The Mulberry School : reflection on a designprocess

The quality of a design can improve essentially through a participatory designprocess. Initially, The Mulberry School project was supposed to be finished in two months but the involvement of artist Scott G Burnham extended the work and brought a new dimension into the project. In the beginning, Scott and I both worked on the project unaware of each other. I was appointed by the architect to design the external areas of the school and based on a site survey and analysis of the factors infl uencing the site I created a design proposal with the concept form and function. At the same time Scott performed a series of workshops initiated by the school. The purpose and goal was to include the students in the redevelopment of the school and to produce a design based on the thoughts and wishes of the students. As Scott and I, by chance became aware of each others existence, an integrated designprocess began. Since Scott, as an artist specialises in forming relationships between people and their shared environments the workshops became a qualitative sociological study in youth's relationship to the environment. Because of the artistic character of the study and the qualitative, not quantitative approach, I found it interesting to study literature that has been written on the subject. The literature studies confi rmed the outcome of the workshops and they both express the problem and task of the youth that lies in the process of growing up and preparing for life as an adult. The studies show that teenagers are very aware of the environment that surrounds them and that it affects them in their process of personal development. The designprocess led to a design that was based on the thoughts and ideas of the students. The result was four courtyards with different mood and character. The project made me realise what an enourmous contribution an artist can make to the designprocess of landscape architects. People's relationship to the environment should be a core issue for anyone who creates environments for the use of other people and therefore I would like to see more people like Scott involved in shaping the environment. The physical result of the design process was a design, but I think what was most important for me was that through this dissertation I started questioning the design and the designprocess. Unanswered questions like: Did we control the answers of the students in the workshops and put words in their mouths? Did we really express the minds of the students or build a monument over ourselves? How will the students perceive the courtyards? Will the new design make a difference in the life of the students and help the students to develop their identities? Questioning is, in my opinion, the best way of growing, intellectually and personally.Detta arbete redogör för och reflekterar över den designprocess, från idé till färdigt förslag, som jag under hösten 2002 och våren 2003 utfört i samarbete med konstnären Scott G Burnham och som lett till en gestaltning av de fyra innergårdarna på The Mulberry School i östra London. Syftet med arbetet är att medvetandegöra hur designprocessen förlöpte och fördjupa förståelsen och kunskapen om denna. Inom arbetets ram vill jag även utforska hur en konstnär kan berika designprocessen för landskapsarkitekter samt studera ungdomars relation till omgivningen. För att uppnå detta har jag bearbetat materialet från projektet till en presentation och under tiden reflekterat över de tankar och insikter som uppenbarats under arbetets gång. Den första delen av arbetet utgörs av en presentation av designprocessen. I denna del beskrivs hur projektet inleddes under hösten 2002 med en platsanalys och hur jag utifrån denna utarbetade en designidentitet och ett första gestaltningsförslag. Jag fick av en slump reda på att en konstnär involverats på skolans initiativ och projektet utvecklades till ett samarbete i vilket konstnären genom en serie workshops blev till en länk mellan eleverna och de designteamet. Tillsammans utvecklade vi i ett antal designmöten elevernas tankar om och önskningar för omgivningen till en platsbunden gestaltning. Den andra delen av arbetet består av en reflektion över designprocessen. Projektet fick mig att inse hur mycket en konstnär kan bidra till designprocessen för landskapsarkitekter. Människans relation till omgivningen borde, enligt mig, utgöra en kärnfråga för alla som skapar miljöer för andra människor att vistas i. På grund av detta skulle jag vilja se flera konstnärer som Scott inblandade i dessa processer. Jag har även fått en inblick i vilken kreativ dynamik som kan uppstå då människor med olika kompetenser arbetar med samma mål och fördelarna med integrerade participatoriska designprocesser. I appendix finns en kort sammanfattning av den litteraturstudie som jag har genomfört inom ramen för detta arbete. Scotts inriktning på människors relation till omgivningen gjorde att workshopserien blev en slags kvalitativ vetenskaplig studie på ungdomars relation till omgivningen. I efterhand tyckte jag att det kändes intressant att utföra en teoretisk studie i ungdomsforskning som jag kunde jämföra resultaten från workshopserien med. Resultaten från detta arbete diskuteras i reflektionsdelen. Litteraturstudierna bekräftade de resultat som framkom i workshopserien och dessa visar på den utvecklingsprocess som ungdomar genomgår under tonåren och som innebär en strävan efter att kvalificera sig till vuxenlivet. Studierna visar att ungdomarna i denna process är mycket medvetna om och påverkas av den fysiska omgivningen. Resultatet av designprocessen blev fyra gårdar med olika karaktär. Om det blev lyckat är svårt att säga. Under examensarbetets gång har jag, bland annat med utgångspunkt i litteraturstudierna börjat ifrågasätta designen. Har vi uttryckt elevernas tankar och önskningar eller våra egna? Har vi tillgodosett deras behov? Har det egentligen någon betydelse för elevernas personliga utveckling hur skolgården är utformad och i sådana fall på vilket vis? Jag har funnit många svar under detta arbetes gång men frågorna fortsätter att flockas. Det känns bra, för att reflektera över sina handlingar är, enligt mig, det bästa sättet att utvecklas

Kävlinge : Ett skånskt järnvägssamhälle

Denna skrift är resultatet av de studier som Konsthögsko­lans arkitekturskola ägnade Kävlinge samhälle 1981-82. Den innehåller den första samlade beskrivningen av Käv­linges historiska utveckling, dess växt och bebyggelse, med tyngdpunkt på expansionen vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I detalj behandlas det tegel­byggande som blev den snabba tillväxtens fysiska uttryck. I rader av uppmätningar visas de kännetecknande dragen från den tiden upp, något som också idag präglar stora delar av Kävlinges byggnadsbestånd. Med historia och be­byggelseutveckling som grund diskuteras vidare en rad an­gelägna planeringsuppgifter i centrala Kävlinge. Förslag till förbättringar och kompletteringar i miljön redovi­sas. Dessa visar också prov på möjligheterna att åter an­vända tegel som karaktärsgivande fasadmaterial i anknyt­ning till den lokala byggnadstraditionen.Utgångspunkten för arbetet som helhet var en önskan att närmare analysera det vaga talet om en skånsk egenart i byggandet, en regionalt begränsad tradition av sådan bredd att dess resultat utgör påfallande inslag i bebygg­elsebilden. Det är många som tidigare ställt sig samma uppgift. I allmänhet har man pekat på några lätt igen­kännbara byggnadstyper, tex korsvirkeshusen både i sta­den och på landet eller de vitrappade trappgavelförsedda kyrkorna. Det har framstått som en självklar arbetsupp­gift att bevara så mycket som möjligt av allt detta. Här har också betydande resultat uppnåtts. Mindre framgångs­rika blev försöken att med detta byggnadsbestånd som ut­gångspunkt forma en ny arkitektur, på en gång traditions­präglad och lämpad för nutida praktiska syften. Det be­rodde nog inte på att arbetsuppgiften var för svår att genomföra. Orsaken låg mer i att hela detta tänkesätt förklarades som hopplöst otidsenligt och som något av en flykt undan den moderna tidens krav.</p

Kävlinge : Ett skånskt järnvägssamhälle

Denna skrift är resultatet av de studier som Konsthögsko­lans arkitekturskola ägnade Kävlinge samhälle 1981-82. Den innehåller den första samlade beskrivningen av Käv­linges historiska utveckling, dess växt och bebyggelse, med tyngdpunkt på expansionen vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I detalj behandlas det tegel­byggande som blev den snabba tillväxtens fysiska uttryck. I rader av uppmätningar visas de kännetecknande dragen från den tiden upp, något som också idag präglar stora delar av Kävlinges byggnadsbestånd. Med historia och be­byggelseutveckling som grund diskuteras vidare en rad an­gelägna planeringsuppgifter i centrala Kävlinge. Förslag till förbättringar och kompletteringar i miljön redovi­sas. Dessa visar också prov på möjligheterna att åter an­vända tegel som karaktärsgivande fasadmaterial i anknyt­ning till den lokala byggnadstraditionen.Utgångspunkten för arbetet som helhet var en önskan att närmare analysera det vaga talet om en skånsk egenart i byggandet, en regionalt begränsad tradition av sådan bredd att dess resultat utgör påfallande inslag i bebygg­elsebilden. Det är många som tidigare ställt sig samma uppgift. I allmänhet har man pekat på några lätt igen­kännbara byggnadstyper, tex korsvirkeshusen både i sta­den och på landet eller de vitrappade trappgavelförsedda kyrkorna. Det har framstått som en självklar arbetsupp­gift att bevara så mycket som möjligt av allt detta. Här har också betydande resultat uppnåtts. Mindre framgångs­rika blev försöken att med detta byggnadsbestånd som ut­gångspunkt forma en ny arkitektur, på en gång traditions­präglad och lämpad för nutida praktiska syften. Det be­rodde nog inte på att arbetsuppgiften var för svår att genomföra. Orsaken låg mer i att hela detta tänkesätt förklarades som hopplöst otidsenligt och som något av en flykt undan den moderna tidens krav.</p

ManyBabies 5: A large-scale investigation of the proposed shift from familiarity preference to novelty preference in infant looking time Pre-data collection manuscript for peer-review The ManyBabies 5 Team

International audienceMuch of our basic understanding of cognitive and social processes in infancy relies on measures of looking time, and specifically on infants' visual preference for a novel or familiar stimulus. However, despite being the foundation of many behavioral tasks in infant research, the determinants of infants' visual preferences are poorly understood, and differences in the expression of preferences can be difficult to interpret. In this large-scale study, we test predictions from the Hunter and Ames model of infants' visual preferences. 1 We investigate the effects of three factors predicted by this model to determine infants' preference for novel versus familiar stimuli: age, stimulus familiarity, and stimulus complexity. Drawing from a large and diverse sample of infant participants (N = XX), this study will provide crucial empirical evidence for a robust and generalizable model of infant visual preferences, leading to a more solid theoretical foundation for understanding the mechanisms that underlie infants' responses in common behavioral paradigms. Moreover, our findings will guide future studies that rely on infants' visual preferences to measure cognitive and social processes