Swedish CLARIN activities

Proceedings of the NODALIDA 2009 workshop Nordic Perspectives on the CLARIN Infrastructure of Language Resources. Editors: Rickard Domeij, Kimmo Koskenniemi, Steven Krauwer, Bente Maegaard, Eiríkur Rögnvaldsson and Koenraad de Smedt. NEALT Proceedings Series, Vol. 5 (2009), 1-5. © 2009 The editors and contributors. Published by Northern European Association for Language Technology (NEALT) http://omilia.uio.no/nealt . Electronically published at Tartu University Library (Estonia) http://hdl.handle.net/10062/9207

Meetings Between People : The Multicultural World Heritage of Gammelstad

Genom domstolsprotokoll, husförhörslängder och giftermålslängder för att rekonstrueras den samiska närvaron i Gammelstad och den nedre älvdalen. Ännu i mitten av 1800-talet talade många i befolkningen samiska, finska eller svenska. Vi får också följa det kollektiva minnet efter samiska bosättningar i byar som Rutvik, Alvik och Måttsund. Där finns platser som kallas Lappgärdan som minnen i landskapet efter samer som bott där. I boken sätts också den tidiga finskspråkiga befolkningen i kustområdet i ny belysning. Från 1900-talets historia beskrivs hur finska krigsbarn tumultartat fick lämna ett Finland i fullt krig med Sovjetunionen. De första krigsbarnen anlände 1942 och utplacerades i familjer. En del av dem blev också kvar efter kriget.This book is also available in english: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-75950Förmedlingen av Gammelstads kyrkstad som världsar

Tornedalingar

Godkänd; 2007; 20081013 (lars_e

Transnational history and language barriers

Godkänd; 2008; Bibliografisk uppgift: A baseline study of socio-economic effects of Northland Resources ore establishment in northern Sweden and Finland; 20090203 (biem

Klädmodets variationer i helg och vardag

Från att en kyrka byggdes fram tills i dag har människorna samlats till gudstjänst i Gammelstad. Vid vistelsen i kyrkstugan tog man på sig sina bästa kläder. I Klädmodets variationer berättar historikern Lars Elenius om hur människorna i lulebygden klädde sig till vardags och till fest. Under självhushållningens tid vävde man själv tyget som man sydde kläder av. Ull var det självklara material man hade på gården, men man odlade också hampa. Linet importerade man däremot. I klädernas formspråk och val av material signalerades också status och makt. Under ståndssamhällets tid var den sociala skiktningen starkt cementerad. Det fanns en föreställning om att adelsmannen, prästen och bonden tillhörde skilda grupper, där de lägre stånden skulle underordna sig de högre. Inget stånd fick överskrida sin plats i den sociala hierarkin genom att förhäva sig. Därför blev sidentyger och andra exklusiva tyger förbjudna att användas offentligt av de lägre stånden under 1600- och 1700-talet. De som överträdde förbudet fick sitta i fängelse ett antal dagar på vatten och bröd eller böta. Industrialiseringen tillsammans med den billiga bomullen revolutionerade klädseln. Rallarna som byggde järnvägen till Malmfälten och till Luleå hade ingen möjlighet att sy upp kläder. De beställde efter från postorderföretag eller köpte kontant av handlare. Kvinnor i mejerier och på sjukhus började klä sig i vita kläder. Till Luleå stad flyttade företagare, bokhållare, hattmakare, hushållerskor och andra. Det borgerliga modet spred sig till kyrkstugorna i Gammelstad, till bönderna i byarna och arbetarna i städerna. I klädmodets förändring ser vi också samhället förändring.Funder: Länsstyrelsen i Norrbottens län; Luleå kommunFördjupad förmedling av världsarvet Gammelstads kyrksta

Ethnopolitical mobilisation in the North Calotte area

The Tornedalians in northern Sweden  and  the  Kvens  in  northern  Norway  are  two large Finnish speaking national minorities. The Tornedalians was part of the continuous Finnish culture stretching from southern Finland up to the northernmost part of the Gulf of Bothnia. They were integrated in the Swedish kingdom from the 14th century but in 1809, at the time Sweden lost Finland to Russia, they were left on the Swedish side as a small and marginalised minority. In northern Norway a large immigration of Finnish speakers from Sweden and Finland took place in the 18th     and 19th century. They were, according to Norwegian tradition, called Kvens and regarded as immigrants who, as time went on, received Norwegian citizenship. The Tornedalians and Kvens share a common Finnish cultural heritage within   the transnational area of northernmost Scandinavia called the North Calotte.1 Both minorities were exposed to a harsh assimilation policy from the latter half of the 19th century within each nation state. During most of the 20th century they remained loyal to the majority culture of the state, but in the 1980s a strong political mobilisation and ethnic revitalisation took place, launching new political and cultural organisations. They now emphasized their Finnish cultural heritage and claimed aid from the state for the maintenance of their minority cultures. In the 1990s the political mobilisation was taken even further when part of the Tornedalians in Sweden, and the Kvens in Norway, claimed that they all belonged to a historically ancient Finnish speaking people called Kvens, who was mentioned in historical sources from the Viking Age. This new kind of transnational identity policy was deliberately directed against the Sámi people, who at that time received an official status as indigenous people in Norway, Sweden and Finland. Since the Sámi people claims land rights and political autonomy out of their history from immemorial   time, both history and myth has come to be in focus for the Kven movement in their transnational political mobilisation, in order to proof their legitimacy as an ancient indigenous people. The aim of the article is to investigate how the power relation between the Tornedalian minority and the Swedish state changed from the 1930s to the 1990s, and how the expression of ethnic and national identification changed as part of the     1 The North Calotte region was created in the late 1950s, as a specific northern dimension of the Northern Countries [Norden]. It comprised the counties of Norway, Sweden and Finland that were tangent to the Arctic Circle.       political mobilisation of the minority. The method for investigating the changed power relations is to analyse the way Tornedalian claims on the state changed and the way new types of political organisation contributed to this. The use of history in the public is an important part of this. Expressions of ethnic and national identification  in relation to political mobilisation will be investigated through  the  reading  of  some Tornedalian periodicals and journals during the period of investigation. Some comparison is done with the Kven movement in northern Norway.Recalling the Past, Silvermusee

Ett nationellt metasystem för utbildning och fostran i Tornedalen

A national interacting metasystem of national education and fostering developed in the Finnish speaking region Tornedalen in northern Sweden from the late 19th century to the 1950s. It was not formally agreed as a deliberate education system, but was more of a tacit understanding of a common nationalistic goal within different educational institutions such as primary schools, the residential industrial schools [arbetsstugor], the folk high-schools and the different forms of explicit military education. The aim was to help the poor region economically, to spread the Swedish language and culture in the area, to break the isolation of the region through education and to integrate this geopolitically sensitive border region into the nation. The integrative phase of Swedish nationalism was a common denominator. Leading persons in the educational and fostering activities were many times the same persons. There was a consensus over party lines about the need of acculturation and assimilation of the Tornedalians. The school, the nation and the family was regarded as central concepts in the fostering of the minority into Swedish citizens. By regarding the educations in Tornealen as a metasystem of ideological influences you get an imagination of the ideological power single educations gets when interconnected as a system

Kyrkstadens förändring : husens former och deras sociala funktion

Runt den medeltida kyrkan i Gammelstad växte tidigt fram en kyrkstad av små kyrkstugor som användes av bönderna under kyrkhelger och andra högtider. Kyrkplatsen var under medeltiden tätt omgiven av vatten vilket bidrog till att kyrkstugorna byggdes mycket tätt. Under medeltiden fanns därför topografiska likheter mellan kyrkstaden i Gammelstad och Gamla stan i Stockholm. I kyrkstugornas utformning ser vi den sekellånga dragkampen mellan individ och kollektiv. Var och en har alltid hittat sin egen estetiska lösning för sin kyrkstuga inom ramen för den gemensamma traditionen. Ett genomgående stildrag hos kyrkstugorna är de vita ytterdörrarna med sin påverkan från nyklassicismen. Där kan man spåra påverkan från kung Gustav III som efter sina resor i Italien starkt påverkade arkitekturen i Sverige. Under några decennier i början av 1600-talet fick staden Luleå stadsprivilegier på östra delen av kyrkplatsen. Det påverkade på ett genomgripande sätt den homogena medeltida kyrkstaden. För att ge plats åt nya rutmönstrade stadskvarter tvångsförflyttades de kyrkstugor som stod i vägen. Stora kringbyggda gårdar med bodar och ladugårdar tog deras plats. När staden flyttades till Luleås nuvarande plats flyttades också många av byggnaderna. De tomter som borgarna hade kvar lade grunden för det vi idag kallar kyrkbyn, medan kyrkans mark med kyrkstugorna kallas kyrkstaden. Förhållandet mellan de två har påverkat hur kyrkstaden utvecklades. Medan kyrkbyn moderniserats har kyrkstaden behållit sin medeltida karaktär.For the english version, please see: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-81322Förmedlingen av Gammelstads kyrkstad som världsar

Change in the Church Town : House design and social function

For the swedish version, please see: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-80405Förmedlingen av Gammelstads kyrkstad som världsar

Were the "Kainulaiset" in the Kalix River valley Finnish or Swedish-speakers? : A reinterpretation of ethnonyms in Finland and the Gulf of Bothnia area from the Viking Age and onwards

The Norwegian ethnonym Kven and the Finnish ethnonym Kainulainen occurred at latest in the first millennium AD. A tacit truth held today is that the ethnonyms represent the same ancient Finnish-speaking group, only named differently by Norwegians and Finns. The aim of the article is to find out whether the ethnonyms have been used to designate different groups of people. The Finnish-speakers in the nearby Tornedalen has called the lower part of the Kalix River in northernmost Sweden the Kainuu River and the upper part Kaalas River after the original Sámi name of the river. According to theories on ethnicity they called the lower part the Kainuu River [Fin. Kainuunväylä] because they wanted to mark out the Swedish speakers of different ethnicity, who they called Kainulaiset. The latter mainly settled the lower part of the river in the Middle Ages and Finnish-speakers the upper part. The article reveals that the Sámi variety Gainolâš was used by the Sámi for depicting dominant majority populations of different ethnicity, especially Scandinavians, but sometimes also Finns. It also argues that Finnish settlers in southern Finland and the northernmost Gulf of Bothnia used Kainulainen for depicting Swedish settlers when the two language groups first encountered