Miljöprestanda för svensk livsmedelsproduktion : en analys av miljöindikatorer för jordbruket

In the European Union 43.5% of the land area is used for agricultural purposes, providing food, feed and fiber for the population, but also causing detrimental environmental impact. Agri-environmental indicators (AEIs) are used to measure, and communicate environmental performance of agriculture, and serve as important tools to develop and evaluate progress of agri-environmental policy and measures. In this paper, commonly used AEIs for describing some of the biggest environmental issues coupled to agriculture, are analyzed, and applied to Sweden, to describe the present environmental performance of Swedish food production. An international comparison, including countries with similar climatic and agricultural conditions to Sweden, is used as support for discussing the difference in performance and the underlying causes. Novel indicators are also presented: Nutrient leaching per kg protein, and Ammonia emission per kg milk/meat, to visualize the link between food production and environmental impact. The paper is mainly based on a literature review, and the analysis and processing of data from Eurostat, OECD, FAO and EEA. In comparison to the countries presented in this paper, Sweden has a high environmental performance in Greenhouse gas emissions (GHG), Gross nutrient balance, Nutrient leaching, Ammonia emissions (NH3) and Pesticide use, when expressed in kg/ha. The performance for the indicators Nitrate pollution of groundwater and Agricultural water use was also high (above average). The performance was low (below average) when NH3 emission was expressed in mass units (kg/ton), for beef meat. The performance was average for the indicator Soil erosion. The performance was also average when Nutrient leaching, GHG and NH3 emissions (pig, poultry and milk) were expressed in mass units (kg/kg). The overall high performance of Swedish food production is mainly explained by low nutrient inputs and low livestock densities in Sweden, compared to the other countries in this study. Driving force and pressure indicators do not always manage to predict environmental performance, i.e. a high use of mineral fertilizers or a high gross nutrient balance does not necessarily mean that nutrient leaching is correspondently high. Natural conditions (soil type and precipitation) are likely a part of the explanation. The functional unit had great impact on the results, when the functional unit was mass based (kg), instead of land based (ha), countries with intensive production (high Animal- or Plant-Protein production per ha) were favored. When using mass based indicators (kg), the total environmental impact might still be high, even if the indicator result indicates low impact, thus mass based indicators should not be used alone if the aim is to describe total environmental impact.Av den totala landytan i EU används 43.5% för jordbruksändamål, och förser samhället med livsmedel, foder och fiber, men bidrar också till negativ miljöpåverkan. Miljöindikatorer för jordbruket (AEIs) används för att mäta och kommunicera miljöprestanda inom jordbruket och tjänar som viktiga verktyg för att utveckla och utvärdera framsteg inom miljöpolitiken och åtgärdsarbetet som följer av denna. I denna uppsats, analyseras och appliceras ett urval av de miljöindikatorer som vanligen används för att beskriva några vanliga jordbruksrelaterade miljöproblem, för att beskriva nuvarande miljöprestanda för svensk livsmedelsproduktion. En internationell jämförelse, som inkluderar länder med liknande klimat- och jordbruksförhållanden som Sverige, används som underlag för att diskutera skillnaden i miljöprestanda och de bakomliggande orsakerna. Nya indikatorer presenteras även: Läckage av näringsämnen per kg protein och Ammoniakutsläpp per kg mjölk/kött, för att synliggöra sambandet mellan livsmedelsproduktion och miljöpåverkan. Uppsatsen är huvudsakligen baserad på en litteraturstudie, samt analys och bearbetning av data från Eurostat, OECD, FAO och EEA. Jämförelsevis, med länderna i denna uppsats, har Sverige en hög miljöprestanda för indikatorerna Växthusgasutsläpp, Brutto näringsbalans, Näringsläckage, Ammoniakutsläpp (NH3) och Användning av bekämpningsmedel, uttryckt i kg/ha. Miljöprestandan för Jordbrukets vattenanvändning och Nitratförorening av grundvatten var även den hög. För indikatorn Jorderosion, var prestandan genomsnittlig. Prestandan var också genomsnittlig när näringsläckage, utsläpp av växthusgaser och ammoniakemissioner (för gris, fjäderfä och mjölk) uttrycktes i massenheter (kg/kg). Miljöprestandan var låg för indikatorn Ammoniakutsläpp (för nötkött), när denna uttrycktes i massenheter (kg/ton). Så kallade ”Driving force” och ”Pressure” indikatorer misslyckas i vissa fall att förutsäga miljöprestanda, det vill säga en hög användning av mineralgödselmedel eller en hög brutto näringsbalans betyder inte nödvändigtvis att utlakning av näringsämnen är motsvarande hög. Naturgivna förhållanden (jordart och nederbörd) är sannolikt en del av förklaringen. Val av funktionell enhet inverkar på resultaten. En massbaserad (kg), istället för landbaserad (ha) funktionell enhet, är till fördel för länder med intensiv produktion (hög näringstillförsel och hög djurtäthet). Ett lågt beräknat värde för en massbaserad indikator (kg) kan dölja en stor miljöpåverkan, varför massbaserade indikatorer inte ska användas ensamma om syftet är att beskriva den totala miljöpåverkan

En jämförande studie av konventionella och ekologiska odlingssystem på svenska växtodlingsgårdar

Begränsad tillgång till odlingsbar mark, krav på minskad negativ miljöpåverkan och en växande världsbefolkning ökar efterfrågan på tillräcklig livsmedelsproduktion och hållbara odlingssystem. De flesta aktörer inom lantbruket kan enas om att hållbara odlingssystem är målet, men vägen för att nå dit skiljer sig. I sammanhanget ställs ofta konventionella och ekologiska odlingssystem mot varandra. I denna studie har därför ekologiska och konventionella växtodlingssystem analyserats för att undersöka huruvida de över tid har närmat sig varandra och var i respektive odlingssystem svagheter och styrkor finns. Tydliga nutids- och dåtidsbilder har för respektive system identifierats, i syfte att mäta förändringen över tid. Konventionella odlingssystem har delats upp i de tidiga produktionsinriktade och dagens miljöprofilerade som följer tydliga odlingskoncept för miljövänlig produktion. Ekologiska odlingssystem har delats upp i de tidiga, utan dispenser, och dagens, med dispenser. Analysen har gjorts genom att en mall som mäter odlingssystemens gynnande av ekosystemtjänster utformats. Mallen tar hänsyn till representative metoder inom metodkategorierna växtföljd, växtnäring och växtskydd och metodernas påverkan på kvantitativt mätbara outputs som systemen levererar (skörd, utlakning etc.). Outputs har kopplats till de ekosystemtjänster som de påverkar och ett värde för agroekologisk status, som är ett mått på hur väl ett odlingssystem gynnar ekosystemtjänster, har på så vis beräknats för systemen och använts vid jämförelse. Det framgår av studien att dagens konventionella miljöprofilerade odlingssystem, genom riktad uppmärksamhet mot miljöproblem, tillämpning av ny teknik och tillgång till mineralgödsel, har god möjlighet att optimera skördenivåer och minska miljöpåverkan. Dagens ekologiska odlingssystem med dispenser har svårt att tillgodose grödans näringsbehov, med låga skördar som konsekvens. Dispenser för att tillföra näring från konventionella produktionsformer, innebär ökade möjligheter att tillföra grödan näring i rätt form, men medför även ökad risk för utlakning. Å andra sidan finns det studier vilka tyder på ökad biologisk mångfald i odlingslandskapet inom ekologisk odling. Studiens resultat indikerar att dagens konventionella och ekologiska odlingssystem har närmat sig varandra över tid och ligger nära varandra mätt I agroekologisk status. Ökad kunskap om hur våra odlingssystem utnyttjar ekosystemtjänster kommer i framtiden krävas för att kunna utforma optimala odlingssystem och möta en framtid med hårdare odlingsförutsättningar.Limited access to arable land, requirements of reduced negative environmental impact and a growing human population increases the demand for sufficient food production and sustainable cropping systems. Sustainable cropping systems are a global priority, but the view of how to get there varies. In the context conventional and organic cropping systems are often argued to be each other’s opposites. Organic and conventional cropping systems are therefore analyzed, to examine if the gap between them has closed up during time, and to identify strengths and weaknesses of both systems. In order to measure the change of the systems during time, past and present descriptions of both systems have been made. Conventional cropping systems are divided into the early, production-oriented-, and present environmental oriented systems, which follow concepts for environmentally friendly production. Organic cropping systems have been defined as the early, pre-exemption-, and present cropping systems with exemptions. The analysis has been conducted by formulating a template which measures the cropping systems support of ecosystem services, by considering methods and strategies within the cropping system (crop nutrient, crop protection and crop rotation). These methods have an impact on quantitatively measurable outputs generated by the cropping system (yield, nutrient leaching etc.). By coupling measurable outputs with the ecosystem services, which they affect, a calculation of the value of agro-ecological status for each system has been enabled, which is used for comparison. This thesis indicates that the present conventional cropping systems, by increased attention towards environmental issues, application of new strategies have great opportunities to optimize yields and minimize negative environmental impact. Organic cropping systems with exemptions struggle to fulfill crop nutrient requirements with low yields as a result. Exemptions for using nutrient originating from conventional production, enhances the opportunity for increasing yields but also increases the risk of nutrient leaching. Several reports however suggest that organic cropping systems contribute to a rise of biodiversity in the farmland. The result of this study indicates that present conventional and organic cropping systems have closed to each other during time, with regards to reaching similar values of agro-ecological status. In order to develop optimized cropping systems, which will meet a future with tougher conditions for producing food, an increased knowledge about the impact of cropping systems on ecosystem services will be required

Kolinlagring i jordbruket – en översikt över pågående arbete kring kolkrediter och affärsmodeller

Jordbruks-, skogsbruks- och annan markanvändningssektor står för 25 % av de globala antropogena växthusgasutsläppen. För att kunna nå målet om högst 1,5 graders uppvärmning uppskattar IPCC att det, utöver emissionsreduktioner, kommer krävas upptag i skalan 100 miljarder till 1 biljon ton CO2 under 2000-talet. Här spelar jordbruket en viktig roll och Europeiska kommissionen föreslår ett mål om ett nettoupptag av 310 miljoner ton CO2-ekvivalenter i terrestra ekosystem till och med 2030, genom bland annat kolinlagrande jordbruk. Koldioxidavlägsnande genom kolinlagrande jordbruk skiljer sig från andra industriella metoder då det rör sig om processer som är svåra att kontrollera och som påverkas av flera naturgivna faktorer. Det saknas ekonomiskt genomförbara metoder för storskalig och frekvent kvantifiering och verifiering av kolinlagring. I dagsläget finns ett stort antal aktörer på den frivilliga koldioxidmarknaden för krediter skapade genom kolinlagring i jordbruksmark. Dessa aktörer följer många gånger olika program och tillhandahåller olika typer av krediter, exempelvis krediter för klimatkompensation (offset credits) eller krediter för att uppnå nationella eller globala klimatmål (contributional credits). Krediterna kan säljas under olika permanenskriterier, vanligast är att krediten ska ha en garanterad livslängd på 100 år. Då kolinlagring i marken är en reversibel process och kolet riskerar att återgå till atmosfären är det förknippat med stora osäkerheter att garantera en 100-årig livslängd för denna typ av krediter. En stigande global medeltemperatur utgör en risk, då nedbrytningen av markens organiska material sker snabbare under högre temperaturer och redan idag syns tecken på att kolinlagringen i matjorden försvagats i Finland till följd av stigande medeltemperaturer. Att kvantifiera och verifiera kolinlagring i jordbruksmark kommer med en rad svårigheter. De förändringar i markens kolhalt som sker är små och kan ta flera år innan de går att uppmäta. Att mäta små förändringar i markens kolhalt (% C) är kostsamt och svårt att säkerställa statistiskt. För att kvantifiera markens kolförråd (ton C/ha) behöver dessutom markens densitet mätas vilket är en ytterligare komplicerande faktor. Detta är inte samstämmigt med krav på regelbundna jordprover och årliga kvantifieringar av kolförrådet i marken. När teknologi så som fjärranalys och modellering kombinerat med få datapunkter blir tillräckligt mogen kommer det underlätta verifieringen och övervakning, dock går denna utveckling långsammare än vad klimatmålen kräver. Svårigheten i att garantera permanens samt kvantifiera och verifiera kolinlagring är några av skälen till att köpare av krediter inte är villiga att betala det pris som säljarna förväntar sig för att täcka åtgärdskostnaderna av en växtföljd där huvudfokus är kolinlagring. Åtgärdskostnaden för olika kolinlagrande åtgärder ligger mellan 200 – 4400 kr per ton CO2, där fånggröda har den lägsta åtgärdskostnaden medan vallodling/skyddszoner har den högsta. Per genererad kolkredit (motsvarande 1 ton CO2) kan lantbrukarna få en ersättning mellan 150–1000 kronor, beroende på program och certifiering. För att öka kolpoolens permanens är det möjligt att använda sig av biokol, vars kolsänka kan certifieras genom European Certificate C-sink. Kolinlagrande jordbruk har potential att bidra till fler mervärden, utöver koldioxidupptag, så som minskad övergödning, resiliens mot torka och översvämningar, This work is licensed under CC BY 4.0 https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/ bördig åkermark, biologisk mångfald och minskad vind-och vattenerosion. För att öka incitament för lantbrukare att tillämpa kolinlagrande jordbruk, och för att öka betalningsvilja hos potentiella kreditköpare, kommer det vara viktigt att lyfta fram och integrera dessa mervärden. Utöver de ekonomiska hindren, finns också hinder i form av naturgivna förutsättningar, t.ex. skiljer sig kolinlagringspotentialen mellan olika jordarter och initial mullhalt. Det kan även finnas odlingspraktiska hinder så som att mellangrödor kan bli ett ogräsproblem, eller uppföröka växtföljdssjukdomar. Vilka prioriteringar anser intressenter att en lantbrukare bör prioritera? Ökad livsmedelsproduktion eller satsa på åtgärder som framför allt maximerar kolinlagringen? En svårighet är också hur lantbrukare som redan har en hög kolhalt ska belönas för tidigare utförda åtgärder och för upprätthållandet av denna kolhalt. Det finns även miljörisker med kolinlagrande jordbruk, så som ökade lustgasutsläpp när kvävehalten i marken ökar. Samtliga aspekter behöver beaktas i utformningen av det kolinlagrande jordbruket

Att räkna med markkol i livscykelanalys av nötkött

Markanvändning och förändringar i markkol kan ha en stor påverkan på klimatpåverkan från livsmedelsproduktion. En vanlig metod för att beräkna klimatpåverkan av livsmedel är livscykelanalys (LCA). Här räknar man ihop alla utsläpp från produktionskedjan till ett tal. Det finns idag dock ingen konsensus kring hur vi bör räkna med markkol i LCA vilket innebär att många studier helt enkelt inte tar med markkol eller gör väldigt olika val vilket försvårar tolkning av resultaten. Det finns också en begreppsförvirring som gör det svårt att kommunicera kring markkol och dess effekter. I denna rapport ger vi en bakgrund till problemen, varför det är så svårt att räkna med markkol. Vi gör ett försök att reda ut begreppen, och att ge några råd för hur markkol kan inkluderas i LCA. Rapporten vänder sig till utförare av LCA men även till dig som vill veta mer om markkol i LCA på ett generellt plan och för att kunna tolka resultat. I rapporten delar vi upp markkolsförändringar som kan ske på fyra principiellt olika nivåer:1. Ändring mellan olika kategorier av markanvändning, till exempel från skog till jordbruksmark.2. Odling av en mark som inte är i jämvikt, till exempel att bruka en torvmark eller mark som bytt kategori för länge sen men som fortfarande inte kommit i jämnvikt.3. Ändring i marknyttjande, till exempel byte av gröda från ettåriga till fleråriga grödor.4. Att ändra eller införa skötselåtgärder, till exempel tillförsel av organiskt material. För att inkludera markkolsförändringar i LCA, behövs tre steg (1) uppskatta ändringen i markkol (2) fördela påverkan över tid och (3) beräkna klimatpåverkan. I rapporten går vi systematiskt igenom dessa tre steg och pekar ut vilka svårigheter som finns.Det är svårt att ge specifika råd kring markkol, då alla val är tätt kopplade till syftet med studien som ska utföras. Vi tycker att det viktigaste är, att LCA-utövaren är medveten om de olika alternativen i varje steg och tydligt beskriver och motiverar sina val, så att det för slutanvändaren av resultaten är tydligt vad som ligger grund för resultaten

Branschgemensam metodik för att beräkna klimatavtryck för livsmedelsprodukter

På uppdrag av Livsmedelsföretagen, LI, och Svensk Dagligvaruhandel, SvDH, har RISE tagit fram en branschgemensam metodik för att beräkna klimatavtryck av livsmedels-produkter. Framtagen klimatberäkningsmetodik bygger på den underlagsrapport om metodik och standarder för beräkning av klimatavtryck på livsmedelsprodukter som RISE tog fram i uppdrag av Li och SvDH, våren 2023 (RISE, 2023). Metodiken gäller för klimatberäkning av • Producentspecifikt och produktrepresentativt klimatavtryck av livsmedel – i rapporten kallat Representativt klimatavtryck. • Generiska klimattal av livsmedel – i rapporten kallat Generiskt klimattal

Kol i åkermark

Inlagring av kol i åkermark bidrar till minskad växthusgaseffekt och klimatpåverkan men möjligheterna att öka kolmängden beror av platsens egenskaper och odlingshistorik. För att kunna följa upp om åtgärder har bidragit till kolinlagring behövs data om odlingssystem, jordar och klimat. Den nationella dataplattformen Agronod som ägs av organisationer och företag i lantbrukssektorn och har stöd från EU genom Jordbruksverket har bildats för att lantbruksdata ska kunna delas och ge mervärde för lantbruksnäringen. I denna rapport har vi undersökt möjligheterna att inkludera beräkning av kolinlagring i Agronods klimatverktyg Agrosfär, och om det går att följa en internationell standard för klimatrapportering i värdekedjan från gård till konsument.Svensk åkermark innehåller en stor mängd organiskt kol och det finns en förväntan i samhället att öka kolförrådet men möjligheterna varierar stort mellan gårdar och fält. En gård med vallbaserad mjölkproduktion på sandjord kan ha nått sin potential och där mer organiskt material kan ge negativa bieffekter som ökat utsläpp av lustgas och högre kväveläckage. En växtodlingsgård på lerjord kan däremot ha större möjligheter att öka markens kolförråd.Mätning av förändring av markens kolförråd på ett enskilt fält förutsätter ofta tio år eller mer för att ge säkra resultat. En osäkerhet är jordprovtagning som ofta sker till ett standardiserat djup. Om kolmängden har ökat mellan två provtagningar blir jorden också mer lucker men kolhalten ökar inte i samma omfattning eftersom jorden blir lättare. Mätning av volymvikt kompenserar för att även markstrukturen har förändrats men ingår inte i normal markkartering. Metoden för bestämning av markens kolhalt har också osäkerheter. Kolhalten bestäms oftast med en indirekt metod baserad på glödförlust och skattning av lerhalt. Metoden ger en god uppfattning om fältets mullhalt men räcker sällan som underlag för att bestämma årlig förändring av markens kolmängd. Mätdata från många gårdar tillsammans utgör däremot ett värdefullt underlag för att beskriva variationer inom landet och förändringar. Mätdata är också nödvändiga för att förbättra precisionen i modellberäkningar oavsett om modellerna är baserade på kända samband om omsättning av organiskt material eller fjärranalys.Greenhouse Gas Protocol är en internationell standard för företags klimatrapportering. Standarden har kompletterats med ett förslag för beräkning av kolinlagring i mark, Land Sector and Removals Guidance. I förslaget ska en kolinlagring kunna spåras ner till gårdsnivå och det ska kunna säkerställas att kolmängden har ökat och att kolet blir kvar i marken över tid. För Sverige innebär förslaget att förändringar i kolmängd på gårdsnivå kan bli svåra att säkerställa även om ett omfattande provtagningsprogram skulle etableras, främst för att förändringar i kolförrådet tar tid och att dagens mätmetoder inte har tillräcklig noggrannhet vid uppföljning med så korta tidsintervall som några år.Även om nuvarande internationell företagsstandard inte passar för klimatrapportering av organiskt kol i åkermark under svenska förhållanden är det ändå viktigt att kunna värdera och premiera åtgärder på gården som ger klimatnytta. Förutom åtgärder som ökar kolmängden är också åtgärder som minskar nettoförlusten av kol eller bibehåller en redan hög kolmängd värdefulla. Som utgångspunkt för ett värderingssystem av åtgärders klimatnytta på fältnivå föreslår vi att den svenska modellen för beräkning av kolbalans i åkermark, ICBM, integreras i Agrosfär. ICBM är utvecklad för svenska odlingsförhållanden och används i Sveriges klimatrapportering till EU och FN. Modellen är också inkluderad i Greppa Näringens rådgivningsverktyg Odlingsperspektiv. Med ICBM som grund kan markens aktuella kolbalans och effekten av alternativa odlingsstrategier bedömas. Det innebär att åtgärder kan lokaliseras dit de ger störst klimatnytta, både inom gården och för lantbruket som helhet

Description of the Agrosfär model – a tool for climate impact assessment of crop and animal production systems in Sweden : Version 1: Crops, milk and beef

The agricultural sector in Sweden needs to cut GHG emissions and contribute to the climate goal of net-zero emissions by 2045. The GHG reduction goal for agricultural emissions is not quantified, but the Swedish climate policy framework states that ‘the Swedish food production shall increase as much as possible with as little climate impact as possible’ and multiple key actors within the sector of food and agriculture have developed roadmaps or industry specific goals for reducing GHG emissions from the sector. Consequently, requirements of transparent GHG accounting and reporting are increasing within the agricultural sector, both at national and international level. The purpose of the Agrosfär tool is to establish an automatic data driven climate calculator used to calculate GHG emissions from agricultural products and on farm enterprise level. The automation and automatic data collection will save time, increase accuracy of the calculations, and simplify updates of the tool to keep it aligned with the most recent climate data and climate reporting methodology. It will make it possible to continuously carry out follow-ups on climate performance indicators and measure improvements from climate measures taken. A working group consisting of Swedish agricultural life cycle assessment experts have developed the framework of the tool, e.g. setting system boundaries, selecting methodologies and input data. A technical team has developed algorithms, a digital interface and coupled the tool to other existing agricultural databases providing farm specific information on crop and animal production data, soil characteristics, carbon footprints and amounts of purchased inputs etc. The tool and user interface have been developed based on input from farmers through prototyping and in-depth interviews. For general guidelines on methodology the calculation model follows the Product Environmental Footprint Category Rules (PEFCR), the International Dairy Federation (IDF)’s approach for carbon footprint for the dairy sector and FAO Livestock Environmental Assessment and Performance guidelines (FAO LEAP). Where standards have diverged or where assumptions have been required the working group has made expert judgements on which method/guideline to follow or what assumptions to make. A first version of the tool, a so called minimal viable product (MVP) has been developed which will be the basis for further development. The MVP contains an animal and crop module and can calculate the carbon footprint of crops, milk and beef. Future development possibilities of the tool and calculation model is described in chapter 7, such as enabling climate calculations on enterprise level, develop modules for more animal production types, deepen the integration between the crop and animal modules, expand sources for automatic data collection, develop a carbon sequestration module and other technical and methodological improvements to ensure alignment with important climate reporting standards. The report will be repeatedly updated as the tool develops, and new versions of the tool are released

Description of the Agrosfär model – a tool for climate impact assessment of crop and animal production systems in Sweden : Version 1: Crops, milk and beef

The agricultural sector in Sweden needs to cut GHG emissions and contribute to the climate goal of net-zero emissions by 2045. The GHG reduction goal for agricultural emissions is not quantified, but the Swedish climate policy framework states that ‘the Swedish food production shall increase as much as possible with as little climate impact as possible’ and multiple key actors within the sector of food and agriculture have developed roadmaps or industry specific goals for reducing GHG emissions from the sector. Consequently, requirements of transparent GHG accounting and reporting are increasing within the agricultural sector, both at national and international level. The purpose of the Agrosfär tool is to establish an automatic data driven climate calculator used to calculate GHG emissions from agricultural products and on farm enterprise level. The automation and automatic data collection will save time, increase accuracy of the calculations, and simplify updates of the tool to keep it aligned with the most recent climate data and climate reporting methodology. It will make it possible to continuously carry out follow-ups on climate performance indicators and measure improvements from climate measures taken. A working group consisting of Swedish agricultural life cycle assessment experts have developed the framework of the tool, e.g. setting system boundaries, selecting methodologies and input data. A technical team has developed algorithms, a digital interface and coupled the tool to other existing agricultural databases providing farm specific information on crop and animal production data, soil characteristics, carbon footprints and amounts of purchased inputs etc. The tool and user interface have been developed based on input from farmers through prototyping and in-depth interviews. For general guidelines on methodology the calculation model follows the Product Environmental Footprint Category Rules (PEFCR), the International Dairy Federation (IDF)’s approach for carbon footprint for the dairy sector and FAO Livestock Environmental Assessment and Performance guidelines (FAO LEAP). Where standards have diverged or where assumptions have been required the working group has made expert judgements on which method/guideline to follow or what assumptions to make. A first version of the tool, a so called minimal viable product (MVP) has been developed which will be the basis for further development. The MVP contains an animal and crop module and can calculate the carbon footprint of crops, milk and beef. Future development possibilities of the tool and calculation model is described in chapter 7, such as enabling climate calculations on enterprise level, develop modules for more animal production types, deepen the integration between the crop and animal modules, expand sources for automatic data collection, develop a carbon sequestration module and other technical and methodological improvements to ensure alignment with important climate reporting standards. The report will be repeatedly updated as the tool develops, and new versions of the tool are released

Environmental impact of Swedish beef and lamb production

Syftet med denna studie har varit att beräkna miljöpåverkan från olika svenska uppfödningsmodeller för nöt- och lammkött i produktionsområdena Götalands norra slättbygder, Götalands skogsbygder, Nedre Norrland samt del av Götalands mellanbygd (Gotland). Inom nötköttsproduktion har mjölkrastjur, mjölkrasstut, köttrastjur, köttrasstut och köttraskviga studerats. För lammkött har vårlamm, höstlamm och vinterlamm undersökts. Miljöpåverkanskategorier som ingått i studien är klimatpåverkan, markanvändning, kväveutsläpp samt påverkan på biologisk mångfald

Description of the Agrosfär model – a tool for the climate impact assessment of farms, crop and animal production systems in Sweden

The agricultural sector in Sweden needs to cut GHG emissions and contribute to the climate goal of net-zero emissions by 2045. The GHG reduction goal for agricultural emissions is not quantified, but the Swedish climate policy framework states that ‘Swedish food production shall increase as much as possible with as little climate impact as possible’. Multiple key actors within the sector of food and agriculture have developed roadmaps or industry specific goals for reducing GHG emissions from the sector. Consequently, requirements for transparent GHG accounting and reporting are increasing within the agricultural sector, both on a national and international level. The purpose of the Agrosfär tool is to establish an automatic data driven climate calculator used to calculate GHG emissions from agricultural products and on a farm enterprise level. Automation and automatic data collection will save time, increase the accuracy of the calculations, and simplify updates of the tool to keep it aligned with the most recent climate data and climate reporting methodology. It will make it possible to continuously carry out follow-ups on climate performance indicators and measure improvements from climate measures taken. A working group consisting of agricultural life cycle assessment experts has developed the framework of the tool (e.g., setting system boundaries, selecting methodologies and input data). A technical team has developed algorithms, a digital interface and coupled the tool to other existing agricultural databases, providing farm specific information on crop and animal production data, soil characteristics, carbon footprints and amounts of purchased inputs etc. The tool and user interface have been developed based on input from farmers through prototyping and in-depth interviews. The priority guidelines on which the calculation model is based are the Product Environmental Footprint Category Rules (PEFCR), the International Dairy Federation (IDF)’s approach for carbon footprint for the dairy sector, and FAO Livestock Environmental Assessment and Performance guidelines (FAO LEAP). From the farm perspective, the Greenhouse Gas Protocol (GHG Protocol) Corporate Standard, GHG Protocol Agricultural Guidance (Scope 1 &amp; 2) and GHG Protocol Corporate value chain (Scope 3) Accounting and Reporting Standard are guiding standards. Where standards have diverged or where assumptions have been required, the working group has made expert judgements on which method/guideline to follow or what assumptions to make. A first version of the tool, first described in report version 1, was developed as the basis for further development. The first version contains an animal and a crop module, and can calculate the carbon footprint of crops, milk and beef. This report (version 1.1) has been updated to include the most recent developments of the tool. The main change is that the tool can now also be used to calculate farm climate impact on a yearly basis. Future possibilities to develop the tool and calculation model are described in chapter 7, including suggestions for developing modules for more animal production types, deepening the integration between the crop and animal modules, expanding sources for automatic data collection, developing a carbon sequestration module, and other technical and methodological improvements to ensure alignment with important climate reporting standards. The report will be repeatedly updated as the tool develops, and new versions of the tool are released.Agrosfär is an EIP-Agri financed project aimed at developing a software solution that cancalculate climate footprints on a detailed level within primary food production inSwedish Agriculture. This report describes an updated version of the climate calculationmodel used in the software solution, Agrosfär. Agrosfär is based on automaticallygenerated data from the Agronod platform, which retrieves data from the farm's varioussystems. To some extent, data needs to be supplemented to Agrosfär to carry out aclimate calculation; this data is added directly to the tool. The goal of Agrosfär is tocalculate the carbon footprint of the farm and its products over time, enable benchmarksbetween similar farms, and visualize where climate-reduction activities will have thehighest effect.The calculation model team consisted of specialists from Lantmännen,Hushållningssällskapet, Växa and RISE with support from a project manager and adata scientist who have worked with the first version of the model between November2021 and April 2022. The first model version was implemented in the Agrosfärsoftware and tested by farmers in 2022. The updated version was implemented in theAgrosfär software and tested by farmers in 2023. Agrosfär has developed and beendeployed to more users over time.Maria Berglund, Hushållningssällskapet Halland, has primary responsibility for thecalculation model related to animal husbandry and manure management.Martin Laurentz, Lantmännen, has primary responsibility for the calculation modelrelated to crop production.The LCA-methodology of the updated report has been internally reviewed by DaniraBehaderovic and Serina Ahlgren at RISE, and the animal model has been reviewed byMikaela Lindberg at SLU.The Agrosfär climate calculation model has gone through a third-party revision,performed by Andreas Asker and Martyna Mikusinska, LCA experts at Sweco.Agrosfär is a product of Agronod; owned by Växa, Lantmännen, LRF,Hushållningssällskapet, Arla and HKScan.</p