Informal use of social media in higher education: A case study of Facebook-groups

Recent research in Norway reveals significant differences between how students and educators in higher education report using social media in the context of university activities. Students seem to use such media at their own initiative and largely outside the academic agenda. This study looks further into students’ use of social media by means of a case study of four, student-initiated, Facebook groups created in connection with campus-based courses. The main function of such groups appears to lie in providing an arena for managing practical and social aspects of academic life and for asking for and disseminating information. Occasionally, academic contents are addressed by students asking for clarifications or initiating discussions.publishedVersionnivå

Learning to see like an expert: On the practices of professional vision and visual expertise

Goodwin's notion of professional vision suggests that learning to see in professionally relevant ways includes appropriating the visual practices within a domain. This observational study aimed to analyze how experts communicate these visual practices to novices to help them make meaning of domain-specific representations. Informed by a sociocultural perspective and founded on conversation analysis and ethnomethodology, video-recorded discourse and interaction between one expert in radiology and four laypeople were analyzed. The findings indicate three visual practices the medical expert uses to teach the novices how to see: highlighting, rotating, and zooming. The qualitative analyses suggest that learning to see professionally can be described as the mastering of expert practices in a focal domain. Implications for visual expertise research are discussed

Traditional microscopy instruction versus process-oriented virtual microscopy instruction: a naturalistic experiment with control group

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>Virtual microscopy is being introduced in medical education as an approach for learning how to interpret information in microscopic specimens. It is, however, far from evident how to incorporate its use into existing teaching practice. The aim of the study was to explore the consequences of introducing virtual microscopy tasks into an undergraduate pathology course in an attempt to render the instruction more process-oriented. The research questions were: 1) How is virtual microscopy perceived by students? 2) Does work on virtual microscopy tasks contribute to improvement in performance in microscopic pathology in comparison with attending assistant-led demonstrations only?</p> <p>Method</p> <p>During a one-week period, an experimental group completed three sets of virtual microscopy homework assignments in addition to attending demonstrations. A control group attended the demonstrations only. Performance in microscopic pathology was measured by a pre-test and a post-test. Student perceptions of regular instruction and virtual microscopy were collected one month later by administering the Inventory of Intrinsic Motivation and open-ended questions.</p> <p>Results</p> <p>The students voiced an appreciation for virtual microscopy for the purposes of the course and for self-study. As for learning gains, the results indicated that learning was speeded up in a subgroup of students consisting of conscientious high achievers.</p> <p>Conclusions</p> <p>The enriched instruction model may be suited as such for elective courses following the basic course. However, the instructional model needs further development to be suited for basic courses.</p

Från materialitet till sociomaterialitet: Lärande i en designad värld

Våra sätt att tala om kunskaper och färdigheter präglas av perspektiv och distinktioner som formulerades redan under Antiken, för mer än 2000 år sedan. Här etablerades motsättningar, dualismer, som den mellan teori och praktik, kropp och själ, och tanke och handling, som skulle få stor betydelse inte bara för vår syn på kunskap, utan också för hur vi uppfattar sociala roller. Genom dessa distinktioner etablerades en skillnad mellan intellektets/tänkandets aktiviteter och kroppens/ handens, som än idag reproduceras och som har konsekvenser. Vi talar exempelvis om teoretiska ämnen och praktisk/estetiska ämnen i skolan, och vissa yrken ses som praktiska och andra som teoretiska. Vetenskapliga discipliner formerades också med dessa dualismer som bakgrund, vissa handlar om kroppen, andra om psyket/själen/intellektet. Vi fick en uppdelning, compartmentalization som man säger på engelska, där en helhet – en människa – delades upp i delar som studerades var för sig (intellekt, minne, hjärna, styrka, hälsa m fl). Tanken är att kunskaper från dessa områden så småningom om ska kunna syntetiseras så att vi ska kunna uttala oss om helheten. Men detta är inte helt enkelt. Utgångspunkten för detta kapitel är att materialitet och interaktion med materiella föremål är grundläggande för lärande och utveckling hos individer, i institutioner och på samhällsnivå. Det är när våra insikter omsätts i materialitet, som de befästs och kan användas. Det är också genom interaktion med en fysisk och sociomateriell omvärld som vi lär och ut­vecklas. I kapitlet ges exempel på hur artefakter utvecklats och hur dessa samtidigt är manifestationer av kunskaper och tillika utgör en bas för utveckling av ”praktis­ka” kunskaper. Vi kan och lär genom att hantera artefakter och detta gäller alla slags kunskaper: språkliga, intellektuella, estetiska och sådana som innebär att vi hanterar och modifierar vår fysiska omvärld. Design är en grundläggande form av mänsklig kunskapsutveckling och här kan inte tanke och kropp skiljas åt.Våra sätt att tala om kunskaper och färdigheter präglas av perspektiv och distinktioner som formulerades redan under Antiken, för mer än 2000 år sedan. Här etablerades motsättningar, dualismer, som den mellan teori och praktik, kropp och själ, och tanke och handling, som skulle få stor betydelse inte bara för vår syn på kunskap, utan också för hur vi uppfattar sociala roller. Genom dessa distinktioner etablerades en skillnad mellan intellektets/tänkandets aktiviteter och kroppens/ handens, som än idag reproduceras och som har konsekvenser. Vi talar exempelvis om teoretiska ämnen och praktisk/estetiska ämnen i skolan, och vissa yrken ses som praktiska och andra som teoretiska. Vetenskapliga discipliner formerades också med dessa dualismer som bakgrund, vissa handlar om kroppen, andra om psyket/själen/intellektet. Vi fick en uppdelning, compartmentalization som man säger på engelska, där en helhet – en människa – delades upp i delar som studerades var för sig (intellekt, minne, hjärna, styrka, hälsa m fl). Tanken är att kunskaper från dessa områden så småningom om ska kunna syntetiseras så att vi ska kunna uttala oss om helheten. Men detta är inte helt enkelt. Utgångspunkten för detta kapitel är att materialitet och interaktion med materiella föremål är grundläggande för lärande och utveckling hos individer, i institutioner och på samhällsnivå. Det är när våra insikter omsätts i materialitet, som de befästs och kan användas. Det är också genom interaktion med en fysisk och sociomateriell omvärld som vi lär och ut­vecklas. I kapitlet ges exempel på hur artefakter utvecklats och hur dessa samtidigt är manifestationer av kunskaper och tillika utgör en bas för utveckling av ”praktis­ka” kunskaper. Vi kan och lär genom att hantera artefakter och detta gäller alla slags kunskaper: språkliga, intellektuella, estetiska och sådana som innebär att vi hanterar och modifierar vår fysiska omvärld. Design är en grundläggande form av mänsklig kunskapsutveckling och här kan inte tanke och kropp skiljas åt

Eldsjälar och institutionell utveckling - mot nya former av lärande i den högre utbildningen - Resultat av 91 IKT-projekt under 1990-talet

Informations- och kommunikationsteknik; förnyelse högre utbildning; pedagogiska utvecklingsprojekt; utvärderin