Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer

2015 års upplaga av den svenska rödlistan är den fjärde i ordningen. Den är baserad på IUCN:s rödlistningskriterier och revideras vart femte år. I rödlistan bedöms risken som enskilda arter av djur, växter och svampar löper att försvinna från Sverige. Bedömningen utförs av ArtDatabankens medarbetare i samverkan med över 100 externa experter, indelade i 14 expertkommittéer för olika organismgrupper. Under arbetet med 2015 års rödlista har tillstånd och trender bedömts för 21 600 arter och 1 318 lägre taxa (apomiktiska arter, underarter och varieteter), sammanlagt ca 22 900 taxa. Av de bedömda arterna klassificerades 2 029 som hotade (kategorierna CR, EN och VU) och 4 273 som rödlistade (inkluderar även kategorierna NT, RE och DD). Förhållandet mellan antalet rödlistade och antalet bedömda arter ar 19,8 %, vilket är ungefär samma värde som 2010 och 2005. I denna rapport jämförs antalet och andelen rödlistade arter mellan olika organismgrupper, biotoper, substrat och påverkansfaktorer. Texten ar indelad i en allmän del och åtta kapitel inriktade på olika landskapstyper. Landskapstyperna utgör en grov indelning av landets miljöer enligt följande kategorier: Skog, Jordbrukslandskap, Urbana miljöer, Fjäll, Våtmarker, Sötvatten, Havsstränder och Havsmiljöer. Skogen och jordbrukslandskapet är de artrikaste landskapstyperna med 1 800 respektive 1 400 arter som har en stark anknytning dit, och ytterligare flera hundra arter som förekommer där mer sporadiskt. De faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning, som båda utgör ett hot mot vardera ca 30 % av de rödlistade arterna. Avverkning minskar arealen av skog där naturliga strukturer och naturlig dynamik upprätthålls, och den orsakar därmed förlust av livsmiljöer. Igenväxning orsakas av ett antal faktorer, bland annat upphörande hävd (bete och slåtter), gödsling, trädplantering och brist på naturliga störningsregimer som t.ex. regelbundna översvämningar kring vattendrag och sjöar. Andra viktiga påverkansfaktorer är fiske, torrläggning av våtmarker, tillbakagång hos värdarter (främst alm och ask som drabbats av invasiva svampsjukdomar), klimatförändringar och konkurrens från invasiva arter. IUCN:s rödlisteindex beräknas för ett urval av de bedömda organismgrupperna. Rödlisteindex visar att skillnaderna mellan rödlistorna från 2000, 2005, 2010 och 2015 är små. Ett par undantag finns dock. Groddjur och stora däggdjur har fått en något förbättrad situation sedan 2000. Totalt förefaller det ändå som att trycket mot Sveriges artstock har förblivit relativt konstant under de senaste 15 åren

Flocculation of Allochthonous Dissolved Organic Matter – a Significant Pathway of Sedimentation and Carbon Burial in Lakes

Inland waters receive substantial amounts of organic carbon from adjacent watersheds. Only about half of the carbon exported from inland waters reaches the oceans, while the remainder is lost en route. This thesis identifies flocculation as an important and significant fate of carbon in the boreal landscape. Flocculation reallocates organic carbon from the dissolved state into particles which are prone to settle. Thus, flocculation relocates organic carbon from the water column to the sediment. The dissolved organic carbon (DOC), mainly originating from terrestrial sources, in a set of Swedish lakes was found to determine the extent of sedimentation of particulate organic carbon. A major fraction of the settling particles were of allochthonous origin. This implies that allochthonous DOC was the precursor of the settling matter in these lakes. The gross sedimentation was of the same magnitude as the evasion of carbon dioxide to the atmosphere. Sunlight, especially in the photosynthetically active region, stimulated flocculation of DOC. The effect of light appeared to involve a direct photochemical reaction. Iron was involved in the flocculation but it could not be unravelled whether the iron catalyzes the flocculation or just co-precipitates with the settling matter. Microbial activity was identified as the main regulator of the flocculation rates. Accordingly, alteration of temperature, oxygen concentration and pH did not affect flocculation only indirectly, via their effects on microbial metabolism. A comparison of fluorescence characteristics of organic matter collected in sediment trap and in the sediment surface layer revealed that autochthonous organic carbon was preferentially lost in the sediments while allochthonous matter increased. The recalcitrant nature of the flocculated matter could favour sequestration of this matter in the lake sediment. Hence, the lakes will act as sinks of organic carbon due to a slower mineralization of the flocculated matter in the sediments

Flocculation of Allochthonous Dissolved Organic Matter – a Significant Pathway of Sedimentation and Carbon Burial in Lakes

Inland waters receive substantial amounts of organic carbon from adjacent watersheds. Only about half of the carbon exported from inland waters reaches the oceans, while the remainder is lost en route. This thesis identifies flocculation as an important and significant fate of carbon in the boreal landscape. Flocculation reallocates organic carbon from the dissolved state into particles which are prone to settle. Thus, flocculation relocates organic carbon from the water column to the sediment. The dissolved organic carbon (DOC), mainly originating from terrestrial sources, in a set of Swedish lakes was found to determine the extent of sedimentation of particulate organic carbon. A major fraction of the settling particles were of allochthonous origin. This implies that allochthonous DOC was the precursor of the settling matter in these lakes. The gross sedimentation was of the same magnitude as the evasion of carbon dioxide to the atmosphere. Sunlight, especially in the photosynthetically active region, stimulated flocculation of DOC. The effect of light appeared to involve a direct photochemical reaction. Iron was involved in the flocculation but it could not be unravelled whether the iron catalyzes the flocculation or just co-precipitates with the settling matter. Microbial activity was identified as the main regulator of the flocculation rates. Accordingly, alteration of temperature, oxygen concentration and pH did not affect flocculation only indirectly, via their effects on microbial metabolism. A comparison of fluorescence characteristics of organic matter collected in sediment trap and in the sediment surface layer revealed that autochthonous organic carbon was preferentially lost in the sediments while allochthonous matter increased. The recalcitrant nature of the flocculated matter could favour sequestration of this matter in the lake sediment. Hence, the lakes will act as sinks of organic carbon due to a slower mineralization of the flocculated matter in the sediments

Trendövervakning av kvicksilver, Kadmium och cesium-137 i abborre : I Gosjön,Redsjösjön och Tansen i Gävleborgs län

Kvicksilver, kadmium och cesium-137 har analyserats i abborre från tre sjöar i Gävleborgs län. Avsaknaden av trend för koncentrationer av kvicksilver och kadmium var tydlig förutom i en sjö där koncentrationen av kadmium verkar minska. Cesium-137 visade en tydligt minskande trend i två av sjöarna. Samtliga ämnen som ingår i studien har en negativ påverkan på både miljö och människor. Det är därför angeläget med en uppföljning under 2013-2014 för att utröna om koncentrationerna av samtliga tre ämnen förändras över tid.Gosjön Redsjösjön tansen</p

Flocculation of Allochthonous Dissolved Organic Matter – a Significant Pathway of Sedimentation and Carbon Burial in Lakes

Inland waters receive substantial amounts of organic carbon from adjacent watersheds. Only about half of the carbon exported from inland waters reaches the oceans, while the remainder is lost en route. This thesis identifies flocculation as an important and significant fate of carbon in the boreal landscape. Flocculation reallocates organic carbon from the dissolved state into particles which are prone to settle. Thus, flocculation relocates organic carbon from the water column to the sediment. The dissolved organic carbon (DOC), mainly originating from terrestrial sources, in a set of Swedish lakes was found to determine the extent of sedimentation of particulate organic carbon. A major fraction of the settling particles were of allochthonous origin. This implies that allochthonous DOC was the precursor of the settling matter in these lakes. The gross sedimentation was of the same magnitude as the evasion of carbon dioxide to the atmosphere. Sunlight, especially in the photosynthetically active region, stimulated flocculation of DOC. The effect of light appeared to involve a direct photochemical reaction. Iron was involved in the flocculation but it could not be unravelled whether the iron catalyzes the flocculation or just co-precipitates with the settling matter. Microbial activity was identified as the main regulator of the flocculation rates. Accordingly, alteration of temperature, oxygen concentration and pH did not affect flocculation only indirectly, via their effects on microbial metabolism. A comparison of fluorescence characteristics of organic matter collected in sediment trap and in the sediment surface layer revealed that autochthonous organic carbon was preferentially lost in the sediments while allochthonous matter increased. The recalcitrant nature of the flocculated matter could favour sequestration of this matter in the lake sediment. Hence, the lakes will act as sinks of organic carbon due to a slower mineralization of the flocculated matter in the sediments

Sötvattenanknutna Natura 2000-värdens känslighet för hydromorfologisk påverkan : Underlag till bedömningar i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar, ansökningar om Natura 2000-tillstånd och miljöanpassning av vattenkraften

Den fysiska miljön i och i anslutning till vattendrag är oftast påverkad och förändrad av människan inte minst när det gäller förändrad vattenföring och barriärer, men även annan påverkan finns i form av flottledsrensningar, vägbyggen med mera. I samband med olika prövningar som gäller åtgärder eller verksamheter uppkommer frågan om hur förändrade hydromorfologiska förhållanden påverkar strukturer och funktioner som är viktiga för natur- typer och arter i Natura 2000-nätverket.   Denna rapport syftar till att utgöra ett stöd vid bedömningar av hydromorfologisk påverkan på Natura 2000-värden. Rapporten riktar in sig på vattendrag och vattendragsnära naturtyper samt arter som är särskilt skyddsvärda ur ett biologiskt perspektiv. Fokus är på de naturtyper och arter som är känsliga för förändrad hydrologisk regim eller konnektivitet. Lagstiftningen som berör skydd av vatten, arter och livsmiljöer beskrivs kortfattat. Det handlar främst  om vattendirektivet, art- och habitatdirektivet och artskyddsförordningen.   Vilka hydromorfologiska kvalitetsfaktorer som är relevanta har identifierats för både arter och naturtyper som finns listade i art- och habitatdirektivet. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna i bilaga 3 (HVMFS 2013:19) används som utgångspunkt för att relatera hur god status enligt vattendirektivet förhåller sig till bedömning av gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. För vattendirektivet är utgångspunkten vattenförekomstens referensförhållande medan art-och habitatdirektivet utgår från vad arten eller naturtypen behöver för att gynnsam bevarandestatus (GYBS) ska uppnås.   De kvalitetsfaktorer med koppling till reglering och konnektivitet och Natura 2000-värden är konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd i vattendrag. Generellt bör inte status för respektive kvalitetsfaktor understiga god status (vattendirektivet) för att kunna uppnå gynnsam bevarandestatus (art- och habitatdirektivet). För att naturtyper ska uppnå gynnsam bevarandestatus ska areal, utbredning, strukturer och funktioner samt typiska arter ska uppnå gynnsam status. I vissa fall är kvalitetsfaktorerna tillräckliga för att bedöma om GYBS utan ytterligare undersökningar kan krävas för med särskild fokus på de utpekade naturtyperna och arterna.   Av 30 arter som finns upptagna i art-och habitatdirektivet med koppling till vattendrag så är det åtta som är särskilt känsliga för en förändrad hydrologisk regim eller konnektivitet. För några av dessa arter beskrivs vilka viktiga strukturer och funktioner som är viktiga (till exempel naturliga vattenståndsvariationer, flöden och morfologi), deras känslighet samt relevanta åtgärder. En koppling till hydromorfologiska typer för vattendrag har också gjorts.   Bland naturtyperna är det framförallt de tre vattendragsnaturtyperna (Större, mindre samt alpina vattendrag) som är särskilt känsliga för förändrad hydrologisk regim och konnektivitet. Flera av sjönaturtyperna och våtmarker kan också påverkas men dessa ingår inte i den här rapporten. Däremot har fem naturtyper i nära anslutning inkluderats som är beroende av bland annat återkommande översvämningar i anslutande vatten (Svämängar, fuktängar, högörtängar, svämlövskog och svämädellövskog). För naturtyperna beskrivs viktiga strukturer och funktioner och hur de förhåller sig till hydromorfologiska kvalitetsfaktorer, koppling till hydromorfologiska typer, känslighet samt viktiga åtgärder. För de hydromorfologiska huvudtyperna så finns de flesta av dem i samtliga vattendragsnaturtyper.  Vattendragsnaturtyperna har hög känslighet för flödesförändringar samt upp- och nedströms konnektivitet. För de svämberoende naturtyperna är flödesförändringar och sidledes konnektivitet viktigt, men känsligheten för bristande upp-och nedströms konnektivitet bedöms som låg.   Det redogörs för andra naturvärden, i och invid vattendrag, som kan gynnas av god hydromorfologisk status. Ungefär 250 rödlistade arter är känsliga för vattenreglering och vikten av ett funktionellt vattenflöde och bottenstruktur betonas. Vidare beskrivs den artrika biologiska mångfald som finns längs sötvattensstränder.   Åtgärder som kan gynna både naturtyperna och arterna är bland annat att återskapa en naturlig eller naturliknande hydrologisk regim, öka konnektiviteten genom anläggande av faunapassager eller utrivning som möjliggör en både upp-och nedströms passage. Det är även viktigt med biotopvårdande insatser genom att återskapa lämpliga habitat med ekologiskt funktionella kantzoner

Uppföljning av mindre vattendrag (naturtyp 3260) : Metodförslag och fälttester 2015–2016

Enligt art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) så ska bland annat areal och status följas upp för ett antal naturtyper, där mindre vattendrag (naturtypskod 3260; Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor) utgör en av naturtyperna. När det gäller mindre vattendrag så saknas idag en kontinuerlig övervakning av status, till skillnad mot för exempelvis naturtypen större vattendrag (3210). Det finns en osäkerhet om befintligt dataunderlag är jämnt fördelat och representativt över hela landet och i alla typer av vattendrag. Det finns en risk för att små vattendrag med dålig status kan vara underrepresenterade i befintliga databaser och inventeringar, åtminstone i vissa regioner. Detta skulle kunna bidra till en missvisande totalbild för vattendragens mängd och tillstånd för den aktuella naturtypen. Syftet med detta projekt är att se över vilka möjligheter det finns att ta fram ett uppföljningsprogram för biotopkartering baserat på stickprovsurval inom landskapsrutor. Uppföljningen ska svara på hur tillståndet är för utvalda parametrar för naturtypen på biogeografisk nivå. En återkommande övervakning ger även information om förändringar över tid. Uppdraget omfattar att ta fram en metod för ett stickprovsurval av mindre vattendrag, med förslag om hur biotopkarteringens metodik kan anpassas och kompletteras för uppföljning enligt Art- och habitatdirektivet för naturtypen mindre vattendrag (3260)

Uppföljning av mindre vattendrag (naturtyp 3260) : Metodförslag och fälttester 2015–2016

Enligt art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) så ska bland annat areal och status följas upp för ett antal naturtyper, där mindre vattendrag (naturtypskod 3260; Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor) utgör en av naturtyperna. När det gäller mindre vattendrag så saknas idag en kontinuerlig övervakning av status, till skillnad mot för exempelvis naturtypen större vattendrag (3210). Det finns en osäkerhet om befintligt dataunderlag är jämnt fördelat och representativt över hela landet och i alla typer av vattendrag. Det finns en risk för att små vattendrag med dålig status kan vara underrepresenterade i befintliga databaser och inventeringar, åtminstone i vissa regioner. Detta skulle kunna bidra till en missvisande totalbild för vattendragens mängd och tillstånd för den aktuella naturtypen. Syftet med detta projekt är att se över vilka möjligheter det finns att ta fram ett uppföljningsprogram för biotopkartering baserat på stickprovsurval inom landskapsrutor. Uppföljningen ska svara på hur tillståndet är för utvalda parametrar för naturtypen på biogeografisk nivå. En återkommande övervakning ger även information om förändringar över tid. Uppdraget omfattar att ta fram en metod för ett stickprovsurval av mindre vattendrag, med förslag om hur biotopkarteringens metodik kan anpassas och kompletteras för uppföljning enligt Art- och habitatdirektivet för naturtypen mindre vattendrag (3260)