Whatever Happened To The Seveloff Fix?

This Article suggests that the Supreme Court has not deprived Alaska Native Villages of a valid basis for claiming the authority to create and enforce their own tribal alcohol regulations. Every federally recognized Alaskan Native Village is situated in an area over which Congress extended the federal Indian liquor laws in 1873, in an enactment Congress has never repealed; this should logically empower Alaska Native Villages to exercise the same federally-delegated authority within their federal Indian liquor law Indian country as lower-48 tribes have within their reservations or “dependent Indian communities.” Since this delegated authority is shared with the states, this postulate does not deprive the State of Alaska of any authority to enforce its own liquor laws; liquor transactions must conform to both state law and applicable tribal law

The right to terminate due to breach of contract in M&A transactions : In the light of M&A insurance

Frågan om parternas hävningsrätt vid aktiebolagsförvärv behandlas sparsamt i den svenska rättsvetenskapliga litteraturen. Den allmängiltiga uppfattningen är att parterna vid aktiebolagsförvärv själva bör reglera hävningsrätten i aktieöverlåtelseavtalet, eftersom de dispositiva lagregler som står till parternas förfogande består av 1990 års köplag (1990:931), vars tillämpning i regel anses illa lämplig vid aktiebolagsförvärv. Även om parterna avtalar bort den dispositiva köplagen och reglerar hävningsrätten i aktieöverlåtelseavtalet, riskerar parterna fortfarande att de allmänna köprättsliga principerna på området anses tillämpliga vid situationer som lämnats oreglerade av parterna. Dessutom anses köprättsliga och avtalsrättsliga principer, som ligger till grund för ovan nämnda lag, alltjämt tillämpliga vid en tolkning av parternas aktieöverlåtelseavtal. Denna masteruppsats redogör för och undersöker parternas hävningsrätt till följd av avtalsbrott, med beaktande av de allmänna köprättsliga reglerna på området, men med hänsyn till de specifika omständigheter som föreligger vid aktiebolagsförvärv. Arbetet har visat sig vara mer omfattande än planerat och en bidragande anledning till detta har varit att det inom ämnet saknas tydliga riktlinjer såväl för parternas förpliktelser som för avtalsbrott, men framför allt för hävningsrätten – arbetet kan på så vis liknas vid att gå från tunn is ut till ännu tunnare is, alltmer ju längre arbetet framskridit. De källor som finns angående aktiebolagsförvärvsrätt tenderar att lyfta fram och behandla det som i de flesta fall redan är klart för parterna, exempelvis parternas garantiförpliktelser och garantibrister, medan andra företeelser såsom abstrakt standard och säljarens upplysningsplikt behandlas sparsamt eller inte alls, vilket även gjort behandlingen av dessa företeelser särskilt besvärligt. Härtill tenderar doktrin att frånse från M&A försäkringen, vilket onekligen är intressant, eftersom försäkringen liksom garantiskrivningar, påverkar riskplaceringen vid aktiebolagsförvärv och även kan visa sig ha inverkan vid hävningspåföljdsbedömningen. Min förhoppning är att uppsatsen i vart fall kan tjäna till att synliggöra de skrymslen och jämförelser som inte tidigare gjorts vad gäller parternas förpliktelser utanför aktieöverlåteseavtalet och vad gäller parternas hävningsrätt vid försäkrade aktiebolagsförvärv samt belysa betydelsen av de allmänna avtalsrättsliga köprättsliga principerna på området, liksom behovet av en djupare diskussion och analys av dessa vid aktiebolagsförvärv

Binding at successively signing of contracts for purchase of real property

Frågan om vid vilket moment bundenhet uppstår vid successivt undertecknande av formalavtal har prövats i Högsta domstolen (HD) vid tre avgöranden de senaste 15 åren, av vilka det senaste avgjordes så sent som 2012. Avgörandena har berört frågan huruvida bundenhet uppstår vid den tidpunkt den andra parten undertecknar avtalet eller om bundenhet uppstår först vid den tidpunkt det undertecknade avtalet kommuniceras till den första parten eller till en i förhållande till den andra parten fristående person. Med anledning av bristen på tydlighet i gällande rätt, vilken tagit sig uttryck i skiljaktiga meningar i rättstillämpningen, har det varit upp till HD att, med vägledning från lagtext, förarbeten, doktrin och allmänna principer, besvara bundenhetsfrågan. HD har, med härledning från en allmän princip, klargjort att bundenhet uppstår vid den tidpunkt köpehandlingen utges antingen till den först undertecknande parten, de av HD specifikt bestämda personerna eller en i förhållande till den sist undertecknande parten fristående person. Genom analys av HD:s resonemang identifieras den riktningsändring som vidtagits av HD samt på vilket sätt HD:s resonemang eller uteblivna resonemang ger upphov till betänkligheter vid successivt undertecknande av avtal om fastighetsköp. Riktningsändringen, som synes bero på att HD valt att utföra en stilfull ändring av tidigare praxis, tar sig uttryck i en komplex definition av den fristående person till vilken den undertecknade köpehandlingen kan utges. En av bristerna i gällande rätt är avsaknaden av tydliga skyldigheter för de som, utöver motparten och den fristående personen, utpekats som godkända mottagare av den undertecknade köpehandlingen. Vidare saknas vägledning för hur lång tid som får förflyta mellan den tidpunkt den sist undertecknande parten tar emot handlingen till den tidpunkt den först undertecknande parten får den av båda parter undertecknade handlingen utgiven till sig. Mot bakgrund av denna avsaknad av vägledning finner vi ett de lege ferenda-resonemang motiverat, med stöd av det faktum att införandet av en tidsfrist skulle medföra ökad förutsebarhet i frågan vid vilket moment bundenhet uppstår vid successivt undertecknande av avtal om fastighetsköp

Binding at successively signing of contracts for purchase of real property

Frågan om vid vilket moment bundenhet uppstår vid successivt undertecknande av formalavtal har prövats i Högsta domstolen (HD) vid tre avgöranden de senaste 15 åren, av vilka det senaste avgjordes så sent som 2012. Avgörandena har berört frågan huruvida bundenhet uppstår vid den tidpunkt den andra parten undertecknar avtalet eller om bundenhet uppstår först vid den tidpunkt det undertecknade avtalet kommuniceras till den första parten eller till en i förhållande till den andra parten fristående person. Med anledning av bristen på tydlighet i gällande rätt, vilken tagit sig uttryck i skiljaktiga meningar i rättstillämpningen, har det varit upp till HD att, med vägledning från lagtext, förarbeten, doktrin och allmänna principer, besvara bundenhetsfrågan. HD har, med härledning från en allmän princip, klargjort att bundenhet uppstår vid den tidpunkt köpehandlingen utges antingen till den först undertecknande parten, de av HD specifikt bestämda personerna eller en i förhållande till den sist undertecknande parten fristående person. Genom analys av HD:s resonemang identifieras den riktningsändring som vidtagits av HD samt på vilket sätt HD:s resonemang eller uteblivna resonemang ger upphov till betänkligheter vid successivt undertecknande av avtal om fastighetsköp. Riktningsändringen, som synes bero på att HD valt att utföra en stilfull ändring av tidigare praxis, tar sig uttryck i en komplex definition av den fristående person till vilken den undertecknade köpehandlingen kan utges. En av bristerna i gällande rätt är avsaknaden av tydliga skyldigheter för de som, utöver motparten och den fristående personen, utpekats som godkända mottagare av den undertecknade köpehandlingen. Vidare saknas vägledning för hur lång tid som får förflyta mellan den tidpunkt den sist undertecknande parten tar emot handlingen till den tidpunkt den först undertecknande parten får den av båda parter undertecknade handlingen utgiven till sig. Mot bakgrund av denna avsaknad av vägledning finner vi ett de lege ferenda-resonemang motiverat, med stöd av det faktum att införandet av en tidsfrist skulle medföra ökad förutsebarhet i frågan vid vilket moment bundenhet uppstår vid successivt undertecknande av avtal om fastighetsköp

The Palomar Transient Factory Core-Collapse Supernova Host-Galaxy Sample. I. Host-Galaxy Distribution Functions and Environment-Dependence of CCSNe

Several thousand core-collapse supernovae (CCSNe) of different flavors have been discovered so far. However, identifying their progenitors has remained an outstanding open question in astrophysics. Studies of SN host galaxies have proven to be powerful in providing constraints on the progenitor populations. In this paper, we present all CCSNe detected between 2009 and 2017 by the Palomar Transient Factory. This sample includes 888 SNe of 12 distinct classes out to redshift $z\approx1$. We present the photometric properties of their host galaxies from the far-ultraviolet to the mid-infrared and model the host-galaxy spectral energy distributions to derive physical properties. The galaxy mass functions of Type Ic, Ib, IIb, II, and IIn SNe ranges from $10^{5}$ to $10^{11.5}~M_\odot$, probing the entire mass range of star-forming galaxies down to the least-massive star-forming galaxies known. Moreover, the galaxy mass distributions are consistent with models of star-formation-weighted mass functions. Regular CCSNe are hence direct tracers of star formation. Small but notable differences exist between some of the SN classes. Type Ib/c SNe prefer galaxies with slightly higher masses (i.e., higher metallicities) and star-formation rates than Type IIb and II SNe. These differences are less pronounced than previously thought. H-poor SLSNe and SNe~Ic-BL are scarce in galaxies above $10^{10}~M_\odot$. Their progenitors require environments with metallicities of