Att uppleva dagvatten

Vatten är ett uppskattat element som är vanligt förekommande i urbana miljöer. Forskning visar att vattnets egenskaper ger upphov till en positiv upplevelse av platser. Dagvatten som är det vatten som är naturligt förekommande i urbana miljöer används vanligen inte för att skapa vattenupplevelser. Det vatten som används är främst rent dricksvatten, vilket kan ses som ett slöseri på resurser. Genom att utveckla öppna dagvattensystem kan vattnet tas hand om på ett hållbart sätt samtidigt som det kan framhävas för att skapa upplevelsevärden. Svartbäckens stadsdelscentrum Torbjörns torg som är beläget två kilometer norr om centrala Uppsala planeras att utvecklas, där bland annat dagvattensituationen ska göras mer hållbar. Det här arbetet undersöker hur Torbjörns torg kan utformas för att nyttja det dagvatten som bildas för att skapa upplevelsevärden. Genom att nyttja dagvattnet kan belastningen på ledningsnätet minska. Till grund för resultatet, gestaltningsförslaget, ligger en litteratursammanställning, platsanalyser och arbete med skisser. Torget är utformat utifrån tre principer; vattnet, människorna och länka samman. Den nya utformningen för Torbjörns torg bjuder in människor till vistelse och ökar möjligheten för samvaro. Torget knyts ihop till ett sammanhållet torg där gående och cyklister prioriteras. Förslaget möjliggör för människor att uppleva vattnet samtidigt som dagvattnet hanteras på ett hållbart sätt.Water is an appreciated element that is commonly found in urban environments. Research shows that water through its sensory characteristics gives rise to a positive perception of places and can contribute to the stimulation of senses. Stormwater, which is the water naturally occurring in urban locations, is usually led away and the water used in water elements is usually clean drinking water, which is a waste of resources. By developing open stormwater systems, the water can be handled sustainably while being visible and creating sensory perception values. The district center of Svartbäcken Torbjörns torg, located two kilometers north of central Uppsala, is planned to be redeveloped, including the stormwater management. Because of the estimated increase of stormwater which will increase the load on the stormwater pipes, this work examines how Torbjörns torg can be designed with sustainable stormwater management to create sensible values. Sustainable stormwater management can help reduce the load on the pipes. The result, the design proposal, is based on a literature compilation, the site analyzes, and work with sketches. The square is designed based on three principles; the people, linking together, and water. The new design for Torbjörns torg invites people to stay. The square is linked to a combined square where pedestrians and cyclists are given priority. The proposal enables people to integrate and experience water while sustainably managing the stormwater

Till det andra genom det ena

Detta examensarbete undersöker ett tillvägagångssätt för att skapa en föränderlig gestaltning av en offentlig plats, som kan anpassas med och etableras jämte en utbyggnadsprocess och samtidigt svara på användarnas behov under denna utvecklingsprocess. Därigenom har vi undersökt hur landskapsarkitekter kan skapa en hållbar gestaltning med tidsdimensionen i åtanke, som svarar på såväl dagens som framtida behov ur sociala, estetiska och ekologiska aspekter. Detta är också syftet med arbetet. Pågående urbanisering i Sverige innebär en stor utmaning för landskapsarkitekter, som i sin yrkesroll behöver hantera en snabbt växande befolkning och samtidigt erbjuda hållbara livsmiljöer av hög kvalitet. En kommun som står inför en stor utveckling och tillväxt är Järfälla kommun, nordväst om Stockholm. Här pågår ett omfattande stadsutvecklingsprojekt, Barkarbystaden, där det ska byggas för totalt 38 000 nya invånare. Detta innebär att Järfällas befolkning kommer att öka med omkring 50% under de närmaste 20 åren. Utbyggnadsprocessen är redan påbörjad och projektet är beräknat att slutföras år 2039. Antalet invånare kommer gradvis att öka under projektet, och det kommer att ske en konstant utbyggnad på vad som idag utgör ett naturområde. Följaktligen kommer detta område gradvis att förändras till karaktär, från ett lugnt och sparsamt använt naturområde till att bli en levande plats fylld av liv, rörelse och ljud. Den ökade andelen boende i närheten kommer att ge en mer intensiv användning av platsen än den har idag, men skapar också fler och olika behov som måste bemötas på en och samma plats. Vi undersökte området där Barkarbystaden och det angränsande naturområdet kommer att mötas genom tre gestaltningar vid olika tidpunkter under utbyggnadsprocessen. Dessa tidpunkter benämns som akter: akt 1 vid år 2017, akt 2 år 2024 och akt 3 år 2039. Studien började med platsbesök, skisser och experimentella kreativa övningar. Vi genomförde också litteraturstudier, kart- och dokumentstudier och hade samtal med sakkunniga i stadsbyggnadsprojektet. Arbetet sammanfattades i riktlinjer gällande för hela gestaltningsprocessen, tillsammans med de tre akternas gestaltning och tillhörande inventering, analys och program. Bifogat till detta arbete finns vårt förslag, Till det andra genom det ena, presenterat i sin helhet. Arbetet visar på tidsdimensionens potentiella roll vid gestaltning och hur landskapsarkitekter kan använda detta i sitt arbete.This thesis examines an approach for creating a changing design of a public space that can be adapted to a construction process while responding to the users’ needs during this development process. In doing so, we have investigated how landscape architects can create a design with the time dimension in mind. The purpose of this thesis is to achieve a sustainable design that can be adapted and established alongside a development process, changing in line with the environment and responding to today’s and future needs in social, aesthetic and ecological aspects. Ongoing urbanization in Sweden represents a major challenge for landscape architects who in their work need to handle a rapidly growing population while providing sustainable, high-quality environments. A municipality facing a major development and growth is Järfälla municipality, northwest of Stockholm. Järfälla municipality is planning for comprehensive urban development project, Barkarbystaden, which will result in a total of 38 000 new inhabitants and a 50% increase in Järfälla’s population. The development process has already started and the project is planned to be completed in 2039. The number of inhabitants will gradually increase during the projects’ construction process, and there will be a constant expansion of what is today a natural site. Consequently, this area will gradually change character from beeing a quiet and sparsely-used natural site to become an active place filled with life, motion and sound. The increased number of residents will provide more intensive use of the site than it has today, but will also result in more and different needs that will have to coexist on site. We investigated the area where Barkarbystaden and the adjacent nature site meet, through three designs at different imagined times during the development process. These different times are referred to as phases: Phase 1 in 2017, Phase 2 in 2024 and Phase 3 in 2039. The study began with site visits, sketches and experimental creative exercises. We also conducted literature studies, map and document studies and conversations with key informants from the development project. This resulted in guidelines which were applied to the entire design process together with the three phases’ design with appurtenant inventory, analysis and program. Attached to this thesis we present our proposal, Getting to this through that. The thesis shows the potential role of the time dimension when it comes to design, and how landscape architects can use this in their work

The art of designing for biodiversity : a comparative case study on how biodiversity is described in the city of Stockholm and the city of Malmö

Denna uppsats syftar till att undersöka hur två svenska storstadskommuner beskriver gestaltning av biologisk mångfald i urbana miljöer. I takt med ökad urbanisering, klimatförändringar och minskad artdiversitet blir det allt viktigare att urbana miljöer främjar biologisk mångfald. Samtidigt kan det vara en utmaning att gestalta biologisk mångfald i stadsmiljö, eftersom miljöer med stor biologisk mångfald inte alltid upplevs estetiskt tilltalande. I kommunernas övergripande policydokument finns riktlinjer som reflekterar idéer och antaganden om gestaltning av biologisk mångfald, som i sin tur ger signaler till utförarna om den politiska viljan och riktningen framåt. I uppsatsen görs därför en kvalitativ analys av policydokument från storstadskommunerna Stockholms stad och Malmö stad, för att jämföra hur de beskriver gestaltning av biologisk mångfald i urbana miljöer. Resultatet visar att de undersökta kommunernas beskrivningar är relativt samstämmiga. Biologisk mångfald förs fram som en del i städernas visuella karaktär och identitet och som en bidragande faktor till vacker gestaltning. Den ses också som en av många funktioner i den täta stadens mångfunktionella gestaltning, vilket framför allt exemplifieras med två gestaltningsgrepp; öppen dagvattenhantering och gröna väggar och tak. Insamlad data diskuteras i förhållande till två teorier om estetik och ekologisk hållbarhet formulerade av Joan Iversson Nassauer och Elizabeth K. Meyer. Teorierna beskriver de krockar som kan uppstå mellan människors estetiska landskapspreferenser och naturens verkliga utseende, men också hur dessa utmaningar kan lösas genom gestaltning och i förlängningen skapa både intresse och förståelse för ekologisk hållbarhet. I fallet Stockholms stad och Malmö stad är det tydligt att de exempel på gestaltningsgrepp som förs fram, ligger i linje med Nassauers förespråkande av inramning för att signalera omhändertagande. Att kommunerna beskriver biologisk mångfald som en viktig del av kommunernas visuella identitet och skönhet utgör en god grund. Men när biologisk mångfald samtidigt ses som en av många funktioner i en mångfunktionell gestaltning som prioriterar mänskliga behov, är risken att gestaltningen inte presterar ekologiskt. För att skapa reella rum för biologisk mångfald i staden, förespråkas separation som ett komplement till Nassauers ordnade formspråk och Meyers resonemang kring estetiska upplevelser. Genom att ta fasta på det kulturella formspråket och samtidigt skapa separerade gröna miljöer för biologisk mångfald som också ger upplevelsevärden, kan landskapsarkitekter bidra till en större förståelse för vikten av biologisk mångfald i stadsrummet. Detta kräver inte mindre utan mer fokus på gestaltning i framtidens stadsutvecklingsprojekt. Det är en konst att gestalta biologisk mångfald.This paper aims to investigate how two Swedish metropolitan municipalities describe designing for biodiversity in urban environments. As urbanisation, climate change and reduced diversity of species increase, it is becoming increasingly important for urban environments to promote biodiversity. At the same time, designing for biodiversity in the urban environment can be a challenge, as environments with high biodiversity are not always perceived as aesthetically pleasing. In the municipalities' policy documents, there are guidelines that reflect ideas and assumptions about designing for biodiversity, which in turn give signals to practitioners about the political will and direction for the future. A qualitative analysis of policy documents from the metropolitan municipalities the City of Stockholm and the City of Malmö is conducted, to compare descriptions of designing for biodiversity in urban environments. The results show the descriptions are relatively consistent. Biodiversity is presented as part of the visual character and identity of the cities and as a contributing factor to beautiful design. Biodiversity is also seen as one of many functions in the multifunctional design of the dense city, which is mainly exemplified by two design concepts: open stormwater management and green walls and roofs. Collected data are discussed in relation to two theories on aesthetic sustainability formulated by Joan Iversson Nassauer and Elizabeth K. Meyer. The theories describe clashes that can arise between people’s aesthetic landscape preferences and the actual appearance of nature. But they also show how these challenges can be solved through design and increase both interest and understanding of the importance of ecological sustainability. In the case of the City of Stockholm and the City of Malmö, the examples of design approaches put forward are in line with Nassauer’s advocacy of orderly frames as cues to care. The fact that the municipalities describe biodiversity as an important part of their visual identity and beauty is a good basis. But when biodiversity is seen as one of many functions in a multifunctional design that prioritises human needs, there is a risk the design does not perform ecologically. To create real spaces for biodiversity in the city, separation is advocated as a complement to Nassauer’s orderly frames and Meyer’s aesthetic experiences. By utilising the cultural design language while creating separated green environments for biodiversity providing experiential values, landscape architects can contribute to a greater understanding of the importance of biodiversity in urban space. This requires not less but more focus on design in future urban development projects. It is an art to design for biodiversity

Västerskog & Bulltoftaparken : jämförelse av naturlik förvaltning i praktiken

Denna uppsats jämför skötsel och utgifter mellan Alnarps Västerskog och Bulltoftaparken. Båda parker har liknande mål och ambitioner i deras strategier för deras skötsel. Västerskog med enbart en anställd är mindre effektiv och dyrare än Bulltoftaparken vad gäller skötsel per m2, men lyckas ge ett starkare uttryck genom dess gestaltning och design. Västerskogsmetoden hade kunnat tillämpas i ett kommunalt perspektiv med några anpassningar, vilket hade lett till en stor effekt.This essay compares Alnarps Västerskog and the Bulltofta parks maintenance methods and expenses. Both parks share similar goals and ambitions in their maintenance strategies. But Västerskog with only one employee is less efficient and more expensive than the Bulltofta park per m2 but can give a greater expression in the way it has been shaped and designed by the individual who maintains it. The Västerskogs method could be applied in a municipal setting with some changes to great effect

A design proposal to Odinslund : with the sublime in consideration

Detta examensarbete handlar om att ge ett gestaltningsförslag för Odinslund i Uppsala, med hänsyn till det sublima. Valet baseras på intresset för gestaltning samt viljan att uppmärksamma och skapa funktion på det centralt belägna platsen. För mig känns Odinslund sublim och känsloladdad i och med den starka kulturhistorian samt att platsen karaktäriseras av trädrader som bildar en pelarsal. Genom inventeringar och analyser ökar förståelsen för platsen. Ett program, visioner samt ett koncept utvecklas, vilket vidare resulterar i ett gestaltningsförslag med hänsyn till den sublima aspekten. Syftet med examensarbetet är att ge ett gestaltningsförslag för Odinslund. Jag vill visa på att platsen har utvecklingspotential och få stadsbor att bli mer uppmärksamma på att platsen finns. Målet är att inspirera och väcka intresse i att det finns offentliga stadsrum, bland annat Odinslund, som kan användas till fördel för stadsborna och staden. Syftet är att besvara följande forskningsfrågor: Hur kan Odinslund gestaltas och bli ett attraktivt stadsrum? Är det möjligt att använda begreppet ‘sublim’ som ett verktyg i en gestaltning för Odinslund? Detta examensarbete är uppdelat i delmoment: inventering, analys, teori, program, vision, gestaltning och diskussion. De analyser som genomförs i denna uppsatts är Kevin Lynch stadsbildsanalys, SWOT-analys, rumslighetsanalys och en DIVE-analys. Analysmetoderna är utformade och modifierade efter önskan att få ökad förståelse för hur Odinslund fungerar i ett komplex omgivning. Här samlas information in och presenteras på ett lättillgängligt och övergripligt sätt. Bland annat visar resultatet av analyserna att det är viktigt att platsen gestaltas på ett sätt som samspelar med sin omgivning och att gestaltningen bör vara ett svar på komplexa problem. För att förstå samt kunna använda det sublima i en gestaltning undersöktes begreppets historik samt användning i litteraturen. Jag ger även exempel på anläggningar som beaktat den sublima aspekten i gestaltningen, för att öka inspirationen. Efter teoriavsnittet ges ett program som sammanfattar det som är av problematiskt karaktär och hur dessa kan komma att lösas i gestaltningen. Bland annat ges det förslag på att ta bort omkringliggande barriärer så som pollare och häckar för att öppna upp platsen mot omgivningen. Därefter programmet ges en översiktlig vision för Odinslund, vilket baseras på inventeringarna, analyserna och teoridelen som inspiration. Visionen behandlar bland annat hur jag vill att platsen ska användas, upplevas och formas. Visionen mynnar vidare ut i ett gestaltningsförslag för Odinslund. Gestaltningsförslaget syftar till att lyfta fram de sublima kvalitéerna, ge karaktär samt att uppmärksamma platsen. Förslaget presenteras genom beskrivande gestaltningsprinciper, perspektiv, snitt och detaljer. Detta arbete avslutas med en diskussionsdel., där jag utvärderas arbetet, erfarenheter och tankar som uppstått under arbetets gång. En viktig erfarenhet är att om man utgår fråg platsens förutsättningar kan en god gestaltning skapas.This thesis is on the subject of providing a design proposal for Odinslund in Uppsala, with the sublime in concideration. The selection of the place and the subject is based on the interest in design and a desire to draw and create a function to the site. To me, Odinslund feels sublime and emotive; with its strong cultural history and that the site is characterized by rows of trees that form a pillared hall. Through inventories and analysis one can increase the understanding of the site. Vision and concept will develop, which further will result in a design proposal, with regard to the sublime aspect. The purpose of this thesis is to provide a design proposal for Odinslund. I want to show that the site has development potentials and get the city residents’ to be more aware of the site and its existence. The goal is to inspire and stimulate interest for the existence of public urban spaces, including Odinslund, so that they can be used for the benefit of residents and the city. The purpose is to answer the following research questions: How can Odinslund be designed and become an attractive urban space? Is it possible to use the concept ‘sublime’ as a tool in a design for Odinslund? This thesis is divided into sections: inventory, analysis, theory, vision, design and evaluation. The analyzes carried out in this thesis are; Kevin Lynch cityscape analysis, SWOT-analysis, spatial analysis and DIVE-analysis. The analytical methods are designed and modified to get a better understanding of how Odinslund operates in a complex environment. The information is collected and presented in an accessible and comprehensive way. For instance, the results of the analyzes shows that it is important that the site is designed in a way that interacts with its environment and conformation should be a response to complex problems. To understand and be able to use the sublime in a design, the concept was studied from a historical perspective. The development of the concept in the field of literature and its applications in landscape architecture, has been studied. I also give examples of projects, which take account of the sublime aspect in the design, to increase the inspiration. After the theory section, a general vision for Odinslund is provided, which is inspired and based on inventories, analyzes and theory. The vision treats with, among other things, how I want the site to be used, experienced and shaped. For instance, I´m giving proposal to remove the surrounding barriers such as bollards and crates to open up the place to the surroundings. The vision leads into a design proposal for Odinslund. The design proposal aims to highlight the sublime qualities, to give character and to draw attention to the site. The proposal is being represented by descriptive design principles, perspective, sections and details. This thesis is closing with a discussion. In this part I´m presenting and evaluating the work, experiences and thoughts that arose during the work. One important experience is that good design is created when the design is based on conditions of the place

Urban tree avenues : a conceptual design proposal of Hertig Karl’s avenue in Örebro

Till följd av almsjukan som spred sig över Sverige i början av 2000-talet, förlorade Hertig Karls allé i Örebro succesivt alla sina almar (Ulmus glabra) innan 2014, och lämnade det karaktäristiska gaturummet tomt. Enligt kommunen skulle en ny gestaltning komma efter avverkningen. En allé med förbättrad rörlighet för gående och cyklister och som skulle återge Hertig Karls allé sin gröna identitet. Tillfälliga lösningar som bland annat snabbväxande träd, planterades där almarna tidigare stod, men 2023 har ingenting hänt. Samtidigt som Hertig Karls allé fortfarande saknar sin allé förtätas städerna allt mer och grönstrukturen får slåss om de ytor som finns kvar. Det urbana landskapet utgör en plats med många utmaningar för både träd och människor. Genom att studera befintliga urbana alléers visuella design och funktioner för gaturummet, ämnar arbetet skapa ett ett konceptuellt gestaltningsförslag för Hertig Karls allé. Gestaltningsförslaget ska lyfta hur urbana träd och framtida alléer kan optimera sina ekosystemtjänster i stadslandskapet. Från att ge skugga och hjälp med att reglera den urbana värmeön till att ge visuella kvaliteter, spelar urbana träd en viktig roll för våra städer och deras framtid, mitt under pågående klimatförändringar och ökande temperaturer.As a result of the elm disease that spread across Sweden in the early 2000s, Hertig Karl’s Avenue in Örebro, successively lost all its elm-trees before 2014. Leaving the characteristic street space empty. According to the municipality, a new design would come after the felling. An avenue with improved mobility for pedestrians and cyclists and which would recreate Hertig Karl’s Avenue’s green identity. Temporary solutions such as fast-growing trees were planted where the elms used to stand, however today in 2023, nothing has happened. At the same time that Hertig Karl’s Avenue still lacks its avenue, our cities are becoming more and more dense and the green structure has to fight for the available spaces that remain. The urban landscape is a place with many challenges for both trees and people. By studying the visual design and functions of existing urban avenues for the street space, the work aims to create a conceptual design proposal for Hertig Karl’s Avenue. The design proposal will highlight how urban trees and future avenues can optimize their ecosystem services in the urban landscape. From providing shade and helping to regulate the urban heat island to providing visual qualities. Urban trees play an important role for our cities and their future, amid ongoing climate change and rising temperatures

The elevated urban landscape : scenography in landscape architecture

Det här arbetet är en utforskande studie av hur en gränsöverskridande praktik mellan landskapsarkitektur och scenografi i teorin skulle kunna se ut i arbetet med rumslig gestaltning. Vardagslivet i staden kan jämföras med ett enda stort drama - om livet är en teater måste stadslandskapet vara uppbyggt av scenografier – staden är en scen. Med anledning av detta ligger fokus på scenografin i just stadslandskapet, som också är landskapsarkitektens främsta arbetsfält. Hur relaterar stadens teater till landskapsarkitektur, och hur kan ett scenografiskt synsätt påverka landskapsarkitektens möte och arbete med en rumslig gestaltning? Arbetet är uppdelat i fyra delar med en avslutande diskussion. Första delen är en övergripande redogörelse för scenografins historia, egenskaper och principer, och hur dessa relaterar till rumslig gestaltning. Denna del redogör för några olika koncept bakom en scenografis uppbyggnad, samt hur en scenografi kan interagera med publiken på olika sätt baserat på typ av uppbyggnad. Bland annat behandlas fenomen som illusioner och gestaltning av maktförhållanden, något som appliceras på exempel genom fallstudier senare i arbetet. Den andra delen går in djupare på det inom scenografin mycket viktiga begreppet orientering och hur det skiljer sig från den landskapsarkitektoniska motsvarigheten orienterbarhet. Här utforskas begreppet genom att studera främst narrativ och symbolik, och hur de kan användas i möten med och analyser av rumsligheter. Den tredje delen etablerar en dramaturgisk syn på stadslandskapet och redogör för scenografins utbredning utanför teatern, för att så småningom närma sig landskapsarkitekturen. I del fyra appliceras ett scenografiskt perspektiv på befintliga strukturer och gestaltningar i Malmö, som här analyseras med scenografiska termer och koncept. Flera offentliga konstverk och parker agerar exempel. Slutdiskussionen för en diskurs om varför scenografins byggstenar skulle kunna gynna landskapsarkitektens arbete med rumslig gestaltning, men också om varför kunskap om scenografiska termer och begrepp kan belysa fler dimensioner i rumsliga gestaltningar och därmed ge platser högre värde.This paper is an investigation of what a cross-border rapprochement between landscape architecture and scenography might look like, and how it can be applied on a spatial design process in the urban landscape. Established theories about everyday life in the city as drama are applied – the city might as well be looked upon as a stage, a landscape entirely made out of backdrops in which we perform. How does this relate to landscape architecture, and how can a scenographic approach affect spatial design in the urban landscape? The investigation is divided into four parts with a concluding discussion in the end. The first part is an overall description of the history of scenography, as well as the different traits and principals of scenography and how these relate to spatial design. This part presents some examples of different scenographic concepts that produces different kinds of interactions with the audience depending on their conceptual construction. Phenomena like illusions and embodiment of power relations are covered, and used in case studies later on. The second part dives into the phenomena of orientation and what it looks like within scenography vs. landscape architecture, by exploring concepts of narrative and symbolism to create a greater understanding of what orientation can look like in a cross-over discipline. Part three establishes a dramaturgical view on the urban landscape and explores scenography beyond the theatre, slowly getting closer to landscape architecture. The fourth part applies a scenographic approach onto existing structures and elements found in the urban landscape in Malmö, and analyses them using scenographic terms and concepts. Several public artworks and parcs are used as keys to make the urban scenography visible. The concluding discussion provides a discourse on why the components of scenography could be used in, and benefit, the landscape architect’s practice in spatial design, as well as why knowledge of scenographic concepts can highlight new dimensions in spatial designs and thus give places a greater value

Gemensam utemiljö för äldreboende och förskola

Föreliggande studie undersöker, i relation till planering, gestaltning och förvaltning, utemiljön vid två svenska samverkanshus där förskola har samordnats med äldreboende. Fenomenet är förhållandevis nytt i Sverige varför det råder brist på tillgänglig forskning och information om hur kommuner kan arbeta för att göra verksamheternas utemiljöer framgångsrika. Dessutom tycks det vara oklart hur väl dessa verksamheter fungerar i praktiken och huruvida det finns baksidor av fenomenet som i framtiden bör tas i beaktning. Syftet med studien är således att utreda dessa frågor och undersöka hur utemiljön vid samverkanshus kan främja den intergenerationella interaktionen samt hur planering, gestaltning och förvaltning av verksamheterna styrs på kommunal nivå idag. Studien har en kvalitativ ansats och har genomförts med hjälp av en litteratur- och dokumentstudie tillsammans med en fallstudie där verksam personal samt planerare, gestaltare och förvaltare med koppling till respektive verksamhet har intervjuats. Litteraturen visar att barn och äldre har olika behov kopplat till utemiljön. Dessa skillnader utläses även i framtagna verktyg för utvärdering och utformning av barns respektive äldres utemiljöer. Vidare förespråkas ett tillvaratagande av barns och äldres åsikter vid utvecklingen av utemiljön. Både Göteborgs stad och Umeå stad benämner samverkan i ett övergripande avseende och planering, gestaltning och förvaltning tas upp för respektive grupp men aldrig i syfte att samordna verksamheter för barn och äldre. Fallstudien visar att utemiljöerna hos våra två samverkanshus är uppdelade mellan barn och äldre och personalen har olika syn på i vilken grad samverkan bör ske. Uppsatsen leder fram till att kommuner i ett tidigt skede bör undersöka hur den fysiska miljön kan tänkas bli och vilka möjligheter som finns till att utveckla gemensamma ytor där naturliga möten kan uppstå. Under denna process kan det vara en fördel att höra åsikter och erfarenheter från respektive brukargrupp. Gällande den sociala samverkan bör kontakt mellan generationerna ses som en möjlighet snarare än ett krav. I första hand bör respektive brukargrupps specifika behov tillgodoses. Däremot tycks det vara en fördel om grupperna kan se varandra vid användning av utemiljön. Slutligen föreslås att kommuner bör använda sig av uppföljningsprogram vid nya typer av projekt som exempelvis samverkanshus, där verksamhetsansvariga och personal kan få möjlighet att dela sina erfarenheter om samordningen för att möjliggöra för bättre fungerande samarbete för den specifika verksamheten och framtida projekt.This study examines, in relation to planning, designing and management, the outdoor environment at two Swedish intergenerational shared sites where preeschool has been coordinated with nursing homes. The phenomenon is relatively new in Sweden and therefore there is a lack of available research and information concerning how municipalities can work to make the outdoor environment of these sites successful. Furthermore there is an uncertainty to how well these sites operate and if there is a downside to the phenomenon that we to need to recognize for future reference. The aim of the study is thus to examine these issues and investigate how the outdoor environment at intergenerational shared sites can support the intergenerational interaction and how the process involving the planning, designing and management of these sites is run at municipal level today. The study has a qualitative approach and has been conducted with the help of a literature and document study together with a case study where active staff, municipal planners, designers and managers related to each site, have been interviewed. The literature indicates that children and the elderly have different needs linked to the outdoor environment. These differences are also reflected in tools for evaluating and designing the outdoor environment of day care centres and nursing homes. Furthermore, it is advocated to utilize the opinions of both user groups in the development of the outdoor environment. The municipalities of Gothenburg and Umeå refer to space share in an overall respect and planning, design and management are addressed for each group but never for the purpose of coordinating the two sites. The case study shows that the outdoor environments at the two shared sites are divided between children and the elderly and the staff seem to have different views on the degree to which space sharing should take place. The study shows that municipalities in the early stadges of the planning process should investigate how the outdoor environment will portray and what possibilities there are to develop the shared spaces where spontaneous encounters can occur. During this process it could be an advantage to receive opinions and experience from each user group. Regarding social interaction, the intergenerational contact should be seen as an opportunity rather than a must. First and foremost the needs of each user group should be prioritized. However it is beneficial if both young and old can view each other from their distinguished outdoor environment. Finally it is proposed that municipalities should use follow-up programs when introducing new types of projects similar to intergenerational shared sites, where the staff is given an opportunity to voice their opinions and experiences from the coordination, to enable better collaboration for the specific site and for future reference

To borrow a place : temporary landscape architecture as an inclusive design process

Landskapsarkitektens roll som gestaltare av offentliga rum för med sig frågor som: vems är staden? Och: för vem byggs staden? Den senaste tiden har flertalet projekt inom temporär gestaltning uppkommit som involverat användare och medborgare på olika sätt. I denna uppsats undersöks den temporära landskapsarkitekturens potential att konkret kunna testa utformningsidéer och hur den fungerar i kombination med medborgardeltagande. Syftet är att skapa ett diskussionsunderlag för hur temporär gestaltning kan fungera som metod för att öka medborgarinflytandet i den fysiska planeringen. Olika sätt att använda sig av temporär gestaltning kan sorteras längs med en skala mellan två ytterligheter. Processen kan sträva efter att utforma en provisorisk lösning med målet att experimentera sig fram till en permanent lösning. Processen kan också gå ut på att erbjuda invånare en plats för experiment utan något långsiktigt definierat mål. I uppsatsen undersöks två referensprojekt – Vänskapstorget i Malmö och Pixlapiren i Helsingborg. Projekten befinner sig på varsin sida av skalan och skiljer sig i processen för den temporära gestaltningen samt medborgardeltagande. Uppsatsen behandlar även frågan om medborgardeltagande kan bidra till en process inom temporär gestaltning, och tvärtom – om temporär gestaltning kan användas för att öka medborgarinflytandet. Medborgardeltagandet kan bidra med legitimitet till den temporära gestaltningen och skapa en högre diversitet i våra offentliga rum. Temporär gestaltning som involverar folket kan fungera som komplement till kommunens samrådsskyldighet för att nå underrepresenterade samhällsgrupper. Den kan också fungera som ett test för att se hur designen tas emot av brukarna. En kombination av det temporära och medborgardeltagande har målet att skapa band mellan människor, mellan människor och kommun och människor och en plats. Bandet behöver upprätthållas även efter processen för att bibehålla kontakten med medborgarna eller undvika besvikelse och bristande förtroende.The role of the landscape architect as designer of public space raises questions as: who does the city belong to? And: for whom is the city built? Lately multiple temporary design projects have appeared which have involved users and citizens in different ways. This thesis examines the potential of temporary landscape architecture as a concrete tool in testing design ideas, and furthermore how temporary landscape architecture works in combination with citizen participation. The purpose of the thesis is to create a discussion of how temporary design can work as a method to increase citizen influence in the physical planning process. Different ways of using temporary design can be sorted along a scale between two extremities. The process can aim for designing provisional solutions in the process to create a permanent design. In addition, the process aims to provide the citizens a place for experiments with the lack of a long term, defined goal. In the thesis two reference projects are observed – Vänskapstorget in Malmö and Pixlapiren in Helsingborg. The two projects are located on each side of the scale and the process differs in use of temporary design and citizen participation. In addition the paper treats the question regarding the contribution of citizien participation in a process of temporary design and on the contrary – the ability of temporary design to increase citizen influence. Citizen participation can contribute with legitimacy of the temporary design and can also create a higher diversity in public spaces. Temporary design involving citizens can work as a complement to the municipality’s obligation of consultation to reach out to underrepresented groups in the society. It can also work as a test to see how the design is received by the users. A combination of temporary design and citizen participation aim to create bonds between people, between people and the municipality and people and a place. The bond has to be maintained after the process in order to keep the contact with the citizens and avoiding disappointment leading to a lack of trust

‘Novice’ sketch : a study on the relationship between drawing and sketch for undergraduate landscape architecture students

Denna uppsats riktar sig till landskapsarkitektstudenter på grundnivå och har som syfte att undersöka förhållandet mellan skissen och tiden. Jag vill undersöka vilken betydelse skissandet har för landskapsarkitekten för att en gestaltningsprocess ska ta sig framåt samt på vilket sätt fördelning av tid påverkar resultatet. Min hypotes är att det inte är tid man lägger på skissen som har betydelse utan hur man fördelar tiden mellan skiss respektive reflektion. Tiden har stor betydelse när idé ska bli till verklighet då ett så bra resultat som möjligt vill uppnås på kortast möjliga tid. Vid gestaltning av en plats är skissen det första stadiet i processen. I uppsatsen förs ett resonemang utifrån litteratur och egna tankar vad en skiss och skissande är, varför den är viktig för en landskapsarkitekt samt utgångspunkter för skissprocessen innan gestaltning av en plats kan påbörjas. I undersökningen undersöktes skissens förhållande till tid, där två gruppers skisser jämfördes mot varandra. Båda grupperna skissade totalt 25 minuter men med olika fördelning av tiden. Skisserna utvärderades utifrån ett antal egenvalda relevanta teman. Utifrån min tolkning av skisserna kom jag fram till att de skisser deltagarna i ”Tänka”-gruppen skapade baserades på en grundidé som följde med genom alla skisser, där den sista skissen alltid var bäst. Det var svårt att byta idé utan att ha tid mellan skisserna att reflektera, samt svårt att byta idé under tankeprocessen utan att skissa. Det var endast personer i ”Göra”-gruppen som testade nya idéer under skissprocessen, men på grund av bytet av idé blev sista skissen inte lika självklart den bästa. En vidare undersökning hade behövts för att säkerställa slutsatserna jag kom fram till. För att göra det hade jag behövt fler deltagare och en fördjupad litteraturstudie i kognition.This essay is aimed at undergraduate landscape architecture students and aims to investigate the relationship between sketching and time. I want to investigate what significance sketching has to a landscape architect in order for the design process to progress and in what way the distribution of time can affect the outcome. My hypothesis is that it is not the time you spend on the sketch that is important, but rather how you distribute time between sketching and reflection. Time is of the essence when an idea is to turn into reality as the best possible result is to be achieved in the shortest period of time possible. When designing a place, the sketch is the first stage in the process. In this essay, a reasoning is carried out based on literature and one’s own thoughts about what a sketch and sketching are, why it is important for a landscape architect and starting points for the sketching process before the design of a place can begin. In this survey, the sketch's relationship relative to time was examined, where two groups' sketches were compared against each other. Both groups sketched a total of 25 minutes but with different distribution of time. The sketches were evaluated based on a few self-selected relevant themes. Based on my interpretation of the sketches, I concluded that the sketches made by the participants in the "Think" group were based on a basic idea that followed through all the sketches, where the ast sketch was always the best. It was difficult to change ideas without having time between sketches to think, as well as difficult to change ideas during the thought process without sketching. Only people in the "Do" group tested new ideas during the sketching process, but due to the change of ideas, the final sketch was evidently not the best. A further investigation would have been needed to ensure the conclusions I arrived at. To do that, I would have needed more participants and an in-depth literature study in cognition