Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmark via NILS år 2007

Denna rapport presenterar resultat för ett antal indikatorer på kvalitet och skötsel i ett stickprov av ängs- och betesmarker i hela Sverige. Inventeringen och analyserna görs varje år från och med 2006 på uppdrag av Jordbruksverket, som underlag för bl.a. utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Som indikatorer har i första hand valts ett antal organismgrupper (fjärilar, humlor, kärlväxter, grova lövträd och epifytlavar), och dessutom beskrivs vegetationens struktur och sammansättning i provytor, som underlag för att ta fram strukturella indikatorer (t.ex. påverkan av gödsling och hävdintensitet/igenväxning). Urvalet bygger på förslag som tagits fram av Naturcentrum AB. De resultat som presenteras i denna rapport kommer från de första två årens inventering, vilket innefattar två femtedelar av det totala stickprovet. Efter fem år får man således de mest tillförlitliga mängdskattningarna. Därefter återkommer man till samma objekt med samma intervall, vilket gör att man på ett tillförlitligt sätt kan analysera förändringar baserat på jämförelser mellan femårsperioder. Arbetet har utförts vid institutionen för skoglig resurshushållning, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, i samarbete med inst. för ekologi, SLU och avd. för biologi/IFM, Linköpings universitet. Uppdraget att inventera ängs- och betesmarker samordnas med fältarbetet i NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige), och metodiken är till stor del likartad, med en del tilläggsmoment. NILS är ett rikstäckande miljöövervakningsprogram som följer tillstånd och förändringar i det svenska landskapet och hur dessa påverkar förutsättningarna för den biologiska mångfalden. NILS finansieras av Naturvårdsverket och ingår i programområde Landskap. Ett viktigt syfte med NILS är att följa upp de nationella miljökvalitetsmålen för olika naturtyper och fungera som underlag för att till exempel visa om genomförda miljövårdsåtgärder leder till önskade förbättringar på nationell nivå eller landsdelsnivå

Vegetationskartering Högarp Vetlanda kommun, Jönköpings län

"Inför en eventuell utvidgning av det nuvarande naturreservatet i Högarp utfördes denna vegetationskartering under sommaren 2001. Syftet med arbetet är att ge en kortfattad och sammanhållen bild av byn Högarp och dess natur. Ambitionen med karteringen har varit att ge en bild av de olika växtsamhällen som finns samt att peka på ett antal arter som på något vis är intressanta, till exempel hävdgynnade eller rödlistade arter. I fält noterades samtliga arter i trädskiktet samt de vanligaste arterna i busk- och fältskikt. Utöver detta noterades även förekomst av hävdgynnade arter, mindre vanliga arter samt arter speciella för det aktuella delområdet. De olika delområdena är sedan i första hand klassade enligt ""Vegetationstyper i Norden"" . För områden där dessa vegetationstyper inte var tillämpbara (vallodling etcetra) användes ""Markanvändning och vegetation i nordiska odlingslandskap"". I vissa områden ansåg vi att inga av ovanstående standarder var tillämpliga. För att kunna följa förändringar i vegetationen lades det i ett antal delområden ut provrutor. Två olika typer av provrutor har använts, storrutor på 10x10 meter och 2x5 meters rutor. Jämfört med tidigare inventeringar har vissa arter minskat eller försvunnit på grund av bristande hävd."Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Berceuset, viulu, piano, op44, nro 4

Soitinnus: viulu, piano.Äänitetty: [1929]

Chanson sans paroles, op22, nro 1

Soitinnus: viulu, piano.Äänitetty 1929

Assessing agri-environmental schemes for semi-natural grasslands during a 5-year period: can we see positive effects for vascular plants and pollinators?

An important function of agri-environmental schemes (AES) is to change management of pastures to better conserve biodiversity. However, the effects of most AES on biodiversity are poorly understood, especially when it comes to effects of AES management over time. The main aim of this study is to investigate if the species richness and abundance of grassland specialists of vascular plants and two important insect pollinator groups (bumblebees and butterflies) differ over time (5 years) in pastures with AES management (two value levels; general values and special values) and pastures without AES management. We also investigate if local vegetation characteristics and landscape composition relate to species richness in semi-natural grasslands. Using data from more than 400 sites we found that species richness of vascular plants (grassland specialists) was higher in pastures with AES management (for special and general values) compared to those without AES, which implies that these schemes do have value of the conservation of plant diversity. However, species richness and abundance of butterflies (grassland specialists) and bumblebees (all species) did not differ significantly among the three AES categories. We found no evidence that the type of AES management caused any changes in species richness of plants, butterflies or bumblebees during the 5 year period of our investigation. It appears that AES management that encourages uniform and minimum levels of grazing can have both positive and negative effects on biodiversity. For example, pollinators may benefit from a lower grazing intensity that could increase flower richness and heterogeneity in vegetation height. However, low grazing intensity may lead to increased cover of trees and shrubs, which can have negative effects for both insect pollinators and vascular plants. The effects of landscape composition were weak and only species richness of bumble bees were associated with landscape composition. Designing management regimes to maintain suitably heterogeneous vegetation layer, and continued long-term monitoring of biodiversity will be critical for safeguarding culturally and functionally important semi-natural grasslands

Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmarker via NILS : tillstånds- och förändringsskattningar baserade på data insamlade 2006-2015

”Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmark via NILS” (nedan kallat kvalitetsuppföljningen) är ett uppdrag till SLU från Jordbruksverket att årligen inventera ett urval av ängs- och betesmarker i syfte att kunna följa kvaliteter i ängs- och betesmarker. Urvalet utgörs av objekt som inventerades i ängs- och betesmarksinventeringen i början av 2000-talet och som finns registrerade i Jordbruksverkets TUVA-databas1 . Urvalet av objekt har gjorts inom ramen för NILS (Nationell inventering av landskapet i Sverige) systematiskt utlagda 5x5 km rutor. I norra Sverige finns färre ängs och betesmarker än i södra och urvalet i norra Sverige genomfördes därför inom 15x15 km-rutor centrerade runt NILS 5x5 km-rutor för att öka chanserna till att få med ängs och betesmarksobjekt. Kvalitetsuppföljningen består av en provyteinventering och en transektinventering av fjärilar och humlor. I kvalitetsuppföljningen ingår 696 ängs- och betesmarksobjekt fördelat på 402 NILS-rutor, för fler detaljer över design och datainsamling i kvalitetsuppföljningen, se Eriksson m.fl. (2011). Denna rapport redovisar tillstånd och förändringsskattningar för fjärilar och humlor såväl som för data insamlade på provytorna under perioden 2006-2015

Kvalitetsförändringar i ängs- och betesmarker med och utan miljöersättning

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har, på uppdrag av Jordbruksverket, analyserat kvalitetsförändringar i betesmarker med och utan miljöersättning, med datakällor från två miljöövervakningsprogram: Kvalitetsuppföljning av ängs- och betesmarker samt Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS). Svaga tendenser till förändringar och ingen tillförlitlig koppling mellan förändring och miljöersättning Inga förändringar mellan de två tidsperioderna (2006–2010 och 2011–2015) i artrikedom av fjärilar, humlor eller kärlväxter kan knytas till typ av miljöersättning. De enda signifkanta förändringarna hos vegetationen är en svag ökning av fältskiktets täckning och att mängden kortväxt gräsmarksvegetation (&lt;5 cm höjd) har minskat. Positiva indikatorarter av kärlväxter har ökat något mellan de två tidsperioderna. De tendenser till skillnader som kan skönjas i vissa mängdskattningar mellan tidsperioder är svårtolkade och beror till stor del på att man inte har tagit hänsyn till indirekta effekter av andra faktorer. Täckningsgrad av träd och buskar visar inga signifkanta förändringar över tid. Marker utan miljöersättning har i genomsnitt högre täckning av träd och buskar och glesare fältskikt. De har också vegetation mer av skogskaraktär, med mindre andel hävdpräglad gräsmarksvegetation, och mer skuggtåliga arter med låga näringskrav. De skillnader som kan utläsas om miljöersättning beror förmodligen på skillnader som fanns redan från början, inte på att de orsakas av miljöersättningen. Fjärilar och humlor påverkas främst av vegetationshöjd, blomrikedom och landskapstyp Fjärilar och humlor har störst artrikedom i mosaikartade landskap med stor förekomst av gräsmarker. Artrikedomen av fjärilar och humlor visar ett positivt samband med blomrikedom och mängden högvuxen gräsmarksvegetation, och ett negativt samband med förekomsten av betesdjur. Det mest gynnsamma tillståndet för humlor och fjärilar är alltså ”den älskliga fasen” där gräsmarken fortfarande är öppen, men hävdpåverkan relativt svag. Resultaten bekräftar också det kända faktum att en kraftig igenväxning med träd och buskar leder till skogsartade förhållanden och förlust av de hävdgynnade värdena. Förutom att det är de mest artrika miljöerna som har beviljats miljöersättning (åtminstone för bete särskilda värden) har de positiva effekterna av miljöersättning troligen till stor del att göra med att de är mer öppna och inte har ett alltför tätt träd- och buskskikt. Slutsatser inför fortsatt utvärdering Fördelningen av miljöersättning i olika gräsmarkstyper och regioner i kvalitetsuppföljningen är skevt, och dataunderlaget för norra Sverige är otillräckligt. Alvarmark och skogsbete är ojämnt fördelade i landskapet och fnns i liten mängd, vilket gör det svårt att generalisera utifrån resultaten. NILS stickprov är alltför litet för att ge bra underlag om mängd, kvalitet, förändringar eller skillnader hos ängs- och betesmarker. För en rättvisande jämförelse mellan ängs- och betesmarker med och utan miljöersättning, så måste man försäkra sig om att urvalet av marker är jämförbart. Att det inte fnns några tydliga tendenser till förändringar beror en kombination av ojämnt eller för litet stickprov och på att alltför kort tid har gått för att det ska ha hunnit ske markanta förändringar. Designen av stickprovet behöver ses över, och samordning med annan uppföljning och miljöövervakning i gräsmarker måste tas tillvara bättre. Framtida utvärderingar bör ha en mer uttalad strategi för hur samspel mellan faktorer ska utvärderas och mer realistiska förväntningar om vilka förändringar som kan utläsas efter en kort tidsperiod, med tanke på hur många andra faktorer som spelar in för resultaten