Aerial photo interpretation of vegetation in south and central Sweden : - a methodological study of medium scale mapping

Rapporten grundar sig på arbetem utförda med ekonomisk stöd från forskningsnämnden vid staten naturvårdsverk

Skåne - kulturlandskap i förvandling

Sverige har systematiskt fotograferats från luften sedan 1940-talet för den allmänna kartproduktionen. Flygfotona har i detalj dokumenterat odlingslandskapet. Fil dr Margareta Ihse, som är forskare vid naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitetet, har studerat detta material från några skånska gods ochjämfört med utvecklingen i ett bondeägt område. Undersökningen ger ett mått på förändringarna under de senaste decennierna, ett från antikvarisk synpunkt sent skede. Den poängterar också vikten av att man verkligen observerar konsekvenserna av den ständigt pågående omvandlingen av det svenska odlingslandskapet

Landskapsekologisk analys av Nationalstadsparken : Underlag till Länsstyrelsens program för Nationalstadsparken

I denna rapport redovisas en landskapsekologisk analys av Nationalstadsparken. Analysens fokus har varit de ädla lövträdens landskap och den fauna av evertebrater som är beroende av dessa. I Stockholms län har få landskapsekologiska analyser genomförts och de som utförts har huvudsakligen tillkommit i samband med olika forskningsprojekt. Analysmetoderna är under utveckling men har redan visat sig kunna fungera som redskap i arbetet med att långsiktigt bevara den biologiska mångfalden.Nationalstadsparken har en unikt rik biologisk mångfald med ett stort antal rödlistade växt- och djurarter. Många av dessa arter riskerar att försvinna på sikt på grund av att deras spridningsvägar blockeras eller på annat sätt görsoanvändbara samtidigt som deras livsmiljöer minskar i areal.Genom de landskapsekologiska analysredskap som utvecklats under senare år finns det idag möjlighet att beräkna var de vikigaste spridningsvägarna och livsmiljöerna finns för många växt- och djurarter. Det finns följaktligen goda möjligheter att med hjälp av landskapsekologiska analyser försöka identifiera de viktigaste spridningsvägarna och livsmiljöerna för att bevara Nationalstadsparkens rika växt-och djurliv. Av de analyser som gjorts, och vilka redovisas i rapporten, framgår att följande områden är av särskild betydelse som spridningszoner för delar av Nationalstadsparkens fauna:• Området mellan Överjärva och Ulriksdal.• Södra Djurgårdens östra del med angränsande områden söder om Saltsjön i Nacka.• Området mellan Norra och Södra Djurgården – bland annat Gärdet och Storängsbotten.Rapporten är framtagen på uppdrag av Länsstyrelsen och är en del i arbetet med att utveckla Nationalstadsparken. Rapporten har även utgjort ett av underlagen för programmet för parkens utveckling och vård som Länsstyrelsen tagit fram på uppdrag av regeringen. Ulla Mörtberg ochMargareta Ihse har gjort analyserna i rapporten och även sammanställt den. Författarna ansvarar själva för innehållet i rapporten.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Regionala landskapsstrategier - Ett rikt växt- och djurliv : En kunskapssammanställning – fallstudier

Denna kunskapssammanställning har gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket. Målet är att göra en sammanställning av befintlig kunskap om hur landskapsekologiska tankesätt, teorier, idéer och modeller samt helhetstankar för landskapsplanering kan användas och har använts för att beskriva och/eller genomföra landskapsstrategier. Kunskapssammanställningen har hämtat material från internationella och nationella nätverk av forskare och myndigheter, data från internationell och nationell litteratur, genom sökningar i biblioteksdatabaser, institutionsdatabaser, vetenskapliga tidskrifter, avhandlingar, rapporter från institut och universitet. Information om fallstudier och praktisk tillämpning har till stora delar hämtats från internet. Genom en enkätundersökning och uppföljande intervjuer har mycket kunskap tillförts av ett stort antal nationella och internationella forskare, planerare och handläggare på myndigheter, främst i Sverige och ett antal europeiska länder. Bakgrunden till uppdraget är utmaningen inom naturvården med att uppnå ett bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden. Viktiga biotoper/habitat, som utgör kärnområden för många arter blir mindre till ytan och ligger allt mer isolerade från varandra. Dessa kärnområden omges av fler homogena och allt större produktionsmarker, som antingen marginaliseras eller intensifieras i markanvändning och som därmed blir otillgängliga eller fientliga för många arter. Ett långsiktigt bevarande av biologisk mångfald och funktionella ekosystem innebär att det är otillräckligt att bara inrikta naturvården på skyddet av små områden. Planering och skydd/skötsel behöver istället ske med en helhetssyn över större områden, över ett helt landskap eller en hel region. Sammanställningen ska ligga till grund för Naturvårdsverkets arbete med att ta fram en vägledning för landskapsstrategier för biologisk mångfald, som berör arbetet med det 16:e miljökvalitetsmålet, Ett rikt växt- och djurliv.

Regionala landskapsstrategier - Ett rikt växt- och djurliv : En kunskapssammanställning – fallstudier

Denna kunskapssammanställning har gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket. Målet är att göra en sammanställning av befintlig kunskap om hur landskapsekologiska tankesätt, teorier, idéer och modeller samt helhetstankar för landskapsplanering kan användas och har använts för att beskriva och/eller genomföra landskapsstrategier. Kunskapssammanställningen har hämtat material från internationella och nationella nätverk av forskare och myndigheter, data från internationell och nationell litteratur, genom sökningar i biblioteksdatabaser, institutionsdatabaser, vetenskapliga tidskrifter, avhandlingar, rapporter från institut och universitet. Information om fallstudier och praktisk tillämpning har till stora delar hämtats från internet. Genom en enkätundersökning och uppföljande intervjuer har mycket kunskap tillförts av ett stort antal nationella och internationella forskare, planerare och handläggare på myndigheter, främst i Sverige och ett antal europeiska länder. Bakgrunden till uppdraget är utmaningen inom naturvården med att uppnå ett bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden. Viktiga biotoper/habitat, som utgör kärnområden för många arter blir mindre till ytan och ligger allt mer isolerade från varandra. Dessa kärnområden omges av fler homogena och allt större produktionsmarker, som antingen marginaliseras eller intensifieras i markanvändning och som därmed blir otillgängliga eller fientliga för många arter. Ett långsiktigt bevarande av biologisk mångfald och funktionella ekosystem innebär att det är otillräckligt att bara inrikta naturvården på skyddet av små områden. Planering och skydd/skötsel behöver istället ske med en helhetssyn över större områden, över ett helt landskap eller en hel region. Sammanställningen ska ligga till grund för Naturvårdsverkets arbete med att ta fram en vägledning för landskapsstrategier för biologisk mångfald, som berör arbetet med det 16:e miljökvalitetsmålet, Ett rikt växt- och djurliv.

Gene diversity in a fragmented population of Briza media: grassland continuity in a landscape context

We investigated patterns of allozyme variation in demes of the grass Briza media in semi-natural grassland fragments within a mosaic agricultural landscape on the Baltic island of Öland. In the study area, Briza is both a characteristic species of old pastures and an early colonizer of young grasslands developing on previously forested or arable sites. 2 Generalized linear models revealed that descriptors of both present landscape structure and past grassland history are significant determinants of genetic variation in the Briza demes. Genetic structure and levels of within-deme diversity are influenced by the size of grassland fragments, the type of habitat surrounding the grasslands, the size/spatial extent of the demes, the geographic position of the demes and the historical continuity of the grassland fragments. 3 Gene diversity (H) was higher in demes from grassland polygons with a high proportion of adjacent grassland, higher in the more extensive demes, and decreased northwards within the study area. 4 The negative association between the inbreeding coefficient (FIS) and grassland continuity is interpreted in terms of a two-stage colonization process: recruitment into young grasslands leads initially to spatial patchiness, but subsequent selection in maturing pastures occurs within an increasingly uniform and dense sward. 5 Despite a weak overall genetic structure (as indicated by Bayesian cluster analysis) the between-deme FST was significant. Linear discriminant analysis of within-deme allele frequencies grouped the demes according to the age and previous land-use history of their grassland polygons. The convergence of the allele frequency profiles in the younger grasslands towards those of the old grasslands is consistent with convergence of selective regimes as pastures mature towards an increasingly uniform, dense sward and characteristic species assemblage. 6 The genetic composition of demes of a grassland species appears to be influenced by the process of plant community convergence during grassland development – complementing the recent finding that convergence of species composition in experimental assemblages of grassland plants is dependent on the genotypic composition of the component species

Fragmented grasslands on the Baltic island of Öland : Plant community composition and land-use history

The relationships between properties of present landscapes and species diversity within fragmented grasslands have been the subject of many studies. However the potential roles of grassland history and past landscape structure as determinants of diversity have not been widely studied. We therefore focus on these roles with an overview of patterns of variation in plant community composition in grassland fragments, of known ages, within a 22 km2 site around the village of Jordtorp on the Baltic island of Öland. While the frequencies of individual vascular plant species in 328 50 cm × 50 cm quadrats showed trends related to grassland continuity and previous land use, the dominant gradients of plant community composition were interpreted in terms of gradients of soil moisture and eutrophication. Because relationships between grassland age and plant community composition are confounded by local grassland eutrophication, it is difficult to use the present grassland data set to draw conclusions about the extent to which the distributions of individual species reflect a long history of continuous grassland management or an absence of eutrophication. Our results suggest that studies that attempt to explore associations between grassland age and fine-scale species richness, or the occurrence of individual species, should be based on sampling rules that standardize the type of plant community that is to be compared between grassland fragments

Semi-natural grassland continuity, long-term land-use change and plant species richness in an agricultural landscape on Öland, Sweden

The study characterizes historical land-use change and the development of semi-natural grassland habitats, over 274 years, within a mosaic agricultural landscape (22 km2) on the island of O¨ land (Sweden). We also explore the relationship between previous land-use, habitat continuity and present-day vascular plant species richness in grassland patches. Land-cover maps, based on cadastral maps and aerial photographs, were produced for six time-periods between 1723/1733 and 1994/1997. In 1723/1733, the landscape was dominated by grasslands, with arable land surrounding the villages. The grassland area decreased throughout the study period and grassland patches became progressively more fragmented. Present-day grasslands represent 18% of the grassland area in 1723/1733. The land-use structure of the early 18th century is still evident in the modern landscape. The majority of the present-day grasslands are situated on former common grazing land and have had a continuity of at least 274 years: the remaining grasslands are younger and developed during the 20th century on arable or forested land. The proportion of plant species that depend on grazing and are characteristic of semi-natural grasslands significantly reflects the continuity and previous land-use of grassland sites. The study illustrates the way in which information on historical land-use and habitat continuity can help to explain the structuring of plant assemblages in semi-natural grasslands within the modern landscape