Integrated Dynamic Aquaculture and Wastewater Treatment Modelling for Recirculating Aquaculture Systems

Recirculating aquaculture systems (RAS) in land based fish tanks, where the fish tank effluent is biologically treated and then recirculated back to the fish tanks, offers a possibility for large scale ecologically sustainable fish production. In order to fully exploit the advantages of RAS, however, the water exchange should be as small as possible. This implies strong demands on the water treatment, e.g. the maintenance of an efficient nitrification, denitrification and organic removal. Because of the RAS complexity, though, dynamic simulations are required to analyze and optimize a plant with respect to effluent water quality, production and robustness. Here, we present a framework for integrated dynamic aquaculture and wastewater treatment modelling. It provides means to analyze, predict and explain RAS performance. Using this framework we demonstrate how a new and improved RAS configurations is identified

ALLMÄN FISKEVÅRDSAVGIFT I SVERIGE : Utredningsrapport om utformningen av en allmän fiskevårdavgift i Sverige

Utredningens uppdrag har varit att utforma ett detaljerat förslag till allmän fiskevårdsavgift. Utredningen konstaterar ett stort och ökande behov av fiskevård som inte har tillgodosetts på grund av medelsbrist. Det föreslås att en allmän fiskevårdsavgift införs och att avgiftsmedlen används för att finansiera angelägna fiskevårdsinsatser. Den allmänna fiskevårdsavgiften bör i princip erläggas av alla fiskande över 18 år. Den bör sättas så att medlen ger ett substantiellt bidrag till fiskevården samtidigt som ingen av ekonomiska skäl hindras från att fiska. Avgiften bör vara differentierad enligt följande: handredskapsfiske, år 100 kr handredskapsfiske, vecka 40 kr husbehovsfiske, år 250 kr yrkesfiske, år 500 kr Enligt förslaget bör den allmänna fiskevårdsavgiften hanteras av Fiskeriverket men beslut om avgiftsmedlens användning bör fattas av ett särskilt råd med fem ledamöter. Dessa föreslås representera Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Sveriges fiskevattenägareförbund, Sveriges fiskares riksförbund, allmänintresset samt Fiskeriverket. Avgiftsmedlen föreslås i första hand användas för bidrag till bildande av fiskevårdsområden, fiskevårdsåtgärder inklusive utsättning av fisk, fisketillsyn och utveckling av fiskevården. De medel som den allmänna fiskevårdsavgiften inbringar bör förvaltas av Fiskeriverket och enbart användas för fiskevård och hantering av avgiftssystemet. Inbetalningen av avgiften bör i första hand ske via postgirot. Färdigtryckta giroblanketter bör ges en vid spridning. Avgiften bör också kunna inbetalas kontant till försäljare av fiskekort, turistbyråer m.fl. Av bl.a. kostnadsskäl bedöms det inte vara motiverat att upprätta ett särskilt register över de personer som erlagt avgift. Kontrollen av att allmän fiskevårdsavgift erlagts bör ske inom ramen för den ordinarie fisketillsynen. Denna föreslås dock förstärkas via medel ur den allmänna fiskevårdsavgiften

Godset Almnäs i Norra Fågelås socken : odlingshistoria och markanvändning

Wrångbäck Sweden - en fallstudie för att samla knowhow och stärka konkurrenskraften för producenter av traditionell os

Från naturskydd till bevarande av biologisk mångfald : Utvecklingen av naturvårdsarbetet i Sverige med särskild inriktning på områdesskyddet

Boken beskriver och analyserar utvecklingen av naturvårdsarbetet i Sverige under dess första sekel. Tonvikten ligger på områdesskyddet och de naturvetenskapliga, naturvårdsideologiska och naturvårdspolitiska grunderna för detta. Tyngdpunkten ligger på den senare delen av naturskyddets utveckling i Sverige, en period som hittills endast tilldragit sig begränsat forskningsintresse. I en kommande bok kommer skeendena i samband med införandet av EU:s naturvårdsdirektiv i Sverige att behandlas mer ingående

Palsmyrar : En populärvetenskaplig beskrivning

Palsar är kullar, ryggar eller mer vidsträckta upphöjningar i myrmark med torv i ytan vilka innehåller perenn tjäle och har bildats genom tjällyftning. Tre huvudtyper av palsar före­kommer, nämligen kupolformade palsar, flacka palsflak och strängformade palsar. Palsar av dessa tre typer uppträder ofta sammanvuxna till palskomplex. Det gäller särskilt stora palsar.   Lithalsar liknar palsar, har en frusen kärna och har bildats genom tjällyftning i denna men består enbart av mineraljord. De förekommer på många håll i eller i anslutning till palsmyrar, framför allt i deras randzoner.   Palsar kan uppstå i primära myrpartier, i myrpartier där helt försvunna palsar tidigare funnits samt i tuvor eller strängar. Palsbildning initieras sannolikt genom att tjälen på vissa ställen (exempelvis där snötäcket är tunnare) tränger djupare ner och orsakar större tjällyft­ning än i omgivningen. Om tjälen kvarstår över sommaren blir den upphöjda myrytan på-följande vinter mer utsatt för frost och en ytterligare höjning i förhållande till omgivningen äger rum. Därigenom bildas en embryonal pals med ett ytligt skikt av perenn tjäle som kan bli mäktigare genom tillväxt mot djupet. När tjälen nått ner till mineraljorden under torven, kan denna – om den är tjällyftande (dvs. finkornig) – delta i den fortsatta palsbildningen. Om så inte är fallet avstannar tillväxten vilket i allmänhet innebär lägre palsar.   Palsar har tidigare tenderat att genomgå ett cykliskt utvecklingsförlopp, mer uttalat i myrar med högre palsar. Dessa anläggs i en myr, tillväxer, uppnår ett mognadsstadium och börjar så småningom brytas ner. Nedbrytningen resulterar i en öppen vattensamling som efter hand växer igen. Därvid kan den ursprungliga myren återskapas så att förutsättningar för palsbildning ånyo inträder. Detta förlopp har i dag till största delen upphört och ersatts av en ensidig nedbrytning.   Nedbrytning av palsar kan ske genom olika processer som ofta uppträder tillsammans och kan leda till fullständig förintelse. De två viktigaste processerna är blockerosion och allmän upptining (som i sin tur leder till hopsjunkning av en pals). Blockerosion inne­bär nedbrytning av en pals från sidan genom att torvblock lossnar och faller ner så att en erosionsbrant uppstår. Öppet vatten är både en agent för och ett resultat av denna process. Den kan fortsätta tills den berörda palsen är helt borta, men många gånger (särskilt i pals­komplex och vidsträckta palsar) upphör nedbrytningen och erosionsbranterna växer igen. Palskomplex med djupa inskärningar vittnar ofta om att sådan nedbrytning har ägt rum.   Blockerosion förutsätter – eller åtminstone underlättas av – öppet vatten vid och sprickor i palssidorna. Bådadera är vanligt förekommande. I samband med blockerosion tinar den frusna palskärnan och sjunker ihop allt eftersom erosionsbranten äter sig in i palsen. Mer allmän upptining och hopsjunkning av palsar, utan samtidig blockerosion, är ett vanligt fenomen i palsmyrar, särskilt vad gäller unga och låga palsar. Det har blivit mer och mer vanligt under de senaste tre – fyra decennierna. Även stora, mogna palsar har på många håll sjunkit ihop märkbart under senare tid utan tecken på andra former av nedbrytning.   Palsbildningen innebär att den hydrofila myrvegetationen successivt ersätts av ristuve-vegetation med arter anpassade till en torrare miljö. Mossor etablerar sig tidigt. Något senare kommer hjortron och andra blomväxter. Därefter kommer dvärgbjörk och andra ris. Kråkris etablerar sig sent men blir ofta en dominerande art tillsammans med dvärgbjörk och hjortron. Högre palsar är ofta kala eller har sparsam vegetation som domineras av lavar

Sirččám - Inledande dokumentation inom övervakningsprogram för Sveriges palsmyrar

I denna rapport redovisas den inledande dokumentationen av Sirččám, ett palsmyrområde vid Kaitumälven i norra Lappland som föreslagits att ingå i ett övervakningsprogram för svenska palsmyrar. Bakgrunden till detta program är palsmyrarnas stora värde från naturvårdssynpunkt och det hot mot palsarnas existens – genom att deras kärna av permafrost riskerar att tina upp – som pågående klimatförändringar innebär. En inledande dokumentation av här presenterat slag är det första steget i övervakningen av de områden som avses ingå i programmet. Sirččám är ett större våtmarkskomplex som är utsträckt på båda sidor av Kaitumälven. Dokumentationen omfattar en beskrivning av palsmyrarnas natur (morfologi, hydrologi, vegetation m.m.) och bygger på litteratur, flygbilder, en laserbaserad höjdmodell och fältstudier. Fokus ligger på faktorer som har påverkat palsarnas status fram till dagens situation och kan påverka deras bevarande framöver. En mer ingående dokumentation har skett i två områden i Sirččám. Den redovisas i bild (kartor, foton, transekter med morfologi, vegetation, djup till tjälytan m.m.) och text. Palsarna är över lag låga och flacka vilket torde hänga samman med grovkorniga mineraljordar och tunt torvtäcke. Det senare är särskilt uttalat i det södra området. Även rena lithalsar (palsartade bildningar utan torv i ytan) förekommer i dess nordligaste del. Här är morfologin tydligt präglad av såväl pågående som tidigare nedbrytning av palsar/lithalsar. Även palsarna i den södra delen liksom i hela det norra området är tydligt påverkade av tidigare nedbrytning men i allmänhet endast i ringa mån av pågående sådan, med ett undantag. Det gäller de embryonala palsar som förekommer i det norra området och i flera fall försvunnit helt mellan 2010 och 2016. Palsarna/lithalsarna i det södra området hade kring 2010 en total areal av 16,1 ha och en volym av 89 200 m³. Medelhöjden var 0,55 m och den maximala höjden 2,19 m. I det norra området var motsvarande siffror 3,49 ha, 10 970 m³, 0,31 m och 0,85 m. Både det södra området (utom längst i norr) och i än högre grad det norra (utom vad gäller de embryonala palsarna) bedöms vara mindre känsliga för pågående klimatförändringar än flertalet andra palsmyrar i övervakningsprogrammet. Tillgängliga klimatuppgifter tyder dock på att det redan är tveksamt om dagens temperaturförhållanden i Sirččám är sådana att förutsättningar för palsförekomst kommer att finnas kvar på sikt. Pågående klimatförändringar riskerar att ytterligare försämra dessa förutsättningar. Prognosen på sikt för bevarandet av palsarna – och lithalsarna – i Sirččám är således inte gynnsam