Artrika vägkanter - hur påverkas de av slåtter och underhållsdikning?

ABSTRACT This study is an exam work at the Department of Ecology at the Swedish Agricultural University, Ultuna, Uppsala. The field work was performed in the counties of Uppsala and Västmanland. Grassland areas, exposed to annual mowing, are known to host a variety of rare and red-listed vascular species. The area of these grassland are, however, decreasing in the landscape due to modern farming. The fact that roadside verges maintain regular mowing has proven to be a successful concept for many rare vascular plant species in this habitat. Vascular plants along roadside verges at the State road network were inventoried due to a government mandate during 1995 and 1996. As a result “Species rich roadsides” were pointed out. After the identification of “species rich roadsides”, management recommendations were presented to ensure the survival of the found species. Maintenance-ditching is, however, necessary to maintain the function of the road and can spoil the well-established flora. Mosses are earlier not studied in roadside verges and might also be influenced from maintenance ditching. The aim of this work is to study how mowing and maintenance ditching affects vascular plants and mosses. Four different roadside verges were studied. The results showed that a roadside verge that recently (one year earlier) has been exposed to maintenance-ditching has fewer vascular plant species than a roadside with an established flora (no maintaining ditching has been done for long time). However, the roadside verge that was exposed to maintenance-ditching three years before the inventory showed the same species richness as the established roadside. However, analysis showed that most of the species found in the established roadsides occur mostly in regularly mowed areas. Species in the roadside verges that has been exposed to maintenance-ditching are found in several environments. The result of the inventory of mosses showed that maintenance-ditching can be positive for the number of species established. A roadside verge in Västmanland, exposed to maintenance-ditching three years before inventory, showed considerably larger amount of species than the rest of studied areas. An explanation can be the fact that mosses often are not able to establish among vascular plants.POPULÄRVETENSKAPLIG SAMMANFATTNING Inom dagens naturvård riktas stor uppmärksamhet på enskilda arter av olika slag för att på så sätt finna och identifiera miljöer med skyddsvärd flora och fauna. Även vägkanten är en miljö som uppmärksammats och inventerats med avseende på arter. Det faktum att vägkanten utsätts för regelbunden skötsel i form av årlig slåtter har visat sig vara en styrka då regelbunden skötsel av gräsmarker är ett lyckat koncept för många ovanliga kärlväxtarter. Tyvärr minskar arealen gräsmarker med regelbunden skötsel i landet. Med anledning av ett regeringsuppdrag inventerades under 1995 och 1996 det statliga vägnätet för att identifiera botaniskt värdefulla sträckor, så kallade ”artrika vägkanter”. Efter identifieringen av vägsträckorna har Trafikverket arbetat med att ta fram olika skötselrekommendationer för de utpekade vägkanterna. Förutom den regelbundna slåttern utsätts vägkanten även för skötsel i form av underhållsdikning. Underhållsdikning innebär att vegetationen grävs eller skrapas bort i hela eller delar av vägkantens innerslänt, botten och bakslänt i syfte att säkerställa avrinning av vatten från vägbana och vägkropp. En sådan åtgärd skulle kunna vara negativt för de kärlväxtarter som gynnas av regelbunden skötsel. Syftet med detta arbete är att studera hur pass artrik en vägkant vilken inte nyligen utsatts för underhållsdikning är med avseende på kärlväxter och mossor och jämföra med en vägkant som nyligen (den senaste 5-årsperioden) utsatts för underhållsdikning. Fyra olika sträckor av skogsvägkanter i Västmanlands län och fyra sträckor av ängsvägkanter i Uppsala län inventerades 2003. Resultatet av inventeringen av kärlväxter visade att i Uppsala län har den vägkant som är ”artrik vägkant” och som utsatts för underhållsdikning 2002 färre antal arter jämfört med de som inte utsatts för underhållsdikning. Den etablerade vegetationen har grävts/skrapats bort och nya arter har inte hunnit etablera sig. Den vägkant som utsattes för underhållsdikning år 2000 (tre år före inventering) visar dock ingen skillnad i antal arter mot de vägkanter som är intakta, dvs. inte utsatts för underhållsdikning. Antalet arter kan dock dölja andra fakta där man måste se vilka egenskaperna de arter som ligger till grund för siffrorna har. I en översiktlig analys av de olika vägkanterna konstateras att i de fall vägkanterna var underhållsdikade har de flesta arterna sin populationstyngdpunkt i vitt skilda typer av marker från slåttermarker till ruderatmarker. Inledningsvis har följaktligen en vägkant som utsatts för underhållsdikning färre arter än ej underhållsdikad vägkant. Efter en tidsperiod på några år, då antalet arter stigit, förekommer ett större antal triviala arter som lika gärna växer i andra typer av marker än välhävdade fodermarker. I inventeringen av kärlväxter i Västmanlands län framkom dock inga skillnader som gick att belägga statistiskt vad gäller skillnad i antalet kärlväxtarter. Det totala antalet arter av kärlväxter var dock i samma nivå som i Uppsala län. Vad gäller mossor så var antalet arter störst i Västmanlands län vid den lokal som utsatts för underhållsdikning år 2000, tre år före inventering. Den intilliggande skogen skapar troligen mycket goda förutsättningar för etablering av mossor. I vägkanten påträffades allt från arter som vitmossarter vilka kräver god tillgång på vatten till bållevermossor som gärna uppträder som pionjärer i nyligen underhållsdikade områden. Vidden av arternas krav på livsmiljö, allt från ruderatmarksarter till arter som förekommer i slåtter- och betesmarker eller skogsmark, tyder på att underhållsdikning har en positiv verkan på antalet arter. I Uppsala län, där miljön var betydligt torrare, var antalet arter av mossor få vid alla vägkanter och ingen skillnad i antalet arter kunde beläggas statistiskt

Hur ska man tolka "det utmärktaste i idealisk riktning"? : En uppsats om framstående och föränderlig tematik i Svenska Akademiens prismotiveringar för Nobelpriset i litteratur

Denna uppsats undersöker hur Alfred Nobels vilja att tilldela Nobelpriset i litteratur till ”den, som inom litteraturen producerat det utmärktaste i idealisk riktning” har tolkats av Svenska Akademien genom åren. Vidare undersöker uppsatsen om och isåfall hur prismotiveringarna har förändrats genom åren. Därutöver diskuteras varför uppvisat resultat kan vara intressant att belysa inom svenskämnet på gymnasiet. För att erhålla ett resultat har en brukstextanalys genomförts av samtliga 114 prismotiveringar, vilka formulerats av Svenska Akademien mellan åren 1901-2017. Genom brukstextanalys har motiveringarnas ideationella struktur undersökts för att identifiera framstående teman i prismotiveringarna. Resultatet visar en stor variation av framstående teman i Svenska Akademiens prismotiveringar genom åren där de mest framstående är: ”Originalitet”, ”Känslosamhet och förmåga att beröra”, ”Ett författarskap uppburet av Idealitet”, ”Referens till hembygd, landområde och specifika kulturområden”, ”Människan och människovärdet i fokus” och ”Mänskligt lidande och utanförskap”. Vidare visar resultatet att tematiken i prismotiveringarna i stor utsträckning har förändrats under de år då Nobelpriset i litteratur delats ut, samtidigt som en del framstående teman varit återkommande under majoriteten av de årtionden då priset delats ut. Detta innebär att Svenska Akademiens tolkning av Nobels ord har uppnått en hög grad av både stabilitet och variation.

Kunskap för framtiden? : En kvalitativ undersökning om tidigare gymnasieelevers upplevelser av religionsundervisningen i gymnasieskolan

Denna uppsats undersöker i vilken utsträckning tidigare gymnasieelever upplever att religionsundervisningen i den svenska gymnasieskolan har varit förberedande för ett liv i samhället efter avslutade studier. Vidare undersöker uppsatsen även tidigare gymnasieelevers upplevelser av religionsundervisningen som betydelsefull och bristfällig. För att erhålla ett resultat har fyra semistrukturerade intervjuer med tidigare gymnasieelever som läst religionskunskap 1 & 2 utefter Gy 11 gjorts. För att visa på i vilken utsträckning religionsundervisningen har varit förberedande för informanterna har insamlat material analyserats utifrån en flerdimensionell utbildningsfilosofisk karta vilken anger hur lärarens spektrum av urval och innehåll är inordnat i flera spänningsfält av huruvida undervisningen ska syfta till att förvalta en tradition, ett kulturarv, eller om den istället ska syfta framåt och förbereda för framtiden. Undersökningen visar att religionsundervisningen i stor utsträckning har varit förberedande för ett liv i samhället efter avslutade studier för informanterna och att det innehåll och de undervisningsmetoder som informanterna upplevde vara bristfälliga i hög grad går att koppla till en åstundan efter en undervisning där diskussion, samtal, projekt- och temaarbeten, konfliktfyllda frågor, grupparbeten och problemlösning är centrala aktiviteter. Vidare visade undersökningen på en åstundan efter problembaserad, reflekterande, samtidsrelevant och problemlösande undervisning där elevernas erfarenheter och intressen är i fokus

Hyperon Polarization along the Beam Direction Relative to the Second and Third Harmonic Event Planes in Isobar Collisions at <math display="inline"><mrow><msqrt><mrow><msub><mrow><mi>s</mi></mrow><mrow><mi>N</mi><mi>N</mi></mrow></msub></mrow></msqrt><mo>=</mo><mn>200</mn><mtext> </mtext><mtext> </mtext><mi>GeV</mi></mrow></math>

The polarization of Λ and Λ¯ hyperons along the beam direction has been measured relative to the second and third harmonic event planes in isobar Ru+Ru and Zr+Zr collisions at sNN=200  GeV. This is the first experimental evidence of the hyperon polarization by the triangular flow originating from the initial density fluctuations. The amplitudes of the sine modulation for the second and third harmonic results are comparable in magnitude, increase from central to peripheral collisions, and show a mild pT dependence. The azimuthal angle dependence of the polarization follows the vorticity pattern expected due to elliptic and triangular anisotropic flow, and qualitatively disagrees with most hydrodynamic model calculations based on thermal vorticity and shear induced contributions. The model results based on one of existing implementations of the shear contribution lead to a correct azimuthal angle dependence, but predict centrality and pT dependence that still disagree with experimental measurements. Thus, our results provide stringent constraints on the thermal vorticity and shear-induced contributions to hyperon polarization. Comparison to previous measurements at RHIC and the LHC for the second-order harmonic results shows little dependence on the collision system size and collision energy.The polarization of $\Lambda$ and $\bar{\Lambda}$ hyperons along the beam direction has been measured relative to the second and third harmonic event planes in isobar Ru+Ru and Zr+Zr collisions at $\sqrt{s_{NN}}$ = 200 GeV. This is the first experimental evidence of the hyperon polarization by the triangular flow originating from the initial density fluctuations. The amplitudes of the sine modulation for the second and third harmonic results are comparable in magnitude, increase from central to peripheral collisions, and show a mild $p_T$ dependence. The azimuthal angle dependence of the polarization follows the vorticity pattern expected due to elliptic and triangular anisotropic flow, and qualitatively disagree with most hydrodynamic model calculations based on thermal vorticity and shear induced contributions. The model results based on one of existing implementations of the shear contribution lead to a correct azimuthal angle dependence, but predict centrality and $p_T$ dependence that still disagree with experimental measurements. Thus, our results provide stringent constraints on the thermal vorticity and shear-induced contributions to hyperon polarization. Comparison to previous measurements at RHIC and the LHC for the second-order harmonic results shows little dependence on the collision system size and collision energy