Paleoenvironmental assessment across key Eocene climatic events based on benthic foraminifera.

El Eoceno fue un periodo de intensa variabilidad climática en la historia de la Tierra. Esta época abarca una transición climática a largo plazo, desde el estado “invernadero” del Eoceno inferior hasta un planeta con hielo permanente en el Oligoceno. Esta transición climática estuvo salpicada de breves eventos de calentamiento global relacionados con perturbaciones temporales en el ciclo del carbono, llamados eventos hipertermales. Los hipertermales del Eoceno inicial han recibido mucha atención, pero los del Eoceno medio y terminal, como el Máximo Térmico del Luteciense superior (LLTM por sus siglas en inglés), están ampliamente infrarrepresentados en la literatura. Además, uno de los eventos más insólitos de esta época, el Óptimo Climático del Eoceno medio (MECO por sus siglas en inglés), muestra una duración excepcionalmente larga y los mecanismos que lo generaron aún son un enigma. Esta tesis tiene como objetivo analizar la respuesta de los foraminíferos bentónicos e interpretar su paleoecología y los cambios paleoambientales a través de los eventos climáticos del LLTM y al MECO, así como a través de los límites estratigráficos Luteciense/Bartoniense y Eoceno/Oligoceno, y así obtener nuevos datos para contribuir a la visión global del Eoceno medio y superior. Los estudios taxonómicos, cuantitativos y estadísticos de las asociaciones de foraminíferos bentónicos se combinaron con análisis geoquímicos en cinco publicaciones multidisciplinares.Se han estudiado las asociaciones de foraminíferos de tres afloramientos (Torre Cardela en España, Alum Bay en Inglaterra y Menzel Bou Zelfa en Túnez) y un sondeo oceánico (ODP Site 702, Atlántico Sur) a través de varios eventos climáticos (LLTM, MECO) y límites estratigráficos (Luteciense/Bartoniense y Eoceno/Oligoceno) claves del Eoceno medio y superior. En general, los eventos de calentamiento analizados no muestran un gran impacto sobre la fauna bentónica, pero sí modificaciones temporales en sus asociaciones, relacionadas con cambios en el aporte alimenticio al fondo oceánico. La inestabilidad ambiental revelada por estos cambios temporales de la fauna bentónica persistió más que la excusión isotópica que define el LLTM y el MECO. Este descubrimiento acentúa la importancia de la evaluación paleoambiental y los estudios multidisciplinares en eventos complejos como el MECO.La correlación entre los valores isotópicos del carbono y la abundancia de ciertos taxones observados en los eventos de calentamiento estudiados sugiere que el mayor factor ecológico que controló estos cambios de abundancia estuvo relacionado con modificaciones del flujo de la materia orgánica hacia los fondos oceánicos en vez de con el aumento de la temperatura. El calentamiento asociado a los eventos LLTM y MECO afectó a las tasas de acumulación de los foraminíferos bentónicos (en lugar de a su diversidad) y planctónicos, sugiriendo un límite de temperatura posiblemente relacionado con las tasas metabólicas de estos organismos.<br /

The polygenic basis of relapse after a first episode of schizophrenia

Little is known about genetic predisposition to relapse. Previous studies have linked cognitive and psychopathological (mainly schizophrenia and bipolar disorder) polygenic risk scores (PRS) with clinical manifestations of the disease. This study aims to explore the potential role of PRS from major mental disorders and cognition on schizophrenia relapse. 114 patients recruited in the 2EPs Project were included (56 patients who had not experienced relapse after 3 years of enrollment and 58 patients who relapsed during the 3-year follow-up). PRS for schizophrenia (PRS-SZ), bipolar disorder (PRS-BD), education attainment (PRS-EA) and cognitive performance (PRS-CP) were used to assess the genetic risk of schizophrenia relapse.Patients with higher PRS-EA, showed both a lower risk (OR=0.29, 95% CI [0.11–0.73]) and a later onset of relapse (30.96± 1.74 vs. 23.12± 1.14 months, p=0.007. Our study provides evidence that the genetic burden of neurocognitive function is a potentially predictors of relapse that could be incorporated into future risk prediction models. Moreover, appropriate treatments for cognitive symptoms appear to be important for improving the long-term clinical outcome of relapse

Fytoplanktons respons till klimatförändringar under Eocen-Oligocen övergången vid Nordatlanten ODP Site 612

The development of modern glacial climates occurred during the Eocene-Oligocene transition (34 to 35.5 Ma) when a decrease of atmospheric CO2 led to a global temperature fall. The ocean was deeply affected, both in the surface and the deep-sea, suffering a strong reorganization including currents and phytoplankton distribution. Spanning that time, 35 samples from the North Atlantic Ocean Drilling Program Site 612 have been analyzed by counting coccoliths abundance in different size groups (&lt; 4 µm, 4 to 8 µm and &gt; 8 µm) and silica fragments abundance. Absolute coccoliths abundance were estimated with two different methods, the “drop” technique and microbeads calibration. In addition, a fragmentation index was calculated to assess the preservational state of the samples. The results obtained fit in the global picture of a decrease in phytoplankton abundance across theEocene-Oligocene boundary, although coccolith and silica fragments abundances show slight different patterns. Absolute abundances estimates showed a large difference between the “drop” and the microbeads methods. The temperature at which samples are dried seems to affect microbeads distribution, leading to an underestimation at temperatures higher than 60º C. In future work the current dataset will be updated with additional calibration and replicate counts to confirm that the “drop” estimates are the more valid results. As the fragmentation index was fairly constant in all samples, no major differences in nannofossil preservation were inferred. Coccoliths abundance drops are thought to be triggered by global temperature fall, general decrease of atmospheric CO2, changes in oceanic circulation, pulses of nutrients or a combination of those. Under tidsspannet som täcker övergången mellan eocen och oligocen, för ungefär 35.5 till 34 miljoner år sedan, genomgick jordens klimat en stor förändring. Under eocen hade vår planet ett varmare klimat och var i ett så kallat ”greenhouse state”. Mot slutet av denna period och i början av oligocen skiftade emellertid klimatet till en kallare regim, ett så kallat ”icehouse state”. Under detta tillstånd minskade andelen koldioxid i atmosfären vilket medförde att den globala temperaturen minskade. Vidare påverkades också havet och speciellt de fytoplankton som levde där, då de påverkas av temperatur och inflödet av näringsämnen. Fytoplankton står för en betydande del av jordens pågående fotosyntes samt är basen av den organiska matkedjan. Syftet med denna undersökning är att studera förekomsten av coccoliter, små kalcitplattor som produceras av en typ av nannoplankton som kallas coccolitoforider. Coccoliter från en djuphavskärna härstammande från norra Atlanten har därför samlats in och för-ändringen av mängden fytoplankton över nämnda tidsspann mätts. Vidare har också bitar av kisel från andra växtplankton räknats. Resultatet av denna studie var att båda grupperna var rikligare under den sista delen av eocen men mängden sjönk snabbt i början av oligocen. Det finns inte tillräckligt med information för att reda ut orsakerna av detta, men det är troligt att minskningen i temperatur och CO2-tillgängligheten för fotosyntesen är viktiga faktorer

Fytoplanktons respons till klimatförändringar under Eocen-Oligocen övergången vid Nordatlanten ODP Site 612

The development of modern glacial climates occurred during the Eocene-Oligocene transition (34 to 35.5 Ma) when a decrease of atmospheric CO2 led to a global temperature fall. The ocean was deeply affected, both in the surface and the deep-sea, suffering a strong reorganization including currents and phytoplankton distribution. Spanning that time, 35 samples from the North Atlantic Ocean Drilling Program Site 612 have been analyzed by counting coccoliths abundance in different size groups (&lt; 4 µm, 4 to 8 µm and &gt; 8 µm) and silica fragments abundance. Absolute coccoliths abundance were estimated with two different methods, the “drop” technique and microbeads calibration. In addition, a fragmentation index was calculated to assess the preservational state of the samples. The results obtained fit in the global picture of a decrease in phytoplankton abundance across theEocene-Oligocene boundary, although coccolith and silica fragments abundances show slight different patterns. Absolute abundances estimates showed a large difference between the “drop” and the microbeads methods. The temperature at which samples are dried seems to affect microbeads distribution, leading to an underestimation at temperatures higher than 60º C. In future work the current dataset will be updated with additional calibration and replicate counts to confirm that the “drop” estimates are the more valid results. As the fragmentation index was fairly constant in all samples, no major differences in nannofossil preservation were inferred. Coccoliths abundance drops are thought to be triggered by global temperature fall, general decrease of atmospheric CO2, changes in oceanic circulation, pulses of nutrients or a combination of those. Under tidsspannet som täcker övergången mellan eocen och oligocen, för ungefär 35.5 till 34 miljoner år sedan, genomgick jordens klimat en stor förändring. Under eocen hade vår planet ett varmare klimat och var i ett så kallat ”greenhouse state”. Mot slutet av denna period och i början av oligocen skiftade emellertid klimatet till en kallare regim, ett så kallat ”icehouse state”. Under detta tillstånd minskade andelen koldioxid i atmosfären vilket medförde att den globala temperaturen minskade. Vidare påverkades också havet och speciellt de fytoplankton som levde där, då de påverkas av temperatur och inflödet av näringsämnen. Fytoplankton står för en betydande del av jordens pågående fotosyntes samt är basen av den organiska matkedjan. Syftet med denna undersökning är att studera förekomsten av coccoliter, små kalcitplattor som produceras av en typ av nannoplankton som kallas coccolitoforider. Coccoliter från en djuphavskärna härstammande från norra Atlanten har därför samlats in och för-ändringen av mängden fytoplankton över nämnda tidsspann mätts. Vidare har också bitar av kisel från andra växtplankton räknats. Resultatet av denna studie var att båda grupperna var rikligare under den sista delen av eocen men mängden sjönk snabbt i början av oligocen. Det finns inte tillräckligt med information för att reda ut orsakerna av detta, men det är troligt att minskningen i temperatur och CO2-tillgängligheten för fotosyntesen är viktiga faktorer

Fytoplanktons respons till klimatförändringar under Eocen-Oligocen övergången vid Nordatlanten ODP Site 612

The development of modern glacial climates occurred during the Eocene-Oligocene transition (34 to 35.5 Ma) when a decrease of atmospheric CO2 led to a global temperature fall. The ocean was deeply affected, both in the surface and the deep-sea, suffering a strong reorganization including currents and phytoplankton distribution. Spanning that time, 35 samples from the North Atlantic Ocean Drilling Program Site 612 have been analyzed by counting coccoliths abundance in different size groups (&lt; 4 µm, 4 to 8 µm and &gt; 8 µm) and silica fragments abundance. Absolute coccoliths abundance were estimated with two different methods, the “drop” technique and microbeads calibration. In addition, a fragmentation index was calculated to assess the preservational state of the samples. The results obtained fit in the global picture of a decrease in phytoplankton abundance across theEocene-Oligocene boundary, although coccolith and silica fragments abundances show slight different patterns. Absolute abundances estimates showed a large difference between the “drop” and the microbeads methods. The temperature at which samples are dried seems to affect microbeads distribution, leading to an underestimation at temperatures higher than 60º C. In future work the current dataset will be updated with additional calibration and replicate counts to confirm that the “drop” estimates are the more valid results. As the fragmentation index was fairly constant in all samples, no major differences in nannofossil preservation were inferred. Coccoliths abundance drops are thought to be triggered by global temperature fall, general decrease of atmospheric CO2, changes in oceanic circulation, pulses of nutrients or a combination of those. Under tidsspannet som täcker övergången mellan eocen och oligocen, för ungefär 35.5 till 34 miljoner år sedan, genomgick jordens klimat en stor förändring. Under eocen hade vår planet ett varmare klimat och var i ett så kallat ”greenhouse state”. Mot slutet av denna period och i början av oligocen skiftade emellertid klimatet till en kallare regim, ett så kallat ”icehouse state”. Under detta tillstånd minskade andelen koldioxid i atmosfären vilket medförde att den globala temperaturen minskade. Vidare påverkades också havet och speciellt de fytoplankton som levde där, då de påverkas av temperatur och inflödet av näringsämnen. Fytoplankton står för en betydande del av jordens pågående fotosyntes samt är basen av den organiska matkedjan. Syftet med denna undersökning är att studera förekomsten av coccoliter, små kalcitplattor som produceras av en typ av nannoplankton som kallas coccolitoforider. Coccoliter från en djuphavskärna härstammande från norra Atlanten har därför samlats in och för-ändringen av mängden fytoplankton över nämnda tidsspann mätts. Vidare har också bitar av kisel från andra växtplankton räknats. Resultatet av denna studie var att båda grupperna var rikligare under den sista delen av eocen men mängden sjönk snabbt i början av oligocen. Det finns inte tillräckligt med information för att reda ut orsakerna av detta, men det är troligt att minskningen i temperatur och CO2-tillgängligheten för fotosyntesen är viktiga faktorer

Age model, geochemistry and benthic foraminifera from ODP Hole 114-702B

It contains three tables that correspond to the supplementary information of the article mentioned above. Tables S3 and S4 can be found within the Supplementary Information document. Table S1 contains high-resolution bulk and benthic carbon and oxygen stable isotope data from ODP Hole 702B across the Middle Eocene Climatic Optimum (40 Ma). Table S2 contains benthic foraminiferal data (relative abundance and ecology index) and accumulation rates from ODP Hole 702B across the Middle Eocene Climatic Optimum (40 Ma). Table S5 contains middle Eocene ODP Hole 702B XRF core scanning data, high-resolution bulk and benthic carbon and oxygen stable isotope data from ODP Site 1263 and age model correlation tie points between drill sites for ODP Sites 1263, 738 and 702B as well tie points for a detailed astronomical age model for ODP Site 1263 (La2010b solution)