195 research outputs found
Wolf winter predation on moose and roe deer in relation to pack size
Wolf (Canis lupus) winter predation on moose (Alces alces) and roe deer (Capreolus capreolus) were studied in the small, but fast growing wolf population on the Scandinavian Peninsula. Wolves in one territory were radio- and snow-tracked during two successive winters. The wolf pack consisted of an adult pair during the first winter (1999–2000), and of an adult male and three pups the following winter. Kill rate on moose was 7.4–9.2 days/kill for the adult pair and 4.0–4.8 days/kill for the pack of four wolves. The consumed proportion of wolf-killed moose at first feeding occasion was relatively low during both winters (44% and 51%) but wolves utilized carcasses by revisits at previous kill sites. Wolves did not select to kill malnourished moose as nutritional condition of wolf-killed moose was comparable to moose harvested by hunters. Handling time at first feeding occasion did not differ with increased pack size, but were longer for the pups as compared to the adult male. The adult male and pups were solitary in 61–68% of all locations during the second year of study while the adult pair was solitary in 13% during the first year of study. Hunting success of the adult male on moose (60%) and roe deer (100%) during the second year of study was higher as compared to the first year (21% and 55%). Chasing distances during successful attacks by wolves on roe deer were longer than on moose
Grensevilt 2
Inre Skandinavien kännetecknas av ett sammanhängande barrskogsområde med stora viltpopulationer (naturarv) som präglar regionens skogsbruk och jakt (kulturarv). Trots att naturresurser är gränsöverskridande så förvaltas och nyttjas de olika på olika sidor om administrativa gränser. Det leder till intressekonflikter och förvaltningsmodeller och förvaltningsenheter som inte tar hänsyn till vilda djurs ekologi. Vindkraftsutbyggnaden har accelererat i barrskogsområdena i Inre Skandinavien utan tillgänglig kunskap om hur det påverkar vilda djur i allmänhet och på tvärs över administrativa gränser i synnerhet. Det finns ett stort behov av förvaltningsrelevant kunskap som underlättar för, och förbättrar, gränsöverskridande samarbete.GRENSEVILT 2 (2020-2022) är en uppföljning av projektet GRENSEVILT 1 (2017-2021). Ny kunskap och resursgruppens arbete ledde till ett uttalat önskemål från förvaltning, markägare och intresseorganisationer i Sverige och Norge om en konkretisering av samarbetet samt mer kunskap som underlag för samarbetet. GRENSEVILT 2 hade det övergripande syftet att öka samordningen av förvaltningen av vilda djur över gränsen och i områden under press från mänsklig påverkan. Projektet har haft två delmål med fokus på att förstå förvaltningsmässiga och biologiska förutsättningar för att uppnå ett bättre förvaltningssamarbete, samt att förstå effekterna av vindkraftsutbyggnad på vilt och jakt. Projektets arbete mot de två delmålen har haft två huvudkomponenter: 1) utveckling av en forskningsbaserad, förvaltningsrelevant kunskapsunderlag, och 2) nätverks- och kommunikationsarbete på olika nivåer. GRENSEVILT 2 följer Interregs process för att skapa regionalt mervärde genom att lära känna varandra, dela kunskap och hitta gemensamma, gränsöverskridande lösningar. Projektgruppen bestod av forskare och förvaltare från Norge och Sverige samt en processledare.Inom GRENSEVILT 2 projektet har vi lagt en struktur för regionalt samarbete över gränsen. Vi har ökat förståelsen för administrativa, metodologiska och ekologiska förutsättningar för samarbete i älgförvaltningen. Genom scenariodiskussioner, utveckling av en gemensam kartlösning och ny kunskap har projektet diskuterat nya adaptiva förvaltningsmodeller som tar hänsyn till älgarnas vandringar över gränser och olika intressen kopplade till skog, jakt, älg, varg och järv. GRENSEVILT 2 har tagit fram mer kunskap om effekterna av den ökande utbyggnaden av vindkraft i Inre Skandinaviens gemensamma skogsresurser. Rörelsedata från älgar, vargar och järvar märkta med GPS-halsband samt älgspillningsdata har analyserats för att öka förståelsen för hur tekniska ingrepp i skogslandskapet kan påverka vilda djurs beteende och områdesanvändning. Vi har också kartlagt det lokala jaktuttaget av älg och jägarnas erfarenhet av vindkraftsutbyggnad. Under hela projekttiden har vi haft ett nära samarbete med resursgruppen som bestod av norska och svenska representanter från förvaltning, markägare, näringsliv, forskning och intresseorganisationer. Denna grupp hade en avgörande roll i projektet med ett tätt mötesschema och löpande processledning.Kommunikationen var helt central för att kunna nå vårt huvudmål om ökad samordning av viltförvaltningen och vi har följt en kommunikationsplan under projektets gång. I GRENSEVILT 2 utnyttjade vi strukturerna som skapades i GRENSEVILT 1 (hemsida, Facebooksida, kontaktnät för nyhetsbrev, mediakontakter, lokala, regionala och nationella forum för föreläsningar) men arbetade även med andra kommunikationskanaler (kartberättelser och film). Dessutom har vi förberett innehållet i den planerade internationella forsknings- och förvaltningskonferensen "Wolves Across Borders", som kommer att hållas i maj 2023
Vilt i vind
Som et ledd i det grønne skiftet skjer det for tiden mye vindkraftutbygging i Skandinavia. Etablering av vindkraftverk fører til miljøendringer i form av hogst, infrastruktur som turbiner, transformatorer og kraftlinjer, og et nytt eller utbedret veinett. Turbinene og rotorbladene medfører økt dødelighet for fugl, og genererer støy og flimmer av reflektert sollys og skygge. Dessuten kan det være fare for iskast i nærheten av turbinene. Det er lite kjent hvordan vindkraftutbyggingen påvirker vilt og jakt i Skandinavias barskog. I GRENSEVILT 2 prosjektet hadde vi muligheten til å utføre pilotstudier av mulige effekter av vindkraftutbyggingen på elg, ulv, jerv og elgjakt, blant annet fordi Kjølberget Vindkraftverk ble bygget på norsk side av riksgrensen i nordre Finnskog i tidsperioden 2019-2021.En elgmøkktelling ved Kjølberget vindkraftverk viste en mulig negativ effekt av anleggsarbeidet som foregikk sommeren 2021 på fordelingen av elg. Dette mønsteret sammenfaller med områdebruk til de to GPS-merkede elgkyrne som begge hadde sine sommerområder ved kraftverket. Den ene holdt seg unna turbinene i 2021 og den andre var oftest i nær avstand til turbinene nattestid og på senhøsten når anleggsarbeidet var over.For ulv undersøkte vi om områder med planlagt vindkraftutbygging innenfor utbredelsesområdet til den skandinaviske ulvebestanden sammenfaller med viktig ulvehabitat, for å kunne vurdere i hvilken grad vindturbiner kan forventes å påvirke ulvers habitatbruk. Vi fant at de planlagte turbinplasseringene lå så vel i periferien som i aktivitetssentrene til ulvene, og at det var størst overlapp mellom planlagte turbinplasseringer og ulvenes aktivitetsenter i hiperioden, litt mindre senere på sommeren, og minst om vinteren.I mangel på tilgang til GPS-merkede jerver som overlappet med planlagte eller etablerte vindkraftverk analyserte vi høydebruken til GPS-merkede jerver i områder uten vindkraftanlegg. Ynglende tisper i hiperioden foretrakk høyereliggende områder, og deres hi var oftest i de høyeste områdene innenfor deres hjemområde. Denne seleksjonen for høyereliggende områder førte derimot ikke til at jerven brukte arealene med mest vind, og gjennomsnittlig vindhastighet i jervens selekterte områder syntes å være lavere enn det som regnes som tilstrekkelig for vindkraftutbygging. Våre foreløpige konklusjoner er likevel at jerven som art, og da spesielt i potensielle yngleområder, bør være høyaktuell med tanke på fremtidige vurderinger og konsekvensutredninger av landbasert vindkraftutbygging i skandinavisk utmark.Vi gjennomførte en nettbasert, anonym spørreundersøkelse som var rettet mot et utvalg av jegere i Värmlands og Dalarnas län i Sverige og fem kommuner lengst øst i Innlandet fylke i Norge. Totalt 656 jegere svarte. Resultatene viser at vindkraftverk på eller i tilknytning til eget jaktfelt oppleves av mange jegere som betydelig negativt for både jaktutførelsen og naturopplevelsen forbundet med elgjakta. Et klart flertall av de spurte hadde en negativ innstilling til fortsatt utbygging av vindkraft generelt, og denne negative innstillingen ble enda tydeligere når det gjaldt utbygging på eller i tilknytning til eget jaktfelt. Våre resultater viser også at det finnes en mer negativ holdning til utbygging av vindkraft generelt hos de norske enn de svenske jegerne.En analyse av jaktstatistikk fra elgforvaltningsområder med vindturbiner viste en lavere elgavskyting i vald eller elgjaktområder med mange turbiner og når de er nærmere vindturbinene, spesielt i anleggsfasen. Mulige årsaker til dette kan være lavere elgtetthet i nærheten av vindturbiner fordi elgen unngår disse områdene, og/eller redusert avskyting fordi jegerne velger å jakte mindre i områder med vindturbiner. I arealmessig større forvaltningsenheter (elgforvaltningsområder i Sverige) var effekten av vindkraft mindre og andre faktorer (for eksempel tetthet av ulv og bjørn) hadde sterkere innflytelse på den totale avskytingen.De gjennomførte pilotstudiene peker på et stort behov for ny forskningsbasert kunnskap for å avdekke effekter av vindkraftutbygging på vilt og jakt. Det krever langtidsstudier med et før-underetter design, inkludert studier på dyrs atferdmessige og fysiologiske respons
Den skandinaviska älgen
• I Skandinavien har varg och björn historiskt varit de dominerande predatorerna på älg. Stammarna av dessa två rovdjur reducerades kraftigt under slutet av 1800-talet och har först under 1900-talets senare hälft återtagit delar av sin historiska utbredning. • Våra studier visar att vargens jaktframgång på älg är klart högre i Skandinavien än i Nordamerika, där varg och grizzlybjörn under lång tid har samexisterat med älg. • Jaktframgången på älg i Skandinavien var inte lägre i områden där vargen hade varit etablerad under en längre tid (10–20 år) än i områden som vargen nyligen hade tagit i bruk (1–5 år). • Älgens beteende i Skandinavien skiljer sig från det hos älgar i Nordamerika. De senare är betydligt mer aggressiva mot både vargar och människor. • En trolig förklaring till denna beteendeskillnad hos älg är frånvaron av predation från de stora rovdjuren under 100–120 år i Skandinavien i kombination med att människan genom jakten har övertagit rollen som den dominerade predatorn på älgstammen under det sista århundradet
Rewilding by Wolf Recolonisation, Consequences for Ungulate Populations and Game Hunting
The ongoing recolonizations of human-transformed environments in Europe by large carnivores like the wolf Canis lupus means that conservation conflicts could re-surface, among other reasons, due to predation on ungulate game species. We estimated the effect of wolves on ungulate species using data on wolf prey selection, kill rates and territory size to build a hypothetical case of future expansion. We extrapolated results on predation from the current wolf distribution in central Sweden and eastern Poland to the eventual wolf recolonization of southern Sweden. We then calculated the proportion of five ungulate game species killed annually by wolves, and the ratio between the predicted annual predation by wolves given future colonization and the number of ungulates currently harvested by hunters. Results showed that wolf recolonization in southern Sweden would have a minor impact on the estimated population densities of red deer Cervus elaphus, fallow deer Dama dama and wild boar Sus scrofa, but is likely to lead to a significant reduction in human captures of moose Alces alces and roe deer Capreolus capreolus. The current five-ungulate species system in southern Sweden suggests a potential for two to four times higher wolf density than the two-ungulate species system in the northern part of their current distribution. Management and conservation of recolonizing large carnivores require a better understanding of the observed impact on game populations under similar ecological conditions to ameliorate conservation conflicts and achieve a paradigm of coexistence. Integrating these predictions into management is paramount to the current rewilding trend occurring in many areas of Europe or North America.publishedVersio
“ClusterApp”: A Shiny R application to guide cluster studies based on GPS data
The rapid evolution of GPS devices, and therefore, collection of GPS data can be used to investigate a wide variety of topics in wildlife research. The combination of remotely collected GPS data with on-the- ground field investigations is a powerful tool for exploring behavioral ecology. “GPS cluster studies” are aimed at pinpointing and investigating identified clusters in the field. Activity clusters can be based on various parameters (e.g., distance between GPS locations and the number of locations needed to establish a cluster), which are closely related to the set research questions. Variation in methods across years within the same study may result in data collection biases. Therefore, a streamlined method to parametrize, generate interactive maps, and extract activity cluster data using a predefined approach will limit biases, and make field work and data management straightforward for field technicians. We developed the “ClusterApp” Shiny application in the R software to facilitate a step-by- step guide to execute cluster analyses and data management of cluster studies on any species using GPS data. We illustrate the use of the “ClusterApp” with two location datasets constructed by data collected on brown bears (Ursus arctos) and gray wolves (Canis lupus). animal activity, cluster analysis, fieldwork, movement data, Shiny application Behavioural ecology, Movement ecologypublishedVersio
Does recolonization of wolves affect moose browsing damage on young Scots pine?
Ungulates frequently cause damage to human livelihoods, such as agriculture, livestock or forestry. In Sweden, forestry is the dominating land use and is a very important source of income. Moose (Alces alces) browsing commonly causes damage to young forest stands, mainly Scots pine (Punts sylvestris). Factors known to affect the level of moose browsing damage are moose density, forage availability, site productivity, tree species composition, snow depth, and infrastructure. One hypothesis is that the recent recolonization of wolves (Canis lupus) in Sweden may lead to a decrease in browsing damage levels, through an effect of wolf predation on moose density or moose behaviour. We used data from annual moose browsing damage surveys, long-term wolf monitoring, moose harvest statistics, habitat composition, snow depth, and road network to investigate the effect of wolf recolonization on moose browsing damage on Scots pine. Contrary to predicted, wolf territory establishment and duration showed an increase in the level of moose damage on young Scots pine. But, the effect size was small and it is questionable if it can be considered as biologically relevant. Overall, other factors were more important than wolves in explaining browsing damage on pine by moose. Presence and cover of deciduous species increased the occurrence of moose browsing damage on pine but reduced the level of damage. Decreasing snow depth and increasing road density both resulted in a lower level of damage. We suggest that the strong human impact on all trophic levels on the Swedish forest ecosystem through harvest and intense forestry practices is likely to override wolves' effects on density and behaviour of moose, as well as their potential effects on preferred browsing species for moose
- …