats är att metoden att mata upp torsk bör undvikas vid höga vattentemperaturer, för att undvika hög dödlighet och därmed inkomstbortfall. Metoden kräver en hög arbetsinsats för den enskilde fiskaren men kan vara ett bidrag till ekonomisk överlevnad för lokalt yrkesfiske. Riktat fiske efter torsk i Östra Östersjön är förbjudet sedan 2019 men metoden bör testas för andra arter, som abborre, för att stärka kustfisket och ge konsumenterna en högkvalitativ produkt av lokala resurser

BHV-sjuksköterskans erfarenhet av att ge stöd gällande amning vid första hembesöket

Bakgrund: Att amma är förenat med betydande hälsovinster för både barn och mor ändå ses amningsfrekvensen sjunka i världen. För att lyckas med amning behöver familjen mycket stöd i ett tidigt skede efter hemkomsten från BB. Vid bristande stöd ses amningen avslutas tidigare än planerat. Tidigare studier har visat att många mödrar upplever bristande stöd relaterat till skiftande kunskaper hos BHV-sjuksköterskorna. Syfte: Syftet var att beskriva BHV-sjuksköterskors erfarenhet av att ge stöd till nyblivna mödrar gällande amning vid första hembesöket från barnhälsovården. Metod: En kvalitativ studie genomfördes med 16 semistrukturerade intervjuer. Både distriktsjuksköterskor och barnsjuksköterskor som arbetar i barnhälsovården deltog. Utifrån en kvalitativ innehållsanalys analyserades intervjuerna. Resultat: I resultatet framträdde ett övergripande tema: Att ett holistiskt förhållningssätt i mötet med mödrarna ger möjlighet att utforma ett individuellt stöd. Kategorierna som framträdde var skapa relationer, underlätta vid svårigheter samt förmedla trygghet utifrån kompetens. Slutsats: Resultatet i denna studie visar att för att BHV-sjuksköterskorna ska kunna känna sig trygga i sitt amningsstöd framkom tre viktiga aspekter: det första hembesöket, samarbetet mellan de olika instanserna som familjerna möter i samband med att bli föräldrar och tid för BHV-sjuksköterskor att utbyta erfarenheter med varandra. Studien visar också att attityder gällande amning i samhället påverkar BHV-sjuksköterskornas erfarenheter av att ge stöd vid amning