Inflammatory reaction in the retina after focal non-convulsive status epilepticus in mice investigated with high resolution magnetic resonance and diffusion tensor imaging

Pathophysiological consequences of focal non-convulsive status epilepticus (fNCSE) have been difficult to demonstrate in humans. In rats fNCSE pathology has been identified in the eyes. Here we evaluated the use of high-resolution 7 T structural T1-weighted magnetic resonance imaging (MRI) and 9.4 T diffusion tensor imaging (DTI) for detecting hippocampal fNCSE-induced retinal pathology ex vivo in mice. Seven weeks post-fNCSE, increased number of Iba1+ microglia were evident in the retina ipsilateral to the hemisphere with fNCSE, and morphologically more activated microglia were found in both ipsi- and contralateral retina compared to non-stimulated control mice. T1-weighted intensity measurements of the contralateral retina showed a minor increase within the outer nuclear and plexiform layers of the lateral retina. T1-weighted measurements were not performed in the ipsilateral retina due to technical difficulties. DTI fractional anisotropy(FA) values were discretely altered in the lateral part of the ipsilateral retina and unaltered in the contralateral retina. No changes were observed in the distal part of the optic nerve. The sensitivity of both imaging techniques for identifying larger retinal alteration was confirmed ex vivo in retinitis pigmentosa mice where a substantial neurodegeneration of the outer retinal layers is evident. With MR imaging a 50 % decrease in DTI FA values and significantly thinner retina in T1-weighted images were detected. We conclude that retinal pathology after fNCSE in mice is subtle and present bilaterally. High-resolution T1-weighted MRI and DTI independently did not detect the entire pathological retinal changes after fNCSE, but the combination of the two techniques indicated minor patchy structural changes

Artists Work in Museums: Histories Interventions Subjectivities

Artists Work in Museums: histories interventions and subjectivities brings together artists, historians and museum professionals to explore the history and contribution of artists working in museums as members of staff. It examines how the museum has functioned as a specific site of cultural production and subjective engagement for artists and designers in their role as directors, curators, project managers, and educators. Drawing on specific case studies and interviews, the essays document the historically contingent, problematic character of the artist museum professional, and his/her agency within the museum system

Livet efter hjärtstopp : Patienters erfarenheter av att överleva ett hjärtstopp

Bakgrund: Hjärtstopp utgör ett stort hälsoproblem och förknippas med en hög dödlighet. Idag överlever allt fler hjärtstopp då kunskapen om behandling har ökat. Behandlingen utgörs av hjärt-lungräddning, och om det inte ges uppkommer skador på hjärnan och hjärtat som kan leda till döden. Hjärtstopp påverkar sannolikt patientens livssituation och livsvärld, vilket den grundutbildade sjuksköterskan kan behöva möta med en personcentrerad vård.Syfte: Att undersöka patienters erfarenheter av att överleva ett hjärtstopp.Metod: En litteraturöversikt över både kvalitativ- och kvantitativ forskning.  Resultat: Fyra kategorier identifierades: Livsvärld, Mental hälsa, En förändrad kropp och Trygghet, med tolv identifierade underkategorier: En förändrad livsvärld, Förlora självständigheten, Tillbaka till livet innan hjärtstoppet, Kognitiva förändringar, Ångest, Minnesbild, Otillräcklighet och frustration, Kroppsliga begränsningar, Smärta, Information, Gemenskap och Tacksamhet.Slutsats: Ett hjärtstopp är omtumlande både för kroppen och själen. Livets förutsättningar ändras vilket medför ett stort behov av stöd från både närstående och sjukvården. Detta gör att hälso-och sjukvården behöver en större och bättre kunskap om patienters erfarenheter av att överleva ett hjärtstopp.

Livet efter hjärtstopp : Patienters erfarenheter av att överleva ett hjärtstopp

Bakgrund: Hjärtstopp utgör ett stort hälsoproblem och förknippas med en hög dödlighet. Idag överlever allt fler hjärtstopp då kunskapen om behandling har ökat. Behandlingen utgörs av hjärt-lungräddning, och om det inte ges uppkommer skador på hjärnan och hjärtat som kan leda till döden. Hjärtstopp påverkar sannolikt patientens livssituation och livsvärld, vilket den grundutbildade sjuksköterskan kan behöva möta med en personcentrerad vård.Syfte: Att undersöka patienters erfarenheter av att överleva ett hjärtstopp.Metod: En litteraturöversikt över både kvalitativ- och kvantitativ forskning.  Resultat: Fyra kategorier identifierades: Livsvärld, Mental hälsa, En förändrad kropp och Trygghet, med tolv identifierade underkategorier: En förändrad livsvärld, Förlora självständigheten, Tillbaka till livet innan hjärtstoppet, Kognitiva förändringar, Ångest, Minnesbild, Otillräcklighet och frustration, Kroppsliga begränsningar, Smärta, Information, Gemenskap och Tacksamhet.Slutsats: Ett hjärtstopp är omtumlande både för kroppen och själen. Livets förutsättningar ändras vilket medför ett stort behov av stöd från både närstående och sjukvården. Detta gör att hälso-och sjukvården behöver en större och bättre kunskap om patienters erfarenheter av att överleva ett hjärtstopp.

Levetiracetam and N-Cadherin Antibody Alleviate Brain Pathology Without Reducing Early Epilepsy Development After Focal Non-convulsive Status Epilepticus in Rats

Focal non-convulsive status epilepticus (fNCSE) is a neurological condition characterized by a prolonged seizure that may lead to the development of epilepsy. Emerging experimental evidence implicates neuronal death, microglial activation and alterations in the excitatory and inhibitory synaptic balance as key features in the pathophysiology following fNCSE. We have previously reported alterations in the excitatory adhesion molecule N-cadherin in rats with fNCSE originating from the hippocampus that subsequently also develop spontaneous seizures. In this study, fNCSE rats were treated intraperitoneally with the conventional anti-epileptic drug levetiracetam in combination with intraparenchymal infusion of N-cadherin antibodies (Ab) for 4 weeks post-fNCSE. The N-cadherin Ab was infused into the fornix and immunohistochemically N-cadherin Ab-stained neurons were detected within the dorsal hippocampal structures as well as in superjacent somatosensory cortex. Continuous levetiracetam treatment for 4 weeks post-fNCSE reduced microglia activation, including cell numbers and morphological changes, partly decreased neuronal cell loss, and excitatory post-synaptic scaffold protein PSD-95 expression in selective hippocampal structures. The additional treatment with N-cadherin Ab did not reverse neuronal loss, but moderately reduced microglial activation, and further reduced PSD-95 levels in the dentate hilus of the hippocampus. Despite the effects on brain pathology within the epileptic focus, neither monotherapy with systemic levetiracetam nor levetiracetam in combination with local N-cadherin Ab administration, reduced the amount of focal or focal evolving into bilateral convulsive seizures, seizure duration, or interictal epileptiform activity during 1 month of continuous electroenephalogram recordings within the hippocampus after fNCSE. Behavioral tests for spatial memory, anxiety, social interaction and anhedonia did not detect gross behavioral differences between fNCSE rats with or without treatment. The results reveal the refractory features of the present rodent model of temporal lobe epilepsy following fNCSE, which supports its clinical value for further therapeutic studies. We identify the persistent development of epilepsy following fNCSE, in spite of partly reduced brain pathology within the epileptic focus