Förluster av svenskt nötkött inom primärproduktion och slakt

Förluster i primärproduktionen ökar matens miljöavtryck. Nötköttsproduktionen har en betydande klimatpåverkan och förluster som sker inom denna är därför angelägna att belysa. I denna rapport kartläggs och kvantifieras förluster i produktionskedjan av svenskt nötkött från gård till slakt. Rapporten tar upp förluster i form av dödfödda kalvar, kalvdödlighet, dödlighet bland äldre djur, kassation vid besiktning före och efter slakt. Dessutom belyses hanteringen av livsmedelsdugliga köttbiprodukter på slakterierna i rapporten. Syftet med denna rapport är att kartlägga och belysa de förluster som sker inom primärproduktionen av nötkött, eftersom dessa har koppling till sektorns klimatpåverkan. Minst 18 procent av djuren som dog 2012 gick inte till slakt, utan föddes döda, självdog eller avlivades. Räknat som levandevikt förlorades i storleksordningen 24 000 ton djur motsvarande cirka 12 000 ton slaktvikt (kött med ben). Relaterat till den slaktade vikten 2012 utgjorde förlusterna 9 procent. Förlusterna av djurkroppar motsvarar 220 000 ton CO2 e/år räknat som klimatpåverkan (förlorad vikt multiplicerat med klimatavtrycket före förlusterna). Som jämförelse sparade de sammanlagda åtgärderna inom Naturvårdsverkets klimatinvesteringsprogram ca 630 000 ton CO2 e/år, och det svenska etappmålet för Begränsad klimatpåverkan innebär att växthusgasutsläppen år 2020 ska vara 20 miljoner ton CO2 e lägre (för den icke utsläppsrättshandlande sektorn) i förhållande till 1990 års nivå. Även om en total eliminering av alla förluster inte är realistiskt står det klart att genom minskade förluster inom nötköttsproduktionssektorn kan ett inte oväsentligt bidrag till etappmålet ges. Fördjupade analyser krävs för att bedöma hur mycket det är rimligt att kunna minska dessa förluster. I samband med kalvning och under kalvens första månad dör ett betydande antal kalvar, och det finns flera olika orsaker till detta. Bland annat får kvigor fler dödfödda kalvar än kor som kalvat förut, och dödligheten är större bland mjölkraser än köttraser. Detta skulle kunna bero delvis på att en del tjurkalvar i mjölkproduktion avlivas i tidig ålder för att det inte är lönsamt att föda upp dem, men rapporten har inte analyserat orsaker till dödligheten utan bara kartlagt antal djur som dör. Majoriteten av avlivade eller självdöda djur var dock äldre än 6 månader, och utgjorde 85 procent av den förlorade vikten. Andelen mjölkkor som dör eller avlivas i besättningarna har ökat och de står nu för en betydande del av den totala dödligheten bland nötkreatur. Kassationen vid slakt är förhållandevis låg och utgörs mängdmässigt framförallt av de djur som helkasseras (0,22 procent av de besiktigade slaktkropparna). Kartläggningen visar att de största slakterierna tar hand om en stor andel av köttbiprodukterna för vidare användning som livsmedel, inklusive detaljer som exporteras. Små slakterier har däremot sämre förutsättningar att tillvarata köttbiprodukter. Ett djur måste vara friskt och kunna stödja på samtliga ben för att det ska få transporteras till slakt. Djur som råkat ut för olyckshändelser, men som annars skulle ha varit friska kan nödslaktas på gården om särskilda krav beaktas. Idag sker detta i väldigt liten omfattning och istället kasseras djur, trots att köttkvalitén troligen inte är nedsatt. Det finns därför skäl att diskutera hur en större andel av dessa djur skulle kunna komma in i livsmedelskedjan igen. 2 För att kunna utforma riktade insatser för att minska förlusterna bör dödligheten kartläggas och följas upp för olika djurkategorier och åldersgrupper. Centrala Nötkreatursregistret (CDB) utgör ett unikt underlag och skulle kunna användas i betydligt större utsträckning för årliga uppföljningar av dödligheten inom den svenska nötkreaturssektorn. Förutom kalvdödlighet som redovisas i årliga statistiska meddelanden, vore det värdefullt om dödligheten för fler åldersgrupper publicerades. Slutligen, att djur dör i onödan är både ett djurvälfärdsproblem, ett ekonomiskt problem för lantbrukarna och ett klimatrelaterat samhällsproblem. Förbättrad djurhälsa kan vara en aspekt för att minska förlusterna inom nötköttsproduktionen, men även bättre omhändertagande av djurkropparna från djur som avlivas på gården kan vara en framgångsfaktor

Closing the food loop – guidelines and criteria for improving nutrient management

As global consumption expands, the world is increasingly facing threats to resource availability and food security. To meet future food demands, agricultural resource efficiency needs to be optimized for both water and nutrients. Policy makers should start to radically rethink nutrient management across the entire food chain. Closing the food loop by recycling nutrients in food waste and excreta is an important way of limiting the use of mineral nutrients, as well as improving national and global food security. This article presents a framework for sustainable nutrient management and discusses the responsibility of four key stakeholder groups—agriculture, the food industry, consumers, and waste management—for achieving an effective food loop. In particular, we suggest a number of criteria, policy actions, and supporting strategies based on a cross-sectoral application of the waste hierarchy

Causal Effect of Genetic Variants Associated With Body Mass Index on Multiple Sclerosis Susceptibility.

To access publisher's full text version of this article, please click on the hyperlink in Additional Links field or click on the hyperlink at the top of the page marked FilesMultiple sclerosis (MS) is an autoimmune disease with both genetic and environmental risk factors. Recent studies indicate that childhood and adolescent obesity double the risk of MS, but this association may reflect unmeasured confounders rather than causal effects of obesity. We used separate-sample Mendelian randomization to estimate the causal effect of body mass index (BMI) on susceptibility to MS. Using data from non-Hispanic white members of the Kaiser Permanente Medical Care Plan of Northern California (KPNC) (2006-2014; 1,104 cases of MS and 10,536 controls) and a replication data set from Sweden (the Epidemiological Investigation of MS (EIMS) and the Genes and Environment in MS (GEMS) studies, 2005-2013; 5,133 MS cases and 4,718 controls), we constructed a weighted genetic risk score using 97 variants previously established to predict BMI. Results were adjusted for birth year, sex, education, smoking status, ancestry, and genetic predictors of MS. Estimates in KPNC and Swedish data sets suggested that higher genetically induced BMI predicted greater susceptibility to MS (odds ratio = 1.13, 95% confidence interval: 1.04, 1.22 for the KPNC sample; odds ratio = 1.09, 95% confidence interval: 1.03, 1.15 for the Swedish sample). Although the mechanism remains unclear, to our knowledge, these findings support a causal effect of increased BMI on susceptibility to MS for the first time, and they suggest a role for inflammatory pathways that characterize both obesity and the MS disease process.National Institute of Neurological Disorders and Stroke National Institute of Allergy and Infectious Diseases Robert Wood Johnson Foundation Wayne and Gladys Valley Foundation Ellison Medical Foundation AFA Foundation Knut and Alice Wallenberg Foundation Swedish Brain Foundation Margareta af Ugglas Foundation European Union Seventh Framework Programme NEURINOX Swedish Medical Research Council Swedish Research Council for Health, Working Life, and Welfare Biogen Inc Merck Serono Teva Neuroscience Sanofi Novartis Bayer Schering Pharma Swedish Research Council Swedish Childhood Diabetes Foundation Neurologiskt Handikappades Riksforbund Foundation Genzyme Merck Bioge

Closing the food loops : guidelines and criteria for improving nutrient management

As global consumption expands, the world is increasingly facing threats to resource availability and food security. To meet future food demands, agricultural resource efficiency needs to be optimized for both water and nutrients. Policy makers should start to radically rethink nutrient management across the entire food chain. Closing the food loop by recycling nutrients in food waste and excreta is an important way of limiting the use of mineral nutrients, as well as improving national and global food security. This article presents a framework for sustainable nutrient management and discusses the responsibility of four key stakeholder groups—agriculture, the food industry, consumers, and waste management—for achieving an effective food loop. In particular, we suggest a number of criteria, policy actions, and supporting strategies based on a cross-sectoral application of the waste hierarchy

Closing the food loop – guidelines and criteria for improving nutrient management

As global consumption expands, the world is increasingly facing threats to resource availability and food security. To meet future food demands, agricultural resource efficiency needs to be optimized for both water and nutrients. Policy makers should start to radically rethink nutrient management across the entire food chain. Closing the food loop by recycling nutrients in food waste and excreta is an important way of limiting the use of mineral nutrients, as well as improving national and global food security. This article presents a framework for sustainable nutrient management and discusses the responsibility of four key stakeholder groups—agriculture, the food industry, consumers, and waste management—for achieving an effective food loop. In particular, we suggest a number of criteria, policy actions, and supporting strategies based on a cross-sectoral application of the waste hierarchy