Barns perspektiv i forskning om barns psykiska hälsa – förhållningssätt och utmaningar

I den här artikeln diskuteras barns perspektiv som utmaning och förhållningssätt i forskning om psykisk hälsa och ohälsa hos barn och unga. Utgångspunkten tas i frågan hur barns perspektiv i forskning skiljer sig från barns perspektiv såsom det definieras i politiska sammanhang. Mot bakgrund av de reflekterande kritiska synpunkter som mejslats fram av barn och barndomsforskare idag framträder en viktig skillnad. Den bygger på att forskare synliggör sina teoretiska och metodologiska utgångspunkter när resultat som omfattar barns perspektiv presenteras. Det blir en särskild utmaning när allt fler forskare från ämnen också utanför barn och barndomsforskning börjar utgå ifrån barns perspektiv. Ytterligare en utmaning knyter an till forskningsområdet barns psykiska hälsa och ohälsa. Med stöd av Ian Hackings teoretiska resonemang om ”the looping effects” (Hacking 1995, 1999) diskuteras ett sätt varpå barns perspektiv kan bidra till en breddning av forskning om psykisk hälsa och ohälsa

“A reason behind every action”. The early years of Swedish Child Psychiatry, 1930-1945

The development of Swedish child psychiatry is not a coherent, straightforward narrative of a steady progression. Child mental health was raised as a topic in the early twentieth century and in the 1920s and 30s child guidance activities began to take shape in the larger municipalities, carried out by philanthropic or public agents. In this period the neuropsychiatric oriented child psychiatrists were challenged by those with an interest in psychoanalysis in defining and treating childhood mental ill health. There was no sign of a cohesive national approach to child mental health services until the early 1940s, when the first steps in such direction were taken by the Swedish government. The political ideas underpinning these actions were based on a psychodynamic tradition combined with a political vision of social change.Le développement de la psychiatrie de l’enfant en Suède ne suit pas un parcours cohérent et linéaire. La santé mentale de l’enfant fut une thématique mise en avant au début du xxe siècle et à partir des années 1920-1930, des activités de guidance infantile s’établirent dans les principales villes soutenues par des acteurs publics ou associatifs. Au cours de cette période, les psychiatres de l’enfant d’orientation neuropsychiatrique étaient défiés par ceux qui manifestaient un intérêt pour la psychanalyse et sa capacité à définir un traitement pour l’enfance mentalement perturbée. Il n’y eut pas de politique nationale homogène inspirant les services de santé mentale jusqu’à ce que le gouvernement suédois dans les années 1940 établisse les premières mesures allant dans cette direction. Les idées inspirant cette politique étaient basées sur la tradition psychodynamique articulée à un objectif politique de transformation sociale

”Nämen vadå, det är ju så här vi lever alltid”: föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar berättar om fritiden under covid-19-pandemin

Den här artikeln bygger på intervjuer med föräldrar till barn i åldern 7–12 år med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och visar hur covid-19-pandemin påverkade fritiden för barnen och deras familjer. Genom ett fokus på de exceptionella förhållanden som rådde under denna period belyser och problematiserar den också fritidens villkor mer generellt. Pandemin sätter de utmaningar familjerna möter i blixtbelysning och åskådliggör en intressant paradox: å ena sidan är de mer beroende än andra av att stöd kan upprätthållas, å andra sidan är de mindre beroende av att offentligt organiserad fritid fungerar. Studien visar att detta hänger samman med hur barn med NPF och deras behov möts under normala omständigheter, då funktionsnormativa (eng. ableist) förväntningar ifråga om socialt samspel, ordning och anpassning sätter gränser för barnens och familjernas aktiviteter. Resultaten pekar på hur det gör barnen beroende av föräldrars närvaro och minskar deras möjligheter att delta i samhället på sina egna villkor, något som kan motverkas genom kunskap, förståelse och stöd. English abstract “Well, This is How We Always Live”: Parents of Children With Neuropsychiatric Disabilities Talk About Leisure Activities During the Covid-19 Pandemic This article draws on interviews with parents of children aged 7–12 years with so called neuropsychiatric disabilities (NPF) and demonstrates how the COVID-19 pandemic impacted on the leisure time of the children and their families. By focusing on the exceptional circumstances of this period, it also highlights and raises questions about the broader conditions related to leisure. The pandemic brings the challenges faced by these families into sharp focus and reveals an intriguing paradox: On the one hand, they are more dependent than others on maintaining support, while on the other hand, they are less reliant on publicly organized leisure activities. The study indicates that this is linked to how children with NPF and their needs are addressed under normal circumstances, where ableist norms impose limits on the activities of the children and their families. The results emphasize how this leads to children becoming reliant on parental presence, thereby reducing their ability to engage in society on their own terms. However, this situation can be mitigated through knowledge, understanding, and support

Assembly and Functional Architecture of Bacterial Chemoreceptor Nanoarrays

Transmembrane chemotaxis receptors are found in bacteria in extended hexagonal arrays stabilized by the membrane and by cytosolic binding partners, the kinase CheA and coupling protein CheW. Models of array architecture and assembly propose receptors cluster into trimers-of-dimers that associate with one CheA dimer and two CheW monomers to form the minimal core unit necessary for signal transduction. Reconstructing in vitro chemoreceptor ternary complexes that are homogenous, functional, and exhibit native architecture remains a challenge. Here we report that His-tag mediated receptor dimerization with divalent metals is sufficient to drive assembly of native-like functional arrays of a receptor cytoplasmic fragment. Our results indicate receptor dimerization initiates assembly and precedes formation of ternary complexes with partial kinase activity. Restoration of maximal kinase activity coincides with a shift to larger complexes, suggesting that kinase activity depends on interactions beyond the core unit. We hypothesize that achieving maximal activity requires building core units into hexagons and/or coalescing hexagons into the extended lattice. This discovery may also address a previously observed density-dependent transition between signaling states. To further test this, we implemented a paramagnetic relaxation enhancement (PRE) based solid-state NMR approach to obtain long-range (≥ 20 Å) distance constraints across the trimer of dimers interface. Overall, the work presented here shows that minimally perturbing His-tag mediated dimerization promotes assembly of chemoreceptor arrays with native architecture, and thus enabled us to gain insights into the mode of array assembly and the role of the core functional unit

A tale of four countries: How Bowlby used his trip through Europe to write the WHO report and spread his ideas

Attachment theory, developed by child psychiatrist John Bowlby, is considered a major theory in developmental psychology. Attachment theory can be seen as resulting from Bowlby's personal experiences, his psychoanalytic education, his subsequent study of ethology, and societal developments during the 1930s and 1940s. One of those developments was the outbreak of World War II and its effects on children's psychological wellbeing. In 1950, Bowlby was appointed WHO consultant to study the needs of children who were orphaned or separated from their families for other reasons and needed care in foster homes or institutions. The resulting report is generally considered a landmark publication in psychology, although it subsequently met with methodological criticism. In this paper, by reconstructing Bowlby's visit to several European countries, on the basis of notebooks and letters, the authors shed light on the background of this report and the way Bowlby used or neglected the findings he gathered

Gränsöverskridande socialmedicin: vård av finska sjuka barn i Sverige 1942–1949

Den här artikeln handlar en omfattande satsning på att transportera ca 5000 sjuka finska barn till Sverige för vård och behandling under och efter andra världskriget. Sjuktransporterna pågick ända till slutet av 1940-talet. Det var ett projekt som försiggick parallellt med förflyttningar av ca 70 000 finska barn för tillfälliga placeringar i Sverige under kriget. Sjuktransporterna skiljde sig organisatoriskt i den meningen att statliga aktörer från både Finland och Sverige var involverade. Den svenska staten bidrog med ett substantiellt finansiellt stöd. Vidare spelade finska och svenska barnläkare på framträdande positioner och med inriktning mot socialmedicinskt reformarbete en viktig roll i igångsättning av projektet. Resultatet blev en gränsöverskridande socialmedicinsk satsning som pågick också flera år efter krigsslutet. The following article concerns a large-scale scheme during WWII set up to transport approximately 5000 sick Finnish children to Sweden for medical care and treatment. The transports took place in parallel with the evacuation and relocation of 70 000 Finnish war children placed mainly in Swedish families but also in institutions. However, the transports of sick children lasted until the late 1940s. They differed from the evacuation and relocation of Finnish war children in the sense that state actors from both Finland and Sweden were involved. The Swedish government put in a substantial financial support for both transports and treatment as well as for the care facilities. Moreover, prominent pediatricians in both countries played an important role in both the initiation and the implementation of the large-schale scheme drawing on social medicine reform work for child and maternal health care. 

Daughters, Sons, and Homosexual Parents : A study of adolescent and young adult narratives on growing up in gay and lesbian families

In this study, 15 teenagers and 16 young adults related their experiences of having one or two homosexual parents. All of these young informants were born in a heterosexual relationship where the parents later separated and then they lived in "new" or "post-nuclear" families. The analysis shows considerable variation in the children's and adolescents' perceptions and experiences of living with homosexual or bisexual parents. One important finding of the study is that the parent's homosexuality becomes a highly prominent theme in the interviews where the parent/child relationship is also described as inadequate. This was found in a few cases in the study where the parent's homosexuality is presented as closely associated with negatively charged experiences. In the remaining interviews, parent/child relationships are presented as good and meaningful. In those cases, homosexuality is accorded less prominence in the children's life stories. Here emerge two different ways of telling about the parent's homosexuality that show how experiences of life with a homosexual parent can vary. In the one case, homosexuality is described as something self-evident that certainly distinguishes the family, but not in a negative sense. Despite an array of differences in living conditions, homosexuality is described as a natural and accepted element of family life. Homosexuality in these cases is not a point of conflict for the informant. In the other case, homosexuality is described as a problem in relation to the informant's friends and peers. The difficulties they describe do not however encompass the parent as a person; instead, the parental relationship is  presented as significant. This attitude appears to be a consequence of the social, psychological, and cultural expectations that characterize the teenage years for some adolescents. A point of conflict emerges here concerning on the one hand loyalty to the parent and the adolescents' familiarity with homosexuality, and on the other hand the adolescents'participation in peer groups in which heterosexist views are expressed. The informants use various strategies to manage this conflict, which seems to characterize early adolescence since the endeavors to conceal are eventually transformed into a more accepting attitude as the adolescents get older. It is similar to the process that relatives of homosexuals go through when a son, daughter, brother, or sister "comes out" and the relative must manage kinship and concern on the one hand and heterosexist value judgments on the other

Barn och dyslexi : barns förhållningssätt till diagnosen dyslexi/läs- och skrivsvårigheter (Reviderad version)

Den här diskussionen kommer att fördjupas inom ramen för ett mer omfattande tvärvetenskapligt forskningsprojekt som heter Välfärdsstatens omvandling och en ny barndom, i vilket Barn ocll dyslexi ingår som ett delprojekt. Det förra är ett forskningsprojekt som ur historiskalsociologiska och psykologiskalpedagogiska perspektiv närrnar sig en rad frågestallningar kring bamdomens innebord, forhållandet mellan barn, föräldrar, samhälle och stat och hur detta har präglats av välfardsstatens förändring under de senaste årtiondena. I den föreliggande texten är det den andra frågestallningen som står i fokus det vill säga den del av studien som riktar sig emot enskilda barns sätt att använda dyslexi/läs- och skrivsvårigheter. I de avsnitt som följer tänker jag ge en överblick över hur jag kom i kontakt med bamen och deras föräldrar och en rad andra metodologiska överväganden som följer en studie av det har slaget. Därefter presenteras bamens berättande om dyslexi/läs- och skrivsvårigheter, deras erfarenheter från skola och specialundervisning relaterat till hur de väljer att presentera sig själva i en intervjusituation

Barn och dyslexi : barns förhållningssätt till diagnosen dyslexi/läs- och skrivsvårigheter (Reviderad version)

Den här diskussionen kommer att fördjupas inom ramen för ett mer omfattande tvärvetenskapligt forskningsprojekt som heter Välfärdsstatens omvandling och en ny barndom, i vilket Barn ocll dyslexi ingår som ett delprojekt. Det förra är ett forskningsprojekt som ur historiskalsociologiska och psykologiskalpedagogiska perspektiv närrnar sig en rad frågestallningar kring bamdomens innebord, forhållandet mellan barn, föräldrar, samhälle och stat och hur detta har präglats av välfardsstatens förändring under de senaste årtiondena. I den föreliggande texten är det den andra frågestallningen som står i fokus det vill säga den del av studien som riktar sig emot enskilda barns sätt att använda dyslexi/läs- och skrivsvårigheter. I de avsnitt som följer tänker jag ge en överblick över hur jag kom i kontakt med bamen och deras föräldrar och en rad andra metodologiska överväganden som följer en studie av det har slaget. Därefter presenteras bamens berättande om dyslexi/läs- och skrivsvårigheter, deras erfarenheter från skola och specialundervisning relaterat till hur de väljer att presentera sig själva i en intervjusituation

Vad är identitet? : en begreppsdiskussion i anslutning till ett projekt om barns sätt att prata om diagnosen dyslexi

Identitet är ett begrepp som i allt högre utsträckning kommit att användas inom en rad skilda kunskapsområden såsom sociologi, socialpsykologi, antropologi och psykologi/psykoanalytisk teori. 'Identitet' har kommit att användas i relation till aspekter såsom etnicitet, genus, sexuell orientering osv. Anthony Giddens bok Modernity and Self-Identity. Self and society in late modem age (1991), där 'identitet' används ur ett sociologiskt perspektiv, är bara en i raden av böcker som givits ut under 1990-talet. Brennan (1992) diskuterar detta omfattande bruk av termen 'identitet' och hävdar att det är ett problem att 'identitet' används i en rad så pass skilda sammanhang utan att egentligen närmare definition. Brennan aktualiserar t ex hur olika förgreningarna inom psykoanalytisk teori kommit att använda 'identitet' på skilda sätt, utan att detta egentligen problematiseras och lyfts fram i ljuset. I forlängningen av Brennans resonemang så finner jag det därför viktigt och nödvändigt att föra ett närmare resonemang kring hur identitet kan forstås och definieras. Det är inte min avsikt att reda ut och klargöra hur 'identitet' kommit att användas och forstås på ett generellt plan, utan diskussionen kommer att föras i relation till de teoretiska referensramar som är relevanta i mitt avhandlingsarbete