Evaluering av graded glucose infusion som metod för utvärdering av β-cellsfunktion hos häst

Ekvint metabolt syndrom (EMS) kännetecknas av en samling fysiologiska förändringar som bland annat predisponerar hästar för endokrin fång. Centralt i begreppet är insulindysreglering, som beskriver störningar i insulinutsöndringen, så som hyperinsulinemi och insulinresistens. Hyperinsulinemi har i flera studier kopplats till ökad risk för fång. Insulin utsöndras av β-cellerna i de langerhanska öarna i pankreas och har som huvudsaklig uppgift att reglera blodglukosnivåer i kroppen genom att stimulera glukosupptag i vävnader. Insulinutsöndringen är framför allt reglerad av blodglukoskoncentration och hos friska hästar anpassas insulinkoncentrationen i blodet för att hålla blodglukosnivåerna på en stabil nivå. Hos vissa hästar sker dock patologiska förändringar som gör att β-cellerna uppregleras och utsöndrar mer insulin. Det beror ofta på att känsligheten för insulin i vävnader har minskat, vilket innebär att högre koncentrationer av insulin krävs för att få en tillräcklig effekt på glukoskoncentrationen. Hyperinsulinemi inträffar framför allt efter intag av foder, och i synnerhet foder med höga halter icke-strukturella kolhydrater. För att diagnostisera hästar med insulindysreglering och EMS och bedöma behandlingseffekten av läkemedel behöver man kunna mäta β-cellsfunktionen och avgöra om det föreligger en uppreglering av insulinutsöndringen. β-cellsfunktionen kan mätas med olika metoder, många har utformats för att användas på patienter med diabetes inom humanmedicin. En metod är graded glucose infusion (GGI), där patienten får en kontinuerlig infusion med glukos under en viss tid, med en infusionshastighet som ökar med jämna intervaller. Blodprov tas regelbundet under infusionstiden och analyseras för glukos och insulin. På så sätt får man ett dosresponsförhållande mellan blodglukoskoncentrationen och insulinkoncentrationen och därmed kan man bedöma hur insulinutsöndringen påverkas av olika glukosnivåer. I denna studie testades reproducerbarheten för GGI som metod för att mäta β-cellsfunktionen hos hästar. Metoden har tidigare anpassats för häst men innan den används inom kliniskt arbete eller forskning behöver det finnas information om dess reproducerbarhet, det vill säga hur stor variation det är i resultaten när metoden upprepas under samma förutsättningar. Är variationen liten har metoden en hög reliabilitet, vilket är viktigt för att kunna dra slutsatser kring skillnader i mätningar mellan individer och efter exempelvis en läkemedelsbehandling. GGI utfördes på åtta hästar vid två olika testtillfällen och mätvärden för varje individ jämfördes mellan de två testtillfällena för att avgöra variationen. Tre olika index för att bedöma β-cellsfunktion beräknades och utvärderades med hänsyn till reproducerbarheten. Resultatet visar att två index, area under kurvan för insulinutsöndring och insulinmedelvärdet, har hög reproducerbarhet. Det tredje indexet, lutningen på regressionslinjen för dosresponskurvan för insulinutsöndring vid olika glukoskoncentrationer, har lägre reproducerbarhet. Fler studier behövs för att avgöra om detta index fortfarande kan vara relevant. Nyckelord: Ekvint metabolt syndrom, GGI, reproducerbarhet, β-cellsfunktion, hästEquine metabolic syndrome (EMS) describes a range of physiological changes that predisposes horses to endocrinopathic laminitis. Insulin dysregulation (ID) is a central part of the syndrome, and relates to disruptions in insulin secretion, including hyperinsulinemia and insulin resistance. Hyperinsulinemia has been associated with increased risk of laminitis in several studies. Insulin is produced by the β-cells in the islets of Langerhans in the pancreas and their main function is to regulate blood glucose levels by stimulating uptake of glucose into different tissues in the body. Insulin secretion is mainly regulated by the glucose concentration in the blood, and in healthy horses the insulin concentration is kept at a level which ensures a steady blood glucose level. In some horses however, this regulation is disrupted, often because of decreased sensitivity to insulin in body tissues. This leads to an upregulation of the β-cells to produce and secrete more insulin. Post prandial hyperinsulinemia occurs in ID horses after intake of feed, especially feed with high content of nonstructural carbohydrates. Methods for measuring β-cells function and to determine upregulated responses are important in order to diagnose horses with ID and EMS as well as to evaluate the effect of treatments. Several methods are available, most of them are developed for human medicine for patients with diabetes. One of these methods is graded glucose infusion (GGI), where the patient is given a continuous infusion of glucose during a set time, where the infusion rate is increased with regular intervals. Blood samples are collected at close intervals and analysed for insulin and glucose. With the data, a glucose-insulin dose-response curve can be produced for the insulin secretion at different glucose concentrations. In this study, the repeatability of GGI as a method of measuring β-cell function in horses was evaluated. The method has been adapted for use in horses, but an evaluation of the repeatability of the test is needed before it can be used in clinical practice. The repeatability of a test is a measure on how much variance there is in the result when the method is repeated under the same circumstances. If the variation is small, the repeatability is considered good, which is important to be able to draw conclusions from measurements using the method such as comparing individuals or the effects of medication. GGI was conducted on eight horses on two occasions and the measurements from the trials were compared on an intrapatient basis. Three different indices for evaluation of βcell response were calculated and the repeatability determined. Two indices, area under the curve for insulin secretion and the mean of insulin secretion showed high repeatability. The third index, the slope of the regression line for the glucose-insulin dose response curve had lower repeatability. More studies are needed to conclude if this index is clinically relevant for determining β-cell function in horses. Keywords: equine metabolic syndrome, GGI, repeatability, β-cell function, equine, hors

Another Cup of Coffee? A study of the underlying meanings and practices of everyday coffee consumption

The purpose of this paper was to uncover the underlying meanings of coffee consumption and the roles these meanings play in people’s everyday lives, thus contributing to the literature of consumer behaviour. A qualitative study method has been carried out, using an hermeneutic approach in order to uncover the study subjects’ perceptions of reality. Through an abductive approach experts within the field of coffee and Practice Theory have been interviewed in the preface, while the main empirical study focused on in-depth and focus group interviews with consumers as well as observations. Through the use of Practice Theory both the individual aspects of BDT and the social aspects of CCT were addressed, thus developing the consumer behaviour literature by providing a more holistic view of everyday consumption. Six meanings of coffee consumption were uncovered and discussed with the usage of Practice Theory. They were then further categorised into two grand themes, rhythm and symbolism, which represent coffee consumption in society. Therefore, this paper contributes to a broader and deeper understanding of a low-involving, habitual everyday consumption product. Additionally, it highlights the strong societal and traditional origins coffee consumption has in Swedish society as well as its functional and structuring aspects

Epiteliocystis på laxfisk

Laxodling är en betydelsefull industri för ett flertal länder och därför är det viktigt att öka kunskapen om de sjukdomar som förekommer på den odlade fisken. Epiteliocystis är ett tillstånd som setts på många olika fiskarter världen över, däribland lax. Fokus för denna litteraturstudie ligger på att karakterisera epiteliocystis och hur det manifesteras på laxfiskar. Vidare behandlas agens, potentiella spridningsvägar och de behandlingar som förekommer i dagsläget. Epiteliocystis kännetecknas av cystor i gälepitelceller och kan ses både som subkliniska och kliniska infektioner. Epiteliocystis ingår i etiologin för proliferativ gälinflammation, ett sjukdomstillstånd kännetecknat av respirationspåverkan som har hög dödlighet under särskilda omständigheter. Kliniska infektioner kan leda till produktionsbortfall i form av försämrad tillväxt och avlidna fiskar. Prevalensen för epiteliocystis varierar över världen och har setts på både odlad och vild lax. Studier har visat på en säsongsvariation där prevalensen är som högst under sommarmånaderna och det finns indikationer på att agens som orsakar epiteliocystis persisterar naturligt i miljön för att återintroduceras till fiskpopulationerna årligen. Hittills har tre bakteriella agens påvisats i samband med epiteliocystis varav alla har klassats som nyupptäckta arter. De två första arterna som identifierades uppvisar tydligt de utvecklingsstadier som är utmärkande för klamydiabakterier. Den ena, Candidatus Piscichlamydia salmonis har identifierats i både vilda och odlade populationer i såväl sötvatten som saltvatten medan den andra, Candidadus Clavochlamydia salomincola, påvisats i vilda och odlade populationer men endast i sötvatten. Förutom dessa klamydiabakterier har en betaproteobakterie, Candidatus Branchiomonas cisticola identifierats på odlade populationer i saltvatten. Såväl Ca. B. cisticola som Ca. P. salmonis har visats kunna överföras horisontellt via vattnet. Indikationer finns även på att dessa agens persisterar i värdar i miljön. Epiteliocystis har påvisats på många olika fiskarter men de agens som orsakar tillståndet är värdspecifika vilket innebär att tillståndet inte smittar mellan fiskar som inte är nära släkt. Det finns för närvarande ingen effektiv behandling mot epiteliocystis hos laxfiskar men antibiotika har visats ha effekt på andra arter. Om det i framtiden skulle forskas fram en effektiv antibiotikabehandling mot tillståndet väcker det frågan kring antibiotikaanvändning och hur resistensutvecklingen kan hållas nere. För att öka förståelsen för epiteliocystis krävs mer forskning kring vilka förutsättningar som predisponerar för tillståndet och vilka behandlingar som kan vara effektiva.Salmon farming is an important industry for a number of countries, and it is therefore important to broaden the knowledge on the diseases that occur in the farmed populations. Epitheliocystis is a condition that has been identified on several different species of fish, including salmonids. The focus of this review is to characterize epitheliocystis and how it manifests in salmonids, the bacterial agents, potential modes of transmission and whether or not there are any available treatments. Epitheliocystis is characterized by cysts in the gill epithelium and can manifest as both clinical and subclinical infections. Epitheliocystis is included in the multifactorial etiology of proliferative gill inflammation, which is a respiratory disease that can have a high mortality under certain circumstances. Clinical infections of epitheliocystis can lead to production losses in terms of impaired growth and deceased fish. The prevalence of epitheliocystis varies globally and it has been seen both in wild and farmed populations. Studies have shown seasonal variations with the highest prevalence of disease in the summer months and there are indications that the causative agents persist in the environment and are reintroduced to the salmonid populations yearly. Thus far, three bacterial agents have been identified in correlation to epitheliocystis in salmonids. All of these have been classified as new species. The first two clearly demonstrate the distinct developmental stages of chlamydia bacteria. Candidatus Piscichlamydia salmonis has been found in both wild and farmed populations in both fresh and sea water. Candidatus Clavochlamydia salmonicola has also been seen in both wild and farmed populations but only in freshwater. Apart from these chlamydia bacteria, a betaproteobacteria, Candidatus Branchiomonas cisticola, has been detected in farmed populations. Both Ca. P. salmonis and Ca. B. cisticola have been shown to transmit horizontally between fishes. There are also indications that the bacterial agents persist naturally in the environment. Even though epitheliocystis affects many different species of fish, the bacteria causing the condition seems to be host specific, which means that the condition does not transmit between fish that is not closely related. Epitheliocystis has so far not been treated successfully in salmonids but antibiotics have been effective in treating the condition in other species. If a successful antibiotic treatment was to be developed in the future, that would raise the question on antibiotic resistance and how to administer medication in a way that will minimize the risk of furthering this development. To further the knowledge on epitheliocystis in salmonids, more research is needed on under what circumstances the condition occurs and on potential effective treatments

Statiinien käytön yhteys tyypin 2 diabeteksen kehittymiseen suomalaisessa diabeteksen ehkäisytutkimuksessa

Cholesterol-lowering statins are well-tolerated and effective in prevention of cardiovascular diseases. One of the target groups in treatment of dyslipidaemia is type 2 diabetics, who benefit from reducing cholesterol levels even without a history of cardiovascular disease or high cholesterol levels. Common adverse events associated with statins are myopathy and an increase in liver enzymes. Statins have also been shown to slightly increase the risk of developing type 2 diabetes and increase blood glucose levels. The risk seems to increase with higher doses. Higher doses, however, prevent cardiovascular events more than moderate doses. In this cohort study we assessed the relationship between statins and development of diabetes in a Finnish diabetes prevention study. In addition, we assessed the effects of statins on blood glucose levels. The diabetes risk associated with statins was evaluated by a parametric survival-analysis and the impact on blood glucose levels by a mixture model. The material consisted of the follow-up data from the Diabetes Prevention Study (DPS) from year 1993 to 2009 and along with that statistics on reimbursements for prescription medicines from Kela's reimbursement database. The purpose of DPS was initially to determine if type 2 diabetes can be prevented or delayed by lifestyle intervention. Participants with impaired glucose tolerance were randomly assigned to the intervention group or the control group. The intervention group received intensive and individual counseling on healthy lifestyle while the control group was given general information on health behavior. The study revealed that 36,8 % (n = 182) of the participants had used statins during follow-up. Statin use was more common in the intervention than the control group. Simvastatin was the most used statin and statins had been used for four years on average. Statins were associated with a slight increase in risk of developing diabetes and an increase in fasting plasma glucose and 2 h glucose levels. The risk of diabetes was slighter in the intervention group. Further research is needed to determine the mechanism causing the increase in risk of diabetes, if different statins differ in the extent of risk and if a specific patient group or characteristic is more vulnerable to develop diabetes when exposed to statins. The diabetes risk associated with statins should be taken into account when designing a statin trial. Develoment of diabetes should be a pre-specified endpoint and blood glucose and insulin levels monitored during follow-up.Kolesterolia alentavat statiinit ovat osoittautuneet hyvin siedetyiksi ja tehokkaiksi lääkkeiksi sydän- ja verisuonisairauksien ehkäisyssä. Dyslipidemian hoidon kohderyhmään kuuluvat muun muassa tyypin 2 diabeetikot, jotka hyötyvät kolesterolin alentamisesta vaikka taustalla ei olisi sydän- ja verisuonitautia tai kohonnutta kolesterolia. Statiinien yleisimpiin haittavaikutuksiin lukeutuvat lihasvaivat ja maksa-arvojen nousu. Tutkimuksissa statiinien on myös havaittu lievästi lisäävän riskiä sairastua tyypin 2 diabetekseen ja nostavan veren glukoosiarvoja. Diabetesriski näyttäisi olevan suurempi isoilla statiiniannoksilla, mutta toisaalta suuremman annoksen on tavanomaista annosta tehokkaamin havaittu vähentävän kardiovaskulaaritapahtumia. Tässä kohorttitutkimuksessa arvioitiin statiinien yhteyttä diabeteksen kehittymiseen sekä vaikutuksia veren glukoosiarvoihin suomalaisessa diabeteksen ehkäisytutkimuksessa. Statiinien diabetesriskiä analysoitiin parametrisellä elinaikamenetelmällä ja vaikutusta veren glukoosiarvoihin sekamallinnuksen avulla. Tutkimusaineistoina olivat suomalaisen Diabetes Prevention Study (DPS) -tutkimuksen seuranta-aineisto vuosilta 1993-2009 sekä tutkimushenkilöiden reseptiostotiedot samalta ajalta Kelan reseptirekisteristä. DPS-tutkimuksen tarkoituksena oli alun perin selvittää voiko tyypin 2 diabeteksen kehittymistä estää tai viivästyttää terveellisillä elämäntavoilla. Tutkimushenkilöillä oli heikentynyt glukoosinsieto ja heidät jaettiin satunnaisesti tehostettua, yksilöllistä elämäntapaohjausta saavaan interventioryhmään sekä tavanomaista ohjausta saavaan vertailuryhmään. Tässä tutkimuksessa selvisi, että DPS-tutkimushenkilöistä 36,8 % (n = 182) oli seurannan aikana käyttänyt statiineja. Statiinien käyttö oli yleisempää interventio- kuin vertailuryhmässä. Simvastatiini oli käytetyin statiini ja statiinien keskimääräinen käyttöaika oli noin neljä vuotta. Statiinien havaittiin lievästi lisäävän diabetesriskiä ja vaikuttavan paastoglukoosi- sekä kahden tunnin glukoosiarvoja nostaen. Diabetesriski oli pienempi interventio- kuin vertailuryhmässä. Jatkotutkimuksissa tulisi selvittää statiinien diabetesriskin taustalla vaikuttava mekanismi, eroavatko eri statiinit riskin suuruudessa ja onko jokin tietty potilasryhmä alttiimpi tai altistaako jokin tietty ominaisuus diabetekselle statiinien myötä. Statiinitutkimuksia suunniteltaessa diabeteksen kehittyminen tulisi huomioida ennalta määritetyissä päätetapahtumissa ja seurannan aikana tulisi seurata muutoksia veren glukoosi- ja insuliiniarvoissa

Filmade interaktioner mellan novis och expert : En alternativ metod för att undervisa ämnesinnehåll och studieteknik

Som en del i undervisningen i såväl programmering som matematik använder vi oss av filmade interaktioner mellan novis och expert inom respektive område. I programmering ersätter filmerna konventionella föreläsningar och ligger till grund för ett upplägg med blended learning

Filmade interaktioner mellan novis och expert : En alternativ metod för att undervisa ämnesinnehåll och studieteknik

Som en del i undervisningen i såväl programmering som matematik använder vi oss av filmade interaktioner mellan novis och expert inom respektive område. I programmering ersätter filmerna konventionella föreläsningar och ligger till grund för ett upplägg med blended learning

En helhetssyn på lärande via matematisk problemlösning

Syftet med kursen Matematisk problemlösning är att genom utmanande problemlösning få studenter att träna på generella arbets- och förhållningssätt som är hållbara och värdefulla för fortsatta (matematik)studier. Genom övnings- och examinationsuppgifter som kräver kreativa matematiska resonemang tvingas studenter att fokusera på de matematiska komponenternas grunder vilket möjliggör utveckling av högre matematiska kompetenser.* Vidare skapar kursupplägget förutsättningar för utveckling av personliga och professionella förmågor* väsentliga för lärande i tillämpningsämnen och utövande av framtida yrkesroll

En helhetssyn på lärande via matematisk problemlösning

Syftet med kursen Matematisk problemlösning är att genom utmanande problemlösning få studenter att träna på generella arbets- och förhållningssätt som är hållbara och värdefulla för fortsatta (matematik)studier. Genom övnings- och examinationsuppgifter som kräver kreativa matematiska resonemang tvingas studenter att fokusera på de matematiska komponenternas grunder vilket möjliggör utveckling av högre matematiska kompetenser.* Vidare skapar kursupplägget förutsättningar för utveckling av personliga och professionella förmågor* väsentliga för lärande i tillämpningsämnen och utövande av framtida yrkesroll