Klädmodets variationer i helg och vardag

Abstract

Från att en kyrka byggdes fram tills i dag har människorna samlats till gudstjänst i Gammelstad. Vid vistelsen i kyrkstugan tog man på sig sina bästa kläder. I Klädmodets variationer berättar historikern Lars Elenius om hur människorna i lulebygden klädde sig till vardags och till fest. Under självhushållningens tid vävde man själv tyget som man sydde kläder av. Ull var det självklara material man hade på gården, men man odlade också hampa. Linet importerade man däremot. I klädernas formspråk och val av material signalerades också status och makt. Under ståndssamhällets tid var den sociala skiktningen starkt cementerad. Det fanns en föreställning om att adelsmannen, prästen och bonden tillhörde skilda grupper, där de lägre stånden skulle underordna sig de högre. Inget stånd fick överskrida sin plats i den sociala hierarkin genom att förhäva sig. Därför blev sidentyger och andra exklusiva tyger förbjudna att användas offentligt av de lägre stånden under 1600- och 1700-talet. De som överträdde förbudet fick sitta i fängelse ett antal dagar på vatten och bröd eller böta. Industrialiseringen tillsammans med den billiga bomullen revolutionerade klädseln. Rallarna som byggde järnvägen till Malmfälten och till Luleå hade ingen möjlighet att sy upp kläder. De beställde efter från postorderföretag eller köpte kontant av handlare. Kvinnor i mejerier och på sjukhus började klä sig i vita kläder. Till Luleå stad flyttade företagare, bokhållare, hattmakare, hushållerskor och andra. Det borgerliga modet spred sig till kyrkstugorna i Gammelstad, till bönderna i byarna och arbetarna i städerna. I klädmodets förändring ser vi också samhället förändring.Funder: Länsstyrelsen i Norrbottens län; Luleå kommunFördjupad förmedling av världsarvet Gammelstads kyrksta