Parents' assessment of parent-child interaction interventions – a longitudinal study in 101 families

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>The aim of the study was to describe families with small children who participated in parent-child interaction interventions at four centres in Sweden, and to examine long term and short term changes regarding the parents' experience of parental stress, parental attachment patterns, the parents' mental health and life satisfaction, the parents' social support and the children's problems.</p> <p>Methods</p> <p>In this longitudinal study a consecutive sample of 101 families (94 mothers and 54 fathers) with 118 children (median age 3 years) was assessed, using self-reports, at the outset of the treatment (T1), six months later (T2) and 18 months after the beginning of treatment (T3). Analysis of the observed differences was carried out using Wilcoxon's Signed-Rank test and Cohen's d.</p> <p>Results</p> <p>The results from commencement of treatment showed that the parents had considerable problems in all areas examined. At the outset of treatment (T1) the mothers showed a higher level of problem load than the fathers on almost all scales. In the families where the children's problems have also been measured (children from the age of four) it appeared that they had problems of a nature and degree otherwise found in psychiatric populations. We found a clear general trend towards a positive development from T1 to T2 and this development was also reinforced from T2 to T3. Aggression in the child was one of the most common causes for contact. There were few undesired or unplanned interruptions of the treatment, and the attrition from the study was low.</p> <p>Conclusion</p> <p>This study has shown that it is possible to reach mothers as well as fathers with parenting problems and to create an intervention program with very low dropout levels – which is of special importance for families with small children displaying aggressive behaviour. The parents taking part in this study showed clear improvement trends after six months and this development was reinforced a year later. This study suggests the necessity of clinical development and future research concerning the role of fathers in parent-child interaction interventions.</p

Indispensable interaction : parents' perspectives on parent-child interaction and beneficial meetings

Parent-child interaction interventions, guided by the aim of promoting child development, have developed in Sweden during the last three decades. The aim of this thesis was to describe families taking part in such interventions and examine short term and long term changes in their problem loads. Praticular interest was directed towards the parents' experiences, both with respect to the treatment they had taken part in at either of four centres for parent-child interaction interventions presented in this thesis and to other persons and/or contexts the parents considered had played an important and beneficial role for the child or the family. The results show that the centres have reached both mothers, fathers and children beset by considerable difficulties in relation to interaction, offering them a treatment which an overwhelming majority of the families have chosen to follow through and which has made a difference to the families. This thesis highlights the significance of beneficial relationships, not only within the intervention but also in other professional contexts, for the enhancing of children's development

Trygghetscirkeln som stöd till späd- och småbarnsfamiljer - användbarhet och effekter

Artikeln bygger på data hämtade från en svensk effektstudie av Trygghetscirkeln. Utvärderingar gjorda av gruppledare och 25 föräldrar presenteras tillsammans med förändringar av föräldrars inre representationer av barnet samt samspelskvalitet i föräldra-barnparet före och efter interventionen. Bedömningarna gjordes med Working Model of the Child Interview (WMCI) and Emotional Available (EA) scales. Gruppledare och föräldrar var enhälligt positiva till Trygghetscirkelns teori, begrepp och upplägg. Gruppledarna uttryckte att metoden underlättade föräldrarnas delaktighet i behandlingen, men betonade att uppväckta känslor måste ges utrymme för bearbetning mellan sessionerna. Uppföljningen visade att 10 föräldrars inre representation förändrats till balanserad och att 13 föräldra-barnpar förbättrat sin samspelskvalitet efter interventionen. Resultaten lyfter fram Trygghetscirkelns värde som komplement till sedvanlig behandling för familjer med späda och små barn.</p

Trygghetscirkeln som stöd till späd- och småbarnsfamiljer - användbarhet och effekter

Artikeln bygger på data hämtade från en svensk effektstudie av Trygghetscirkeln. Utvärderingar gjorda av gruppledare och 25 föräldrar presenteras tillsammans med förändringar av föräldrars inre representationer av barnet samt samspelskvalitet i föräldra-barnparet före och efter interventionen.  Bedömningarna gjordes med Working Model of the Child Interview (WMCI) and Emotional Available (EA) scales. Gruppledare och föräldrar var enhälligt positiva till Trygghetscirkelns teori, begrepp och upplägg.  Gruppledarna uttryckte att metoden underlättade föräldrarnas delaktighet i behandlingen, men betonade att uppväckta känslor måste ges utrymme för bearbetning mellan sessionerna. Uppföljningen visade att 10 föräldrars inre representation förändrats till balanserad och att 13 föräldra-barnpar förbättrat sin samspelskvalitet efter interventionen. Resultaten lyfter fram Trygghetscirkelns värde som komplement till sedvanlig behandling för familjer med späda och små barn.

Trygghetscirkeln som stöd till späd- och småbarnsfamiljer - användbarhet och effekter

Artikeln bygger på data hämtade från en svensk effektstudie av Trygghetscirkeln. Utvärderingar gjorda av gruppledare och 25 föräldrar presenteras tillsammans med förändringar av föräldrars inre representationer av barnet samt samspelskvalitet i föräldra-barnparet före och efter interventionen.  Bedömningarna gjordes med Working Model of the Child Interview (WMCI) and Emotional Available (EA) scales. Gruppledare och föräldrar var enhälligt positiva till Trygghetscirkelns teori, begrepp och upplägg.  Gruppledarna uttryckte att metoden underlättade föräldrarnas delaktighet i behandlingen, men betonade att uppväckta känslor måste ges utrymme för bearbetning mellan sessionerna. Uppföljningen visade att 10 föräldrars inre representation förändrats till balanserad och att 13 föräldra-barnpar förbättrat sin samspelskvalitet efter interventionen. Resultaten lyfter fram Trygghetscirkelns värde som komplement till sedvanlig behandling för familjer med späda och små barn.</p

Trygghetscirkeln för ett reflekterande föräldraskap : COS-P i Sverige - kunskapsspridning och prövning av ett psykoedukativt föräldraprogram

Projektet avsåg att pröva ett anknytningsbaserat föräldrastödsprogram, Trygghetscirkeln (COS-P), vars mål är att hjälpa föräldrar att nå fördjupad förståelse för barns behov av känslomässigt stöd från sina föräldrar. Prövningen av Trygghetscirkeln som komplement till övrig behandling genomfördes på tre geografiskt spridda behandlingsenheter för familjer med små barn i Sverige. Efter gruppledarutbildning genomfördes en RCT-studie där 52 föräldrar i åldern 18-44 år (M=30 år) med barn under 58 månader (M=15 mån) randomiserades till att antingen få behandling enligt planerad form (TAU), n=24 föräldrar, eller få behandling plus ett tillskott av 8 ggr Trygghetscirkel i grupp (COS), n=28 föräldrar. Vid baslinjen (T1) fyllde föräldrarna i självskattningsformulär avseende nivå av egen ångest (STAI), grad av depressivitet (CES-D), grad av reflekterande förmåga (PRFQ) och nivå av föräldrastress (SPSQ). Föräldrarna fyllde vidare i en anknytningsdagbok (AD). En diagnostisk DC:0-3R profil sammanställdes utifrån journaldata, samspelet mellan förälder och barn bedömdes kvalitativt (EAS) och en semistrukturerad djupintervju om förälderns inre bild av sig själv och sitt barn (WMCI) värderades. Nya mätningar gjordes därefter vid sex månader (T2) och 12 månader (T3) efter baslinjemätningen, med undantag för AD, den diagnostiska profilen och djupintervjun som enbart gjordes vid T1 och T3. Efter genomförda föräldragrupper utvärderades Trygghetscirkeln med hjälp av särskilda frågeformulär riktade till föräldrar och till gruppledare. Som avslutning av projektet gjordes öppna intervjuer dels med personal på respektive behandlingsenhet och dels med ett bekvämlighetsurval av föräldrar. Resultaten gav vid handen att både behandlare och föräldrar var mycket nöjda med Trygghetscirkeln, som var stimulerande, gav en fördjupad kunskap och hjälpte föräldrarna i sin föräldraroll. I COS-gruppen förändrades samspelskvalitet och framför allt den inre bilden av föräldrarollen och av barnet signifikant mer än i TAU-gruppen. I hela gruppen uppmättes över tid sänkt föräldrastress, reduktion av stressfaktorer i omgivningen, bättre föräldra-barnrelation och mer åldersadekvat socioemotionell utvecklingsnivå hos barnen. Den skattade nivån av egen psykiska hälsa, eller självskattad reflekterande förmåga förbättrades emellertid inte i någon av grupperna. Vid uppföljningen våren 2015 visade det sig att Trygghetscirkeln integrerats som en väsentlig del i verksamheternas behandlingsutbud. Rapporten lyfter fram att genomsnittsåldern för barnen i den undersökta gruppen var låg, vilket ledde till en låg förekomst av individuella barnkliniska symtom. Problemen var i huvudsak koncentrerade till föräldrafunktionen. Föräldrarna hade i allmänhet en etablerad behandlingskontakt innan de bjöds in till studien vilket troligen medförde att upplevelsen av den egna psykiska hälsan redan hade stabiliserats. Däremot förändrades stress, samspelskvalitet och den inre bilden långsammare, med mätbara positiva förändringar först vid uppföljningen efter 12 månader. Denna förändring var mer tydlig hos COS-gruppen än hos TAU-gruppen. Slutsatsen är att Trygghetscirkeln är ett föräldraprogram som uppskattas stort av både föräldrar och gruppledare. Då Trygghetscirkeln syftar till ökad förståelse för hur det egna förhållningssättet påverkar föräldrabeteendet, aktualiseras förälderns egna hinder och svårigheter i mötet med materialet och gruppdiskussionerna. Detta stärker betydelsen av erfarna gruppledare och att det sammanhang inom vilket Trygghetscirkeln erbjuds får möjlighet att fungera som en trygg bas. Vi kan inte uttala oss om Trygghetscirkeln som en generellt preventiv insats till alla föräldrar men vill rekommendera den för riktade insatser till barn med identifierade risker för psykisk ohälsa eller utvecklingsavvikelser samt som komplement till annan behandling där större behov av barnkliniska insatser föreligger.Studien är finansierad av Folkhälsomyndigheten, tidigare Folkhälsoinstitutet, med medel från projektutlysningen ”Stöd till familjer där det finns missbruk, psykisk ohälsa eller våld”.</p

Adding “Circle of Security - Parenting” to treatment as usual in three Swedish infant mental health clinics. Effects on parents’ internal representations and quality of parent-infant interaction

This study presents effects of adding Circle of Security-Parenting (COS-P) to an already established comprehensive therapeutic model for early parent-child intervention in three Swedish infant mental health (IMH) clinics. Parents' internal representations and quality of parent-infant interaction were studied in a clinical sample comprised of 52 parent-infant dyads randomly allocated to two comparable groups. One group consisted of 28 dyads receiving treatment as usual (TAU) supplemented with COS-P in a small group format, and another group of 24 dyads receiving TAU only. Assessments were made at baseline (T1), 6 months after inclusion (T2) and 12 months after inclusion (T3). Changes over time were explored in 42 dyads. In the COS-P group, the proportion of balanced representations, as assessed with Working Model of the Child Interview (WMCI), significantly increased between T1 and T3. Further, the proportion of emotionally available interactions, as assessed with Emotional Availability scales (EA), significantly increased over time in the COS-P group. Improvements in the TAU-group were close to significant. Limitations of the study are mainly related to the small sample size. Strength is the real world character of the study, where COS-P was implemented in a clinical context not otherwise adapted to research. We conclude by discussing the value of supplementing TAU with COS-P in IMH treatment.</p

Being me and being us : adolescents' experiences of treatment for eating disorders

BACKGROUND: This qualitative study addresses adolescents' perception of treatment for eating disorders. The importance of involving parents in treatment of young people with eating disorders, especially young people with Anorexia Nervosa, is emphasized in a number of studies. Even so, this form of treatment does not work for everybody, not even within a limited diagnostic group. Previous research has revealed that many young people are not entirely satisfied with their treatment. However, there is a lack of knowledge concerning the perspectives of adolescents in outpatient treatment, whose treatment often involves family. The aim of the present study was to investigate how young people with experience from adolescent outpatient treatment for eating disorders, involving family-based and individual based interventions, perceive their time in treatment. METHODS: This study was conducted using a hermeneutic phenomenological approach. Fifteen participants were recruited in collaboration with four specialized eating disorder units and interviewed with the purpose to gather narratives. RESULTS: The analysis revealed that the adolescents sometimes felt more or less forced into treatment, and strong ambivalent feelings about if and how to participate in treatment permeated the adolescents' narratives. The common factors which emerged in the narratives were assembled under the two major themes: Having to involve family in treatment - in one way or another and Making progress in treatment - a matter of trust. CONCLUSIONS: It is of great importance to involve family in treatment in order to understand the problems of the adolescents in their context and be able to take advantage of the resource that parents constitute. However, in certain situations, it is necessary to prioritise individual treatment interventions so that instead of sorting out difficult family situations the therapist focuses on enhancing the young people's resilience, thus enabling them to tackle problematic situations in life.Funding agencies:SwEat-Swedish Eating Disorder Register</p