Studie av råttans välfärd i metabolismburar

Metabolismburar används för att samla urin, faeces och ibland även gaser i utandningsluften från råttor. Eftersom råttan får sitta ensam i metabolismburen, och för att metabolismburen är liten, har gallergolv och saknar berikning har man utgått ifrån att denna typ av bur bör vara mycket stressande för råttan. Det har dock gjorts ytterst få studier på hur olika kommersiellt tillgängliga metabolismburar påverkar råttans välfärd i dessa burar. Syftet med denna studie var att utvärdera fem olika typer av metabolismburar för råttor med avseende på beteende, fysiologi och utsöndring av en substans (recovery). Studien genomfördes på AstraZeneca R & D Mölndal (f.d. Astra Hässle AB). De undersökta metabolismburarna var: A) Tecniplast liten (314 cm², 12 cm hög, rund, plast), B) Tecniplast stor (500 cm², 18 cm hög, rund, plast), C) Jencons Metabowl (471 cm², 14 cm hög, rund, glas), E) UNO ACME (542 cm², 16.5 cm hög, fyrkantig, rostfritt stål), F) Prototyp av en ny bur (529 cm², 19.5 cm hög, fyrkantig, plast, hål i väggen för social kontakt). Kontrollburen (D) utgjordes av en Makrolon III-bur (800 cm², 18 cm hög, fyrkantig försedd med spån) i vilken råttorna hölls parvis innan testet, och individuellt under testet. Testning av burarna delades upp i två försöksomgångar, experiment 1 och 2, på grund av begränsningar i hur många mätningar som kunde göras inom samma tidsperiod. I experiment 1 testades burarna A, B, C och D separat för vartdera könet, medan i experiment 2 testades burarna E, F och D med båda könen samtidigt. Totalt 52 råttor (Sprague-Dawley) där hälften utgjordes av honor (11 v.) och hälften av hanar (8 v.) vid placering i burarna testades (vikt ca 230 g. vid ankomst en vecka tidigare). Råttorna hölls individuellt i alla burtyperna under 11 dagar, och hade fri tillgång på foder och vatten. De gavs en radioaktivt märkt substans dag 0 eller 5 i studien. Råttorna togs ut ur burarna varje dag och vid samma tid för att mäta kroppstemperaturen (DAS-5001 Console™ System), och för att väga råttor, foder och vatten. Urin, faeces och sköljvatten vägdes och frystes för senare bestämning av totalradioaktivitet. Kortikosteron analyserades med “Coat-A-Count Rat Corticosterone” (DPC) i urinen. Beteendet filmades med hjälp av time-laps videoutrustning med infrarött ljus, och videobanden analyserades sedan med momentan intervallregistrering var 6:e minut. Statistisk analys gjordes med en tre-vägs variansanalys för effekt av burtyp, kön och dag, samt med t-test för skillnader mellan de olika metabolismburarna och kontrollburen. Resultaten visar på signifikanta effekter av burtyp på foderåtgång (p<0.01, C lägre än D), vattenåtgång (p<0.0001, C och E lägre än D), viktökning (p<0.05, C lägre än D), kroppstemperatur (p<0.01, C lägre än D från dag 2, B lägre än D från dag 8) och kortikosteron (p<0.05, A, B och C lägre än F, B lägre än E). Det var inga signifikanta effekter av burtyp på recovery av en substans, och det fanns inte heller några signifikanta effekter av att ge råttorna substansen dag 0 eller dag 5. Det fanns signifikanta effekter av kön på recovery, kroppstemperatur, viktökning, foderåtgång och vattenåtgång (p<0.0001), samt på kortikosteron (p<0.01) där hanarna överlag hade högre värden än honorna. Det var signifikanta effekter av dag i metabolismburen på kortikosteron (p<0.0001, med en kraftig minskning under de första 4 dagarna), tillväxt (p<0.0001, ökade med tiden), foderåtgång (p<0.0001, lägre dag 1-2), vattenåtgång (p<0.0001, lägre dag 1-6 speciellt för honor), och kroppstemperatur (p<0.0001). För beteendena förekom det signifikanta effekter av burtyp och dag på ligger (bur; p<0.0001, dag; p<0.01, mindre än för D utom C), nosa på buren (p<0.0001, mindre än D utom dag 1) och putsning (p<0.0001, mer än D utom C). Det var inga signifikanta effekter av kön på dessa beteenden. Det var bara få observationer av onormalt beteende, dvs. jaga svansen (7 gånger) och pendla med huvudet (5 gånger). Råttorna registrerades oftast i närheten av burväggarna, och i B låg de ofta i gången till fodertråget. Slutsatserna från denna studie är att det inte verkar spela någon roll i vilken typ av metabolismbur eller vid vilken tid efter placeringen i metabolismburen som en substans ges. Det tar ca fyra dygn innan råttorna har acklimatiserats till metabolismburen. Välfärden för råttorna i Jencons Metabowl (C) blir nedsatt på grund av svårigheter att nå fodret på grund av burens konstruktion. Hur länge råttorna sitter i metabolismburen, inom de testade 11 dygnen, verkar inte ha så stor betydelse för råttans välfärd. Utifrån denna studie rekommenderas följande: • En acklimatiseringsperiod på fyra dygn bör eftersträvas, men ett dygn kan vara tillräckligt med en optimal bur. • Tecniplast stora bur (B) bör användas istället för den lilla buren (A), men helst med den lilla foderautomaten. • Jensons Metabowl (C) måste utveckla bättre fodertilldelning och bör göras lättare att sätta ihop. • Den nya metabolismburen (F) bör utvecklas och testas igen mot den stora Tecniplastburen (B). • Honor och hanar bör testas separat, och man bör tänka igenom vilket kön som är bäst för studien. • Vilken typ av metabolismbur forskaren bör välja beror på studien. Men, forskaren behöver väga för- och nackdelar med varje metabolismbur för att både uppnå goda forskningsresultat och för att upprätthålla en god välfärd för råttorna i försöke

The effect of weaning age on animal performance in lambs exposed to naturally acquired nematode infections

The effects of mixed gastrointestinal nematode (GIN) infections on animal growth and post-weaning activity patterns were investigated in grazing intact ram lambs when naturally exposed to two different infection levels and weaned at different ages. Ewes and their twin-born lambs were turned-out to graze in two permanent pasture enclosures naturally contaminated with GIN the previous year. Ewes and lambs in the low parasite exposure group (LP) were drenched before turn-out and at weaning, respectively, with 0.2 mg ivermectin per kg body weight, whereas those in the high parasite exposure group (HP) were left untreated. Two weaning ages were applied, early weaning (EW) (10 weeks) and late weaning (LW) (14 weeks), respectively. The lambs were then allocated to one out of four groups based on parasite exposure level and weaning age (EW-HP, n = 12; LW-HP, n = 11; EW-LP, n = 13; LW-LP, n = 13). Body weight gain (BWG) and faecal egg counts (FEC) were monitored, in all groups, from the day of early weaning and every four weeks, for 10 weeks. In addition, nematode composition was determined using droplet digital PCR. Activity patterns measured as Motion Index (MI; the absolute value of the 3D acceleration) and lying time were monitored continuously from the day of weaning until four weeks postweaning using IceQube (R) sensors. Statistical analyses were performed in RStudio, using mixed models with repeated measures. BWG was 11% lower in EW-HP compared with EW-LP (P = 0.0079) and 12% lower compared with LW-HP (P = 0.018), respectively. In contrast, no difference in BWG was observed between LW-HP and LW-LP (P = 0.97). The average EPG was higher in EW-HP compared with EW-LP (P < 0.001), as well as in EW-HP compared with LW-HP (P = 0.021), and LW-HP compared with LW-LP (P = 0.0022). The molecular investigation showed that animals in LW-HP had a higher proportion of Haemonchus contortus compared with EW-HP. MI was 19% lower in EW-HP compared with EW-LP (P = 0.0004). Daily lying time was 15% shorter in EW-HP compared with EW-LP (P = 0.0070). In contrast, no difference in MI (P = 0.13) and lying time (P = 0.99) between LW-HP and LW-LP was observed. The results suggest that a delayed weaning age may reduce the adverse effects of GIN infection on BWG. Contrarily, an earlier weaning age may reduce the risk of H. contortus infection in lambs. Moreover, the results demonstrates a potential use of automated behaviour recordings as a diagnostic tool for the detection of nematode infections in sheep

Development of existing scoring systems to assess behavioural coping in shelter cats

Assessing how cats cope with the housing and husbandry at shelters is an important part of maintaining good animal welfare. There are non-invasive methods to assess how cats cope with their environment. The aim of this study was to investigate the reliability of the behaviours used in an extended Stress Assessment protocol for cats to detect stress. Looking at which behaviours are salient and possible to observe accurately, and which correlate with time until adoption. The study was carried out at a non-governmental medium sized cat rescue shelter in Midwestern USA. The shelter had a no-kill policy with screening of cats before intake from county shelters. The observed cats were either group-housed in five rooms (n = 70) or singly housed in double cages (n = 13). Observations were carried out during both morning and afternoon sessions, during which two 1-min observations recorded if cats performed any of 85 behavioural elements (BEs). Time at shelter and if cats were declawed or not were collected from shelter records after the observations. Statistical analysis of the BEs that best predicted the total time at shelter was calculated using the Survival Analysis based on the Cox proportional hazards regression model using a stepwise regression analysis separately for each scoring. The median time at shelter for group-housed cats was 26 days (IQR = 6-54) and for single-housed cats 29 days (IQR = 7-97). In total, 24 % of the BEs (20 of 85) were never recorded, however there were significantly more BEs recorded in group-housed cats (63 BEs) than in single-housed cats (49 BEs, p < 0.05). The survival analysis found 16 unique BEs to predict "Short time at shelter" (14 BEs in group-housed, two in single-housed), 14 were positively correlated meaning that they increased the chance of early adoption and two were negative meaning that they decreased the chance of early adoption. The survival analysis also calculated "Long time at shelter" and found 14 unique BEs where 12 BEs were in group-housed cats and three BEs were in single-housed cats. Seven of these were positively correlated meaning that they decreased the chance of early adoption, whereas seven were negatively correlated meaning that they increased the chance of early adoption. The conclusion is that the extended Stress Assessment could be used to detect BEs indicating stress of cats at shelters, and that there are BEs that can predict shorter time at the shelter. However, further investigations could help reduce the number of BEs needed

Hide ‘n seek: individual behavioural responses of cattle excreting different amounts of nematode eggs—potential threshold for pasture contamination assessment

The aim of this study was to investigate how the activity of cattle under natural grazing conditions is related to their individual parasite contribution (IPC). Potentially, the individuals contributing the most to the contamination of the pasture with gastrointestinal nematodes (GIN) could then be identified and selectively treated based on sensor data thresholds. A total of 58 steers of the dairy breeds Swedish Red (SR, n = 19) and Swedish Holstein (SH, n = 39) were used for sensor-based data collection that lasted for a total of 10 weeks from 4 May to 13 July 2022. All steers were inoculated with a priming dose of nematode larvae and weighed in conjunction with the pasture release. The animals were then divided into four experimental groups and treated with ivermectin (IVM PO, Boehringer Ingelheim, 0.5 mg/kg BW) at different intervals to obtain an exposure contrast (Group A was left untreated, Group B/IVM PO-4w was treated after 4 weeks, Group C/IVM PO-8w was treated after 8 weeks, and Group D/IVM PO-4&8w was treated after 4 weeks and then after 8 weeks). The steers were weighed on four further occasions, during which faecal samples were also taken for parasite testing. Activity data were collected using leg-mounted IceQube sensors and body weight data and faecal samples were collected bi-weekly. The new threshold metric (IPC) was proposed for individuals with different faecal egg count (FEC) levels [NO (no contribution) p-value of 0.008, 0.018, 0.041, and 0.001 for individuals with NO, LO, ME, and HI IPC values, respectively). There were some breed effects on the average number of steps and minutes spent lying. The results also provide alternative threshold methods aimed at finding more sustainable ways of using anthelmintics and integrating individual data into future parasite control strategies

Changes in dairy cows' behaviour, health, and production after transition from tied to loose housing

BackgroundTransition of dairy cows from a tied to a loose housing system may affect their behaviour, health and production. Such housing system changes have become more frequent in Estonia but knowledge is lacking on how cows adapt to a new system. The aim of this study was to evaluate how cows' behaviour, milk production and composition, and different aspects of their health changed after transition from tied to loose housing.ResultsA herd of 400 dairy cows was moved to a new system on the same farm, so that effects of transport were not confounding factors. Behavioural observations were made for approximately 4 months following transition. Milk production data were recorded from 12 months before to 12 months after transition. Examination for skin alterations and cleanliness, as well as body condition scoring were carried out before transition, and thereafter monthly throughout the study. Significant effects on behaviour were observed just after the transition, with increases in the behaviour indicative of poor welfare, such as vocalisation and aggression, and decreases in those indicative of a good state of welfare, such as ruminating, resting and grooming. These effects were of short duration, with most returning to a steady state after the first week. Milk production declined already before the transition but fell significantly after transition, and this fall lasted longer in older cows. Likewise, somatic cell counts were higher in all cows following transition, but older cows were affected significantly more than cows in the first lactation. The frequency of lameness and skin alterations increased on average after transition. Body condition scores fell after transition but recovered by the second month. Therefore, there were adverse effects on the behaviour, health and production of the dairy cows transferred, although, apart from older cows, of short duration.ConclusionThe transition from tied to loose housing first had negative impacts on the welfare of the cows, although by the tenth day the behavioural indicators had returned to normal values. Impacts were more severe in higher parity cows, indicating that the change was more of a challenge for older cows.The findings of this study suggest that animals' behaviour and health should be more carefully observed within about 2 weeks after transition. It is quite likely that more and more farmers in Estonia and elsewhere will recognize the benefits of keeping their dairy cattle in loose housing, aimed at improving animal welfare and the value of the production chain

Interacting With a Visiting Dog Increases Fingertip Temperature in Elderly Residents of Nursing Homes

The aim of this study was to investigate whether interacting with a visiting dog influences fingertip temperature and cortisol levels in residents living in nursing homes for the elderly. The study included two groups, the dog group (n= 13) and the control group (n= 11-15) and lasted for 8 weeks for the dog group and 6 weeks for the control group. All participants were residents living at nursing homes for the elderly. The researchers visited small groups of the participants twice weekly during the entire study in both the dog and the control group. The visiting dog and the dog handler accompanied the researchers during weeks 3-6. Fingertip temperature was measured and saliva samples for cortisol determination were collected at 0, 20 and 60 min for the dog group and at 0 and 20 min for the control group. For analysis the study was divided into periods; Period 1 (week 1-2), Period 2 (week 3-4), Period 3 (week 5-6) and Period 4 (week 7-8, only the dog group). Mean values based on all data obtained at 0 and 20 min during period 1-3 were compared between groups. A second, separate analysis for the dog group also included data from 60 min and for period 4. For the dog group fingertip temperature increased significantly between period 1 and 2, 1 and 3 and 1 and 4 (p&lt; 0.05). In addition, fingertip temperature rose significantly between 0 and 20 min and between 0 and 60 min within all periods. For the control group a significant decrease in fingertip temperature was observed between period 1 and 3 (p&lt; 0.05). Fingertip temperature did not differ between the two groups during period 1, but was significantly higher for the dog group than for the control group during periods 2 and 3 (p&lt; 0.05 andp&lt; 0.001, respectively). Cortisol results are only presented descriptively due to that many samples had too low volume of saliva to be analyzed. In the present study interaction between elderly residents and a visiting dog resulted in increased fingertip temperature, probably reflecting a decrease in the activity of the sympathetic nervous system and therefore a decrease in stress levels

Investigating the reward cycle of play in pigs (Sus scrofa)

Observations of play in animals have been suggested as a promising indicator of positive emotions and thus of positive animal welfare. However, if play can follow the proposed reward cycle concept where animals estimate and value reward differently in different phases of the cycle (anticipation, consummation and post-consummation) is unclear. To investigate if a reward cycle for play exists in growing pigs, we carried out an exploratory study where pigs were tested when they were naïve to a reward cycle test (first occasion) against when they were accustomed to going through the test after having the access to an open play arena with objects. Forty undocked pigs were housed in a weaner stable with two castrated males and two females per pen. Within each litter, we randomly selected and tested one male and one female test pig, each being tested as naïve or accustomed to the testing environment. The first week the pigs (n = 20) were tested four times and regarded as naïve during the first day. After that they were regarded as accustomed, and were tested twice a week for 3 weeks. We observed the behavior of the tested pairs in three subsequent stages: (1) in a holding pen 3 min, (2) in a play arena 15 min, and (3) in their home pen 10 min. When accustomed, pigs showed more locomotor play, social interactions and standing, and a tendency of more orientation toward the play arena and exploring bars facing the play arena (i.e., reward-seeking behavior) in the holding pen than when they were naïve, suggesting an anticipation to enter the play arena. Performing high numbers of object play in all sessions, and for accustomed pigs more exploration and social interaction, but less locomotor play and walking in the play arena may suggest consumption of play and exploration. Finding more lying and sitting in accustomed pigs, but less standing and walking in the home pen is in line with the previous hypothesis of the post-consummatory behaviors. Our study showed mixed results for the existence of a reward cycle for play in pigs and generated questions for future research

Sociala tjänstehundar - användning, lagstiftning och djurvälfärd i mötet mellan hund och människa

Syftet med denna rapport är att presentera vad en social tjänstehund är, vilket arbete den utför, hur de personer den hjälper påverkas av den hundunderstödda insatsen, vilka behov den sociala tjänstehunden har och hur dess hälsa och övriga välfärd påverkas av arbetsinsatsen. Rapporten utmynnar i ett antal rekommendationer för att kunna säkra att sociala tjänstehundars välfärd inte påverkas negativt. Sociala tjänstehundar ingår i det internationella begreppet djurunderstödda insatser (eng. Animal Assisted Interventions). Inom detta område kan hundar ingå i hundunderstödd aktivitet, hundunderstödd terapi, hundunderstödd utbildning/pedagogik och hundunderstödd coaching/ vägledning. Forskning visar att hundunderstödda aktiviteter på äldreboenden leder till minskad depression, ökad livskvalité, fler sociala interaktioner, lägre hjärtfrekvens och blodtryck, samt högre kroppstemperatur. Hundunderstödd terapi på sjukhus ökar patienternas välmående och minskar ångest, depression och stress. Hundunderstödd pedagogik i form av läshundar leder till förbättrad läsförmåga hos skolelever och har positiva effekter på inlärningen. Hundar kan även i en kombination av terapi och pedagogik stödja elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. En enkät till svenska hundförare visade att all som arbetar med sin hund in skolor har upplevt positiva resultat från den hundunderstödda insatsen. En social tjänstehund är alltid utbildad och arbetar alltid tillsammans med sin förare. Den sociala tjänstehunden arbetar som kollega med sin förare och utför insatser mot en tredje person. Uppdragsgivare, upphandlare av uppdrag, beslutsfattare och utbildare behöver vara insatta i branschterminologin. Riktlinjer och rutiner för sociala tjänstehundar behöver vara kända av alla som upphandlar och utbildar sociala tjänstehundar. Hundars kommunikation med människor har utvecklats så att hunden ofta söker ögonkontakt med sin ägare, signalerar vad den vill med olika beteenden men även läser av och förstår människors signaler och kroppsspråk. Anknytningen mellan hund och ägare och vilken anknytningsstil de har är viktig för hur trygg hunden känner sig i nya och okända miljöer. Hundar kan få ökad hjärtfrekvens och förhöjda kortisolnivåer när de upplever stress eller blir uppjagade, och sänkt hjärtfrekvens och ökade oxytocinnivåer när de upplever trygga nära kontakter med människor. Valpen som planeras att bli en framtida social tjänstehund bör väljas med hänsyn till att individen har goda sociala egenskaper och lämpligt temperament. Det är viktigt att valpen socialiseras redan hos uppfödaren. Under uppväxten bör valpen och unghunden få positiva upplevelser hos ägaren genom lek, träning i impulskontroll, lydnad och miljöträning. Faktorer som kan påverka hundens välfärd under arbete är: frekvens och varaktighet av arbetstillfällen, hur väl hunden känner till miljön och klienterna, förutsägbarhet, kontrollerbarhet, valbarhet och ålder. Hundar mår generellt bra av fysisk aktivitet, mental stimulans och positiva sociala kontakter. Studier på hundar som deltar i AAI har generellt inte visat fysiologiska tecken på stress. Däremot har man funnit att vissa individer kan visa signaler på stress vid vissa moment. Stort ansvar vilar på föraren med avseende i att se till att hundens behov uppfylls och att arbetet är anpassat för just den individen. Det är viktigt att hunden ges möjlighet till vila och återhämtning. För att Sammanfattning kunna upprätthålla en god välfärd är det därför mycket viktigt med utbildade hundförare. Om en äldre hund visar tecken på nedsatta fysiska och mentala förmågor, oönskade beteenden eller en motvilja att arbeta så ska hunden pensioneras. Hundens välfärd måste noga uppmärksammas då hunden kan vara tränad att hålla sig lugn i stressande miljöer och inte visa beteenden på stress även om den upplever det. Hundföraren ansvarar för den sociala tjänstehundens hälsa och ska ha kompetens för detta. En plan för att minska risker för hundens hälsa inom verksamheten bör tas fram tillsammans med verksamhetsansvarig och delges personal och deltagare. En hund som visar tecken på nedsatt hälsa ska inte arbeta. Veterinär ska besluta om lämplig behandling och konvalescens vid ohälsa, och bör bestämma om och i vilken omfattning hunden kan återgå till sitt arbete. Hundfysioterapeut och etolog kan i samarbete med veterinär bidra till behandling och beslut om hundens arbetskapacitet. Sociala tjänstehundar bör genomgå regelbundna undersökningar av veterinär för att bedöma hundens hälsa och lämplighet som social tjänstehund och en individuell hälsoplan bör upprättas. Vägledningar för pensionering av tjänstehundar behöver tas fram. Risken för spridning av zoonotiska smittor mellan hundar och människor är låg i Sverige. Hundar kan bidra till objektsburen smitta och rutiner för att minska denna risk behöver finnas på plats. Multiresistenta bakterier kan spridas från hund till människa och tvärtom. Vid förekomst av MRSA (Meticillinresistenta Staphylococcus aureus) och MRSP (Meticillinresistenta Staphylococcus pseudointermedius) finns specifika regler att förhålla sig till. För att minska risken för spridning av ESBL (Extended Spectrum Beta-Lactamase) finns anledning att inte utfodra sociala tjänstehundar med färskfoder. Det saknas vetenskapligt stöd för att det finns allergivänliga raser. Förekomst av allergener kan minska genom goda rutiner. Det finns flera svenska riktlinjer och rekommendationer för hur en social tjänstehund bör arbeta inom vård och omsorg, men det saknas för skolans område. Riksföreningen för skolsjuksköterskor är positiva till hund i skolan och välkomnar att skolverket lyfter frågan. Internationellt finns det både övergripande rekommendationer för djurunderstödda insatser och inom Europa finns det flera olika rekommendationer för hundunderstödda insatser. Det finns två svenska branschorganisationer för sociala tjänstehundar. Föreningen för Sociala tjänstehundar har medlemmar från både utbildare och hundteam som arbetar inom vård, skola, omsorg och socialt arbete och föreningen har riktlinjer för utbildning av sociala tjänstehundsteam samt arbetar för att skapa goda förutsättningar för hundteam och utbildare. Sveriges Hundföretagare riktar sig till hundförare med F-skattsedel och som bedriver sin verksamhet som företagare. För att bli medlem i Sveriges Hundföretagare ska man som hundförare visa intyg på att man uppfyller föreningens krav på utbildning hos hundföraren och hunden. Det saknas av myndigheter utformade riktlinjer och krav för vad en utbildning ska innehålla, samma gäller examination gällande hela perspektivet inom AAI. Det finns endast en standard skapad för en specifik målgrupp som gäller äldre med demens och personer med förvärvad hjärnskada. Efter genomgången utbildning till social tjänstehund examineras hundteamen i Sverige hos respektive utbildare. En enkät till sex av de svenska utbildarna av sociala tjänstehundar visade att omfattningen av det centrala innehållet i utbildningarna varierar stort mellan utbildarna. I Sverige finns det inga av myndigheter beslutade riktlinjer på hur lämplighetstester av blivande sociala tjänstehundar ska utformas. Det saknas även en oberoende organisation som utför lämplighetsbedömningar av blivande sociala tjänstehundsteam. Utbildarna utför som regel en lämplighetsbedömning av hunden inför en utbildningsstart, men bedömningarna varierar mellan de olika utbildarna. Utbildarna utfärdar efter godkänd examination ett tvåårigt tillstånd och idhandlingar för den sociala tjänstehunden. En enkät till förare av sociala tjänstehundar visade att det är en stor bredd på hundraser och utbildningsarrangörer i Sverige. De främsta riskerna för de sociala tjänstehundarna var klienternas beteende, miljön och hundmöten utomhus. De vanligaste incidenterna de sociala tjänstehundarna blivit utsatta för var fysiskt våld av klienter. De vanligaste incidenterna som de sociala tjänstehundarna orsakat klienter var rivskador. Riskanalys bör göras av verksamhetsansvarig i samråd med hundföraren på det ställe dit tjänstehunden ska komma för att minska riskerna för deltagarna och hunden. Riskhantering bör ske kontinuerligt för att minimera att något händer deltagarna eller den sociala tjänstehunden. Det är viktigt att ta hänsyn till hundens välfärd i utförandet av en riskbedömning. Den som yrkesmässigt håller djur ska ha tillstånd från länsstyrelsen. Enligt betänkande till nya djurskyddslagen framgår att alla som bedriver yrkesmässig verksamhet med sällskapsdjur ska ha tillstånd. Vid tillståndsgivning ska särskild vikt läggas vid djurhållarens kompetens. Djur får inte överansträngas, psykiskt såväl som fysiskt. Djurhållare ska genom smittskyddsförebyggande åtgärder minska risken för spridning av smitta mellan djur och människor. Om en anläggning bedriver organiserad besöksverksamhet så ska djurhållaren anmäla detta till länsstyrelsen och det ställs utökade krav på besöksregler. För att stärka välfärden för sociala tjänstehundar föreslås följande rekommendationer: Hundföraren ska alltid vara utbildad tillsammans med sin hund. Den sociala tjänstehunden ska alltid arbeta tillsammans med den hundförare den har utbildats med. Samma regler och krav på djurvälfärd, hygien, kompetens och systematiskt kvalitetsarbete bör gälla för alla som använder sina hundar i en verksamhet, oavsett om det är ett hundteam eller personal med personalhundar. Frågan om tillståndsplikt behöver utredas och förtydligas av ansvariga myndigheter. Krav på tillståndsplikt kan vara ett sätt att försäkra sig om kompetens hos hundförare, kvalitet i utförande av tjänsten och en god välfärd hos den sociala tjänstehunden. Alla sociala tjänstehundar bör ha en individuell hälsoplan som inkluderar en regelbunden veterinärkontroll. När en etolog anlitas ska denna ha utbildning motsvarande Jordbruksverkets definition (SJVFS 2019:16, Saknr L 103), samt minst en kurs om hundars beteende. Lämplighetsbedömningar, utbildning och examination bör standardiseras. Utbildningarna bör ackrediteras av en branschorganisation med inriktning på sociala tjänstehundar. Den ackrediterade branschorganisationen bör efter godkänd examination utfärda en id-handling giltig i två år för den sociala tjänstehunden med förare, därefter bör hundteamet utföra ett kvalitetstest för att erhålla uppdaterad id-handling. Samma branschorganisation bör hålla ett register över sociala tjänstehundar som har giltiga id-handlingar och som förslagsvis är anmälda till Länsstyrelsen. Upphandlare av tjänster som ska utföras av sociala tjänstehunds-team bör kontakta branschorganisationen för att ta reda på om teamet har giltig id-handling. Försäkringsbolagen bör kontrollera giltig id-handling innan en social tjänstehund försäkras. För att ge alla i en verksamhet som tar emot sociala tjänstehundar med sin förare information om vad som gäller vid arbete med hund, rekommenderas att man har en pärm med all viktig information i på lämplig plats där alla kan läsa den

Grön rehabilitering som behandling på lantgård : Metodutveckling av naturunderstödd rehabilitering med interdisciplinärt vårdteam vid utmattningssyndrom

Från 2010 till 2015 var det en generell ökning av antalet nya sjukfall i Sverige, men från 2015-2016 låg det på samma nivå. Psykiatriska diagnoser är den vanligaste sjukskrivningsorsaken, och inom denna grupp finns diagnosen stressutlöst utmattningssyndrom. Den ger ofta nedsatt arbetsförmåga under lång tid och patienterna har svåra kroppsliga och kognitiva symptom. Forskning har visat att rehabilitering i trädgård med tillgång till natur kan korta ned rehabiliteringstiden. Syftet med denna studie var att beskriva metodutvecklingen av naturunderstödd rehabilitering på gård med ett interdisciplinärt team med legitimationsutbildningar. Studien genomfördes under april 2016 – december 2018 på GreveGarden där man byggt upp utemiljö och växthus från Patrik Grahns åtta karaktärer. Det fanns samlingsrum med öppen eld, ett stort växthus med porlande vattenkanal och guldfiskar, tillgång till varierad trädgård och kök. I närområdet fanns lantgårdar med mjölkkor, får och hästar, samt skog. Det interdisciplinära teamet bestod av en projektledare som är högskoleutbildad trädgårdsmästare och legitimerad sjuksköterska, en legitimerad sjukgymnast med inriktning mot basal kroppskännedom, en legitimerad arbetsterapeut och en legitimerad läkare som i teamet mest använde sin utbildning som diplomerad samtalsgrupp- och symboldramaterapeut. Målgruppen var sjukskrivna personer, bosatta i Skaraborg, med diagnos stressutlöst utmattningssyndrom. Totalt inkom det 98 remisser, 91 kvinnor och 7 män. Remittenter var vårdcentraler (80 st.), företagshälsovård (11 st.), vuxen psykiatrisk mottagning (4 st.), medicinmottagning (2 st.) och en privat läkare (1 st.). Totalt har 63 behandlingar avslutats. Fem av dessa patienter har gått två omgångar. Könsfördelningen har varit 56 kvinnor och två män. Av de inkomna remisserna har 40 ej lett till rehabilitering av olika anledningar, exempelvis ej lämplig diagnos, gått till annan behandling eller påbörjat arbetsträning under kötiden, samt ekonomiska svårigheter med transport. Åtta patienter har ingått i varje behandlingsgrupp. Rehabiliteringstiden var tre halvdagar per vecka i 14 veckor och varje dag leddes av två teammedlemmar. Dagarna hade en igenkännbar rytm. Samling i grupp med avslappning och samtal skedde i början av dagen. Närvaron prioriterades högt, men väl på plats kunde patienterna vara aktiva eller ta det lugnare. Behandlande aktiviteter anpassades till individen och gruppen. Vistelse utomhus ingick vid varje tillfälle. Samling med fika efter promenad och avslutning i grupp med reflektioner ingick alltid. Det utvecklades samsyn i teamet kring patienternas mönster, deras styrkor och svårigheter. Detta gav underlag för arbete tillsammans med patienten med mål och delmål. I avslutningsfasen deltog någon ur teamet på avstämningsmötet med försäkringskassan och arbetsgivaren eller arbetsförmedlingen. Patienterna var positiva till miljön, det interdisciplinära teamet och den metod som varje profession använde. Opartisk utvärdering har gjorts av Skaraborgsinstitutet

Models of conditioned reinforcement and abnormal behaviour in captive animals

Abnormal behaviours are common in captive animals, and despite a lot of research, the development, maintenance and alleviation of these behaviours are not fully understood. Here, we suggest that conditioned reinforcement can induce sequential dependencies in behaviour that are difficult to infer from direct observation. We develop this hypothesis using recent models of associative learning that include conditioned reinforcement and inborn facets of behaviour, such as predisposed responses and motivational systems. We explore three scenarios in which abnormal behaviour emerges from a combination of associative learning and a mismatch between the captive environment and inborn predispositions. The first model considers how abnormal behaviours, such as locomotor stereotypies, may arise from certain spatial locations acquiring conditioned reinforcement value. The second model shows that conditioned reinforcement can give rise to abnormal behaviour in response to stimuli that regularly precede food or other reinforcers. The third model shows that abnormal behaviour can result from motivational systems being adapted to natural environments that have different temporal structures than the captive environment. We conclude that models including conditioned reinforcement offer an important theoretical insight regarding the complex relationships between captive environments, inborn predispositions, and learning. In the future, this general framework could allow us to further understand and possibly alleviate abnormal behaviours