Outsiders and learners: Negotiating meaning in comparative European social work research practice

© 2015, © The Author(s) 2015. This paper draws on two experiences of undertaking comparative research in England, Sweden and Italy, and offers a discussion of the kinds of dilemmas raised in relation to language and meaning surfaced by these. Its primary focus is to examine the reflexive construction of meaning, both in relation generally to the workings of an international research team and, more specifically, how such construction of meaning impacts on the process of qualitative interviewing across linguistic and cultural boundaries. The article argues that a culture of reflexive research practice is helpful for approaching national differences, to facilitate understanding in internationally mixed research teams and to support and empower participants in research, in second languages and differing cultures. Overall, the paper attempts to advance some tentative ideas that other international researchers may be able to consider and deploy in relation to their own research ambitions

What do actors in child protection processes in Sweden know about children’s rights to participation and about talking to children?

Enhancing children’s participation in child protection is a frequent issue in social work. The aim of this article is to investigate the perceived knowledge and educational demands of actors in Sweden’s child protection system, regarding children’s right to participation and actors’ perceived ability to communicate with children. This article will try to answer two specific research questions: How do the social workers, lawyers and laypersons perceive their knowledge of legal frameworks concerning children’s right to participate? How do the social workers, lawyers and laypersons perceive their ability to communicate with children? This article builds on a survey, with both closed and open answer alternatives, of study participants involved in child protection decisions: social workers, lawyers and laypersons. The results show that, according to their self-ratings, knowledge of the legal framework and administrative rules for child protection were judged to be adequate amongst the three examined groups of actors, however they declared a need for a variety of educational support for the different actors. The need to develop more child-friendly communications skills was also identified. The discussion raises the question of whether or not the layperson system in Sweden enhances children’ participation

Mot bättre beslut? : Lekmän och experter som beslutsfattare inom den sociala barnavården – en nordisk jämförelse.

Samhällets ingripande och däri beslutsfattanden gällande barn i socialt utsatta livssituationer är något av det mest svårhanterliga som välfärdssystem har att handskas med. De yttersta besluten är här de som görs med grund i tvångs-lagstiftning där barn mot föräldrars och/eller sin egen vilja omhändertas för samhällsvård. Även hanterandet av beslut om frivilliga insatser påverkar dock barn och familjer, och situationen för det enskilda barnet kan vara lika allvarlig vid frivillig vård som vid tvångsvård. Det finns troligen inte något system som är bäst på tillgodose samtliga utmaningar vilket innebär att det strävas efter ba-lans eller kompromiss mellan olika vägledande principer och hänsynstagande. Var tyngdpunkten i denna balans ska ligga har bestämts något olika i olika län-der, där de nordiska länderna är intressanta inte bara för denna olikhet utan också för att viktiga förändringar genomförts som påverkar ramarna för besluts-fattandet. Syftet med studien är att beskriva och analysera lekmännens roll inom myndig-hetsutövningen för social barnavård i Norge, Finland och Danmark. Av särskilt intresse är graden av lekmannainflytande i olika instanser som hanterar place-ring av barn för vård utanför hemmet. Grunderna för systemförändringar som rör beslutsfattandet generellt och specifikt lekmännens roll samt vad som är känt om effekterna av dessa belyses och sätts i relation till den svenska mo-dellen samt aktuell forskning av betydelse för området.   Från syftet följer tre huvudsakliga frågeställningar: (i) Hur ser graden av lekmannainflytande inom den sociala barnavården ut i de nordiska länderna? (ii) Hur har frågan om lekmannainflytande inom den sociala barnavården diskuterats och vilka kompetenser anses betydelsefulla i besluts-fattandet i de olika nordiska länderna? (iii) Vilket inflytande och delaktighet har barn och familjer i besluts-processerna och vilken betydelse har dessa haft i förändringar av respektive system?   Övergripande finns många likheter i hur den sociala barnavården organiseras i de nordiska länderna Norge, Finland, Danmark och Sverige. På nationell nivå formuleras lagar och övergripande policys. Alla länder organiserar en mer gene-rell kontroll och tillsyn över hur arbetet genomförs på regional nivå medan handläggningsarbete huvudsakligen sker på lokalnivå, företrädesvis i kommu-ner. Trots dessa likheter kan vi se att beslutsformerna organiseras på olika sätt och framförallt skiljer sig relationerna mellan olika aktörer och deras ansvar åt. Detta inte minst efter de reformer och den omorganisering av den sociala barna-vården och dess beslutsorgan som genomförts i Norge, Finland och Danmark de senaste 25 åren. Ett ledord i förändringarna har varit ökad rättssäkerhet för de individer som kommer i kontakt med den sociala barnavården. Länderna har dock valt något olika lösningar för att uppnå detta. Det handlar exempelvis om skillnader i vilken kunskap som bedömts vara relevant för att kunna fatta de bästa besluten för enskilda individer. Därmed finns också olika krav på sak-kunskap hos de aktörer som getts beslutsmandat.   När det gäller frivilliga insatser i öppenvård ligger mandat att fatta beslut, i alla länder, på kommunal nivå. I de fall det direkta beslutsmandatet inte ligger på handläggande socialarbetare finns många gånger möjlighet att delegera besluts-fattandet till denna funktion. När det handlar om frivilliga placeringar skiljer det sig dock åt där det i Sverige är lekmän i socialnämnden som har beslutsrätt i de allra flesta fall medan det i Finland och i Norge är ledaren för den sociala barna-vården på kommunal nivå, och i Danmark upp till varje kommun att bestämma, vem som har beslutsmandat. Vid beslut om placering utan samtycke är en gemensam nämnare att det krävs inblandning av juridisk kompetens för avgörande beslut. Utöver detta kan sak-kunniga och lekmän delta. Eget beslutsmandat ges dock inte åt någon aktör i nå-got av länderna, utan beslutsfunktionen innebär en form av balans mellan olika kompetenser. I Finland fattas beslut gällande vårdinsatser med tvång över-vägande av ledamöter med juridisk kompetens stödda av sakkunnig med kun-skap om barn och barnskydd. Även i Danmark har jurister stort inflytande då det förutom i det ordinarie beslutsorganet, børn og unge-udvalget, krävs juridisk kompetens vid beslut om akuta åtgärder. Det är ordförande i børn og unge-udvalget som har beslutsmandat för denna typ av beslut. I Norge och Danmark ingår juridisk expertis, sakkunniga och lekmän för det avgörande beslutet om tvångsvård, medan sakkunniga saknas i det svenska och lekmän i det finska systemet.   Sverige skiljer sig åt, dels genom frånvaron av sakkunniga i beslutsfunktion. Dels genom frånvaron av socialfacklig professionell kompetens med formell beslutsmakt vid frivilliga placeringar. Dessutom finns ett tydligt lekmannainslag som inte existerar i de andra länderna. I Sverige är lekmän, i form av nämnds-/utskottsledamöter utsedda av politiska partier, de enda aktörerna med formellt beslutsmandat gällande frivilliga placeringar. De har även beslutsmandat gäl-lande ansökan om tvångsvård. Vid behov av beslut om akuta insatser är det ord-föranden i detta utskott som konsulteras och fattar besluten. I Norge, Finland och Danmark är beslutsfattande gällande frivilliga placeringar i de flesta fall i stället lagt på tjänstemän. I Sverige dominerar lekmän dessutom i antal över den juridiska expertisen (domaren) när det kommer till aktörer med beslutsmandat i förvaltningsdomstolen. Utöver jurister, sakkunniga och lekmän kan socialarbetare utöva stort infly-tande över beslut, oberoende av om de har formellt beslutsmandat eller inte. Socialarbetarrollen har stora likheter i alla länder på det sätt att den innebär ett ansvar för hur den utredning som ligger till grund för beslut genomförs, både beslut om frivilliga insatser och tvångsbeslut. Utredande socialarbetare påverkar till viss del också om och när ansökan om tvångsomhändertagande ska göras. De specifika förutsättningar de arbetar under samt deras handlingsutrymme varierar dock. Skillnaderna handlar både om tillgång till stöd, exempelvis i form av andra professionellas kunskaper. Det handlar också om hur deras arbete granskas och kontrolleras, exempelvis av socialarbetare i ledningsposition eller av sakkunniga kommittéer. Det verkar dock också finnas lokala skillnader inom länderna på grund av den grad av kommunalt självstyre som på något sätt finns i alla länder.   Förutom rättssäkerhet har frågor om barn och föräldrars delaktighet i den soci-ala barnavården angetts som ett viktigt mål med de förändringar som genom-förts i Norge, Finland och Danmark. Men även i Sverige har så väl lagstiftning som allmänna råd och riktlinjer utformats med intentionen att öka barns delaktighet.   Det finns tecken på att förändringarna gett resultat och att barn involveras i allt högre grad i det sociala barnavårdsarbete som berör dem men bilden som ges är inte entydig. Trots barns stärkta ställning i lagtext, styrdokument och me-toder så involveras inte barn i den utsträckning som riktlinjerna anger (Berrick, Dickens, Pösö & Skivenes, 2015a; Strandbu, 2011). En möjlig orsak till detta kan vara att handläggare inom socialtjänsten ges utrymme att själva tolka vad delaktighet under en utredning innebär och att de sinsemellan kan ha olika före-ställningar om delaktighet. Men det uppmärksammas att det även i domstolar som hanterar beslut om tvångsåtgärder finns brister i hur barns rätt att komma till tals hanteras. Barn och föräldrar kan också uppleva en domstolsprocess som mycket krävande och svår att förstå vilket då innebär en risk för att upplevelsen av delaktighet minskar snarare än tvärtom. I denna studie framgår dock inte tyd-ligt i vilken grad barns eller föräldrars delaktighet påverkas av hur balansen mellan olika aktörer i beslutsorganen organiseras. När lekmännens inflytande minskat i Norge, Finland och Danmark, har detta inte enbart skett till förmån för handläggande socialarbetare eller till den social-fackliga kunskapen generellt. Framförallt gäller det i beslutsprocesser som handlar om tvångsvård där professionaliseringen har inneburit ett ökat infly-tande från andra professioner, kanske framför allt från jurister men också från sakkunniga med psykologisk expertis.   Trots att det ökade inflytandet från olika typer av expertis har setts som något positivt har det samtidigt framförts viss kritik mot att vissa expertgrupper fått mer inflytande än andra. Det finns exempelvis invändningar emot att psykolo-gisk sakkunskap fått en särställning framför annan expertis (Barne-, likestil-lings- og inkluderingsdepartementet, 2015). Det saknas dock säker kunskap om hur de olika aktörernas förslag till beslut skiljer sig åt. Därmed vet vi inte heller om lekmännens förslag till beslut skiljer sig åt från de förslag som getts av pro-fessionella utredare eller från andra beslutsfattare. Sammantaget innebär det att även om diskussionen om lekmännens roll inte verkar vara lika aktuell i Norge, Finland och Danmark som i Sverige, just nu, lyfts andra frågor kopplade till be-slutsfattandets olika aktörer, deras inflytande, kompetens och balansen dem emellan fram, både vad gäller frivilliga beslut och beslut om tvångsåtgärder. Även om målet är ett rättssäkert beslutsfattande är svaret på hur beslutsorgan och beslutsprocesser ska organiseras i den sociala barnavården därmed inte självklart. Synen på vilka kompetenser ett beslutsorgan bör innehålla och hur denna kunskap ska balanseras varierar även om det i Norge, Finland och Dan-mark finns en idé om att olika kompetenser krävs för att tillförsäkra väl avvägda beslut vid tvångsåtgärder. Skillnaderna visar sig också i tillvägagångssätt, stöd och kontroll i processen som leder fram till ett beslutsunderlag. En sak som är gemensam är dock diskussionen om att socialarbetares kompetens och erfaren-heter varierar vilket kan påverka beslutsunderlagens kvalitet. Frågan om hur ett rättssäkert beslutsfattande ska skapas kanske därmed måste innefatta en diskuss-ion om alla involverade aktörer samtidigt? Denna studie har varken möjlighet eller avsikt att slå fast vilket system som är bättre än något annat. Det finns studier som visar på olika potentiella problem och svårigheter med alla de system och organisationer som här uppmärksam-mas. Med det inte sagt att organiseringen av hur och vem som ska genomföra utred-ningar, göra bedömningar och fatta beslut kan göras kvalitativt olika och vara mer eller mindre rättssäkra. Lekmännens roll är dock inte bara avhängig synen på behovet av deras kunskap och expertis utan också hur behovet av andra aktö-rers expertis bedöms. Om lekmän har tillräcklig kunskap för att fatta beslut be-ror också på hur den sociala barnavården kan klara av att organisera arbetet med de beslutsunderlag som ligger till grund för beslutsfattandet.  

Educating the new practitioner: The building of professional identities in European social work

This article sets out to consider the tentative findings that have emerged from a comparative pilot study of the value given to their social work education by newly qualified social workers in England, Sweden and Italy. The overall aim of the research was to examine the subjective views of students from 3 contrasting welfare systems and three different degree programmes as to their preparedness for practice. The specific aim of this paper is to describe and analyse if and how a sense of professional identity is being developed and if perceptions of this differ between students coming from different welfare regimes. The project recorded and analysed the students’ views on the cusp of starting their professional lives, and after 1 year of undertaking social work occupations. Further aims were to examine the role of theory teaching, placement opportunities, personal/professional ‘growth’ and evaluative capacity in making these students ‘fit for practice’ in specific welfare systems. The paper contextualises the research with discussion of the contemporary literature of professional identity in social work in Europe

Mot bättre beslut? : Lekmän och experter som beslutsfattare inom den sociala barnavården – en nordisk jämförelse.

Samhällets ingripande och däri beslutsfattanden gällande barn i socialt utsatta livssituationer är något av det mest svårhanterliga som välfärdssystem har att handskas med. De yttersta besluten är här de som görs med grund i tvångs-lagstiftning där barn mot föräldrars och/eller sin egen vilja omhändertas för samhällsvård. Även hanterandet av beslut om frivilliga insatser påverkar dock barn och familjer, och situationen för det enskilda barnet kan vara lika allvarlig vid frivillig vård som vid tvångsvård. Det finns troligen inte något system som är bäst på tillgodose samtliga utmaningar vilket innebär att det strävas efter ba-lans eller kompromiss mellan olika vägledande principer och hänsynstagande. Var tyngdpunkten i denna balans ska ligga har bestämts något olika i olika län-der, där de nordiska länderna är intressanta inte bara för denna olikhet utan också för att viktiga förändringar genomförts som påverkar ramarna för besluts-fattandet. Syftet med studien är att beskriva och analysera lekmännens roll inom myndig-hetsutövningen för social barnavård i Norge, Finland och Danmark. Av särskilt intresse är graden av lekmannainflytande i olika instanser som hanterar place-ring av barn för vård utanför hemmet. Grunderna för systemförändringar som rör beslutsfattandet generellt och specifikt lekmännens roll samt vad som är känt om effekterna av dessa belyses och sätts i relation till den svenska mo-dellen samt aktuell forskning av betydelse för området.   Från syftet följer tre huvudsakliga frågeställningar: (i) Hur ser graden av lekmannainflytande inom den sociala barnavården ut i de nordiska länderna? (ii) Hur har frågan om lekmannainflytande inom den sociala barnavården diskuterats och vilka kompetenser anses betydelsefulla i besluts-fattandet i de olika nordiska länderna? (iii) Vilket inflytande och delaktighet har barn och familjer i besluts-processerna och vilken betydelse har dessa haft i förändringar av respektive system?   Övergripande finns många likheter i hur den sociala barnavården organiseras i de nordiska länderna Norge, Finland, Danmark och Sverige. På nationell nivå formuleras lagar och övergripande policys. Alla länder organiserar en mer gene-rell kontroll och tillsyn över hur arbetet genomförs på regional nivå medan handläggningsarbete huvudsakligen sker på lokalnivå, företrädesvis i kommu-ner. Trots dessa likheter kan vi se att beslutsformerna organiseras på olika sätt och framförallt skiljer sig relationerna mellan olika aktörer och deras ansvar åt. Detta inte minst efter de reformer och den omorganisering av den sociala barna-vården och dess beslutsorgan som genomförts i Norge, Finland och Danmark de senaste 25 åren. Ett ledord i förändringarna har varit ökad rättssäkerhet för de individer som kommer i kontakt med den sociala barnavården. Länderna har dock valt något olika lösningar för att uppnå detta. Det handlar exempelvis om skillnader i vilken kunskap som bedömts vara relevant för att kunna fatta de bästa besluten för enskilda individer. Därmed finns också olika krav på sak-kunskap hos de aktörer som getts beslutsmandat.   När det gäller frivilliga insatser i öppenvård ligger mandat att fatta beslut, i alla länder, på kommunal nivå. I de fall det direkta beslutsmandatet inte ligger på handläggande socialarbetare finns många gånger möjlighet att delegera besluts-fattandet till denna funktion. När det handlar om frivilliga placeringar skiljer det sig dock åt där det i Sverige är lekmän i socialnämnden som har beslutsrätt i de allra flesta fall medan det i Finland och i Norge är ledaren för den sociala barna-vården på kommunal nivå, och i Danmark upp till varje kommun att bestämma, vem som har beslutsmandat. Vid beslut om placering utan samtycke är en gemensam nämnare att det krävs inblandning av juridisk kompetens för avgörande beslut. Utöver detta kan sak-kunniga och lekmän delta. Eget beslutsmandat ges dock inte åt någon aktör i nå-got av länderna, utan beslutsfunktionen innebär en form av balans mellan olika kompetenser. I Finland fattas beslut gällande vårdinsatser med tvång över-vägande av ledamöter med juridisk kompetens stödda av sakkunnig med kun-skap om barn och barnskydd. Även i Danmark har jurister stort inflytande då det förutom i det ordinarie beslutsorganet, børn og unge-udvalget, krävs juridisk kompetens vid beslut om akuta åtgärder. Det är ordförande i børn og unge-udvalget som har beslutsmandat för denna typ av beslut. I Norge och Danmark ingår juridisk expertis, sakkunniga och lekmän för det avgörande beslutet om tvångsvård, medan sakkunniga saknas i det svenska och lekmän i det finska systemet.   Sverige skiljer sig åt, dels genom frånvaron av sakkunniga i beslutsfunktion. Dels genom frånvaron av socialfacklig professionell kompetens med formell beslutsmakt vid frivilliga placeringar. Dessutom finns ett tydligt lekmannainslag som inte existerar i de andra länderna. I Sverige är lekmän, i form av nämnds-/utskottsledamöter utsedda av politiska partier, de enda aktörerna med formellt beslutsmandat gällande frivilliga placeringar. De har även beslutsmandat gäl-lande ansökan om tvångsvård. Vid behov av beslut om akuta insatser är det ord-föranden i detta utskott som konsulteras och fattar besluten. I Norge, Finland och Danmark är beslutsfattande gällande frivilliga placeringar i de flesta fall i stället lagt på tjänstemän. I Sverige dominerar lekmän dessutom i antal över den juridiska expertisen (domaren) när det kommer till aktörer med beslutsmandat i förvaltningsdomstolen. Utöver jurister, sakkunniga och lekmän kan socialarbetare utöva stort infly-tande över beslut, oberoende av om de har formellt beslutsmandat eller inte. Socialarbetarrollen har stora likheter i alla länder på det sätt att den innebär ett ansvar för hur den utredning som ligger till grund för beslut genomförs, både beslut om frivilliga insatser och tvångsbeslut. Utredande socialarbetare påverkar till viss del också om och när ansökan om tvångsomhändertagande ska göras. De specifika förutsättningar de arbetar under samt deras handlingsutrymme varierar dock. Skillnaderna handlar både om tillgång till stöd, exempelvis i form av andra professionellas kunskaper. Det handlar också om hur deras arbete granskas och kontrolleras, exempelvis av socialarbetare i ledningsposition eller av sakkunniga kommittéer. Det verkar dock också finnas lokala skillnader inom länderna på grund av den grad av kommunalt självstyre som på något sätt finns i alla länder.   Förutom rättssäkerhet har frågor om barn och föräldrars delaktighet i den soci-ala barnavården angetts som ett viktigt mål med de förändringar som genom-förts i Norge, Finland och Danmark. Men även i Sverige har så väl lagstiftning som allmänna råd och riktlinjer utformats med intentionen att öka barns delaktighet.   Det finns tecken på att förändringarna gett resultat och att barn involveras i allt högre grad i det sociala barnavårdsarbete som berör dem men bilden som ges är inte entydig. Trots barns stärkta ställning i lagtext, styrdokument och me-toder så involveras inte barn i den utsträckning som riktlinjerna anger (Berrick, Dickens, Pösö & Skivenes, 2015a; Strandbu, 2011). En möjlig orsak till detta kan vara att handläggare inom socialtjänsten ges utrymme att själva tolka vad delaktighet under en utredning innebär och att de sinsemellan kan ha olika före-ställningar om delaktighet. Men det uppmärksammas att det även i domstolar som hanterar beslut om tvångsåtgärder finns brister i hur barns rätt att komma till tals hanteras. Barn och föräldrar kan också uppleva en domstolsprocess som mycket krävande och svår att förstå vilket då innebär en risk för att upplevelsen av delaktighet minskar snarare än tvärtom. I denna studie framgår dock inte tyd-ligt i vilken grad barns eller föräldrars delaktighet påverkas av hur balansen mellan olika aktörer i beslutsorganen organiseras. När lekmännens inflytande minskat i Norge, Finland och Danmark, har detta inte enbart skett till förmån för handläggande socialarbetare eller till den social-fackliga kunskapen generellt. Framförallt gäller det i beslutsprocesser som handlar om tvångsvård där professionaliseringen har inneburit ett ökat infly-tande från andra professioner, kanske framför allt från jurister men också från sakkunniga med psykologisk expertis.   Trots att det ökade inflytandet från olika typer av expertis har setts som något positivt har det samtidigt framförts viss kritik mot att vissa expertgrupper fått mer inflytande än andra. Det finns exempelvis invändningar emot att psykolo-gisk sakkunskap fått en särställning framför annan expertis (Barne-, likestil-lings- og inkluderingsdepartementet, 2015). Det saknas dock säker kunskap om hur de olika aktörernas förslag till beslut skiljer sig åt. Därmed vet vi inte heller om lekmännens förslag till beslut skiljer sig åt från de förslag som getts av pro-fessionella utredare eller från andra beslutsfattare. Sammantaget innebär det att även om diskussionen om lekmännens roll inte verkar vara lika aktuell i Norge, Finland och Danmark som i Sverige, just nu, lyfts andra frågor kopplade till be-slutsfattandets olika aktörer, deras inflytande, kompetens och balansen dem emellan fram, både vad gäller frivilliga beslut och beslut om tvångsåtgärder. Även om målet är ett rättssäkert beslutsfattande är svaret på hur beslutsorgan och beslutsprocesser ska organiseras i den sociala barnavården därmed inte självklart. Synen på vilka kompetenser ett beslutsorgan bör innehålla och hur denna kunskap ska balanseras varierar även om det i Norge, Finland och Dan-mark finns en idé om att olika kompetenser krävs för att tillförsäkra väl avvägda beslut vid tvångsåtgärder. Skillnaderna visar sig också i tillvägagångssätt, stöd och kontroll i processen som leder fram till ett beslutsunderlag. En sak som är gemensam är dock diskussionen om att socialarbetares kompetens och erfaren-heter varierar vilket kan påverka beslutsunderlagens kvalitet. Frågan om hur ett rättssäkert beslutsfattande ska skapas kanske därmed måste innefatta en diskuss-ion om alla involverade aktörer samtidigt? Denna studie har varken möjlighet eller avsikt att slå fast vilket system som är bättre än något annat. Det finns studier som visar på olika potentiella problem och svårigheter med alla de system och organisationer som här uppmärksam-mas. Med det inte sagt att organiseringen av hur och vem som ska genomföra utred-ningar, göra bedömningar och fatta beslut kan göras kvalitativt olika och vara mer eller mindre rättssäkra. Lekmännens roll är dock inte bara avhängig synen på behovet av deras kunskap och expertis utan också hur behovet av andra aktö-rers expertis bedöms. Om lekmän har tillräcklig kunskap för att fatta beslut be-ror också på hur den sociala barnavården kan klara av att organisera arbetet med de beslutsunderlag som ligger till grund för beslutsfattandet.  

Professionalised, hybrid, and layperson models in Nordic child protection : actors in decision-making in out of home placements

Decisions about child protection and interventions in families are one of the most difficult responsibilities of welfare states. The aim of this article is to describe and analyse the commonalities and differences in the child protection decision-making systems in Sweden, Norway, Finland, and Denmark. We focus on the actors involved, especially the laypersons, and their role in the decision-making process when deciding on out-of home placements, both on voluntary and coercive grounds.  The study is based on a comprehensive analysis of official documents, legislation, guidelines, and reports about child protection in each country together with a review of recent research in the area. This is complemented by 12 interviews with key informants with knowledge about the child protection systems in their respective countries.  We found that there is an expanding influence from external experts and dwindling influence from laypersons. We discuss the organisation in terms of three different decision-making models – a professionalised decision-making model in Finland, a hybrid decision-making model in Norway and Denmark, and a layperson decision-making model in Sweden. One conclusion is that all of the countries aim for children to be involved and for decisions to be made in compliance with the rule of law, but this is realised quite differently when it comes to which actors should be given the authority to make the decisions. Which model is the best would have different answers depending on which perspective the models are evaluated from. However, the consequences of decisionmaking models for children need to be studied further. Epub 2018</p

Orphanhood and mistreatment drive children to leave home – A study from early AIDS-affected Kagera region, Tanzania

The aim of this mixed-method study was to explore the trajectories of leaving home, and views and experiences among children and youth in the Kagera region in Tanzania, who have lived on the streets or been domestic workers. The main results showed that orphanhood and mistreatment were the main reasons for leaving home: few children lived with their parents before they left, and leaving home was a complex process over several years where three trajectories were identified. The children who had left home showed strong agency and competency but lived in vulnerable conditions, especially young children living on the streets