Barnkonventionen som svensk lag : en diskussion om utmaningar och möjligheter för att förverkliga barns rättigheter

Att Sverige som stat har ett ansvar för att efterleva och förverkliga barns rättigheterså som de formuleras i FN:s konvention om barnets rättigheter är något som deallra flesta tycker är självklart och viktigt. Det råder dock oenighet om hur dettabäst uppnås. Inkorporering av barnkonventionen ses som lösningen av bl.a. barnrättsorganisationer ochmånga politiker, men när den s.k. Barnrättighetsutredningen la fram ett förslagom just detta framkom skepsism, kritik och motstånd från en rad remissinstanser,inte minst juridiska sådana. Lagrådet lämnade också ett yttrande som knappastkan ses som något annat än en totalsågning. Trots detta har regeringen i mars2018 lagt fram en proposition med förslag om att barnkonventionen ska ges statussom svensk lag. Därefter har dock flera motioner lämnats in med förslag om attriksdagen helt eller delvis ska avslå regeringens proposition och/eller förslag omvissa tillägg eller alternativa åtgärder för att förstärka barns rättigheter. Det ärdärmed inte helt säkert hur det blir, men inkorporering kan nog efter omröstningi riksdagen i juni 2018 förväntas genomföras i januari 2020. Syftet med dennaartikel är att diskutera vad inkorporering av barnkonventionen på det sätt somregeringen nu föreslås kan komma att innebära för barns rättigheter i svensk rätt.Diskussionen är ett försök att analysera inkorporeringsfrågan bortom de polariseradeställningstaganden som framkommit i debatten.Det kan övergripande konstateras att det faktiskt är osäkert vad inkorporeringkommer att innebära. I Sverige har vi inte särskilt stor vana vid att inkorporerainternationella konventioner och vad det kan komma att innebära berorförstås på vilka andra åtgärder som vidtas och vilket tolkningsstöd som kommeratt tas fram. Även om det kan bli som förespråkarna hävdar – att konventionensställning kommer att tydliggöras, att ett barnrättsbaserat synsätt kommer att fågenomslag i rättstillämpningen samt att transformering av konventionens artiklarkommer att påskyndas, ser jag ett problem i att det faktiskt saknas en diskussionom vad det mer exakt är som regeringen vill uppnå genom inkorporering, och tillvilket pris. Jag menar att förhoppningarna är något naiva och att det finns en radproblem med inkorporering i enlighet med regeringens förslag. Det finns enligtmin mening också en risk för vad som kan kallas för politisk problemdumpning,dvs. att ansvaret för avvägningar och prioriteringar som i grunden är politiska288 Pernilla LevinerFörvaltningsrättslig tidskrift 2018lämnas över till rättstillämparen genom inkorporeringen. Ett förstärkande avbarns rättigheter kräver politiskt ansvar och initiativ och avsaknaden av dettakan leda till att barns rättigheter i praktiken försvagas

THE BAN ON CORPORAL PUNISHMENT OF CHILDREN Changing laws to change attitudes : the Swedish experience

This article analyses and discusses the Swedish more than 30 years old ban on corporal punishment and its effects. By describing the Swedish experiences – both positive outcomes and challenges that face the child protection system – valuable additional knowledge is provided for Australia and other countries that have not yet introduced a ban. It can be noted that a ban is required in order to fulfil the responsibilities in the UN Child Convention as pointed out by the UN Committee on the rights of the child. More importantly though, such a reform can be viewed as an essential departure from the out-dated approach which treats children as the property of their parents in favour of a rights based approach, in line with current way of thinking about children and their rights in the new millennium

Voice but No Choice—Children’s Right to Participation in Sweden

This chapter will deal with what role children’s right to participation plays in Swedish law. Two aspects of children’s right to participation are analysed. First participation for children from a ‘democracy perspective’, or in other words participation as a collective right for children to influence public decision-making, and secondly children’s right to be heard in the Swedish child protection system, as an example on how the right to participation affects children in individual cases. The aim is to examine and discuss whether reasonable conditions for participation and for children’s wishes and views to be given due weight are given in Sweden today. The view taken, is that the question is ‘not only’ how to best implement children’s right to participation, but also to analyse and question what children’s right to participation can and/or should mean. An overall conclusion is that, although children’s rights – not least participatory rights – are on the political agenda, and in spite of the fact that children are increasingly given voice in line with the crc, they are not given much decision-making power, and certainly not the vote in political elections. In order for children’s participatory rights to become something more than a problematic reinforcement of children’s subordination, the conclusion is that there is a need to rethink – or at least to clarify – what children’s right to participation is supposed to mean in practice in Sweden today and in the future

The UN Convention on the Rights of the Child, Article 2 and Discrimination on the Basis of Childhood : The CRC Paradox?

The crc as an instrument calls attention to children as a group. Yet paradoxically it has not resulted in explicit consideration of discrimination against children on the basis of childhood (i.e. detrimental treatment for being young/under 18) in the same way that has happened for other groups like women and ethnic minorities in instruments drafted specifically for their rights. Children are more likely to suffer poverty and violence than adults, and under-18s are largely excluded from national legislation prohibiting unfair discrimination. In this article the jurisprudence of the Committee on the Rights of the Child is examined and it is established that even though child-specific discriminatory practices such as corporal punishment are criticised by the Committee, they are seldom labelled ‘discrimination’ as such. The Committee reserves consideration of Article 2, which enshrines the principle of non-discrimination, for traditionally disadvantaged groups of children such as girls and ethnic minorities. It is concluded that Article 2 has great potential for drawing attention to detrimental treatment for being young/under 18, but that the phenomenon must be more explicitly referenced with greater frequency in law, practice, and scholarship

Inledning

Den här boken handlar om kreativitet, strategi och etik i rättsvetenskaplig forskning. Rättsvetenskapens uppgift och väsen problematiseras. Fokus ligger på de eviga frågorna om vägval som varje rättsvetare ställs inför när det gäller teori, metod och material men också hur de påverkas av rättens och samhällets utveckling. En övergripande fråga är hur vi går från intuition och känsla för hur ett rättsligt problem ska hanteras, till ett medvetet och strukturerat sätt att identifiera och angripa forskningsfrågor. I boken har forskare vid Juridiska fakulteten, Stockholms universitet, samlats för att ge sin syn på saken i kapitel som behandlar: Forskningsetik för rättsvetareRättsvetenskapens kärna och gränser samt vikten av att redovisa metodologiska och teoretiska ställningstagandenForskarens eget förhållande till sin uppgift, skrivprocesser och handledares roll.Boken utgör kurslitteratur i doktorandkursen Kreativitet, strategi och etik i rättsvetenskaplig forskning, men riktar sig även till disputerade forskare i rättsvetenskap, liksom till övriga med intresse att förstå rättsvetenskapens uppgift och förutsättningar