Platybunus pinetorum (Arachnida, Opiliones) new to Sweden

In 2013 and 2015 several specimens of the opilionid Platybunus pinetorum (C.L. Koch, 1839) were found in Sweden in two different places almost 500 kilometers from each other. The species was not previously known in the country. The discovery initiated a survey of specimens reported as Rilaena triangularis (Herbst, 1799) on two Swedish web pages, in search for misidentified P. pinetorum. A further three specimens of the new species were found, indicating that it is already rather widespread in southern Sweden

Biogeografisk uppföljning av ekoxe (Lucanus cervus) 2020 : Inrapportering från allmänheten efter upprop i media

Programmet Biogeografisk uppföljning bedriver i Sverige miljöövervakning av 166 olika arter och 89 olika naturtyper i enlighet med EU:s art- och habitatdirektiv. Syftet är att göra en bedömning av hur livskraftiga arter och naturtyper är på lång sikt. För att kunna följa upp de arter och naturtyper som inkluderas i programmet så har Naturvårdsverket delat upp det i 14 delsystem. Ett av delsystemen omfattar vedlevande evertebrater (skalbaggar, skinnbaggar och klokrypare), och en utav arterna är ekoxe (Lucanus cervus), vars biogeografiska uppföljning samordnas och koordineras av Länsstyrelsen i Östergötland på uppdrag av Naturvårdsverket. Under 2020 så genomfördes ett upprop till allmänheten där alla ombads rapportera in fynd av ekoxar i Sverige. Totalt så kom det in 8237 fynd av 15 704 ekoxar, fördelat över åtta län, vilket mer än fördubblade den befintliga mängden fynd av arten.Jämförelsevis så fick man via Ekoxeuppropet 2013 in 1760 fynd av 2527 ekoxar. Merparten av fynden gjordes inom ekoxens redan kända utbredningsområde i sydöstra Götaland, främst i Blekinge, Kalmar och Östergötlands län. Inga säkra fynd rapporterades från Kronoberg, Uppsala, Södermanland eller Västra Götalands län där vi sedan tidigare vet att ekoxe finns eller har funnits, om än sällsynt och geografiskt begränsat. Det omfattande resultatet visar att medborgarforskning via upprop är en såväl resurseffektiv som omfattande metod för en säregen art som ekoxen. Resultatet identifierar även vilka områden som kan vara i behov av ytterligare riktade inventeringar för att undersöka ekoxens aktuella utbredning. Länsstyrelsen i Östergötland vill tacka alla som bidragit med fynd samt hjälpt oss attsprida information om uppropet under 2020

Biogeografisk uppföljning av ekoxe (Lucanus cervus) 2020 : Inrapportering från allmänheten efter upprop i media

Programmet Biogeografisk uppföljning bedriver i Sverige miljöövervakning av 166 olika arter och 89 olika naturtyper i enlighet med EU:s art- och habitatdirektiv. Syftet är att göra en bedömning av hur livskraftiga arter och naturtyper är på lång sikt. För att kunna följa upp de arter och naturtyper som inkluderas i programmet så har Naturvårdsverket delat upp det i 14 delsystem. Ett av delsystemen omfattar vedlevande evertebrater (skalbaggar, skinnbaggar och klokrypare), och en utav arterna är ekoxe (Lucanus cervus), vars biogeografiska uppföljning samordnas och koordineras av Länsstyrelsen i Östergötland på uppdrag av Naturvårdsverket. Under 2020 så genomfördes ett upprop till allmänheten där alla ombads rapportera in fynd av ekoxar i Sverige. Totalt så kom det in 8237 fynd av 15 704 ekoxar, fördelat över åtta län, vilket mer än fördubblade den befintliga mängden fynd av arten.Jämförelsevis så fick man via Ekoxeuppropet 2013 in 1760 fynd av 2527 ekoxar. Merparten av fynden gjordes inom ekoxens redan kända utbredningsområde i sydöstra Götaland, främst i Blekinge, Kalmar och Östergötlands län. Inga säkra fynd rapporterades från Kronoberg, Uppsala, Södermanland eller Västra Götalands län där vi sedan tidigare vet att ekoxe finns eller har funnits, om än sällsynt och geografiskt begränsat. Det omfattande resultatet visar att medborgarforskning via upprop är en såväl resurseffektiv som omfattande metod för en säregen art som ekoxen. Resultatet identifierar även vilka områden som kan vara i behov av ytterligare riktade inventeringar för att undersöka ekoxens aktuella utbredning. Länsstyrelsen i Östergötland vill tacka alla som bidragit med fynd samt hjälpt oss attsprida information om uppropet under 2020

Tillståndet för skyddsvärda träd i Sydöstra Sverige : Resultat från regional miljöövervakning av skyddsvärda träd

Grova och ihåliga träd är en av de artrikaste miljöerna i naturen. De träd av denna typ som vi har i dag ärbara en spillra av vad som förr fanns i våra skogs- och jordbrukslandskap. Därför är de organismer somlever i dessa miljöer idag till hög grad hotade och en del av dem upptagna på den nationella rödlistan. Detta är anledningen till att åtta länsstyrelser gick samman och startade en övervakning av dessa träd somhär benämns ”Skyddsvärda” träd. För att kallas ett skyddsvärt träd skall stammen vara grövre än 80 centimeter i diameter eller ha håligheter samt med en stam grövre än 40 cm i diameter. I andra sammanhangkrävs det dock att trädet är 100 cm i diameter för att kallas skyddsvärt. Det vanligaste skyddsvärda trädet är ek och i hela den studerade regionen beräknas det finnas ca 580 000skyddsvärda ekar, vilket motsvarar sex träd per kvadratkilometer. Flest ekar finns i Kalmar, Östergötlandoch Blekinge. Det näst vanligaste skyddsvärda trädet är asp tack vare att den blir ihålig i relativt unga år,och att hackspettar gärna hackar ut sina bohål i den mjuka veden. I urbana miljöer är lönnen det vanligaste skyddsvärda trädet. Flest skyddsvärda bokar finns i Skåne, Blekinge och Halland medan flest grovaaskar finns i Jönköpings län. Beräkningarna visar att för grova eller ihåliga ekar är det det nästan 60% som har en betydande igenväxning men det är 20% där igenväxningen är klassad som akut och där andra träd och buskar bedömspåverka ekarna starkt negativt. Problemet är som störst i Halland, Örebro och Kalmar län. Oftast är uppväxande lövträd det största problemet. Det finns ett stort behov av att minska vegetationstätheten runtskyddsvärda träd. De flesta ädellövträden är dock fortfarande livskraftiga. Detta visar på att det oftast inteär för sent att utföra åtgärder. När det är sly och buskar som står för igenväxningen skuggas i huvudsaknedre delen av stammen medan trädet fortfarande får solljus högre upp, vilket gör att det inte hunnit bliså stora skador på träden. Resultaten visar på att det oftast finns fler yngre ekar sk. efterträdare än grova och ihåliga ekar. Detta innebär att om vi sköter om de träd vi har, kommer antalet gamla grova ekar öka i framtiden. Eken är detvanligaste hålträdet bland ädellövträden men de flesta andra ädellövträden har en högre andel träd medhål. Då sentida studier visat att många av ekens hålträdsarter till hög grad även utnyttjar andra trädslag ärdet viktigt att värna även om andra träd i landskap där man av naturvårdsskäl arbetar med ekskötsel.