Präster och gester. Korstecknandets utveckling inom Svenska kyrkan.

I denna uppsats undersöker jag hur korstecken har framställts i Svenska kyrkans liturgiska historia från 1529 till idag. En historisk översikt som främst bygger på handböcker från perioden och liturgihistorisk litteratur ligger till grund för förståelsen av den litteratur som idag är i bruk vid pastoralinstituten i Lund och Uppsala. Syftet med denna uppsats är också att försöka utröna trender i utlärningen av korstecken samt vilken ställning och innebörd korstecken har idag. Då det främst handlar om prästens korstecknande och inte församlingens är det handböcker som fungerar som norm även om den praktiska tillämpningen självklart inte går att basera endast på detta. Den litteratur som finns att tillgå för prästkandidater vid pastoralinstituten står också i en liturgisk tradition, något som jag analyserar med hjälp av den historiska bakgrunden. Utöver detta vill denna uppsats väcka den egna reflektionen kring liturgins framställning och hur förankrad liturgen är i den historiska utvecklingen samt den liturgiska traditionen. Denna uppsats visar att korstecken har haft en omdiskuterad ställning vid olika tider genom historien men att bruket idag är oproblematiskt och till stor del helt upp till den enskilde liturgen att utforma

Språkliga skillnader i vården : Ur ett sjuksköterskeperspektiv

Bakgrund: Sjuksköterskor möter i bredare utsträckning patienter som talar ett annat språk. Tidigare forskning visar att kommunikation kan påverka patienters välbefinnande och säkerhet. Patienters delaktighet i vården kan försvåras vid en språkbarriär. Patienters förmåga att uttrycka sina behov kan försvåras men användning av kroppsspråk och tolk kan underlätta för en kommunikation. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som inte talar samma språk som sjuksköterskan. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med en beskrivande syntes. Resultat: Det framkom två teman i resultatet ”Betydelsen av att kunna kommunicera” och ”Språkliga olikheter kan medföra kulturell mångfald”. Sjuksköterskor uppgav att vården var beroende av en fungerande kommunikation. Sjuksköterskor hade svårigheter att utföra vård när det inte fanns ett gemensamt språk och en fungerande kommunikation. De använde sig av olika tillvägagångssätt för att få en förståelse för patienter och deras behov. Patienter med en annan språklig bakgrund hade många gånger även en annan kulturell bakgrund. Slutsats: Sjuksköterskors tillvägagångssätt möjliggjorde för en kommunikation men visade sig inte vara optimala. Olikheter i språk medförde svårigheter i vårdandet. Även de kulturella behoven som uppmärksammades med ett annat språk behövde tillgodoses och det krävdes därför mer av sjuksköterskor

Positive causal networks for the implementation of physical activity in people with chronic pain

Background: Physical activity (PA) can impact chronic pain positively but it can be affected by both facilitating and hindering, e.g. motivation and self-efficacy (S-E).  Aim: Through self-rated causal networks the study explored which factors adults with chronic pain rated as facilitating for PA, their PA level and which types of physical activities they engaged in. Relationships were investigated between S-E and PA and whether the causal networks differed between participants who met the recommendations for PA or not.   Method: A comparative, correlating and descriptive pilot-study with a cross-sectional design was used and conducted via online questionnaires using Perceived Causal Networks. Results: There were two common items, Conditions and Thoughts about pain, that significantly facilitated the engagement in both intended exercise and everyday exercise. As everyday exercise the respondents mostly engaged in walks, household- and gardening chores and stair climbing. For intended exercise they mostly did walks, home exercise and swimming/water gymnastics. The majority of respondents (52%) had a self-rated PA-level that corresponded to a “higher level”. No difference emerged when comparing facilitating factors between those who met the recommendations for PA and those who didn´t. There were moderate correlations between S-E and activity minutes (r=0.443, p=0.002) as well as S-E and intended exercise (r=0.418, p=0.003). There was no statistically significant correlation between S-E and everyday PA (r=0.257, p=0.078).  Conclusion: Although there was a correlation between S-E and activity minutes and physical exercise, further research is required on the subject in order to increase knowledge about facilitating factors for PA in people with chronic pain.Bakgrund: Träning kan ha en positiv påverkan på långvarig smärta. Att utföra fysisk aktivitet (FA)påverkas av både underlättande och försvårande faktorer där bland annat motivation och tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet kan ha en viktig roll. Syfte: Genom självskattade orsaksnätverk utforskade studien vilka faktorer vuxna personer medlångvarig smärta skattade som underlättande för att utöva FA, deras aktivitetsnivå samt vilkatyper av fysiska aktiviteter de ägnade sig åt. Eventuella samband mellan tilltro till den egnaförmågan att vara fysiskt aktiv och FA samt om orsaksnätverken skiljde sig åt beroende påom en uppfyllde respektive inte uppfyllde rekommendationerna för FA utforskades. Metod: En jämförande, korrelerande och deskriptiv pilotstudie med tvärsnittsdesign användes ochgenomfördes via strukturerade frågeformulär online med hjälp av Perceived CausalNetworks. Resultat: Enligt genomsnittsnätverket förekom två gemensamma faktorer, Förutsättningar och Tankeom träning, som var betydligt underlättade för såväl utförandet av planerad FA somvardagsmotion. Som Vardagsmotion ägnade sig deltagarna framför allt åt; promenader,hushålls- och trädgårdssysslor samt trappgång. Som Planerad FA utfördes främst;promenader, hemträning och simning/vattengymnastik. Majoriteten av respondenterna (52%)hade en självskattad fysisk aktivitetsnivå som motsvarade en “högre nivå”. Det framkomingen statistiskt säkerställd skillnad avseende skattningen av underlättande faktorer mellan desom uppnådde respektive inte uppnådde rekommendationerna för FA. Sambandet var måttligtstarkt mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet och aktivitetsminuter(r=0.443, p=0.002) och mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet ochfysisk träning (r=0.418, p=0.003). Mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysiskaktivitet och vardagsmotion fanns inget statistiskt samband (r=0.257, p=0.078). Slutsats: Trots att det verkar finnas ett samband mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysiskaktivitet och aktivitetsminuter respektive fysisk träning krävs vidare forskning kring ämnetför att öka kunskapen om vad som kan underlätta utförandet av FA hos personer medlångvarig smärta

Positive causal networks for the implementation of physical activity in people with chronic pain

Background: Physical activity (PA) can impact chronic pain positively but it can be affected by both facilitating and hindering, e.g. motivation and self-efficacy (S-E).  Aim: Through self-rated causal networks the study explored which factors adults with chronic pain rated as facilitating for PA, their PA level and which types of physical activities they engaged in. Relationships were investigated between S-E and PA and whether the causal networks differed between participants who met the recommendations for PA or not.   Method: A comparative, correlating and descriptive pilot-study with a cross-sectional design was used and conducted via online questionnaires using Perceived Causal Networks. Results: There were two common items, Conditions and Thoughts about pain, that significantly facilitated the engagement in both intended exercise and everyday exercise. As everyday exercise the respondents mostly engaged in walks, household- and gardening chores and stair climbing. For intended exercise they mostly did walks, home exercise and swimming/water gymnastics. The majority of respondents (52%) had a self-rated PA-level that corresponded to a “higher level”. No difference emerged when comparing facilitating factors between those who met the recommendations for PA and those who didn´t. There were moderate correlations between S-E and activity minutes (r=0.443, p=0.002) as well as S-E and intended exercise (r=0.418, p=0.003). There was no statistically significant correlation between S-E and everyday PA (r=0.257, p=0.078).  Conclusion: Although there was a correlation between S-E and activity minutes and physical exercise, further research is required on the subject in order to increase knowledge about facilitating factors for PA in people with chronic pain.Bakgrund: Träning kan ha en positiv påverkan på långvarig smärta. Att utföra fysisk aktivitet (FA)påverkas av både underlättande och försvårande faktorer där bland annat motivation och tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet kan ha en viktig roll. Syfte: Genom självskattade orsaksnätverk utforskade studien vilka faktorer vuxna personer medlångvarig smärta skattade som underlättande för att utöva FA, deras aktivitetsnivå samt vilkatyper av fysiska aktiviteter de ägnade sig åt. Eventuella samband mellan tilltro till den egnaförmågan att vara fysiskt aktiv och FA samt om orsaksnätverken skiljde sig åt beroende påom en uppfyllde respektive inte uppfyllde rekommendationerna för FA utforskades. Metod: En jämförande, korrelerande och deskriptiv pilotstudie med tvärsnittsdesign användes ochgenomfördes via strukturerade frågeformulär online med hjälp av Perceived CausalNetworks. Resultat: Enligt genomsnittsnätverket förekom två gemensamma faktorer, Förutsättningar och Tankeom träning, som var betydligt underlättade för såväl utförandet av planerad FA somvardagsmotion. Som Vardagsmotion ägnade sig deltagarna framför allt åt; promenader,hushålls- och trädgårdssysslor samt trappgång. Som Planerad FA utfördes främst;promenader, hemträning och simning/vattengymnastik. Majoriteten av respondenterna (52%)hade en självskattad fysisk aktivitetsnivå som motsvarade en “högre nivå”. Det framkomingen statistiskt säkerställd skillnad avseende skattningen av underlättande faktorer mellan desom uppnådde respektive inte uppnådde rekommendationerna för FA. Sambandet var måttligtstarkt mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet och aktivitetsminuter(r=0.443, p=0.002) och mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet ochfysisk träning (r=0.418, p=0.003). Mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysiskaktivitet och vardagsmotion fanns inget statistiskt samband (r=0.257, p=0.078). Slutsats: Trots att det verkar finnas ett samband mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysiskaktivitet och aktivitetsminuter respektive fysisk träning krävs vidare forskning kring ämnetför att öka kunskapen om vad som kan underlätta utförandet av FA hos personer medlångvarig smärta