16 research outputs found
'Svenska' plommon pÄ BalsgÄrd
Om vi sĂ€ger âViktoriaâ sĂ„ tĂ€nker du kanske inte bara pĂ„ en prinsessa utan Ă€ven pĂ„ ett mycket omtyckt plommon? Vackert och vĂ€lsmakande, precis som mĂ„nga andra plommonsorter hĂ€r i landet. En del av de Ă€ldre plommonsorterna Ă„terfinns fortfarande i mĂ„nga hemtrĂ€dgĂ„rdar medan de nyare sorterna frĂ€mst förekommer i yrkesodlingar
Assessment of diversity in Harpagophytum with RAPD and ISSR markers provides evidence of introgression
The genus Harpagophytumhas two species: H. procumben swhich is an important medicinal plant in southern Africa, and H. zeyheri. Genetic diversity in 96 samples, obtained by germinating seeds collected from Botswana, was assessed using six inter-simple sequence repeat (ISSR) and 10 random amplified polymorphic DNA (RAPD) primers. These DNA markers yielded a total of 138 polymorphic bands. Polymorphism information content (PIC) ranged from 0.06 to 0.39 for ISSR primers, and from 0.09 to 0.43 for RAPD primers. Jaccard's similarity coefficients were highest when seedlings derived from the same fruit capsule were compared, while seedlings from different fruits on the same plant had intermediate values. The lowest values were recorded among seedlings from different plants. These results were consistent with an outcrossing breeding system in Harpagophytum. Analysis of molecular variance revealed significant differentiation (P < 0.01) between taxonomic units within Harpagophytum. About 39% of the variability occurred between the two species, H. procumbens and H. zeyheri. Plants with an intermediate morphology, i.e. putative hybrids (PH), showed 21% differentiation when compared with H. procumbens ssp. procumbens (PP), and 19% when compared with H. procumbens ssp. transvaalense (PT) or with H. zeyheri (ZZ). In addition, a deviating variant of PT was identified, here termed âprocumbens new varietyâ (PN). PN showed only 9% differentiation when compared with PT, 22% when compared with PP or with PH, and 41% when compared with ZZ. Considerable differentiation between the two Harpagophytum species was revealed also by a cluster analysis. Introgression was, however, suggested by the intermediate position of the putative hybrid plants in a principal component analysis while inter-specific gene flow was shown by a Bayesian genetic structure analysis
NĂ€r pesten kommer till fruktodlingarna
En av de mest fruktade sjukdomarna pÄ
frukttrÀd Àr pÀronpest, som pÄ engelska
har det mera passande namnet âfire
blightâ. Denna sjukdom orsakas av den
nordamerikanska bakterien Erwinia amylovora
som attackerar - och dödar - olika
medlemmar av vÀxtfamiljen Rosaceae,
rosvÀxter. Angreppen börjar ofta i blommorna,
sprider sig snabbt ner i grenverket
och kan döda ett helt frukttrÀd pÄ nÄgra
veckor. SÄlunda tog pÀronpesten livet av
nÀra en tredjedel av den amerikanska Àpplegenbanken
i Geneva, staten New York, i
början av 2000-talet.
DessvÀrre emigrerade nÄgra exemplar
av denna bakterie till Europa redan ett
halvt Ă„rhundrade tidigare. HĂ€r har sjukdomen
pÄ senare tid spridit sig frÄn Europas
sydliga och vÀstliga delar till mera
nordostliga omrÄden. I vÄrt grannland
Danmark har sjukdomen varit synlig av
och till sedan 1968. Nyligen blev den
danska pÀrongenbanken pÄ Pometet i TÄstrup
utanför Köpenhamn sÄ illa angripen
att man bestÀmde sig för att hugga ner alla
trÀden! Kraftiga angrepp har Àven noterats
i Baltstaterna under senare Ă„r
Konsten att sÀrskilja olika sorter av körsbÀr
VildvĂ€xande fĂ„gelbĂ€r brukar vĂ€l inte smaka sĂ„ mĂ€rkvĂ€rdigt, men lĂ„ngvarigt urval i denna art har resulterat i dagens betydligt mumsigare sötkörsbĂ€r. I Sverige var klostertrĂ€dgĂ„rdarna först med att odla âfinaâ körsbĂ€r frĂ„n utlandet men snart fick Ă€ven Ă€garna till diverse slott och herresĂ€ten upp ögonen för dessa delikatesser. HĂ€r etablerades bĂ„de odlingar och plantskolor redan pĂ„ 1500-talet. Under 1700- och första hĂ€lften av 1800-talet var speciellt Ăstergötland kĂ€nt för sina omfattande körsbĂ€rsodlingar. NĂ„gra av den tidens sortnamn Ă€r olika former av amareller, moreller och bigarrĂ„er (röda, gula, markbrĂ©s, svarta), Maikirschen, Spanska kirsebĂ€r, Brysselska Bruna, Oranienkirschen, Prinzenkirschen, Prinzessinkirschen, Kentiska röda, May Dukes, Pragiska muskateller, van der Natt, Weichsel von Montmorency och Doctor-Kirsche (Fernqvist, 1988). Ăven brunkörsbĂ€r och klarbĂ€r nĂ€mns i Nilssons (1989) pomologi och anses ha spridit sig frĂ„n gĂ„rd till gĂ„rd som rotĂ€kta plantor.
Flera av dagens körsbÀrssorter Àr alltsÄ mycket gamla. Ofta anvÀnds dessutom samma namn pÄ sorter som faktiskt Àr genetiskt olika (Fernqvist, 1988; Nilsson, 1989). Betydande variation i bÄde utseende och DNA-profiler har man exempelvis hittat i surkörsbÀrssorterna Sumadinka och Stevnsbaer, och i sötkörsbÀrssorten Sam (Pedersen, 2006). Skillnaderna mellan de olika klonerna av samma sort var betydligt större Àn vad skillnader orsakade av mutationer brukar vara. Uppenbarligen hÀrstammar dessa kloner alltsÄ istÀllet frÄn olika fröplantor. Och dÄ borde de INTE ha samma sortnamn! Samma problem, dvs olika DNA-profiler hos trÀd med samma sortnamn samt Àven det motsatta problemet (olika namn men samma DNA-profil) förekom mycket frekvent i en stor undersökning av körsbÀrsgenbanker i Schweiz (Frei m.fl., 2010). Sortnamnet Napoleon visade sig till exempel vara synonymt med sju andra namn!
I Sverige har 29 sorter (bÄde sötkörsbÀr och surkörsbÀr) tilldelats status som mandatsorter, och dessa ska alltsÄ bevaras inom landet (Hjalmarsson, 2007). Med finansiering frÄn Jordbruksverket har forskare pÄ BalsgÄrd nyligen utvecklat DNA-baserade fingeravtryck för merparten av dessa mandatsorter. Avsikten Àr att genbankskuratorer, forskare, vÀxtförÀdlare, yrkesodlare och allmÀnheten, nu och i framtiden, ska kunna sÀrskilja sorterna och anvÀnda korrekta namn
RÀtt namn pÄ pÀronen med hjÀlp av DNA-markörer
MĂ„nga lĂ€nder har numera inrĂ€ttat program för att samla in, bevara och karaktĂ€risera genetiska resurser av viktiga nyttovĂ€xter. Har de intressanta egenskaper, kan de ju komma till anvĂ€ndning i framtiden, antingen som de Ă€r eller som förĂ€ldrar i ett korsningsprogram inom vĂ€xtförĂ€dlingen. I Sverige bevarar man dĂ€rför âmandatsorterâ av exempelvis frukt och bĂ€r, dvs sorter som uppkommit i Sverige eller som har haft en lĂ„ng och viktig odlingshistoria hĂ€r. Hittills har 57 olika pĂ€ronsorter fĂ„tt status av mandatsort. Flertalet av dessa bevaras i nĂ„got av de 11 klonarkiven runt om i landet. Den största samlingen av pĂ€ronsorter finns dock pĂ„ BalsgĂ„rd-SLU, med drygt ett 100-tal namngivna sorter varav 30 mandatsorter. För mĂ„nga av de Ă€ldre sorterna Ă€r ursprunget okĂ€nt, och man vet ibland inte ens vilket land de kommit frĂ„n
Vi vill ha krasigare Àpplen!
Ăpple Ă€r gott â men inte alltid! Dagens
konsumenter Àr krÀsna och vet precis hur
dom vill ha det: Àpplet ska vara bÄde
fast och krasigt pÄ samma gÄng. Det ska
knastra rejÀlt mellan tÀnderna nÀr man
tar en tugga. Vissa minns kanske mormors
gamla trÀd av SÀvstaholm och andra klassiker,
men om de erbjuds lagrade Àpplen av
dessa sorter blir domen inte nÄdig: frukten
Àr ju alldeles för mjuk och mjölig! GÄr
inte att Àta
Problem med fruktsÀttningen pÄ dina ÀppletrÀd?
ĂppletrĂ€d dignande av vacker och vĂ€lsmakande
fruktâŠ. ja, detta ser nog alla framför
sig nÀr de planterar nyinköpta ÀppletrÀd.
Men det finns mÄnga fallgropar. Förutom
alla de vanliga problemen med olÀmplig
jord, torka, vÄrfrost, otrevliga insektsangrepp
och Ànnu otrevligare svampsjukdomar,
sÄ finns det ytterligare ett besvÀrande
faktum. NÀmligen att blommorna mÄste
pollineras! Och detta pollen mÄste komma
frĂ„n en annan Ă€pplesort â annars kan inte
pollenslangen vÀxa ner genom blommans
pistill och utföra en befruktning (Nybom
m.fl. 2007a)
Variationsrika vattenmeloner i södra Afrika
PÄ soliga semesterresor till varmare lÀnder, har allt
fler svenskar lÀrt sig att uppskatta de stora, lÀskande
vattenmelonerna. Ingenting slÀcker törsten
bÀttre, och sÀkrare, Àn en generös skiva saftig vattenmelon
med sitt karaktÀristiska spröda och rosaröda
fruktkött. TillgÄngen Àr inget problem; det
finns knappast nÄgot tropiskt eller subtropiskt land
(vattenmelon vĂ€xer bĂ€st vid 20â30 °C) som inte
kan erbjuda lokalodlade vattenmeloner. Minst 55
lÀnder producerar vattenmeloner, och den samlade
produktionen berÀknas till över 100 millioner ton
per Ă„r. I odlingsanalyser betraktas vattenmelon som
en grönsak, och den odlas pÄ drygt 10% av den
areal som anvÀnds till grönsake
Genetic Diversity and Structure of Tunisian Local Pear Germplasm as Revealed by SSR Markers
Growing pear has a long tradition in Tunisia, and numerous local cultivars possessing an excellent adaptability and resilience potential to climatic variation are present. This large adaptability is associated with an important genetic diversity, which is threatened to erosion. Appropriate measures have to be taken in order to properly evaluate and conserve this local material. Microsatellite markers were used to assess the level of genetic diversity among Tunisian pear germplasm, and compare it with some European varieties and wild pear species. 61 pear accessions representing eight groups (six groups from Tunisia, one from Northern Europe and another group composed of wild pear) have been genotyped using SSR markers derived from apple and pear. The pear accessions showed a significant polymorphism and 95 polymorphic alleles were found. The number of alleles per locus varied from 5 for CH04e03 locus to 14 for CH01d09 locus with an average of 9.4 alleles per locus. Moreover, the mean gene diversity (H-e) per locus ranged from 0.192 to 0.752. Genetic distance values and cluster analyses revealed high genetic similarities among the Tunisian groups. Factorial correspondence analysis (FCA) categorized the accessions into three independent groups where Tunisian local accessions agglomerated together distantly from European and wild pear accessions. Additionally, UPGMA dendrogram grouped accessions into two clusters, confirmed thereafter by the Bayesian model-based Structure analysis. The results showed 16 putative triploid accessions found in the local germplasm. This study provides valuable information to develop strategies of local pear conservation and use