Trädsäkring med olika tidsintervaller

Danger tree removal are an important part in ensuring a secure electricity supply. The definition of a danger tree according to “Svenska kraftnät” is a tree at the edge of the power line corridor, which can fall within a meter or closer to the power line. Today, danger tree removal is normally carried out every eight years. Besides cost for harvesting and administration the power line owner is also obligated to compensate the land owner when carrying out a danger tree removal. This study has investigated how the economic costs, in the case of danger tree removal at power lines, are affected by the time interval used between felling. Many of today's social functions are based on electricity. Something the Swedish citizen experienced in 2005, when the storm Gudrun hit the southern parts of Sweden. Hundreds of thousands households were affected when they lost power due to windthrown trees. One consequence of this, were harsher requirements for the companies responsible for the power lines, in order to be able to secure a stable electricity supply in Sweden. The purpose of this study is to investigate if danger tree removal every eighth year is the most profitable interval. This was done by comparing the costs of danger tree removal for one year interval and for 16 years interval, between each danger tree removal, with the costs for danger tree removal every eighth year. When the data were collected, the diameter at chest height was measured for the trees that were considered to be dangerous at the time of the data collection, or were expected to be before the next danger tree removal. Height test trees were selected subjectively to create a height curve. The data collection was carried out at a 400 kilovolt power line outside Hassela in Gävleborg County. The distance for the data collection was one kilometre long. The result suggests that the harvesting cost and the total cost will be slightly lower when the time period between each danger tree removal becomes longer. For the eight year interval, the total cost per kilometre and year was SEK 7 239. For one year's interval, the cost per kilometre and year was SEK 11 767 and for 16 year´s interval the total cost per kilometre and year was SEK 5 945. In addition, a longer time interval resulted in a greater intrusion. One of the conclusions of this study is that longer interval between each danger tree removal reduces the harvesting cost. On the other hand, it´s not possible to say what the landowners view on a greater intrusion is, which is a consequence of a longer time interval between every danger tree removal. A longer time interval also means a longer time that the forest inspector must try to predict the future height growth of each tree

Betydelsen av kraftledningsgator, skogsbilvägar och naturbetesmarker för fjärilar i olika landskapstyper

I landskap dominerade av modernt jord- och skogsbruk är många arters livsmiljöer starkt fragmenterade vilket hotar deras långsiktiga överlevnad. Linjära element i landskapet antas kunna underlätta arters spridning och överlevnad i landskapet genom att fungera som spridningskällor och därmed minska de negativa effekterna av fragmenteringen. Kunskapen om i vilken utsträckning linjära landskapselement, som vägkanter och kraftledningsgator utgör spridningskällor (habitat som producerar överskott av individer) och/eller fungerar som funktionella spridningskorridorer är dålig. En av målsättningarna med denna undersökning var att undersöka om närhet till kraftledningsgator ökar art- och individrikedomen av fjärilar i andra biotoper. Vi gjorde detta genom att inventera fjärilar på 160 platser i 23 landskap i södra Sverige. I fjärilsinventeringen jämförde vi fjärilsfaunan i naturbetesmarker och skogsbilvägar på olika avstånd från kraftledningsgator. Dessutom jämförde vi fjärilsfaunan i kraftledningsgator (och naturbetesmarker och skogsbilvägar) i en gradient från relativt öppna landskap med jordbruksmark till skogsdominerade landskap. Vi gjorde även detaljerade studier av några arters rörelsemönster och beteende i några utvalda landskap (två i varje delstudie). Vi studerade i) flygbeteendet hos några utvalda arter i kraftledningsgator, betesmarker och längs vägar med syftet att analysera om andelen individer som uppvisade snabb flykt (spridning) och födosöksflykt skiljde sig mellan habitaten. Dessutom gjordes ii) experiment med utsläpp av fångade individer av ett urval av arter vid gränsen mellan en betesmark och andra habitat för att se om de föredrog att flyga genom betesmark, skog, ledningsgator eller åkermark. Kraftledningsgator tycktes fungera som spridningskälla för fjärilar i skogsbilvägar eftersom både art- och individrikedom var signifikant högre i skogsbilvägar och naturbetesmarker nära kraftledningsgator än i områden långt ifrån ledningsgatorna. Den positiva effekten av närheten till kraftledningsgator tycktes klinga av först vid avstånd på 700-800 m från ledningsgatorna, dvs kraftledningsgatorna hade en positiv effekt på fjärilsfaunan i områden som är mycket större än den areal de täcker. Dessutom var sammansättningen av arter liknande i områden nära och på avstånd från ledningsgatorna, vilket tyder på att ökningen i art- och individrikedom inte berodde på en ökning av arter som normalt inte förekommer i större omfattning på skogsbilvägarna och i naturbetesmarkerna. De analyser vi genomfört när det gäller rörelsemönster och beteenden de utvalda arterna tyder på att det är stor skillnad mellan olika arter, vissa arter (t.ex. pärlgräsfjäril) tycks använda ledningsgatorna för födosök (och därmed troligen också reproduktion), luktgräsfjäril kan enligt våra resultat möjligen också använda ledningsgatorna för spridningsflykt och skogsnätfjäril tycktes göra det. Det troliga är alltså att ledningsgatorna fungerar som spridningskorridorer för vissa arter, medan andra använder habitatet för reproduktion, vilket resulterar i att ledningsgatorna fungerar som spridningskällor (bra habitat) för närliggande habitat. Generellt ökade artrikedomen av fjärilar i naturbetesmarker och skogsbilvägar med ökande andel skog i landskapet. Skogslandskap innehåller mer alternativa habitat än landskap med mer åkermark. I motsats till våra förväntningar fann vi inga starka effekter av landskapets sammansättning (inom 1 km eller 6 km radie) för art- och individrikedom av fjärilar i ledningsgatorna. Detta indikerar att ledningsgatorna (till skillnad från de två andra habitaten) uppfyller kraven för ett flertal arter oavsett det omgivande landskapets sammansättning. I likhet med tidigare studier fann vi att ledningsgatorna var art- och individrikare än naturbetesmarker och skogsbilvägar, vilket bekräftar deras betydelse för fjärilsfaunan. Förutom att fokusera på ledningsgatornas roll som spridningskälla för fjärilar så utvärderade vi betydelsen av övriga habitatvariabler som t.ex. korridorernas bredd, markförhållanden och förekomst av träd och buskar för artrikedom av fjärilar i ledningsgator och skogsbilvägar. En faktor som var viktig för artrikedomen i dessa två habitat var korridorernas bredd (från <10m m i de smalaste vägarna – 200 m i de bredaste ledningsgatorna), vilket visar betydelsen av arealen öppet habitat i de studerade skogslandskapen. För skogsbilvägar kan den högre artrikedomen i breda vägar också bero på mikroklimatets betydelse (solsken och högre temperatur i breda vägar), vilket är en viktig faktor för fjärilar på nordliga latituder. I kraftledningsgator (25 – 200 m breda) är det troligt att den positiva effekten av korridorbredd, ända upp till 200 m, är en effekt av ökad habitatvariation som är kopplat till den större arealen öppet habitat. Andra faktorer som var korrelerat till artrikedomen i både skogsbilvägar och ledningsgator var mängd lövsly längs transekten och mängd lövträd i de omgivande brynen. Detta kan bero på att flera arter är beroende av det skydd som buskarna erbjuder, vissa arter är också knutna till buskar och träd under larvstadiet. Markförhållandena (t.ex. näringsinnehåll) kan också påverka artrikedomen positivt, och lövträd indikerar goda näringsförhållanden (med förekomst av örter) i annars näringsfattiga barrskogsområden. I ledningsgatorna var artrikedomen negativt korrelerad med mängden lövträd (kopplat till tid sedan röjning). Detta indikerar att mer frekvent röjning i ledningsgator med en artrik eller värdefull fjärilsfauna med fördel kan ske oftare än vart 6-8 år som nu är standard i de flesta ledningsgatorna. Artrikedomen var låg i ledningsgator med torr mark och en vegetation dominerad av ris, d.v.s. specifik skötsel för att gynna fjärilsfaunan bör fokusera på breda ledningsgator med frisk-fuktig mark och en gräs-ört vegetation med blommande växter

Skogens stabilitet mot stormskador vid en kraftledning i Imsroa

Storm damage make 50% of the damage to standing forests in Europe where the uprooting and stem breakage over the power lines is the leading cause of long power failure in Norway. During a power failure energy companies have to pay money regulate from KILE and because of the uprooting and stem breakage over the powerline energy companies pay 100 million in reperations- and KILE costs every year. The storm Dagmar had an estimated KILE cost of 450 million for the energy companies in Norway. Since a safe power supply is obvious in today's society, the working project group «strong forest» are working to reduce the number of uprooting and stem breakage by shaping strong forests beside the power lines. This study shows the edge effect and the stability in forest beside the power lines by a ratio between diameter and height of individual trees (D/H ratio). From D/H ratio was it calculated what each edge tree manages in windspeed and it was simulated a storm with a windspeed at 22 m/s. This study also check the effect of a storm of 22 m/s when the forest was broadened 3 meters. The study area is the power line in Imsroa in Stor-Elvdal municipality and covers 516 trees in total 12 stands. The result shows that there is an edge effect in the forest beside the power line, the edge trees are more stable than the rest of the trees for both the main tree species and other species. Although the edge effect is not found to be significant. There is a large variation in the edge effect between all 12 stands for both the main tree species and other species. With a storm at 22 m/s uprooting and stem breakage happends in a proportion of 18.3% of the edge trees. If the forest beside the powerline was broaden with 3 meters the proportion of uprooting and stem breakage will be 2% more to the edge trees.Stormskador utgör 50% av skadorna på stående skog i Europa där vindfall över kraftlinjer är den största orsaken till längre strömavbrott i Norge. Vid strömavbrott reduceras energibolagens intäkter efter KILE-ordningen och på grund av vindfall betalar energibolgen årligen 100 miljoner i reparations- och KILE kostnader. Stormen Dagmar fick en estimerad KILE kostnad på 450 miljoner kronor för energibolagen i Norge. Eftersom en säker strömleverans är en självklarhet i dagens samhälle arbetar projekt gruppen «sterk skog» med att reducera antalet vindfall genom att forma stormstarka kantskogar vid kraftledningarna. Arbetet belyser kanteffekten och stabiliteten vid kraftledningarna genom ett förhållande mellan diameter och höjd på enskilda träd (D/H-kvoten). Utifrån D/H-kvoten beräknas vad varje enskilt kantträd klarar av i en vindbelastning där en storm på 22 m/s simuleras. I arbetet kontrolleras också effekten av en storm på 22 m/s då kraftgatan breddats med 3 meter. Studieområdet är kraftlinjen i Imsroa i Stor-Elvdal kommun och behandlar 516 träd i totalt 12 bestånd. Resultatet visar att det finns en kanteffekt i skogen vid kraftledningen alltså att kantträden är stabilare än resten av träden för både huvudträdslaget och övriga trädslag. Även om kanteffekten inte visar sig vara signifikant. Det finns en stor variation i kanteffekt mellan alla 12 bestånd för både huvudträdslaget och övriga trädslag. Vid en storm på 22 m/s blir andelen vindfall på 18,3% av kantträden. Breddar man kraftgatan med 3 meter så ökar andelen vindfall med 2% av kantträden

Metoder for Registrering av Vern- og Effektbryterresponser

Forsyningssikkerhet i kraftsystemet er blant annet avhengig av et feilklareringssystem med høy pålitelighet. Feilklareringssystemet på høye spenningsnivå består i hovedsak av vern og effektbrytere. For å kartlegge påliteligheten til vern og effektbrytere er det nødvendig å ha et komplett datagrunnlag. For å nå målsetningen om komplett datagrunnlag ser denne oppgaven etter gode metoder for å registrere vern- og effektbryterresponser. Dette gjøres gjennom fire tilnærminger: Definering av vern- og effektbryterresponser: Det blir etablert definisjoner og avgrensinger av en vern- og effektbryterrespons. Forskjellige responstyper, korrekte og ukorrekte, og hva som skiller dem fra hverandre blir forklart. Hvordan pålitelighetsindekser og feilfrekvens beregnes, med hvilke variabler og hvordan variablene telles blir forklart. Gjennomgang av datagrunnlag i FASIT (standardisert registreringsverktøy for feil og avbrudd i totalsystemet): Ved å se på hva som er registrert i FASIT vurderes behov for fremtidige registreringer. Gjennomgang av rapportene brukes til å kartlegge antall kortslutninger og jordfeil, og registrerte ukorrekte vern- og effektbryterresponser. Det ble funnet en del utfordringer i registreringsmulighetene til FASIT for å komme fram til antall kortslutninger, jordfeil og vern- og effektbryterresponser rapportene beskriver. Automatiske metoder for å bestemme tidspunktene som avgrenser vern- og effektbryterresponsen basert på feilskriveropptak, og å karakterisere dem: Inneholder forslag på automatiske metoder for å fastslå tiden vernet og effektbryteren bruker på å respondere på en feil, og for å karakterisere responsene i ulike typer. Disse er designet for å være følsomme, slik at ingen ukorrekte responser risikerte å bli merket med ukorrekt. Tanken er at de automatiske metodene suppleres med manuell vurdering av de responsene som karakteriseres som ukorrekte. På den måten blir konsekvensen av de følsomme automatiske metodene at arbeidsmengden til analytiker blir mindre, og sannsynligheten for oversette ukorrekte responser minsker. Estimering av vern- og effektbryterresponser på tilfeller uten feilskriveropptak: Mange driftsforstyrrelser registrert i FASIT mangler feilskriveropptak. Dette kan ha flere grunner, men gjør at automatiske metoder til analyse ikke er mulig. Her er det foreslått metoder for å estimere seg frem til manglende ukorrekte vernresponser basert på den informasjonen man allerede har tilgjengelig i FASIT, og forholdet mellom korrekte og ukorrekte i kortslutningene og jordfeilene med feilskriveropptak. Omfanget til oppgaven er begrenset til distansevern på 420kV-kraftledninger. Datagrunnlaget er alle driftsforstyrrelser fra 2009-2014 hvor det var tilgjengelig registreringer i FASIT og feilskriveropptak. Resultatet er tre utkast av et komplett datagrunnlag: Manuell analyse av FASIT-rapportene Terskelverdi-metoden og manuell analyse av FASIT-rapporter Estimering-metoden Med disse ulike datagrunnlagene ble det beregnet pålitelighetsindekser for vern, basert på CIGRE-indeksene, og feilfrekvens for effektbrytere. Alle resultater fra automatiske metoder ble manuelt gjennomgått før de ble brukt til å beregne pålitelighetsindekser og feilfrekvens, ettersom følsomheten gjorde at karakteriseringen i utgangspunktet gav for mange ukorrekte responser. I arbeidet ble det oppdaget en vernrespons CIGRE ikke har tatt sti8lling til, nemlig uønskede uselektive 3-polte vernresponser på 1-fasefeil. Denne ble det valgt å inkludere i beregningen av tilgjengelighet ved å fordele den mellom korrekte og uteblitte. Sikkerhet og Pålitelighet ble beregnet som vanlig. Tabell 1 - Oppsummering resultater pålitelighetsindekser og feilfrekvens Metode Tilgjengelighet, D Sikkerhet, S Pålitelighet, R Feilfrekvens F FASIT 99,50% 99,50% 99,01% 0,00% Feilskriveropptak og FASIT 97,41% 98,57% 96,02% 3,07% Feilskriveropptak, FASIT og estimering 92,53% 97,54% 91,49% 10,16% Ved å se på Tabell 1 er det tydelig at det er stor usikkerhet i datagrunnlaget for beregningen av pålitelighetsindekser og feilfrekvens. Denne usikkerheten skyldes at klareringstider som gikk utover kravene i FIKS ble tilegnet ukorrekt vern- og effektbryterrespons. Statnett har ved noen anledninger godkjent slike lange klareringstider, grunnet forhold det er tatt høyde for i releplanene. Dermed er det godt mulig at en del av de ukorrekte responsene funnet ved "feilskriveropptak og FASIT"-metoden ville blitt markert med "korrekt" etter en gjennomgang av Statnett. Estimeringsmetoden bygger kun på forholdet mellom korrekte og ukorrekte i feilskriveropptakene. Med unntak av de ukorrekte responsene registrert i FASIT er dermed ingen av disse ukorrekte responsene observert, og dermed er det enda større usikkerhet forbundet med indeksene. Oppgaven har ikke tatt hensyn til måle- og registreringsfeil i feilskriveropptakene, selv om det med høy sannsynlighet har forekommet

Konstruktion, test och underhåll av simuleringsfunktioner i Riksskogstaxeringen

I den här arbetsrapporten beskrivs hur en revision av Riksskogstaxeringens beräkningar av volym, tillväxt och ålder för de inventerade träden kan göras. Samt en del tips och idéer som kan vara värdefulla. Viktigt är att resultatet har tillräckligt bra noggrannhet, litet systematiskt fel samt att volym, tillväxt och ålder harmoniserar. Simuleringssystemet består i huvudsak av två delar, en prediktionsdel där exempelvis klavträdets volym skattas med funktioner samt en simuleringsdel där de predikterade volymerna korrigeras mot provträden och en ”störning” adderas så att klavträdens volymer speglar alla träds volymer med avseende på väntevärde och spridning. För att resultatet ska bli bra är det av betydelse att hantverket med att ta fram prediktionsfunktionerna görs så att rätt ingående variabler väljs och hur de bör omformas samt hur funktionsindelande kategorier väljs. Det här arbetet tar minst 6 manmånader för två kompetenta personer med stor erfarenhet av Riksskogstaxeringens design, variabler, databaser samt verktyg för funktionsbyggande.

Risikobasert vedlikeholdsplanlegging og fornyelsesstrategi for høyspente luftlinjer i distribusjonsnettet

Masteroppgave industriell økonomi og teknologiledelse- Universitetet i Agder, 2015I de senere år har nettselskapene blitt presset til mer effektiv drift av nettet. Dette medfører at det stilles strengere krav til systematiske metoder og gode analyser for investering, drift og vedlikehold. Denne rapporten ser på mulighetene for å utvikle verktøy og metoder for å skaffe et bedre beslutnings-grunnlag ved fornyelsesvurdering av høyspente luftlinjer i distribusjonsnettet hos Agder Energi Nett. Forskerspørsmålet undersøker om det er hensiktsmessig å benytte risikobaserte metoder og kost-nytte-analyser for å forbedre vedlikeholdsplanlegging, samt videreutvikle fornyelses-vurderingsprosessen, som et ledd i Agder Energi Netts strategiske mål om høy tilgjengelighet og utvidet levetid på nettanleggene. Det ble valgt å benytte konstruktiv forskningsdesign som metodisk fremgangsmåte. Det finnes allerede et forslag til fornyelsesvurderingsprosess i Agder Energi Nett. Konstruksjonen i denne oppgaven er derfor å anse som en videreutvikling av eksisterende løsninger. Oppgavens funn kan oppsummeres slik: 1) Det ble utarbeidet deskriptiv statistikk som gir en oversikt over eksiterende anlegg med geografisk beliggenhet, aldersfordeling, materialfordeling og svikterfaring, basert på tallmateriale fra Agder Energi Nett. Denne statistikken gir en god oversikt over situasjonen man befinner seg i, og kan benyttes som en del av beslutningsgrunnlaget i forbindelse med fornyelsesvurdering. Statistikken viser en investeringsbølge med spredning rundt 80-tallet. Dette betyr at en stor del av anleggene vil nå sin forventede tekniske levetid om noen ti-år. Dette er med på å øke behovet for gode vedlikeholdsmetoder. 2) Sviktintensiteten for tilfeldige feil er konstant, mens sviktintensitet for slitasjefeil vil være økende når enheten nærmer seg teknisk levetid. Slitasjefeil er dermed mulig å forutsi. En konsekvens av dette er at man kan kvitte seg med lagerbeholdning for slitasjefeil da materiell kan bestilles opp og enheten kan skiftes ut preventivt. På den annen side kan man beregne optimal lagerstørrelse for beredskap mot tilfeldige feil. Det viste seg at lagerberegningen ga usannsynlige lave lagerverdier, blant annet ble det anbefalt at beredskapslageret skulle inneholde 8 kilometer line, 1 stolpe, 2isolatorer og ingen traverser. Dette er sannsynligvis fordi de «tilfeldige» feilene delvis er en funksjon av stormvær, og at det er nødvendig at Agder Energi Nett har en høy grad av beredskap for raskt å kunne gjenopprette strømforsyningen. Beredskap er også forskriftsregulert av Direktoratet for Samfunnssikkerhet og Beredskap (DSB). Vi vil derfor ikke anbefale å benytte metoden i denne oppgaven for å beregne optimalt beredskapslager. 3) RCM-metoden vil være et nyttig verktøy for bestemmelse av vedlikeholdspraksis. Dette er et nytt konsept for Agder Energi Nett. Vedlikeholdsmenyen i RCM-prosessen gjør det mulig å skreddersy vedlikehold til det enkelte anlegg, basert på hvilke feilmekanismer og risikokonsekvenser som kan inntreffe. Systematisk gjennomgang av menyen sørger for at alle aktuelle vedlikeholdsalternativer vil bli vurdert, og at eventuelle fornyelsesbeslutninger begrunnes godt. Dette kan være et viktig verktøy for å oppnå målene i forretningsplanen om å forlenge levetiden på nettanleggene, og for å unngå kostnader til unødvendig vedlikehold. iii 4) Ved å benytte stokastiske levetidsmodeller for aktuelle komponenter har det vist seg mulig å angi sannsynligheter for svikt i løpet av et tidsintervall. Dette blir benyttet i kost-nytte-analysen for å undersøke effekten av ulike alternativer. Det ble også utarbeidet et tilstandskaraktersystem som gjør det mulig å beregne feilingssannsynligheter basert på alder og tilstand, slik at den forventede restlevetiden for de aktuelle komponentene kan oppdateres. Dette er svært nyttig da komponenter kan slites ulikt avhengig av plassering og belastning. En oppdatering av levetidsmodellen til en komponent gjør derfor at vi kan skille komponenten fra den opprinnelige modellen ved å forlenge eller forkorte forventet levetid ut fra historisk slitasje. En del av et preventivt vedlikeholdsprogram er å kunne forutsi når en enhet vil feile for å kunne optimalisere utskiftningstidspunktet. Modellene angir sannsynlighet for feiling i løpet av et tidsintervall, og man kan dermed angi en grense for når enheten bør skiftes ut. Fra et nåverdiperspektiv er det også nyttig å utsette feil, da feilkostnadene vil ha lavere verdi lengre inn i fremtiden. 5) Det ble vist at kost-nytte-analysen ga realistiske resultater. Blant annet ga den utviklede kalkylen en klar indikasjon på lønnsomhet av både tiltak – sannsynlighet for negativ nåverdi på ca. 20 % – og fornyelse – neglisjerbar sannsynlighet for negativ nåverdi – på linje Skråstadvarden. Internrentemetoden ga avkastning med forventningsverdi på henholdsvis 38 % og 18 %. Tiltak ga dermed høyere forventet avkastning, men standardavviket var høyere enn for fornyelse. Kalkylen reagerer som forventet på ulike parametere, og vi antar derfor at den er velegnet til investeringsanalyse. Da kalkylen inkluderer stokastiske variabler er det viktig at det kjøres simuleringer. Dette må foretas for å generere en sannsynlighetsfordeling som representerer usikkerheten i alternativet. Rapporten har dannet et rammeverk og en prototype for fornyelsesvurdering av høyspente luftlinjer i distribusjonsnettet. Det har blitt supplert med risiko- og vedlikeholdsmetoder som er relevante for å stimulere riktig vedlikeholdsplanlegging. Det ble vist at de risikobaserte metodene som benyttes i offshorebransjen er overførbare til nettbransjen, og at disse vil kunne være effektive ved riktig bruk. Like problemstillinger og oppgaver øker sannsynligheten for at metodene i denne oppgaven kan overføres til resten av nettbransjen i Norge

Miljöpåverkan vid en förstärkning av eltransmissionen Stärnö-Hemsjö – En förstudie

Blekinge Offshore AB is a company with intentions of building an offshore wind farm in the bay of Hanö, in southern Sweden. If the full-scale park is constructed a total of 7-8 TWh of electricity will be produced annually. From the land connection in Stärnö, municipality of Karlshamn, current power lines stretch 21 kilometers up to a junction in Hemsjö, municipality of Olofström. If the full-scale park is to be constructed a reinforcement of the current power lines is necessary. This reinforcement can either occur through an exchange in the airborne lines or through an underground cable. The strongest argument for underground wire is the effect on human’s environment and health, through the problems with high magnetic fields and effects on the landscape view. Even though the effects on health from high magnetic fields are not fully understood it should be treated with care and caution should be taken. Power lines which pass near residences should therefore either be underground or placed with care. The economic perspective creates the most important factor for reinforcement of current airborne wires. The cost for underground cable is 4-10 times higher than construction of an airborne wire and therefore strong arguments are needed in order to balance the large difference in price. The ecological effects depend on which alternative is chosen. An underground cable leads to a small power line corridor, which creates opportunities for new trees to grow. If the current airborne wire is kept the power line corridor will be larger. In this environment a habitat with potential of high biodiversity is created, thus making a larger corridor a positive factor. Regardless of which alternative that is chosen there will be species that are affected negatively as well as species that are affected positively. The total effect on the ecology close to power lines is therefore often neutral. Along the power line there are few areas where the reasons for underground cable are enough to motivate this option. It is only close to the community Gungvala, northwest of Asarum, municipality of Karlshamn, where underground wire is suggested. In three areas a further investigation is suggested, to determine whether underground wire or an alternative location for an airborne power line is the best option. These three areas are from the roundabout on route 29 to E-road 22, from Hannetorp to Torarp and west of lake Kärrsjön. In all other areas airborne wire is found to be the best alternative.Blekinge Offshore AB är ett företag som planerar att anlägga en vindkraftspark ute till havs i Hanöbukten. Om den fullskaliga parken byggs kommer 7-8 TWh elektricitet produceras årligen. Från landanslutningen på Stärnö i Karlshamns Kommun sträcker sig kraftledningar cirka 21 kilometer upp till en knutpunkt i Hemsjö, Olofströms Kommun. För att den fullskaliga parken ska kunna byggas måste dock den nuvarande kraftledningen förstärkas, där förstärkningen antingen kan ske genom utbytande av luftledningarna eller nedgrävning av markkabel. Det starkaste incitamentet för markkabel är att påverkan på människors miljö och hälsa i form av problematiken med höga magnetfält och påverkan på landskapsbilden skulle minska. Trots att det inte är säkerställt vilken negativ hälsopåverkan vistelse i ett varaktigt högt magnetfält orsakar bör försiktighet iakttas. Luftledningar som passerar nära boende bör därmed antingen grävas ner eller placeras annorlunda. Det ekonomiska perspektivet är den starkaste påverkande faktorn för att nuvarande luftledningar ska förstärkas. Då det kostar 4-10 gånger så mycket att gräva ner en kabel jämfört med att bygga en luftledning behövs starka skäl för att överväga den stora ekonomiska skillnaden. Påverkan på ekologi beror på vilket alternativ som väljs. Nedgrävning av kabel innebär en smal ledningsgata, vilket skapar möjlighet för tidigare nedhuggen skog att växa upp. Bevarandet av luftledningar innebär en större ledningsgata där den hävdade miljön har vissa förutsättningar för att hysa en hög biologisk mångfald. Oavsett vilket alternativ som väljs finns det arter som påverkas positivt och arter som påverkas negativt och den totala påverkan på ekologin är många gånger neutral. Längs kraftledningen finns det få stråk där argumenten för markkabel är tillräckligt starka för att motivera att ledningen grävs ner. Det är enbart längs med samhället Gungvala, nordväst om Asarum, Karlshamns Kommun, som markkabel förslagsvis bör anläggas. Längs tre sträckningar föreslås en vidare utredning för att komma fram till om markkabel ska anläggas eller en alternativ sträckning ska arbetas fram. Dessa stråk är från rondellen på riksväg 29 norrut till europaväg 22, från Hannetorp till Torarp samt i närheten av Kärrsjön. I samtliga övriga områden bör nuvarande luftledning förstärkas

Renar och vindkraft II

Utbyggnaden av vindkraft inom renskötselområdet har ökat markant det senaste decenniet, trots att kunskapen om påverkan av vindkraftsetableringar ännu inte är fullt utredd och dokumenterad. I den här rapporten beskriver vi framförallt hur vindkraftparker i driftsfas påverkar renarna och renskötseln i tre olika områden. I Malå sameby har vi studerat kalvningsområdet kring Storliden och Jokkmokkslidens vindkraftparker. I Vilhelmina Norra sameby har vi studerat vinterbetesområdet kring Stor-Rotlidens vindkraftpark, samt Lögdeålandets betesområde med Gabrielsbergets vindkraftpark som används av Byrkije reinbetesdistrikt från Norge. För att få en helhetsbild av hur renarna använder sitt betesområde är det viktigt att studera renarnas betes- och förflyttningsmönster långsiktigt och över hela deras betesområde och inte bara inom det lokala området nära parken. Det är också viktigt att ta hänsyn till att renarnas betesutnyttjande skiftar från år till år och mellan olika årstider beroende på väderlek och andra yttre förutsättningar. Vi vill också understryka vikten av att kombinera den traditionella kunskapen från renskötarna med vedertagna vetenskapliga analysmetoder för att besvara de frågor som är viktiga för att kunna bedriva en hållbar renskötsel. Vi har undersökt renarnas användning av områdena genom att utföra spillningsinventeringar under åren 2009-2015 (endast i Malå sameby), och genom att följa renar utrustade med GPS-halsband under åren 2005-2015. Datat är insamlat före och under byggfas och under driftsfas (för Gabrielsberget finns GPS-data endast för driftsfasen). Vi har analyserat data genom att utveckla statistiska modeller för val av betesområde för varje område där vi har beräknat hur renarna förhåller sig till vindkraftparksområdet före, under och efter byggnation, och på Gabrielsberget när parken varit avstängd under 40 dagar och under drift vid olika renskötselsituationer. Genom intervjuer, möten och samtal, samt information från Gabrielsbergets vindkraftparks kontrollprogram, har vi tagit del av renskötarnas erfarenheter av hur renarnas beteende, och därmed även renskötseln, påverkats av vindkraftsutbyggnaden i respektive område. Våra resultat visar att renarna både på kalvnings- och på vinterbetesområden påverkas negativt av vindkraftsetableringarna (Tabell a). Renarna undviker att beta i områden där de kan se och/eller höra vindkraftsverken och föredrar att vistas i områden där vindkraftverken är skymda. I kalvningsområdet i Malå ökade användningen av skymda områden med 60 % under driftsfas. I vinterbetesområdet på Gabrielsberget, när renarna utfodrades i parken och kantbevakades intensivt för att stanna i parkområdet under driftsfas, ökade användningen av skymda områden med 13 % jämfört med när de inte var utfodrade och fick ströva mer fritt. Resultaten visar också att renarna minskar sin användning av området nära vindkraftparkerna. I kalvningslandet i Malå minskar renarna sin användning av områden inom 5 km från parkerna med 16-20 %. Vintertid vid Gabrielsbergets vindkraftpark undvek renarna parken med 3 km. Våra resultat visar även att renarnas betesro minskar inom en radie på 4 km från vindkraftparkerna under kalvningsperioden och tiden därefter i jämförelse med perioden före byggfas. Exakta avstånd som renarna påverkas beror på förutsättningarna i respektive område, exempelvis hur topografin ser ut eller om området är begränsat av stängsel eller annan infrastruktur. Förändringarna i habitatutnyttjande i våra studieområden blev tydligare när parkerna var centralt belägna i renarnas betesområde, som i kalvningsområdet i Malå eller i vinterbeteslandet på Gabrielsberget, medan det inte var lika tydliga effekter kring Stor-Rotlidens park, som ligger i utkanten av ett huvudbetesområde. Oftast är snöförhållandena bättre ur betessynpunkt högre upp i terrängen än nere i dalgångarna, på grund av stabilare temperatur, vind som blåser bort snötäcket och mer variation i topografin. Därför kan etablering av vindkraftparker i höglänta områden försämra möjligheten att använda sådana viktiga reservbetesområden under vintrar med i övrigt dåliga snöförhållanden, vilka blir allt vanligare i och med klimatförändringarna. Våra resultat tyder inte direkt på att renarna påverkats negativt under dåliga betesvintrar men fler år av studier behövs för att ytterligare klargöra hur vindkraft påverkar renarna under dessa vintrar. Våra studier har visat att etablering av vindkraft har konsekvenser för renskötseln under både barmarkssäsongen och under vintern, men effekterna förmodas få störst inverkan inom vinterbetesområdet där det är svårt att hitta alternativa betesområden för renarna. Under sommaren är betestillgången oftast mindre begränsad och renarna kan lättare hitta alternativa områden. En direkt konsekvens av Gabrielsbergets vindkraftpark som är placerad mitt i ett vinterbetesområde har blivit att renarna behöver tillskottsutfodras och bevakas intensivare för att de inte ska gå ut ur området. När den naturliga vandringen mellan olika betesområden störs för att renarna undviker att vistas i ett område kan det leda till att den totala tillgången till naturligt bete minskar och att man permanent måste tillskottsutfodra, alternativt minska antalet renar. Annan infrastruktur som vägar och kraftledningar påverkar också renarna. Vid Storliden och Jokkmokksliden och vid Stor-Rotliden där data samlats in innan vindkraftparken uppfördes visar våra resultat att renarna undviker de omkringliggande landsvägarna redan innan parkerna etablerades. Vid Stor-Rotliden ökar dock renarna användningen av områden nära vägarna efter att parken är byggd. På Gabrielsberget, där vi endast har data under drifttiden, är renarna närmare vägarna (även stora vägar som E4) när renskötarna minskar på kantbevakningen för att inte hålla renarna nära parken. Detta ökar naturligtvis risken för trafikolyckor och innebär att renskötarna måste bevaka dessa områden intensivare. Sist i rapporten presenterar vi förslag till åtgärder som kan användas för att underlätta arbetet för renskötseln om det är så att en vindkraftpark redan är byggd. Några exempel på åtgärder som är direkt kopplat till parken är att stänga av vägarna in i vindkraftparken för att förhindra nöjeskörning med skoter och bil under den tiden renarna vistas i området samt tät dialog mellan vindkraftsbolag och sameby angående vinterväghållningen av vägarna till och inom vindkraftparken. Andra mer regionala åtgärder för att förbättra förutsättningarna för renskötselarbetet på andra platser för samebyn, kan vara att sätta stängsel längst större vägar och järnvägar (t.ex. E4:an eller stambanan) i kombination med strategiskt utplacerade ekodukter. Detta för att underlätta och återställa möjligheterna till renarnas fria strövning och renskötarnas flytt av renar mellan olika betesområden