Effects of allopurinol on 6-mercaptopurine metabolism in unselected patients with pediatric acute lymphoblastic leukemia: a prospective phase II study

Allopurinol can be used in maintenance therapy (MT) for pediatric acute lymphoblastic leukemia (ALL) to mitigate hepatic toxicity in patients with skewed 6- mercaptopurine metabolism. Allopurinol increases the erythrocyte levels of thioguanine nucleotides (e-TGN), which is the proposed main mediator of the antileukemic effect and decreases methyl mercaptopurine (e-MeMP) levels, associated with hepatotoxicity. We investigated the effects of allopurinol in thiopurine methyltransferase (TPMT) wild-type patients without previous clinical signs of skewed 6MP metabolism. Fifty-one patients from Sweden and Finland were enrolled in this prospective beforeafter trial during ALL MT. Mean e-TGN increased from 280 nmol/mmol Hb after 12 weeks of standard MT to 440 after 12 weeks of MT with addition of allopurinol 50 mg/m2 (

Runorna i dörren till Hulterstads kyrka (Öl 60) och den sena runtraditionen på Öland

Öland ger ett brett spektrum av runinskrifter från skilda tider. Äldst är det runristade bryne från Borgholm i Räpplinge, som bär den korta texten 'HAin' 'bryne' (Williams 2003) och som sannolikt tillhör övergången mellan vendeltid och vikingatid. Bland de yngsta finns de runor som prästen Joannes Olai från Kalmar skrev på väggen i Runstenskyrka (Öl 35) under 1500-talets första hälft. Till den senare sällar sig också ett par andra efterreformatoriska runinskrifter från samma trakt (Öl 32 och Öl 34). De öländska runinskrifterna har annars sin tyngdpunkt i den sena vikingatiden, men såväl lösfunna föremål som gravhällar och inskrifter på kyrkväggar visar att runskriften var i bruk på ön under en stor del av medeltiden. Frågan är dock om runorna på Öland har en obruten tradition in i nyare tid eller om de exempel som vi finner under 1500-talet och senare beror på inflytande utifrån. Som utgångspunkt har jag valt en runinskrift från Hulterstads kyrka(Öl 60), som nog kan karakteriseras som Ölands minst kända.Evighetsruno

Undersökning av en oregistrerad runristning i Halls kyrka, Gotland

Jag har den 16 maj 2011 undersökt och dokumenterat en putsristning med runor i Halls kyrka på Gotland. Ristningen som tidigare verkar vara okänd har sannolikt framkommit i samband med den utvändiga och invändiga restaurering som kyrkan genomgick 2007. Den är dock inte direkt omnämnd i dokumentationen från dessa arbeten (se L. Borgö & C. Boman, Hall kyrka. Ut- och invändig restaurering 2007, Länsmuseet på Gotland (2008), ATA). Jag noterade ristningen första gången den 17 juni 2010

Runfynd från Vårfrukyrkan i Skänninge : Östergötland

I oktober 2017 påträffades ett tidigare okänt fragment av ett tidigkristet gravmonument med runor (F1) i samband med en arkeologisk undersökning av Vårfrukyrkan i Skänninge, Östergötland (SHMM dnr 5.1.2-2017-00608). Fyndet gjordes av Rikard Hedvall i botten av ett schakt som hade grävts på kyrkogården på den norra sidan om det norra vapenhusets murar. Enligt Hedvall stod hällen stod på högkant i jorden strax under den marknivå som bör ha varit aktuell när vapenhuset byggdes. Jag granskade fragmentet hos Arkeologerna i Linköping den 12 april 2018. Stenmaterialet utgörs av kalksten, som under tiden i jorden har antagit en brun färgton. Fragmentet mäter 35 × 28 × 4–5 cm. Det har bevarat en ursprunglig rak kant, som är bearbetad med lodräta huggspår. Fragmentet är ristat på båda sidor. Sidan med den mest utarbetade ristningen har i beskrivningen nedan fått beteckningen A

Monumenta lapidum aliquot runicorum : Om runstensbilagan i Verelius’ Gothrici & Rolfi Westrogothiae Regum Historia

When Olof Verelius published his edition of the Icelandic sagas Gautreks saga and Hrólfs saga Gautrekssonar in 1664 the book printer Henrik Curio added an appendix comprising 49 woodcuts by Johannes Bureus and some introductory pages with transcriptions and Latin translations of these inscriptions. This is the first corpus edition of a collection of Swedish runestones embracing both text and pictures printed in Sweden. As stated in Curio’s short foreword the aim of the appendix was to promote a planned publication of a larger collection of runestones including an explanation written by a successor to Bureus, Lars Bure. This article discusses who might have been responsible for the transcription and translation of the runic inscriptions in the edition from 1664. A closer examination of the principles adopted for these transcriptions and the wording of the Latin translations shows that they cannot be linked to Lars Bure and probably not to Verelius either. It is therefore suggested that the main author might have been the Icelander Jonas Rugman, who collaborated with Verelius in the translation and edition of the Icelandic sagas in the volume

Ännu ett runbleck från Gamla Uppsala : Gamla Uppsala sn, Uppland

Blecket bär ristning på båda sidor och det går egentligen inte att avgöra vilken sida som ska läsas först. Jag har här valt att beteckna den konkava sidan som a. Runorna på denna sida är i regel 18 mm höga, men de tre sista tecknen mäter endast 9–13 mm i höjd. På b-sidan är runorna 19–20 mm höga

Undersökning av en oregistrerad runristning i Halls kyrka, Gotland

Jag har den 16 maj 2011 undersökt och dokumenterat en putsristning med runor i Halls kyrka på Gotland. Ristningen som tidigare verkar vara okänd har sannolikt framkommit i samband med den utvändiga och invändiga restaurering som kyrkan genomgick 2007. Den är dock inte direkt omnämnd i dokumentationen från dessa arbeten (se L. Borgö & C. Boman, Hall kyrka. Ut- och invändig restaurering 2007, Länsmuseet på Gotland (2008), ATA). Jag noterade ristningen första gången den 17 juni 2010