Trapping efficiency and retention ability of four pontoon trap entrance types for use in coastal cod fishing, a fishing gear development field trial in the Baltic sea

As the Baltic Sea cod gets smaller both in number and size, and the grey seal population continues to increase, the need for alternative fishing methods in coastal fisheries increases. In this project one commercially used and three experimental pontoon trap entrances are tested with the objective to investigate if there are differences in trapping efficiency and retention ability when fishing for cod. The four entrance types were installed in fish pots together with video cameras and lights. From the recorded video material the number of Enter, Exit, Approach and Turn events were logged and used to calculate trapping efficiency (Enter/Approach ratio) and retention ability (Exit/Enter ratio). There was a statistically significant difference trapping efficiency between Narrow-Short and Narrow-Long, both indicating that Narrow has a lower trapping efficiency. Due to limitations in analyses of the recorded observations, clear conclusions may not be drawn from the study's results. There is a need for further research focusing on entrance types for pontoon traps in order to develop seal safe gear with increased catch efficiency

Biologisk recipientkontroll för Ringhals kärnkraftverk : årsrapport för 2022

Ringhals kärnkraftverk är en av Sveriges största elproducenter. På grund av intag och utsläpp av havsvatten som kyler processen i kraftverket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i det biologiska recipientkontrollprogrammet. Föreliggande årsrapport presenterar resultat av undersökningarna inom kontrollprogrammet för 2022. Fokus i årsrapporten ligger på samhället av fisk och skaldjur, förluster av ägg, larver och yngel i kylvattenvägarna samt förekomsten av främmande arter. I kylvattenintaget utförs under våren två olika årliga provtagningar för att övervaka förlusterna av olika fiskstadier i kraftverket: En provtagning av fiskägg och fisklarver med en Bongohåv, och en provtagning av yngel och juvenil fisk med en modifierad Isaac-Kidd-trål. I ägg- och larvprovtagningen 2022 var de vanligaste förekommande fiskäggen från torsk och de vanligaste fisklarverna från skrubbskädda och tobis (kust-/havs-). Provtagningen i kylvattenintaget efter juvenil fisk och yngel är till stor del fokuserad på fångsterna av glasål (Anguilla anguilla). Fångsterna med Isaac-Kidd-trålen 2022 dominerades av sillyngel följt av klarbult, tobisyngel och glasål. Effekten av utgående uppvärmt kylvatten undersöks genom årliga provfisken på tre lokaler: recipientområdet vid Ringhals, som påverkas av kylvattnet, referensområdet vid Vendelsö, som är opåverkat av kylvatten, och området vid Norra Horta, som är delvis påverkat av kylvattnet. Provfisket genomförs två gånger per år, under april och augusti. För 2022 var skärsnultra generellt den vanligaste fiskarten vid provfisket, förutom under april i referensområdet där stensnultra var vanligast. Generellt var förekomsten av varmvattengynnade arter högre i recipientområdet och förekomsten av kallvattengynnade arter högre i referensområdet. Totalfångsten av strandkrabba var hög i samtliga lokaler och fiskeperioder, med kulmen i recipientområdet i augusti. Området kring renshusledningens utlopp undersöktes med ROV (Remotely Operated Vehicle) för att visuellt inspektera påverkan på botten. Utsläpp och sedimentation av skaldelar från musslor och krabbor har även i år minskat till följd av relativt lågt kylvattenflöde. För att undersöka eventuell förekomst av invasiva främmande arter genomfördes en dykkartering i fem områden utanför kraftverkets kylvattenutsläpp. Sammantaget för de fem områdena observerades det sex invasiva främmande arter av alger (rödsvansing, japantofs, japanplym, agaralg, japansk sargassotång, och grönalgen klykalg) samt en främmande djurart (stillahavsostron). Utöver dykkarteringen så hittades även blåskrabba under provfisket i april. Samtliga främmande arter är kända på svenska västkusten sedan tidigare

The diet of salmon (Salmo salar) and brown trout (Salmo trutta) in Lake Vänern: Complementary perspectives of ecosystem-based fish management

Kunskap om fiskars diet är viktigt för att kunna bedriva en ekosystembaserad fiskförvaltning. I Sveriges största sjö Vänern lever glacialrelikta stammar av lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) som enligt Natura 2000 har särskilt bevarandevärde och därför är föremål för riktade förvaltningsåtgärder. Studiens syfte var att beskriva och jämföra diet hos lax och öring i Vänern genom att undersöka vilka bytesarter som utgjorde deras föda, hur dieten skiljde sig åt i två olika delar av sjön, Dalbosjön och Värmlandssjön, samt hur parasitförekomsten i magsäckarna såg ut. I samband med sportfisketävlingar i Vänern samlades magsäckar från uppfiskad lax och öring in av sportfiskare. Maginnehållsanalys och artbestämning utfördes. Artbestämning av parasiter utfördes av Statens veterinärmedicinska anstalt genom analys av fotografi. Bytesfiskar som påträffades var nors (Osmerus eperlanus), siklöja (Coregonus albula), storspigg (Gasterosteus aculeatus aculeatus) och abborre (Perca fluviatilis). För både lax och öring var nors den vanligaste bytesfisken medan andelen siklöja var låg och storspigg var vanligt förekommande endast hos lax. Ingen signifikant skillnad noterades mellan sjöarna för lax och öring gällande den procentuella andel av magsäckarna där en viss bytesfiskart förekom. Lax i Dalbosjön hade signifikant lägre antal byten per mage än lax i Värmlandssjön. Bandmask förekom i sju procent av magarna. På en övergripande nivå verifierar resultatet i föreliggande studie i hög grad det som tidigare varit känt om dieten hos lax och öring i Vänern, samtidigt har nya rön om dieten hos dessa arter kunnat tillföras liksom kompletterande perspektiv i Vänerns ekosystembaserade fiskförvaltning.Knowledge of fish diet is important for ecosystem-based fish management. Lake Vänern, Sweden’s largest lake, is home to populations of landlocked salmon (Salmo salar) and brown trout (Salmo trutta). These populations have special status of protection through Natura 2000 and are therefore targets for specific management efforts. The study aims to describe and compare the diet of salmon and brown trout in Lake Vänern, by finding what species of other fish they prey on and how the diet composition varies between the two lake basins Dalbosjön and Värmlandssjön, as well as the occurrence of parasites in their stomachs. The stomachs of salmon and brown trout specimen were collected by sport fishermen during sport fishing competitions in Lake Vänern. Stomach content analyses and species identification were carried out. Identification of parasite species was performed by Statens veterinärmedicinska anstalt through image analysis. Prey species consisted of European smelt (Osmerus eperlanus), vendace (Coregonus albula), three-spined stickleback (Gasterosteus aculeatus aculeatus) and European perch (Perca fluviatilis). For both salmon and brown trout, the largest proportion of prey species consisted of smelt while the proportion of vendace was low, three-spined stickleback was common only for salmon. No significant difference was found between the two basins for salmon and brown trout with regards to the proportion of stomachs where a certain prey species occurred. Salmon from Dalbosjön had significantly lower amount of prey per stomach than salmon from Värmlandssjön. Tapeworms occurred in seven percent of the sampled stomachs. The results verify previous knowledge of the diet of salmon and brown trout in Lake Vänern. New findings about the diet of these species have been added as well as complementary perspectives in Lake Vänern's ecosystem-based fish management

The diet of salmon (Salmo salar) and brown trout (Salmo trutta) in Lake Vänern: Complementary perspectives of ecosystem-based fish management

Kunskap om fiskars diet är viktigt för att kunna bedriva en ekosystembaserad fiskförvaltning. I Sveriges största sjö Vänern lever glacialrelikta stammar av lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) som enligt Natura 2000 har särskilt bevarandevärde och därför är föremål för riktade förvaltningsåtgärder. Studiens syfte var att beskriva och jämföra diet hos lax och öring i Vänern genom att undersöka vilka bytesarter som utgjorde deras föda, hur dieten skiljde sig åt i två olika delar av sjön, Dalbosjön och Värmlandssjön, samt hur parasitförekomsten i magsäckarna såg ut. I samband med sportfisketävlingar i Vänern samlades magsäckar från uppfiskad lax och öring in av sportfiskare. Maginnehållsanalys och artbestämning utfördes. Artbestämning av parasiter utfördes av Statens veterinärmedicinska anstalt genom analys av fotografi. Bytesfiskar som påträffades var nors (Osmerus eperlanus), siklöja (Coregonus albula), storspigg (Gasterosteus aculeatus aculeatus) och abborre (Perca fluviatilis). För både lax och öring var nors den vanligaste bytesfisken medan andelen siklöja var låg och storspigg var vanligt förekommande endast hos lax. Ingen signifikant skillnad noterades mellan sjöarna för lax och öring gällande den procentuella andel av magsäckarna där en viss bytesfiskart förekom. Lax i Dalbosjön hade signifikant lägre antal byten per mage än lax i Värmlandssjön. Bandmask förekom i sju procent av magarna. På en övergripande nivå verifierar resultatet i föreliggande studie i hög grad det som tidigare varit känt om dieten hos lax och öring i Vänern, samtidigt har nya rön om dieten hos dessa arter kunnat tillföras liksom kompletterande perspektiv i Vänerns ekosystembaserade fiskförvaltning.Knowledge of fish diet is important for ecosystem-based fish management. Lake Vänern, Sweden’s largest lake, is home to populations of landlocked salmon (Salmo salar) and brown trout (Salmo trutta). These populations have special status of protection through Natura 2000 and are therefore targets for specific management efforts. The study aims to describe and compare the diet of salmon and brown trout in Lake Vänern, by finding what species of other fish they prey on and how the diet composition varies between the two lake basins Dalbosjön and Värmlandssjön, as well as the occurrence of parasites in their stomachs. The stomachs of salmon and brown trout specimen were collected by sport fishermen during sport fishing competitions in Lake Vänern. Stomach content analyses and species identification were carried out. Identification of parasite species was performed by Statens veterinärmedicinska anstalt through image analysis. Prey species consisted of European smelt (Osmerus eperlanus), vendace (Coregonus albula), three-spined stickleback (Gasterosteus aculeatus aculeatus) and European perch (Perca fluviatilis). For both salmon and brown trout, the largest proportion of prey species consisted of smelt while the proportion of vendace was low, three-spined stickleback was common only for salmon. No significant difference was found between the two basins for salmon and brown trout with regards to the proportion of stomachs where a certain prey species occurred. Salmon from Dalbosjön had significantly lower amount of prey per stomach than salmon from Värmlandssjön. Tapeworms occurred in seven percent of the sampled stomachs. The results verify previous knowledge of the diet of salmon and brown trout in Lake Vänern. New findings about the diet of these species have been added as well as complementary perspectives in Lake Vänern's ecosystem-based fish management

Diet hos adult insjölevande lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) i Vänern.

Naturförvaltning kräver god kunskap om ekosystemet, och för en god fiskförvaltning är det en grundförutsättning att man har kunskap om fisksamhällets arter och hur näringsväven det ingår i är sammansatt. Idag finns flera olika metoder för att undersöka fiskars födoval (stabila isotoper, DNA mm) men traditionella maganalyser är fortfarande en bra metod för att undersöka fiskars diet, och den ger dessutom information om fiskens trofiska placering i födoväven. Vänern har stammar av endemisk sjövandrande av lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) som har ett särskilt bevarandevärde och är skyddade av EU’s habitatdirektiv. I syfte att förstå mer av födoväven dessa stammar ingår i undersökte vi dieten hos odlad vuxen lax och öring fångad i Vänern. Detta genomfördes under åren 2021-2022 och prov samlades in både vår och höst med hjälp av sportfiskare i samband med årliga sportfisketävlingar. Fisk samlades in från hela Vänern, men fördelningen uppdelat på de tio fångstzonerna var ojämn. Sammanlagt 95 laxar och 265 öringar undersöktes varav 87% av laxarna fångades på våren och 64% av öringarna. Medianlängden var 71 cm och medianvikten 4,0 kg för de analyserade laxarna och 69 cm respektive 3,9 kg för öringarna. Resultaten visar att lax och öring i det undersökta storleksspannet har likartad diet och att nors dominerar i båda arternas diet. För både lax och öring var merparten av norsen i dieten i storleksspannet 50 – 130 mm, vilket i stort speglar storleksfördelningen av nors i Vänern, men laxen åt mindre byten i genomsnitt än vad öringen gjorde. Vi fann även siklöja och storspigg och ett fåtal abborrar i dieten. Ungefär en tredjedel av maginnehållet var så långt nedbrutet att artidentifiering inte var möjlig. Under 2022 noterade vi att det fanns parasiter (bandmasken Eubotrium sp.) i 100% av laxarna och 98% av öringarna. Insamlingsmetodiken innebär att bara odlad lax och öring med ett minimått på minst 60 cm ingår i studien

Diet hos adult insjölevande lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) i Vänern.

Naturförvaltning kräver god kunskap om ekosystemet, och för en god fiskförvaltning är det en grundförutsättning att man har kunskap om fisksamhällets arter och hur näringsväven det ingår i är sammansatt. Idag finns flera olika metoder för att undersöka fiskars födoval (stabila isotoper, DNA mm) men traditionella maganalyser är fortfarande en bra metod för att undersöka fiskars diet, och den ger dessutom information om fiskens trofiska placering i födoväven. Vänern har stammar av endemisk sjövandrande av lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) som har ett särskilt bevarandevärde och är skyddade av EU’s habitatdirektiv. I syfte att förstå mer av födoväven dessa stammar ingår i undersökte vi dieten hos odlad vuxen lax och öring fångad i Vänern. Detta genomfördes under åren 2021-2022 och prov samlades in både vår och höst med hjälp av sportfiskare i samband med årliga sportfisketävlingar. Fisk samlades in från hela Vänern, men fördelningen uppdelat på de tio fångstzonerna var ojämn. Sammanlagt 95 laxar och 265 öringar undersöktes varav 87% av laxarna fångades på våren och 64% av öringarna. Medianlängden var 71 cm och medianvikten 4,0 kg för de analyserade laxarna och 69 cm respektive 3,9 kg för öringarna. Resultaten visar att lax och öring i det undersökta storleksspannet har likartad diet och att nors dominerar i båda arternas diet. För både lax och öring var merparten av norsen i dieten i storleksspannet 50 – 130 mm, vilket i stort speglar storleksfördelningen av nors i Vänern, men laxen åt mindre byten i genomsnitt än vad öringen gjorde. Vi fann även siklöja och storspigg och ett fåtal abborrar i dieten. Ungefär en tredjedel av maginnehållet var så långt nedbrutet att artidentifiering inte var möjlig. Under 2022 noterade vi att det fanns parasiter (bandmasken Eubotrium sp.) i 100% av laxarna och 98% av öringarna. Insamlingsmetodiken innebär att bara odlad lax och öring med ett minimått på minst 60 cm ingår i studien