Hinder och möjligheter för ökad naturbetesdrift ur ett lantbrukarperspektiv : en kunskapsöversikt

Denna kunskapsöversikt är genomförd som ett uppdrag från myndighetssamarbetet CAP & hållbarhet i syfte att ur ett lantbrukarperspektiv belysa hinder och möjligheter för ökad djurhållning med nötkreatur, får och häst på svenska naturbetesmarker. Begreppet naturbetesmark avser alla typer av naturliga och tidigare kultiverade fodermarker, inklusive utmarks- och skogsbete, som kan betas. Rön från vetenskaplig och populärvetenskaplig litteratur har sammanställts, uppgifter från ett antal intressenter inhämtats och egen kompetens och erfarenhet använts. Naturbetesdrift är en verksamhet som påverkas av många faktorer på flera plan och komplexa samband – vissa nära den faktiska betesmarken såsom stängsling, möjligheter till vatten och daglig tillsyn eller närvaro av rovdjur. Andra faktorer påverkar betesdriften mer indirekt, såsom tillgång till vinterhållning, lantbrukarens totalekonomi, hur samhället i övrigt ser ut kring lantbrukaren, myndigheters regelverk med mera. Sett ur det betesmarksnära perspektivet gäller det att genom goda betesrutiner upprätthålla djurproduktion och djurvälfärd i kombination med en effektiv drift avseende stängsel, vatten och tillsyn. Skapande av stora sammanhängande betesfållor, eventuellt i kombination med kollektiv vinterhållning och användning av befintlig och kommande teknik är några av de möjligheter som kan rationalisera driften och göra den ekonomiskt hållbar. Det finns möjlighet att få stöd till restaurering av betesmarker med potentiella särskilda värden. Ett godkännande av virtuella stängsel skulle göra det möjligt att beta naturbetesmarker som idag bedöms vara alltför dyra att stängsla in. Annan teknik för övervakning av stängsel och djur är under utveckling. Naturbetesmarker är fodermässigt lämpligt för många hästar, men avståndet till betesmarkerna kan ibland vara ett hinder. Lösspringande hundar, rovdjursangrepp och skördeskador från klövvilt utgör betydande hinder för betesdrift i vissa trakter. För ett hållbart företagande krävs långsiktig lönsamhet. I naturbetesbaserad nöt- och lammköttsproduktion utgörs intäkterna av cirka 10 % miljöersättningar för betesmarker, 30–45 % av andra stöd och 45–60 % av försäljning av kött och skinn. Kostnaderna fördelar sig på 50–60 % vinterhållning (investeringsstöd borträknade), 15–30 % betesdrift och 15–30 % gemensamma kostnader. En välmående animaliesektor är en förutsättning för en hållbar naturbetesdrift, eftersom naturbetesdjuren inte är isolerade från övrig djurproduktion utan existerar i ett flöde mellan olika typer av djurhållande lantbrukare. Mängden potentiella betesdjur är inte heller konstant, utan en effekt av hur goda förutsättningarna för djurhållning är. En systemsyn behövs, inte bara för djuren utan även för betesmarkerna. En enskild värdefull naturbetesmark kan således inte betraktas isolerat, utan i ett företagssammanhang, där t. ex. stora rationella betesmarker med lägre biologiska värden och vallåterväxt på gårdens övriga arealer kan möjliggöra djurhållning och därmed bete även av sådana mindre värdekärnor. Det är också av största vikt att de stöd som betalas ut för hävd av värdefulla betesmarker kommer den betesbaserade djurägaren till godo och inte låses in i högre markpriser och arrenden. Störst förbättring i den kortsiktiga kalkylen erhålls om befintliga byggnader utan lönsam alternativ användning kan utnyttjas för djurhållningen, men på sikt behöver produktionen kunna bära kostnaderna för en nybyggnation för att vara hållbar. Ofta finns ett motsatsförhållande mellan en billig byggnad och låg arbetsåtgång. Vinterfoderkostnaden beror mycket på arronderingen som orsakar dyrare foder i skogsbygd. Med många djur i företaget uppnås skalfördelar med en lägre kostnad per uppfött djur. Intäkterna kan ökas ytterligare genom effektivisering av produktionen och att produkterna laddas med realiserbara mervärden kopplade till naturbetesmarker. Rekryteringsdjur i mjölkbesättningar betar redan idag många naturbetesmarker. Med större andel kontrakterad kviguppfödning samt betessläppning vid en lägre ålder skulle större areal naturbetesmark kunna hävdas av mjölkraskvigor. En annan förutsättning för naturbetesdrift är att marken ligger i en livskraftig bygd med möjligheter att bo och verka i och där omgivningen har förståelse för djurproduktion och det finns en positiv attityd till lantbruket. I trakter med en livskraftig lantbrukssektor finns goda möjligheter till samverkan, kompetensförsörjning, service samt inköp och försäljning av varor och tjänster. Hinder kan vara både den urbana befolkningens och lantbrukarnas egen attityd till lantbruk och landsbygd, som t. ex. bidrar till att landsbygdens ungdomar flyttar till tätorter. Detta försvårar kompetensförsörjning samt generations- och ägarskiften. Attityden inom det egna skrået till naturvård som en etablerad produktionsgren bland de traditionella varierar också. Produktion av kollektiva nyttigheter, såsom hävd av naturbetesmarker, kräver att kunden, det vill säga samhället, är beredd att betala för tjänsten. Trots det stora samhälleliga intresset för bevarande av naturbetesmarker kommer, i naturbetesbaserad nöt- och lammköttsproduktion, som ovan anförts idag endast cirka 10 % av intäkterna från miljöersättningar för betesmarker. Därmed är naturbetesdriften även beroende av svenska konsumenters betalningsvilja för inhemskt kött. Även hästägare behöver ekonomiska incitament för att hävda naturbetesmarker. Osäkerheten och bristen på långsiktighet i stödsystemet avskräcker många från investeringar och nystart av djurhållning, då till synes små förändringar kan slå hårt på enskild företagsnivå. Förändringar i stödsystemets struktur och regelverk bör därför minimeras medan en ökning av stödbeloppen inom nuvarande regelsystem skulle inverka positivt. Omfattande och svåröverskådligt regelverk och oproportionerliga sanktioner för djurhållande lantbrukare leder till avveckling. En önskvärd förändring är att utforma stöden så att de blir mer flexibla och att kontrollsystemen tillåts ta hänsyn till biologiska förhållanden som t. ex. årsmånsvariation till följd av väderleken. Kunskap om lantbruk och djurhållning hos personal som utför kontrollerna efterfrågas. Attityden hos en del myndighetspersoner och djurrättsaktivisters agerande sänker lantbrukarnas motivation för att hålla djur. Större förståelse för naturbetesmarker och markägande hos myndigheter som hanterar jordoch skogsbruksfastigheter, t. ex. vid fastighetsbildningar, skulle gagna naturbetesdriften. Vår slutsats är att ökad naturbetesdrift är beroende av att det är möjligt att verka som lantbrukare med betesdjur. Livet på gården måste fungera i stort med allt vad det innebär, men det största hindret för naturbeteshävd är en bristande lönsamhet. Lönsamheten kan förbättras, genom ökade intäkter i form av adekvata priser på animalieprodukter och en höjning av relevanta stöd, men också genom att byggnads-, vinterfoder- och arbetskostnader kopplade till betesdjuren minskas. Samtliga dessa faktorer behöver förbättras parallellt för att på ett märkbart sätt öka intresset för hävden av naturbetesmarkerna

Event-Oriented Dynamic Adaptation of Workflows: Model, Architecture and Implementation

Workflow management is widely accepted as a core technology to support long-term business processes in heterogeneous and distributed environments. However, conventional workflow management systems do not provide sufficient flexibility support to cope with the broad range of failure situations that may occur during workflow execution. In particular, most systems do not allow to dynamically adapt a workflow due to a failure situation, e.g., to dynamically drop or insert execution steps. As a contribution to overcome these limitations, this dissertation introduces the agent-based workflow management system AgentWork. AgentWork supports the definition, the execution and, as its main contribution, the event-oriented and semi-automated dynamic adaptation of workflows. Two strategies for automatic workflow adaptation are provided. Predictive adaptation adapts workflow parts affected by a failure in advance (predictively), typically as soon as the failure is detected. This is advantageous in many situations and gives enough time to meet organizational constraints for adapted workflow parts. Reactive adaptation is typically performed when predictive adaptation is not possible. In this case, adaptation is performed when the affected workflow part is to be executed, e.g., before an activity is executed it is checked whether it is subject to a workflow adaptation such as dropping, postponement or replacement. In particular, the following contributions are provided by AgentWork: A Formal Model for Workflow Definition, Execution, and Estimation: In this context, AgentWork first provides an object-oriented workflow definition language. This language allows for the definition of a workflow\u92s control and data flow. Furthermore, a workflow\u92s cooperation with other workflows or workflow systems can be specified. Second, AgentWork provides a precise workflow execution model. This is necessary, as a running workflow usually is a complex collection of concurrent activities and data flow processes, and as failure situations and dynamic adaptations affect running workflows. Furthermore, mechanisms for the estimation of a workflow\u92s future execution behavior are provided. These mechanisms are of particular importance for predictive adaptation. Mechanisms for Determining and Processing Failure Events and Failure Actions: AgentWork provides mechanisms to decide whether an event constitutes a failure situation and what has to be done to cope with this failure. This is formally achieved by evaluating event-condition-action rules where the event-condition part describes under which condition an event has to be viewed as a failure event. The action part represents the necessary actions needed to cope with the failure. To support the temporal dimension of events and actions, this dissertation provides a novel event-condition-action model based on a temporal object-oriented logic. Mechanisms for the Adaptation of Affected Workflows: In case of failure situations it has to be decided how an affected workflow has to be dynamically adapted on the node and edge level. AgentWork provides a novel approach that combines the two principal strategies reactive adaptation and predictive adaptation. Depending on the context of the failure, the appropriate strategy is selected. Furthermore, control flow adaptation operators are provided which translate failure actions into structural control flow adaptations. Data flow operators adapt the data flow after a control flow adaptation, if necessary. Mechanisms for the Handling of Inter-Workflow Implications of Failure Situations: AgentWork provides novel mechanisms to decide whether a failure situation occurring to a workflow affects other workflows that communicate and cooperate with this workflow. In particular, AgentWork derives the temporal implications of a dynamic adaptation by estimating the duration that will be needed to process the changed workflow definition (in comparison with the original definition). Furthermore, qualitative implications of the dynamic change are determined. For this purpose, so-called quality measuring objects are introduced. All mechanisms provided by AgentWork include that users may interact during the failure handling process. In particular, the user has the possibility to reject or modify suggested workflow adaptations. A Prototypical Implementation: Finally, a prototypical Corba-based implementation of AgentWork is described. This implementation supports the integration of AgentWork into the distributed and heterogeneous environments of real-world organizations such as hospitals or insurance business enterprises