Cultural Diversity A Glimpse Over the Current Debate in Sweden

A year and a half ago, the Swedish government decided 2006 to be The Year for Cultural Diversity (Agenda för Mångkultur, 2005). The general purpose, according to the directive, is to facilitate the possibilities for all citizens to participate in all aspects of the cultural life by enhancing appropriate arenas for different traditions (Agenda för Mångkultur, 2005). This policy decision was not a surprise to both observers and participants of the diversity debate. There has been a growing interest in the virtues of diversity for business effectiveness and success (mångfald.com), heightened scrutiny of institutional and organizational life by the mass media, and legitimizing debates by political parties which had always had some form of concern for diversity, if not for its own sake, at least for capitalizing on the legitimacy of diversity politics in the expectation of local and parliament elections next September. The proclamation of 2006 as a Year for Cultural diversity thus comes naturally from the broadened debates and organizational programs, each actor trying to get legitimacy by using the concept of cultural diversity to suit the demands of the times. Indeed, cultural diversity has become a priority agenda for any legitimate actor, at least in terms of programs and polices, if not in action. Moreover, the coordinator of the 2006 Cultural Year consistently promised in the mass media that this would be “the starting point”, and not merely a celebratory performance (VK, 28 October 2005; DN 3 January 2006). Already, what are called as the Cultural diversity consultants had worked since 2003 in eight counties as a partial preparation for this year, and to raise the consciousness of relevant actors in the field of culture and cultural institutions, especially those financed by state money. Private cultural associations, however, are invited to participate during the diversity year but they were not invited to co-design the contents of the diversity year. This paper is concerned with describing the concept of diversity as used by the different actors in this context, and also examines the background that has led to the decision of the Cultural Year. An implicit concern is scrutinizing whether in fact this year would be a starting point for more deeply engaged diversity programs and actions or a symbolic act of window dressing. The concerned actors base the paper on accounting the background to the Diversity debate in Sweden, and the different expected programs and agendas. As such, the paper is based on analysis of documents and agendas, interviews with different actors and two multicultural consultants at the county level. Additionally, the author also participated in a couple of seminars and conferences and video-filmed some of the speeches by different presenters to capture the patterns of the debate/discourse on Cultural diversity. Implicit discussion is whether the current interest on diversity may lead to its institutionalization in the Swedish society organizations (Scott 1995, Hamde, 2002), or it simply is a ‘traveling’ idea to appear occasionally and then occur in fashion-like manner as many management ideas (Czarniawska & Joerges, 1996). As pointed out in the sub-title this paper brings provides only a mere glimpse at the huge subject and the debate.: Actors, cultural diversity, institutionalization, multicultural consultants, multicultural year, Swedish debate

Two phase continuous digestion of solid manure on-farm: design, mass and nutrient balance

During the last decade some so called ‘dry fermentation’ prototype plants were developed for anaerobic digestion of organic material containing 15-50 % total solids. These plants show added advantages com-pared to slurry digestion plants: Less reactor volume, less process energy, less transport capacity, less odour emissions. However on-farm dry fermentation plants are not common and rarely commercially available. This paper reports about an innovative two phase prototype biogas plant designed for continuous digestion of solid dairy cattle manure

Myrens betydelse för renen och renskötseln

Detta är en kunskapssammanställning om myrarnas betydelse för renskötselns och hur renskötseln i sin tur påverkar myrarnas biologisk mångfald. Studien är uppbyggd av två delar, en genomgång av vetenskaplig litteratur över biologisk mångfald, myrar och kopplingen till renskötseln och en intervjudel där traineer (samiska renskötare) intervjuar andra samiska renskötare om lokal och traditionell kunskap rörande renskötselns beroende av myrar samt hur den påverkar den biologiska mångfalden. Syftet har varit att skapa ett bredare kunskapsunderlag till kopplingen mellan renskötseln och biologisk mångfald och till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Programmet är en del i Sveriges genomförande av FN:s konvention om biologisk mångfald, att synliggöra nyttan med myrar. Detta är en uppföljare till rapporten Ájddo – Reflektioner kring biologisk mångfald i renarnas spår (2012) och en del i ett arbete om att lyfta fram renskötseln som en indikator för ett sammanhållet landskap bestående av många olika biotoper och det biologiska tillståndet för dessa biotoper. Traditionell kunskap, dvs. praktisk erfarenhetsbaserad kunskap som förts vidare från generation till generation, bedöms i exempelvis FN:s Konvention om biologisk mångfald vara en viktig förutsättning för att bevara och hållbart nyttjande av biologisk mångfald samt att uppnå ett framtida hållbart samhälle. NAPTEK – Nationellt program för lokal och traditionell kunskap relaterad till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Programmet är en del i Sveriges genomförande av FN:s konvention om biologisk mångfald

Hur bör Sverige genomföra artiklarna 8j och 10c i syfte att uppnå Aichi-mål 18 i FN:s Konvention om biologisk mångfald?

Detta är en utredning som Centrum för biologisk mångfald har gjort under 2013 på uppdrag av Naturvårdsverket i syfte att analysera vilka myndigheter som kan tänkas beröras av ett nationellt genomförade av dessa bägge artiklar i FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD). Artiklarna 8j och 10c handlar om att samhället ska ta bättre hänsyn till urfolks- och lokala samhällens kultur och naturresursanvändande och främja ett fortsatt hållbart sedvanebruk av biologisk mångfald. För att verkligen kunna uppnå de högt ställda målen med artiklarna krävs mycket långt gående förändringar i samhället och hur myndigheterna arbetar. I rapporten ges ett förslag på handlingsplan för att försöka nå målen till år 2020, vilket är det uppställda året för detta enligt CBD-beslutet. Traditionell kunskap, dvs. praktisk erfarenhetsbaserad kunskap som förts vidare från generation till generation, bedöms vara en viktig förutsättning för att uppnå ett framtida hållbart samhälle

Samarbete med lantbrukare om biologisk mångfald på gårdar

Lantbrukaren är en nyckelperson i arbetet med odlingslandskapets biologiska mångfald. Kunskap om värdefulla arter och miljöer på den egna gården är avgörande i detta arbete. Vi har undersökt hur man kan arbeta med biologisk mångfald på gårdsnivå och samtidigt förmedla värdet av denna mångfald till konsumenter och samhälle. I det deltagardrivna projektet medverkade lantbrukare, rådgivare och forskare.Inventeringsmallar användes för att kartlägga den arter och miljöer. Genomgångarna på varandras gårdar och diskussionerna om tänkbara åtgärder hjälpte oss att ta fram en modell för hur man kan arbeta med biologisk mångfald. Det viktigaste är att det finns en variation i åtgärder och en anpassning till lokala förutsättningar. Många gånger kan små och kostnadseffektiva åtgärder vara väl så värdefulla för mångfalden

Trekanten i Luleås Norra hamn

Syftet och målet med denna uppsats är att bidra med kunskap om hur Trekanten, en central parkeringsplats i Luleå, kan omgestaltas för att gynna social och miljömässig hållbarhet genom förbättrade förutsättningar för biologisk mångfald och stadsliv. Trekanten är en plats som ligger intill Luleälven i Luleås Norra hamn i gränsen mellan det stora älvrummet och stadsstrukturen. Platsen har bearbetats med utgångspunkt i dessa strukturer men också genom en historisk tillbakablick och samtal med Luleå kommun om Trekantens förändringspotential. Gestaltningen har inriktas mot att utveckla platsen till en park där gestaltningen styrs av en optimering av biologisk mångfald i kombination med goda förutsättningar för stadslivet. Särskilt fokus har lagts vid växtvalet, vegetationsgestaltningen och utformningen av platsens vistelseytor och sittplatser. Hänsyn har även tagits till att bevara utblickar mot Luleälven från Trekanten och dess omgivning. Trekantens centrala läge i Luleå gör att den har en pedagogisk potential för att visa hur stadsliv och biologisk mångfald går att kombinera i staden.The purpose and aim of this thesis is to contribute with knowledge about how Trekanten (the Triangle), a central parking lot in Luleå, can be redesigned to promote social and environmental sustainability through improved conditions for biodiversity and urban life. Trekanten is located next to the Lule River in Luleås northern harbor on the border between the large river room and the city structure. The site has been processed on the basis of these structures but also through a historical review and conversations with Luleå municipality about Trekanten’s potential for change. The design has focused on developing the site into a park where the design is guided by an optimization of biological diversity in combination with good conditions for city life. Special focus has been put on the choice of plants, the vegetation design, and the design of the site's living areas and seating. Consideration has also been given to preserving views of the Lule River from Trekanten and its surroundings. The central placement of Trekanten in Luleå provides an educational potential to show how city life and biodiversity can be combined in the city

Bioekonomin och den biologiska mångfalden

Uppsatsen undersöker, med hjälp av diskursanalytisk WPR-metod, hur tre regionala skogsstrategier förhåller sig till mål om biologisk mångfald i relation till det nationella skogsprogrammets vision om en växande bioekonomi. Den biologiska mångfalden framställs i strategierna som något krä-vande, som behöver mycket insatser för att bevaras. Konflikter kring biologisk mångfald antas bero på bristande samverkan mellan olika aktörer, snarare än att deras värderingar och intressen i grunden är motstridiga och svåra att förena. Målen för biologisk mångfald är ofta otydliga och saknar defi-nitioner och mätbara indikatorer, till skillnad från strategiernas andra fokusområden. Detta ökar ris-ken för att mångfalden nedprioriteras i relation till målen som ingår i den växande bioekonomin. Undersökningen landar i slutsatsen att många av de problem som strategierna har identifierat beror på att ansvaret för nationella politiska frågor har lagts över på regionerna, vilka till stor del saknar mandat och medel att lösa dem. Strategierna väljer därför att vara vaga i sina formuleringar, och tonar ner inneboende konflikter i syfte att försöka hitta en minsta gemensam nämnare kring vilken de flesta aktörer kan enas. På grund av detta är risken stor att läget för den biologiska mång-falden fortsätter att försämras även fortsättningsvis, så vida inte tillvägagångssättet för att hantera skogsfrågorna ändras.In this study, the method of WPR discourse analysis is used to examine three Swedish regions’ forest strategies and how they deal with goals for biodiversity in relation to the national forest programme’s vision of a growing bioeconomy. The strategies portray biodiversity as demanding, requiring a lot of effort to be maintained. Conflicts related to biodiversity are assumed to be the product of wanting cooperation between actors, rather than their differing values and interests being largely incompati-ble. The goals for biodiversity are often vague and lack definitions and measurable indicators, in contrast to other focus areas in the strategies. This increases the risk that biological diversity will be deprioritised in relation to the goals that aim for a growing bioeconomy. The investigation concludes that many of the problems identified by the strategies stem from the fact that the responsibility for political issues, in need of being addressed on a national level, has been shifted to the regions, which lack the mandate required to solve them. Because of this compli-cation, the regional strategies choose to opt for imprecise wordings, trying to downplay the inherent conflicts with the aim of finding the smallest common denominator around which the disputing parties can agree. Due to this, there is a great risk that the situation for biodiversity will continue to deteriorate, unless the approach to dealing with forest issues is changed

Översättningar: arbetsprogrammet för nationellt genomförande av artikel 8j inom FN:s Konvention om biologisk mångfald samt relevanta beslut från partsmötena 2010 och 2014

Detta är en inofficiell översättning av flera dokument framtagna inom FN:s konvention om biologisk mångfald med fokus på lokal och traditionell kunskap och urfolk och lokala samhällen. Konventionens artikel 8 handlar om in situ-bevarande av biologisk mångfald (både vild och domesticerad) och delparagrafen 8j berör vikten av att i arbetet ta särskild hänsyn till s.k. traditionell kunskap som finns hos urfolk och lokala samhällen med traditionella sedvänjor. Artikel 10c handlar om att främja fortsatt hållbart sedvanebruk av biologisk mångfald. Traditionell kunskap, dvs. praktisk erfarenhetsbaserad kunskap som förts vidare från generation till generation, bedöms vara en viktig förutsättning för att bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald samt uppnå ett framtida hållbart samhälle. För att underlätta för staterna, som har skrivit under konventionen, att genomföra dessa åtaganden nationellt har man man gemensamt utarbetat arbetsprogram och handlingsplaner för att underlätta och påskynda den nationella processen. Detta är översättningar av sådana sekundära dokument inom Konventionen

Green urban planning for biodiversity : a case study of Sweco’s work with biodiversity in landscape projects

Till grund för denna studie ligger vårt ohållbara sätt att bruka marken i dagens samhälle, där förlust av biologisk mångfald blivit konsekvensen, med tillhörande insikt om att det finns ett behov av insatser för att stärka arbetet med biologisk mångfald. Syftet var därför att utreda hur detta arbete kan uttrycka sig i den gröna samhällsplaneringen. I studien undersöktes hur konsulter på Sweco arbetar med biologisk mångfald i landskapsprojekt, varför syftet också innefattade att lyfta kvaliteter och potentiella utvecklingsmöjligheter i deras arbete med frågan. Metoden var en fallstudie, med en enkätundersökning som utgjorde grunden för datainsamling. Informationen analyserades med hjälp av såväl kvantitativa som kvalitativa forskningsmetoder. Resultatet visade att respondenterna använder olika metoder i arbetet med biologisk mångfald, men att planering av åtgärder för att öka biologisk mångfald är det vanligaste arbetssättet. Ekosystemtjänster angavs som en relevant term av de flesta respondenterna, men det fanns en stor spridning i vilka termer som ansågs mest relevanta kopplade till biologisk mångfald i deras yrkesroll. Av totalt 32 termer valdes fler med koppling till det artspecifika perspektivet där habitatkvaliteter premieras, än termer kopplade till landskapsekologiskt perspektiv med funktionella habitatnätverk i fokus. Resultatet visade också att respondenterna upplever kunskapsbrist som en konflikt i arbetet med biologisk mångfald, men även brist på yta, otillräcklig ekonomi och bristande kommunikation mellan olika yrkesgrupper lyftes som problem. Slutsatsen är att respondenternas arbete för biologisk mångfald innehar flertalet kvaliteter, där bredden av arbetssätt och variationen i val av relevanta termer tyder på en gemensam bred kunskap inom ämnet, vilket är viktigt för att främja biologisk mångfald på flera plan. Ett perspektiv som tål att lyftas mer är dock genetisk variation, vilket bara en av 21 respondenter angav som relevant. Detta perspektiv är viktigt att ha med sig som konsult vid växtval i landskapsprojekt, då genetisk mångfald är en förutsättning för en arts motståndskraft mot förändringar och i slutändan för att ett ekosystem ska uppnå hög resiliens. En annan slutsats är att ekosystemtjänster kan vara ett bra verktyg, men det är viktigt att kopplingen till biologisk mångfald tydliggörs, då relationen mellan de båda sällan är självklar. Att stärka kommunikationen mellan olika yrkesgrupper är också en viktig insats, eftersom samarbete mellan olika instanser är nödvändig för att genomföra storskaliga förbättringsåtgärder för biologisk mångfald. Ett exempel är att samarbeta med ekologer, som innehar värdefull fackkompetens för att öka kvaliteten på arbetet med biologisk mångfald.This study lies on the foundation of our unsustainable way of using the land in today’s society, with decreased biodiversity as a consequence, and the insight that there is a need to develop and strengthen our work for biodiversity. The purpose was therefore to investigate how this work can be applied in green urban planning. The study object was employees of Sweco and their work with biodiversity in landscape projects, hence the aim was also to bring forth qualities and potential development in their work concerning the question. The method was a case study, including a survey for data collection. The information was analyzed with both quantitative and qualitative research methods. The result showed that the respondents use different methods in their work with biodiversity, but that planning measures to increase biodiversity appears to be the most common method. Ecosystem services was specified as a relevant term for most respondents, but there was an extensive spread in which terms was considered the most relevant linked to biodiversity in their profession. Of a total of 32 terms, more were specified linked to the species perspective where habitat quality is promoted, than terms related to landscape ecology where focus lies on functional habitat networks. The result also showed that the respondents experience lack of knowledge as a conflict in their work with biodiversity, but also a lack of area, insufficient economy, and a lack of communication between professions were raised as problems. The conclusion is that the respondents’ work for biodiversity holds several qualities, where the diversity in work methods and the variety in choice of relevant terms indicates rich corporate knowledge within the subject, which is important to sustain biodiversity in many fields. Nevertheless, a perspective that deserves more attention is genetic variation, which was only specified as relevant for one of the 21 respondents. This perspective is important to bear in mind when choosing plants for landscape projects, since genetic diversity is required for a species to resist disturbances in their environment, and ultimately for an ecosystem to preserve resilience. Another conclusion is that ecosystem services can be a great tool, though it is critical that the link to biodiversity is made clear since the relation between the two is rarely evident. Strengthening communication between different professions is also an important task since interdisciplinary work is crucial for large-scale improvement measures for biodiversity. One example is to collaborate with ecologists, who possess valuable knowledge for increased quality in the work for biodiversity

The art of designing for biodiversity : a comparative case study on how biodiversity is described in the city of Stockholm and the city of Malmö

Denna uppsats syftar till att undersöka hur två svenska storstadskommuner beskriver gestaltning av biologisk mångfald i urbana miljöer. I takt med ökad urbanisering, klimatförändringar och minskad artdiversitet blir det allt viktigare att urbana miljöer främjar biologisk mångfald. Samtidigt kan det vara en utmaning att gestalta biologisk mångfald i stadsmiljö, eftersom miljöer med stor biologisk mångfald inte alltid upplevs estetiskt tilltalande. I kommunernas övergripande policydokument finns riktlinjer som reflekterar idéer och antaganden om gestaltning av biologisk mångfald, som i sin tur ger signaler till utförarna om den politiska viljan och riktningen framåt. I uppsatsen görs därför en kvalitativ analys av policydokument från storstadskommunerna Stockholms stad och Malmö stad, för att jämföra hur de beskriver gestaltning av biologisk mångfald i urbana miljöer. Resultatet visar att de undersökta kommunernas beskrivningar är relativt samstämmiga. Biologisk mångfald förs fram som en del i städernas visuella karaktär och identitet och som en bidragande faktor till vacker gestaltning. Den ses också som en av många funktioner i den täta stadens mångfunktionella gestaltning, vilket framför allt exemplifieras med två gestaltningsgrepp; öppen dagvattenhantering och gröna väggar och tak. Insamlad data diskuteras i förhållande till två teorier om estetik och ekologisk hållbarhet formulerade av Joan Iversson Nassauer och Elizabeth K. Meyer. Teorierna beskriver de krockar som kan uppstå mellan människors estetiska landskapspreferenser och naturens verkliga utseende, men också hur dessa utmaningar kan lösas genom gestaltning och i förlängningen skapa både intresse och förståelse för ekologisk hållbarhet. I fallet Stockholms stad och Malmö stad är det tydligt att de exempel på gestaltningsgrepp som förs fram, ligger i linje med Nassauers förespråkande av inramning för att signalera omhändertagande. Att kommunerna beskriver biologisk mångfald som en viktig del av kommunernas visuella identitet och skönhet utgör en god grund. Men när biologisk mångfald samtidigt ses som en av många funktioner i en mångfunktionell gestaltning som prioriterar mänskliga behov, är risken att gestaltningen inte presterar ekologiskt. För att skapa reella rum för biologisk mångfald i staden, förespråkas separation som ett komplement till Nassauers ordnade formspråk och Meyers resonemang kring estetiska upplevelser. Genom att ta fasta på det kulturella formspråket och samtidigt skapa separerade gröna miljöer för biologisk mångfald som också ger upplevelsevärden, kan landskapsarkitekter bidra till en större förståelse för vikten av biologisk mångfald i stadsrummet. Detta kräver inte mindre utan mer fokus på gestaltning i framtidens stadsutvecklingsprojekt. Det är en konst att gestalta biologisk mångfald.This paper aims to investigate how two Swedish metropolitan municipalities describe designing for biodiversity in urban environments. As urbanisation, climate change and reduced diversity of species increase, it is becoming increasingly important for urban environments to promote biodiversity. At the same time, designing for biodiversity in the urban environment can be a challenge, as environments with high biodiversity are not always perceived as aesthetically pleasing. In the municipalities' policy documents, there are guidelines that reflect ideas and assumptions about designing for biodiversity, which in turn give signals to practitioners about the political will and direction for the future. A qualitative analysis of policy documents from the metropolitan municipalities the City of Stockholm and the City of Malmö is conducted, to compare descriptions of designing for biodiversity in urban environments. The results show the descriptions are relatively consistent. Biodiversity is presented as part of the visual character and identity of the cities and as a contributing factor to beautiful design. Biodiversity is also seen as one of many functions in the multifunctional design of the dense city, which is mainly exemplified by two design concepts: open stormwater management and green walls and roofs. Collected data are discussed in relation to two theories on aesthetic sustainability formulated by Joan Iversson Nassauer and Elizabeth K. Meyer. The theories describe clashes that can arise between people’s aesthetic landscape preferences and the actual appearance of nature. But they also show how these challenges can be solved through design and increase both interest and understanding of the importance of ecological sustainability. In the case of the City of Stockholm and the City of Malmö, the examples of design approaches put forward are in line with Nassauer’s advocacy of orderly frames as cues to care. The fact that the municipalities describe biodiversity as an important part of their visual identity and beauty is a good basis. But when biodiversity is seen as one of many functions in a multifunctional design that prioritises human needs, there is a risk the design does not perform ecologically. To create real spaces for biodiversity in the city, separation is advocated as a complement to Nassauer’s orderly frames and Meyer’s aesthetic experiences. By utilising the cultural design language while creating separated green environments for biodiversity providing experiential values, landscape architects can contribute to a greater understanding of the importance of biodiversity in urban space. This requires not less but more focus on design in future urban development projects. It is an art to design for biodiversity