8 research outputs found
"De osynliga barnen - om elevhÀlsoarbetet kring barn och unga med psykisk ohÀlsa"
Syfte:
Syftet med vÄr studie Àr att utifrÄn ett diskursivt perspektiv undersöka hur professionerna i tvÄ barnhÀlsoteam och tvÄ elevhÀlsoteam talar kring arbetet i att förebygga psykisk ohÀlsa hos barn och unga. Vi har utgÄtt frÄn följande frÄgestÀllningar:
⹠Hur beskriver teamet det förebyggande och hÀlsofrÀmjande arbetet kring psykisk ohÀlsa?
⹠Hur talar teamet om arbetet kring barn med psykisk ohÀlsa?
⹠Hur framstÀlls samarbetet mellan de olika professionerna i teamet, övriga personalgrupper samt med hÀlso- och sjukvÄrd och socialtjÀnsten?
Teori och metod:
Studien tar sin teoretiska och metodologiska utgÄngspunkt i ett dikursanalytiskt perspektiv dÀr metod och teori Àr sammanflÀtade. Det empiriska materialet bestÄr av transkriberade texter frÄn fyra fokusgruppsintervjuer i tvÄ barnhÀlsoteam och tvÄ elevhÀlsoteam. I utsagorna har vi identifierat olika diskurser och analyserat sprÄkliga mönster.
Resultat:
I vÄr studie har vi uppmÀrksammat att teamen sÀllan talar om barn med psykisk ohÀlsa. Det Àr de neuropsykiatriska diagnoserna som fÄr företrÀde vilket medför att barn med psykisk ohÀlsa inte blir identifierade och dÀrmed riskerar att bli utan adekvat hjÀlp. Inom teamen finns en medvetenhet och önskan att arbeta efter styrdokumentens riktlinjer för elevhÀlsan. I talet kring det hÀlsofrÀmjande och förebyggande arbetet ser vi dock att gemensamma definitioner och arbetssÀtt inte har befÀsts i teamen. I verksamheten Àr det de akuta ÄtgÀrderna som fÄr företrÀde trots att professionerna talar för ett proaktivt arbetssÀtt. De uttrycker att samverkan fungerar bra i teamen och att de kompletterar varandra men pÄpekar att det individuella arbetet fÄr större utrymme pÄ grund av tidsbrist. I samverkan med yttre instanser ser vi att ansvarsfrÄgan inte Àr klargjord, att tillgÀngligheten och dialogen brister vilket kan resultera i att utsatta barn inte fÄr den hjÀlp de behöver. Studien visar ocksÄ att den medicinska individinriktade diskursen Àr rÄdande vilket medför att problematiken frÀmst förlÀggs till individen och familjen
The glass ceiling hypothesis - A comparative study of the United States, Sweden, and Australia
The general-care glass ceiling hypothesis states that not only is it more difficult for women than for men to be promoted up levels of authority hierarchies within workplaces but also that the obstacles women face relative to men become greater as they move rtp the hierarchy. Gender-based discrimination in promotions is not simply present across levels of hierarchy but is more intense at higher levels. Empirically, this implies that the relative rates of women being promoted to higher levels compared to men should decline with the level of the hierarchy. This article explores this hypothesis with data from three countries: the United States, Australia, and Sweden. The basic conclusion is that while there is strong evidence for a general gender gap in authority-the odds of women having authority are less than those of men-there is no evidence for systematic glass ceiling effects in the United States and only weak evidence for such effects in the other two countries