Green public procurement as a policy instrument - Study from a law and economics perspective on the efficiency of using green public procurement to achieve sustainable development in the EU

Under 2013 utgjorde värdet av medlemsstaternas offentliga upphandling ungefär 18 procent av deras BNP, vilket gör det till ett kraftfullt verktyg att använda för att främja vissa samhällsmål. Traditionellt sett så har offentlig upphandling använts i ett protektionistiskt syfte för att skydda nationell industri från utländsk konkurrens, vilket är en bidragande faktor till att EU har valt att lagstifta på området för att säkerställa en fungerande inre marknad. Miljöhänsyn i offentlig upphandling var länge misstrodd för att vara en täckmantel för nationella protektionistiska syften. I takt med att miljöpolicy fick en ökad betydelse i EU så förändrades även synen på grön offentlig upphandling (GPP) som ett viktigt instrument för att uppnå miljömässiga såväl som ekonomiska fördelar. Den 11 februari 2014 antogs ett nytt upphandlingsdirektiv av Rådet för att understödja Europa 2020-strategin. Denna ekonomiska strategi formulerades i efterdyningarna av finanskrisen 2008 och ämnade åtgärda brister i EU:s tillväxtmodell genom att fokusera på smart, hållbar och social tillväxt. Europa 2020-strategin identifierade GPP som ett väsentligt marknadsbaserat instrument för att uppnå hållbar tillväxt genom att stödja övergången till en resurseffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Den logiska grunden för främjandet av GPP är att upphandlande myndigheter, som ekonomiskt starka marknadsaktörer, kan forma produktions- och konsumtionsmönster till att verka för en hållbar användning av naturtillgångar vilket främjar både miljön såväl som ekonomin i sin helhet. Syftet med denna uppsats är att, från ett rättsekonomiskt perspektiv, undersöka förutsättningarna för GPP att fungera som ett effektivt policy instrument i betydelsen att verka för en hållbar utveckling, som beskrivet i Europa 2020-strategin. De innovativa lösningarna som presenteras i det nya upphandlingsdirektivet som ett svar på bristerna i det föregående direktivet utgör utgångspunkten för en bedömning av GPP’s effektivitet som det för nuvarande är reglerat. Uppsatsens presentation visar att mobiliseringen av GPP i EU för nuvarande möter en rad hinder. Möjligheten att inkorporera miljökriterier i offentlig upphandling är inte längre ifrågasatt men legaliteten av en enskild användning av GPP beror i stor grad på hur den upphandlande myndigheten formulerar sina miljökriterier. Utformandet av miljökriterier i enlighet med EU rätt som genererar miljömässiga och ekonomiska fördelar är en tekniskt utmanande uppgift som ger upphov till höga transaktionskostnader. De höga transaktionskostnaderna och det komplicerade utövandet av GPP gör att upphandlande myndigheter ofta avstår från att tillämpa miljökriterier, vilket underminerar möjligheten för GPP att verka för en hållbar utveckling. Tillämpningen av GPP varierar också mycket mellan olika medlemsstater vilket antas bero på en brist på politiskt ledarskap och en fragmenterad offentlig efterfrågan av GPP. Det nya offentliga upphandlingsdirektivet presenterar en rad lösningar menade att uppmuntra en utökad tillämpning av GPP bland upphandlande myndigheter genom att underlätta och klargöra dess användande. Indikativa mål har också fastställts av Kommissionen för att ytterligare understryka vikten av en ökad tillämpning av GPP i EU. Denna uppsats visar emellertid på att främjandet av GPP sällan grundar sig i ekonomisk forskning eller studier som fastställer att GPP faktiskt är ett effektivt policyinstrument som kan bidra till att förändra marknaden i en hållbar riktning. Marknadsförutsättningar såsom priskänsligheten hos producenter och konsumenter i förhållande till förändrade marknadspriser kan exempelvis ha en betydande effekt på GPP’s förmåga att åstadkomma en hållbar utveckling och borde därför ingå i en bedömning av dess effektivitet. Därutöver är det frivilligt för producenter att delta i GPP, vilket kan motverka dess målsättning att bidra till en hållbar utveckling då ekonomiska aktörer kan välja att inte delta i GPP om kostnaderna för att uppfylla miljökriterier överstiger de potentiella ekonomiska fördelarna som följer av att vinna en upphandling. Det är också mer troligt att potentiella anbudsgivare väljer att avstå från att delta i en grön offentlig upphandling om miljökraven är högt ställda, vilket ifrågasätter GPP’s effektivitet i förhållande till att generera betydelsefulla miljövinster. Det återstår att se om implementeringen av det nya direktivet i nationell lagstiftning kommer att bidra till en förbättring av de utmaningar som för tillfället möter mobiliseringen av GPP.In 2013, approximately 18 % of member states GDP was spent on public procurement, making it a powerful tool for governments to use to further certain objectives. Traditionally, public procurement has been used for protectionist purposes to safeguard national industry from foreign competition, which is why the EU has chosen to regulate this area of law to ensure the proper functioning of the internal market. Environmental concern in public procurement was for long distrusted in the EU for merely acting as a cloak for national protectionist objectives. As environmental policy gradually gained recognition in the EU over time, so did green public procurement (GPP) as a policy instrument to achieve environmental as well as economic objectives. On 11 February 2014, a new public procurement directive was adopted by the Council to help deliver the Europe 2020 strategy. This economic strategy was formulated in the aftermath of the financial crisis of 2008 and sought to rectify imperfections in the EU growth model by focusing on smart, sustainable and inclusive growth. The Europe 2020 strategy identified GPP as a key market-based instrument to achieve the objective of sustainable growth by supporting the transition to a resource efficient and low carbon economy. The rationale for promoting GPP is that contracting authorities, as financially strong market actors, can shape production and consumption patterns to work for a sustainable use of resources, which will be beneficial both to the environment, as well as the economy as a whole. This thesis aims to examine, from a law and economics perspective, the conditions for GPP to function as an efficient policy instrument in terms of contributing to a sustainable development, as described in the Europe 2020 strategy. The innovative solutions presented in the new procurement directive to the deficiencies of the preceding directive is the point of departure for an assessment of GPP’s efficiency as it is currently regulated. The presentation shows that a series of obstacles currently face the mobilisation of GPP in the EU. The possibility to incorporate environmental criteria in procurement is no longer in question but the legality of a particular use of GPP depends largely on how a contracting authority formulates its environmental criteria. The elaboration of environmental criteria in line with EU law that generate environmental and economic benefits is a technically challenging task that gives rise to high transaction costs. The current high costs and complex execution of GPP discourages contracting authorities from engaging in GPP, which undermines the possibility for GPP to support the shift towards a sustainable development. The uptake of GPP also varies a lot between member states, which is due to a lack of political leadership and a fragmented public procurement demand. The new public procurement directive proposes a number of solutions to encourage an increased uptake of GPP among contracting authorities by facilitating and clarifying the use of GPP. Indicative targets have also been set by the Commission to further emphasise the importance of a wide use of GPP in the EU. The thesis, however, show that the promotion of GPP is rarely founded in economic research or studies establishing GPP as an effective policy instrument to transform the market to become more sustainable. Market conditions such as the price sensitivity of producers and consumers in relation to changes in market prices can for example have a substantial effect on GPP’s ability to achieve sustainable development and should therefore be included in the assessment of its efficiency. In addition, the voluntary element of GPP might impede its objective to achieve sustainable development as economic actors can choose not to participate in GPP if the costs of complying with environmental criteria exceed the potential economic benefits that might be gained from being awarded with the contract. Ambitious environmental criteria are more likely to deter tenderers from participating in GPP, which questions GPP’s efficiency in generating substantial environmental benefits. It remains to be seen whether the implementation of the new public procurement directive will contribute to an improvement of the challenges currently facing the mobilisation of GPP

The possibility of influencing marbling and intramuscular fat content of pork with different housing and feeding strategies

Efterfrågan på griskött av hög kvalitet ökar idag och lite svensk information finns att hitta om hur man som producent kan förbättra kvaliteten på fläskkött. Syftet med den här uppsatsen är därför att sammanfatta den senaste forskningen på hur man med olika foderstater och inhysningssystem kan påverka halten IMF (intramuskulärt fett) och marmorering i fläskkött. Det är möjligt att öka mängden IMF då man ger grisar ett underskott på lysin och/eller råprotein, men en låg halt lysin försämrar foderomvandlingsförmågan vilket en låg halt råprotein inte gör, om lysinbehovet är tillgodosett. En lägre fiberhalt i fodret ökade både mängden IMF och marmoreringsgraden. Tillsats av CLA (konjugerad linolensyra) i fodret ökar marmoreringen och IMF i vissa studier och vissa inte, men olika oljetillsatser i fodret påverkade inte mängden fett i musklerna. Inte heller kompensatorisk tillväxt påverkade fettansättningen i konventionell grishållning, men raser som är avlade för hög fettansättning uppnådde sin fulla potential att sätta fett vid kompensatorisk tillväxt med en fiber – och proteinsnål men stärkelserik föda. Utomhusvistelse ensamt påverkade varken marmorering eller IMF. Men ökad aktivitet till följd av större yta i samband med lägre temperatur ökar dagliga foderintaget vilket ökar tillväxt och fettansättning i musklerna. Hög temperatur på sommaren och temperaturer under 10 °C minskade foderintag och mängden IMF.The interest in high quality pork is increasing in Sweden today but little Swedish information is available to the producers about how to affect pork quality. The aim with this essay is to summarise the latest research on how to affect IMF (intramuscular fat) and marbling in pork with different feed strategies and housing systems. It is possible to increase the amount of IMF with a lower level of dietary lysine and/or crude protein. A lower level of dietary lysine has led to an inferior feed conversation ratio, which a lower crude protein ration did not lead to, if the lysine level was adjusted to cover the requirement. A lower crude fibre level enhanced both the marbling score and IMF level. Adding CLA (conjugated linoleic acid) to the feed enhanced marbling score and IMF level in some studies and in some it did not, adding different dietary oil supplement did not affect the amount of fat inside the muscles of pigs. Compensatory growth did not affect the amount IMF in conventional systems, but breeds with a fatty genotype reach its full potential of depositing body fat with compensatory growth, fed a diet low in fibre - and protein and rich in starch. Outdoor rearing alone did not alter marbling or IMF. But increased activity due to a larger space and a lower temperature increased daily feed intake, which increased daily gain and fat stored inside the muscles. A high temperature in the summer and a temperature below 10 °C reduced the IMF level

Grovfodrets påverkan på mjölkens bakterieflora

Detta examensarbete är gjort inom ett större forskningsprojekt rörande kvalitetsstyrning för ökad lönsamhet vid produktion av långlagrad ost, initierat av Norrmejerier och SLU. Examensarbetet berör mjölkens bakterieflora på gårdarna och hur den kan påverkas av grovfodret som produceras och utfodras. Under hösten 2017 inleddes arbetet med en litteraturstudie rörande vilka bakterier som finns i mjölk och hur de kommer dit. Vidare har sammanfattande beskrivning gjorts av befintligt data från 43 gårdar i norra Sverige rörande foderhantering och mjölkningsrutiner vintern 2015/2016. Befintliga mikrobiologiska analysresultat från mjölkprovtagningar februari 2016 har sammanställts för att ge en bild av den mikrobiologiska floran i mjölken hos dessa gårdar. I materialet finns även åtta foderprov från juni/juli 2016 vilka inom examensarbetet har jämförts mot mjölkprover tagna vid samma tillfälle, för att se vilka bakterier som kan ha följt med från grovfodret till mjölken. Telefonintervjuer har genomförts med 17 av gårdarna i samband med foderprovtagning i november 2017. Detta för att kartlägga hur grovfodret som de mjölkande korna givits har hanterats och utifrån hygieniska provresultat på grovfoderproverna se hur de påverkats av ensileringsmetod. Resultaten från de hygieniska analyserna visar att det fanns mer mjölksyrabildande bakterier, mer jäst och mindre mögel i rundbalar utan ensileringsmedel, jämfört med ensilage från tornsilos och plansilos. Mest mögel fanns i foder från tornsilos och foder där syratillsats använts. Det är svårt att veta om effekten beror på konserveringsmetod eller förekomst av tillsatsmedel, då alla rundbalar (utom ett prov) saknade tillsatsmedel och alla tornsilos behandlats med syratillsats. Resultaten från den mikrobiologiska studien av totalt åtta foderprov och tillhörande mjölkprov, indikerar att ett flertal bakterier kan ha sitt ursprung i fodret. Även om bakterierna har sitt ursprung i fodret är det svårt att veta om mängden av dessa bakterier i fodret kan påverka mängden mikrober i mjölken. Vi kan anta att en högre mängd mikrober i fodret ge en ökad sannolikhet för kontamination av mjölken. I mjölkproven kan vi utgå ifrån att bakterier av exempelvis släktena Acinetobacter, Clostridium, Lactobacillus, Leuconostoc, Pantoea och Pseudomonas ha sitt ursprung i fodret.This master thesis has been done within a larger research project concerning quality control for increased profitability in the production of hard cheese, initiated by Norrmejerier and SLU. This master’s thesis pertains the microbiota of raw milk, and how it can be affected by forage. During the fall of 2017 the thesis work started with a literature overview concerning the bacterial flora in raw milk and its origin. Next, a summative description was made with existing data from 43 farms located in northern Sweden, regarding forage handling and milking procedures during the winter of 2015/2016. Existing analysis results of raw milk microbiota taken in February 2016 was summarised to depicture the collected raw milk microbiota of these farms. Also, eight forage samples from June/July 2016 was compared to eight raw milk samples from the same farms taken during the same time period. This was done to identify which raw milk bacteria that may have their origin in the forage given to the lactating cows. Apart from this, forage samples have been taken at 17 farms in November 2017. A telephone interview was carried out before sampling in order to map the on-farm forage handling. The hygienic test results of these 17 forage samples was then analysed to see if they were affected by ensiling method. Results of the hygienic analyses showed more lactic acid bacteria and yeast, but less mould, in round bales without additives, compared to silage samples from tower silo or bunker silo. Tower silos inoculated with acid had the highest concentration of mould. The reason for these differences is hard to elucidate, as all samples taken from tower silos were treated with acid and only one sample taken from round bales was treated with additives. Results from the microbiological study of eight forage samples and eight raw milk samples, together with available literature, indicated that some of the bacteria in raw milk can originate from the forage. Even if the origin is feed, it is however difficult to know if the quantity of a bacteria in forage affects the quantity of the same bacteria in raw milk. A larger quantity of microbes in the forage anyhow increases the likeliness of contamination of the raw milk. In our raw milk samples for instance the genera Acinetobacter, Clostridium, Lactobacillus, Leuconostoc, Pantoea and Pseudomonas may have their origin in the forage given to the dairy cows

Bærekraftig utvikling i tynne RIS: en casestudie av Krafttak For Grønn Vekst

Denne studiens tema er hvordan et samarbeidsprosjekt kan fremme bærekraftig utvikling og øke innovasjonsgraden i tynne regionale innovasjonssystemer (RIS). Gjennom en casestudie, svarer denne forskningen på hvordan Krafttak for grønn vekst bidrar til bærekraftig utvikling i Gudbrandsdalen. Vår data er hovedsakelig basert på intervjuer av deltakere og prosjektledere involvert i Krafttak, samt supplerende informasjon fra dokumenter og observasjoner av prosjektet. Våre funn viser at Krafttak gjennom en innovasjonssprint, har bidratt til bærekraftig utvikling gjennom å sette bærekraft på agendaen og fasilitere samarbeid blant deltakerne. Samarbeid fremheves som en fremtidig løsning på omstillingsutfordringer i regionen. Disse utfordringene omfatter blant annet manglende kompetanse og ressurser for å prioritere og implementere bærekraft. Videre viser funnene at motivasjonen bak bærekraftsarbeid i Gudbrandsdalen i hovedsak er basert på å innfri forventninger og krav fra interessenter. Basert på funnene konkluderer studien med at prosjekter og aktører som fasiliterer samarbeid og innovasjon kan føre til bærekraftig utvikling i tynne regionale innovasjonssystemer (RIS).This study revolves around how a collaborative project can promote sustainable development and enhance the level of innovation in thin regional innovation systems (RIS). Through a case study, this research addresses how "Krafttak for grønn vekst" contributes to sustainable development in the Gudbrandsdalen region. Our data primarily relies on interviews conducted with participants and project leaders involved in Krafttak, supplemented by information from documents and project observations. Our findings demonstrate that through an innovation sprint, Krafttak has contributed to sustainable development by putting sustainability on the agenda and facilitating collaboration among participants. Collaboration is emphasized as a future solution to the region's challenges in transitioning. These challenges include limited knowledge and resources to prioritize and implement sustainability initiatives. Furthermore, the findings indicate that the motivation behind sustainability efforts in Gudbrandsdalen is predominantly driven by meeting stakeholder expectations and demands. Based on these findings, the study concludes that projects and actors that facilitate collaboration and innovation can lead to sustainable development in thin regional innovation systems (RIS)

Bærekraftig utvikling i tynne RIS: en casestudie av Krafttak For Grønn Vekst

Denne studiens tema er hvordan et samarbeidsprosjekt kan fremme bærekraftig utvikling og øke innovasjonsgraden i tynne regionale innovasjonssystemer (RIS). Gjennom en casestudie, svarer denne forskningen på hvordan Krafttak for grønn vekst bidrar til bærekraftig utvikling i Gudbrandsdalen. Vår data er hovedsakelig basert på intervjuer av deltakere og prosjektledere involvert i Krafttak, samt supplerende informasjon fra dokumenter og observasjoner av prosjektet. Våre funn viser at Krafttak gjennom en innovasjonssprint, har bidratt til bærekraftig utvikling gjennom å sette bærekraft på agendaen og fasilitere samarbeid blant deltakerne. Samarbeid fremheves som en fremtidig løsning på omstillingsutfordringer i regionen. Disse utfordringene omfatter blant annet manglende kompetanse og ressurser for å prioritere og implementere bærekraft. Videre viser funnene at motivasjonen bak bærekraftsarbeid i Gudbrandsdalen i hovedsak er basert på å innfri forventninger og krav fra interessenter. Basert på funnene konkluderer studien med at prosjekter og aktører som fasiliterer samarbeid og innovasjon kan føre til bærekraftig utvikling i tynne regionale innovasjonssystemer (RIS).This study revolves around how a collaborative project can promote sustainable development and enhance the level of innovation in thin regional innovation systems (RIS). Through a case study, this research addresses how "Krafttak for grønn vekst" contributes to sustainable development in the Gudbrandsdalen region. Our data primarily relies on interviews conducted with participants and project leaders involved in Krafttak, supplemented by information from documents and project observations. Our findings demonstrate that through an innovation sprint, Krafttak has contributed to sustainable development by putting sustainability on the agenda and facilitating collaboration among participants. Collaboration is emphasized as a future solution to the region's challenges in transitioning. These challenges include limited knowledge and resources to prioritize and implement sustainability initiatives. Furthermore, the findings indicate that the motivation behind sustainability efforts in Gudbrandsdalen is predominantly driven by meeting stakeholder expectations and demands. Based on these findings, the study concludes that projects and actors that facilitate collaboration and innovation can lead to sustainable development in thin regional innovation systems (RIS)

Matsvinn i storkök

Matsvinn är ett problem som uppkommer längs hela livsmedelskedjan och leder till att mat produceras i onödan. Denna onödiga matproduktion bidrar till utsläpp som påverkar miljön samt förbrukar ändliga resurser. Matsvinn som uppstår i svenska storkök används ofta till att producera biogas för att ta tillvara energi och näringsämnen i maten. Trots denna återvinning är det ändå ett stort slöseri av resurser att producera bränsle av ätbar mat från slutet av värdekedjan. Därför finns ett stort behov av att förebygga matsvinn för att få en mer hållbar livsmedelskedja. Det florerar ett flertal råd om vad storkök bör göra för att minska matsvinnet eller vad de bör undvika att göra men få av dessa råd tycks ha studerats närmare för att utröna hur stor påverkan de faktiskt har på svinnet i storkök. Syftet med denna studie var därför är att undersöka om och i så fall hur mycket sex olika riskfaktorer och åtgärder påverkar matsvinnet i storkök. För att beräkna effekten av dessa riskfaktorer och åtgärder användes insamlad statistik från Sala kommun där samtliga kök inom skola, förskola och äldreomsorg ingick. Mätningarna av matsvinn kompletterades med ytterligare information om antalet ätande samt en enkätundersökning som frågade skolelever om vilka maträtter som föredrogs respektive inte föredrogs. Analysen av respektive åtgärd och riskfaktor gjordes genom att jämföra det genomsnittliga svinnet när åtgärden varit applicerad med medelvärdet då åtgärden inte varit applicerad. Av de sex riskfaktorerna och åtgärderna som analyserats i denna studie var det användandet av mottagningskök och serverandet av fler lunchalternativ än ett, som genererade mest svinn. Information till elever om mätning och att ha ett flexibelt alternativ i menyn hade en reducerande effekt på svinnet, dock var effekten inte lika stor som de två första riskfaktorerna. Att större enheter genererar mer svinn var endast sant för tallrikssvinn men totalt sett minskade svinnet något när storleken på köken ökade eftersom serveringssvinnet var lägre i stora kök. Att populära maträtter skulle resultera i extra mycket svinn kunde inte beläggas då resultaten pekade på motsatsen, nämligen att populära maträtter kasseras i mindre omfattning än opopulära maträtter. Eftersom de analyserade riskfaktorerna och åtgärderna korrelerar olika starkt med totalt svinn är en rekommendation att kommuner på lång sikt bör konvertera mottagningskök till tillagningskök, samt begränsa antalet serverade lunchalternativ. På kort sikt bör kommunerna lägga in ett flexibelt alternativ i menyn och informera elever om matsvinnsmätningar, vilket då förutsätter att mätningar faktiskt genomförs. Kommuner behöver däremot inte vara oroliga att populära maträtter eller att stora enheter ska generera mer svinn

Matsvinn i storkök

Matsvinn är ett problem som uppkommer längs hela livsmedelskedjan och leder till att mat produceras i onödan. Denna onödiga matproduktion bidrar till utsläpp som påverkar miljön samt förbrukar ändliga resurser. Matsvinn som uppstår i storkök används ofta till att producera biogas för att ta tillvara energin i maten, men trots denna återvinning är det ändå ett stort slöseri av resurser att producera bränsle av ätbar mat som befinner sig i slutet av värdekedjan. Därför finns det ett stort behov av att förebygga matsvinn för att få en mer hållbar livsmedelskedja. Ett första steg mot att hitta metoder för att förebygga matsvinn i storkök är att kvantifiera matsvinnet och identifiera problemområden så att olika åtgärder kan sättas in där de har störst effekt. Syftet med denna studie var därför att kartlägga kasserade kvantiteter mat för att identifiera problemområden med högt svinn. Detta genomfördes i Sala kommun där samtliga kök inom skola, förskola och äldreomsorg deltog. Mätningar av matsvinn genomfördes under tre perioder med fyra mätveckor i varje period och fokuserade främst på tallriksavskrap samt rester från serveringen. Matsvinnet jämfördes med antalet ätande gäster vilket baserades på antalet använda tallrikar. Svinnet jämfördes även med den serverade matens massa för att få fram fler relativa nyckeltal. Summerat för alla undersökta kök kasserades 75 g mat per serverad portion under mätperioden. Detta motsvarade 23 % svinn i relation till den serverade matens massa. Svinnet bestod till största delen av serveringssvinn (64 %) följt av tallrikssvinn (33 %) och övrigt (3 %). Svinnet var ojämnt fördelat och det fanns betydande variation mellan olika kök. Även beroende på vilka gäster som serverades hade betydelse för svinnet då äldreboenden hade högst svinn med 90 g per serverad portion, följt av skolköken som hade 79 g svinn per serverad portion och förskolor med 51 g svinn per serverad portion. Identifierade problemområden var främst specialkosten som var kategorin av mat vilken hade högts svinn i relation till den serverade matens massa. I övrigt var det främst skolköken som identifierade som ett problemområde då de bidrog till den största andelen av kommunens sammanlagda svinn samt hade betydligt högre svinn per serverad portion än exempelvis förskolor. Det fanns en betydande variation mellan olika kök och det är uppenbart att problemområden behöver identifieras på köksnivå snarare än på aggregerad kommunnivå för att kunna hitta åtgärder som löser de problem enskilda kök visar upp. Genom att lösa enskilda köks problem bör det finnas god potential att minska matsvinnet och därmed bidra till en mer hållbar livsmedelskedja

JJ-factors for self-interacting dark matter in 20 dwarf spheroidal galaxies

Dwarf spheroidal galaxies are among the most promising targets for indirect dark matter (DM) searches in $\gamma$-rays. The $\gamma$-ray flux from DM annihilation in a dwarf spheroidal galaxy is proportional to the $J$-factor of the source. The $J$-factor of a dwarf spheroidal galaxy is the line-of-sight integral of the DM mass density squared times $\langle \sigma_{\rm ann} v_{\rm rel} \rangle/(\sigma_{\rm ann} v_{\rm rel})_0$, where $\sigma_{\rm ann} v_{\rm rel}$ is the DM annihilation cross-section times relative velocity $v_{\rm rel}=|{\bf v}_{\rm rel}|$, angle brackets denote average over ${\bf v}_{\rm rel}$, and $(\sigma_{\rm ann} v_{\rm rel})_0$ is the $v_{\rm rel}$-independent part of $\sigma_{\rm ann} v_{\rm rel}$. If $\sigma_{\rm ann} v_{\rm rel}$ is constant in $v_{\rm rel}$, $J$-factors only depend on the DM space distribution in the source. However, if $\sigma_{\rm ann} v_{\rm rel}$ varies with $v_{\rm rel}$, as in the presence of DM self-interactions, $J$-factors also depend on the DM velocity distribution, and on the strength and range of the DM self-interaction. Models for self-interacting DM are increasingly important in the study of the small scale clustering of DM, and are compatible with current cosmological observations. Here we derive the $J$-factor of 20 dwarf spheroidal galaxies from stellar kinematic data under the assumption of Yukawa DM self-interactions. $J$-factors are derived through a profile Likelihood approach, assuming either NFW or cored DM profiles. We also compare our results with $J$-factors derived assuming the same velocity for all DM particles in the target galaxy. We find that this common approximation overestimates the $J$-factors by up to one order of magnitude. $J$-factors for a sample of DM particle masses, self-interaction coupling constants and density profiles are provided electronically, ready to be used in other projects.Comment: 10 pages, 3 figures and 2 table

Optomechanical cooling with coherent and squeezed light: the thermodynamic cost of opening the heat valve

Ground-state cooling of mechanical motion by coupling to a driven optical cavity has been demonstrated in various optomechanical systems. In our work, we provide a so far missing thermodynamic performance analysis of optomechanical sideband cooling in terms of a heat valve. As performance quantifiers, we examine not only the lowest reachable effective temperature (phonon number) but also the evacuated-heat flow as an equivalent to the cooling power of a standard refrigerator, as well as appropriate thermodynamic efficiencies, which all can be experimentally inferred from measurements of the cavity output light field. Importantly, in addition to the standard optomechanical setup fed by coherent light, we investigate two recent alternative setups for achieving ground-state cooling: replacing the coherent laser drive by squeezed light or using a cavity with a frequency-dependent (Fano) mirror. We study the dynamics of these setups within and beyond the weak-coupling limit and give concrete examples based on parameters of existing experimental systems. By applying our thermodynamic framework, we gain detailed insights into these three different optomechanical cooling setups, allowing a comprehensive understanding of the thermodynamic mechanisms at play.Comment: 28 pages, 14 figures, 2 tables Small revision of the main text, corrected typos in the appendices, added study of the stability of the systems and comparison with absorption refrigerators in appendi